Fem år sedan

Repetera

Så här skrev jag förra året.

Saker och ting är omärkligt förändrade på ett år.

Vandring

Jag letade bland mina gamla inlägg, helt säker på att jag skrivit detta förut. Kanske har jag det, men inte hittade det. Kanske har jag mejlat till någon, berättat för många. Inte vet jag, men berättelsen finns. Berättelsen om början till slutet.

I dag är den 13 juni. För fem år sedan var jag och min man och vandrade i Nora-skogarna. Jeppe var hos farmor och farfar, lillkillen var på dagis. Det var en fantastisk dag, vi hade inte sett varandra på så länge. När vandringen närmade sig sitt slut, ringde min mobil. Skyddat nummer. Jag räckte telefonen till min man som inte heller ville svara. Till slut svarade han ändå. Dr J i andra änden säger att det är bekräftat nu. Cancern är tillbaka.

Den 13 juni började den sista vandringen på det livet som var då. I dag börjar jag gå den igen. Varje dag är en stig fullproppad med kärlek. Skogsvägs ände nås den 8 juli. Klimax där allt tar slut.

Bekännelser igen

Alltså, du som känner mig vet att jag är liksom för jämställdhet. Big time. Jag blir lätt lite obstinat och sur i frågan, det ingår i Sarah-paketet.Jag har till och med ett signerat ex av Bitterfittan där Sveland har skrivit: "Fortsätt skrika". Så det gör jag.

Men fasen vad bökigt det är. Med barnen, mina grabbgrabbiga grabbar, vänners flickflickiga töser. Med kompisar, med maken och med fantasier. Värst är det med fantasier tror jag. Årets sommardänga nummer ett heter Om sanningen ska fram. Förutom att den sitter som klister efter ett par lyssningar är den också briljant textmässigt. Se här:

"Om jag lyssnar när du pratar,
inte talar om mig själv.
Om jag säger du är vacker,
men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss,
om jag ljuger om sånt där.
Om jag säger det går bra nu,
men inte talar om mitt jobb.

Om jag ger dig mina tårar,
men är stark när du är svag.
Spelar sweet home Alabama,
på en lägereldsgitarr.
Om jag är säker på mig själv,
men aldrig är för självgod.
Om jag är en alfaman i sängen,
men aldrig bråkar.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?

Om jag inte är så svartsjuk,
inte håller dig så hårt.
Om jag inte är så matcho,
men försvarar dig ändå.
Om jag ljuger om min barndom,
säger att den varit svår.
Väcker modern i ditt hjärta,
leker mamma pappa.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?

Om jag alltid håller med dig,
fast jag tycker du har fel.
Om jag låtsas att jag bryr mig,
när du köper nya skor.
Om jag skrattar på rätt ställe,
fast du inte är så kul.
Om du tror att jag är farlig,
kanske tänder du på det.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då?"

Det är som Skugge, Haag, Skäringer och Wollin fast från andra hållet. Vi kvinnor förfasar oss över att vi ska vara snygga, moderliga, inredningsintresserade, kärriärskvinnor, amazoner i sängkammaren men vara svalt kyliga på mingelpartyn och allt vad det nu är. Det är förskräckligt. Så klart. Men det är nog fasen inte så kul att vara man och försöka imponera på mig. Och mina likar därute. Vi som vill ha jämställda män. Som ser ut som Bradley Cooper/Hugh Jackman (välj själv). Som ja, allt det som lilla Eric sjunger om.

Ett litet ps, min man gillar verkligen textraden om skorna. Undrar varför.

Gamla ord, nya vägar

Musik är inget större intresse för mig, men den fyller ändå många behov och tomrum. Många sånger som tidigare endast haft romantisk kärlek i sina ord, kan numera lika gärna handla om kärleken till någon annan, ett barn, Jeppe. Saker och ting får hela tiden nya perspektiv, när jag möter nya människor, nya sorger, nya glädjeämnen. Längtan är så mycket mer nyanserad i dag.

Den här tillägnas just idag en annan Linn och hennes pappa.

Lilla Linn

Till Helena: Läses långsamt och högt, just idag

Lilla Linn

bedårande

Lilla Linn linslus

Lilla Linn

chokladglass

Lilla Linn levnadsglad

Lilla Linn

klätterapa

Lilla Linn lian

Lilla Linn

clownkompis

Lilla Linn leksugen

Lilla Linn

död

Lilla Linn längtad

Hej då

I dag är en sådan dag när jag säger hej då till Jeppe mest hela tiden.

I rummet på avdelning 95A där hans bröstkorg slutar att häva sig.

I samma rum där vi tvättar världens finaste, blekaste barn ren.

I samma rum där jag och maken/pappan klär på det finaste barnet hans finaste kläder.

Utanför barnkliniken där Fonus-killarna bugar för Jeppe när de stänger dörren om bårbilen.

Hela vägen i vår bil, bakom bårbilen över ett sommartropiskt landskap med dimslöjor över slätterna.

Inne i avskedsrummet på sjukhuset i Örebro.

I samma rum några dagar senare.

I kyrkan där jag maniskt läser guldplaketten med hans namn på.

Vid graven där han sänks ner, djupt, djupt ner.

Vid graven hundratals gånger därefter.

Varje dag, varje timme, hela tiden.

I dag är en sådan dag, som alla andra dagar.