En vanlig lördagskväll

Jag vill krama Jeppe.

Så dumt av mig

I mitt förra inlägg var jag lite putslustig och försökte beskriva min önskan om att leva på choklad allena. Gud, så barnsligt. Jag skäms och tar tillbaka det.

Jag håller nämligen på att prova en ny metod som jag tror mycket på. Det är en diet, med livsglädjande effekter. Förutom basen - som självfallet är choklad (mörk, ljus, smaksatt, krispig och lite till) - innehåller det jag nu testar också italienskt rödvin och jordgubbar. Det kan funka. Det borde funka. Eller så funkar det bara när man sitter ensam på hotell och inte behöver ta något större ansvar för något. Men det är värt ett försök och ett angenämt nöje att försöka.

Mecenat sökes

Jag fyller år snart. Det är trevligt. Trevligt är också att jag passar på att åka bort då, så min familj får fira min födelsedag utan mig. I helgen som var, kom de som var lite mer välplanerade, hit för att fira mig. Då fick jag lite presenter, det är ju också trevligt. Jag fick bland annat en bok.

Och det är nu du borde förvänta dig att jag berättar något klokt om Vargas Llosas val av synvinkel i de tidigare romanerna eller huruvida Molière eller Racine egentligen speglar franskklassicismens typiska drag bäst. Jag skulle gilla om du hade de förväntningarna på mig. Men de som gav mig en bok i helgen känner mig mycket bättre så. De vet att mina egentliga intressen, de som man inte skriver i ett CV, är att baka och att äta upp det jag bakat.

Jag fick boken "Kärleksmums" som presenterar sig som en hyllning till livets goda extra allt. Och jag konstaterar lyckligt att det finns fler som fattat att godis och glass tillsammans bara blir bättre. Recepten, bilderna och de underbara ordspråken ("Det som göms i sockerlag kommer att göra dig glad") är som en sinnebild för hur mitt liv skulle vara om jag bara fick någon att vetenskapligt bevisa att det går att leva på choklad allena.

Så det lilla problemet finns ju. Och ett till. Nu måste jag säga upp mig för att hinna baka, äta och hålla mina kurvor fylliga. Det betyder att detta inlägg egentligen är en Sökes-annons. Mecenat sökes.

Och har just du inte de ekonomiska möjligheterna att försörja mig, kan du alltid se detta som ett julklappstips om du mot förmodan skulle känna någon mer som jag.

Alla helgons dag

Jesper
Kevin
Petter
Linn
Lina
Christian
David
Gustav

Kärlekens alla färger

Att vara i sorg, eller depression eller bara allmänt nere, gör att det kan vara svårt att få fingrarna ur. Och när man väl hamnat i soffläge, är det lätt att stanna där. I dåliga fall i sällskap med en massa choklad. I sämsta fall i sällskap med alkohol. Det sistnämnda är jag inte orolig för, för egen del men jag ser tendenserna runt på ett och annat ställe. Även de mest aktiva kan ta till alkoholen för att döva det onda.

Men så, helt oväntat, får man lite hjälp på traven att komma ur håglösheten. Ett långt samtal med en älskad. Den älskade borde egentligen vara den som behöver lyftas, och så är det också, men har ändå en obeskrivlig förmåga att peppa, reflektera och skapa förväntningar. Och det vet alla ni som bär på sorg av något slag, att ett liv utan förväntningar är inget liv.

Och så får man lyxen att umgås ett par timmar med någon man tycker om men inte träffar så ofta. En öl eller två med massa relationsprat. Med en man som inte är ens make och således inte är tvingad att prata med en, men gör det ändå.

Kärlek, energi och inspiration och nästa dag innehåller plötsligt möjligheter istället för måsten.