Nää nu Roland!

Den här synen mötte mig när jag kom till stugan i söndag. Hade bytt ut de högre buskstöden mot en kant men den hoppade Roland över. Blir allt lite less på honom. Han är inte som förr. Verkar virrig, hittar inte alltid hem och blir stående lite varstans. Undrar hur många människoår det går på ett robotår? Han kanske helt enkelt blivit gammal.

Ska man inte kunna vända ryggen åt honom?

Titta vad jag hittade under bordet!

Matchar bordets färg.

 

Vilken tur att de inte blev uppretade när jag höll på med vattenslangen precis där. I morgon tar Anticimex hand om boet men avråder mig från att vistas i stugan under denna vecka eftersom bostadslösa getingar inte är att leka med.

Lycka kan vara att hitta en stor mogen aubergin eller en chilipeppar

 

eller att få se de frösådda blommorna slå ut.

 

Många tycker att Ölandstok är fula men när väl mina rosa små Ölandstok blommar

tycker jag det är så fint.

Tänk att det alltid blir som vackrast när hösten närmar sig.

 



Håller mig inomhus på dagarna nu när det är så varmt och det är jätteskönt att komma ut på kvällarna. I går kväll var det fint att sitta vid älven och titta på dem som roade sig med vattenlek.