Tro, hopp, kärlek och lite tur

Under lördagen gjorde jag ett besök på Syfestivalen och det kändes som att befinna sig i paradiset, härligt att se alla tyger, knappar, fantasifulla skapelser och glada människor. Min absoluta favorit är Stina Jakobsson, som jag brukat handla av genom åren. Hennes koncept är genomtänkt och hon är en person som fullkomligt strålar. Den här gången köpte jag ett cerise viskostyg till en tunika och ett par smycken. Ringens text är: NÄR- VAR- ANDE.

Stina brukar smyga in olika symboler i mönstren, så också i detta tyg som passande nog heter

"Tro, hopp, kärlek och lite tur". Som gjort för mig :) 

Stina till höger och hennes lika trevliga medhjälpare.

Ett omtumlande dygn är till ända och vore det inte för ekg-lapparna på mitt tvättställ skulle jag nästan kunnat tro att det bara är något jag drömt, då jag nu sitter hemma vid mitt bord precis som vanligt.
Kanske blev det för ansträngande med lördagens arbetspass eller så blev det för mycket sorg för mitt hjärta att hantera. Vaknade tidigt i går morse av så starka bröstsmärtor att nitron inte hjälpte. Ett samtal till 112 och vips var de här. Mer nitro tills jag tyckte det kändes bättre och då ville jag inte följa med dem.

Husläkarnas fina väntrum med väggurets hemtrevliga tickande.

Fick lova att  lägga mig och kontakta HC senare under dagen. Ett samtal till HC och vips kom en sjukresebil och hämtade mig. En träff med läkaren och hux flux befann jag mig på Akuten. Där var det slut med de snabba rycken för min del och efter många timmar i väntrummet orkade jag inte mer utan bad dem klippa bandet och beställa en hemresa. Så skönt att få sova hemma i egen säng! Känner mig lite mörbultad och HC säger att det måste blivit något misstag när de lät mig sitta där och att deras akutremiss fortfarande gäller. Tack men nej tack. Jag tror istället att jag ska ta mig till kören. Kanske ett par timmar där är bättre medicin.

Läser att det kommit snö i min förra stad och minns hur tufft jag tyckte det var. Här dröjer det väl förhoppningsvis ännu ett tag. Jag föredrar regn eftersom det inte är lika svårt att gå på som is och snö. Känner stark sympati med flickan i klippet:

Tacksägelsedag i sorg

Min vän som drabbats av ALS somnade in i går och livet har för alltid förändrats. Självklart för hennes närmaste men också för min familj som under 27 år fick glädjen att vara deras grannar. För mig som inte hade några rötter i den staden kom hon att bli så mycket mer än en vanlig granne. Hon blev min vän och en "extramamma" för både barnen och mig, en trygghet och en klippa när det stormade i livet. Hennes man kom även han att betyda så mycket och ställde upp på alla möjliga sätt, alltifrån att knyta pojkarnas slipsknutar, vara med i en film som pojkarna i kvarteret producerade och till att åka till Tunisien när jag reste dit eftersom hans fru ansåg att det absolut inte var lämpligt att jag åkte ensam. Jag skulle kunna skriva om många händelser men tror ni förstår hur mycket de betytt. De räckte till och betydde så mycket för så många, både i Sverige och andra länder och jag brukade undra om de förstod hur mycket de betydde för en helt vanlig grannfamilj.

Sorgen är blandad med tacksamhet och just i dag råkar det vara Tacksägelsedagen. Jag har mycket att vara tacksam för även om det just nu känns som om tårarna aldrig kommer att ta slut.

Tro hopp och mycket kärlek

Oops! Ser att det är två veckor sedan jag bloggat. Orsaken är en huvudmans flytt där jag har det övergripande ansvaret. Inte helt enkelt då det är många olika aktörer inblandade och det inte alltid är självklart vem som ska göra vad. Vissa dagar känns det som att den mesta tiden går åt till att ringa runt till personer som ständigt hänvisar till varann.

Här har hösten nu kommit på allvar med mycket regn och blåst. Jag hann aldrig ta mig ut och fota höstfärgerna på Bölesholmarna men det kanske inte är försent. Däremot har jag hunnit med några biokvällar, konserter och teaterföreställningar och fler blir det. Utan kultur skulle jag skrumpna ihop likt ett höstlöv. 

Spring Uje, spring var väldigt gripande och fick stående ovationer.

Umeå Pride var i lördags och vi var många som slöt upp och gick i tåget. En härlig och glädjefylld dag som avslutades med en Kärleksmässa i Umeå stads kyrka. I väntan på den hade jag glädjen att träffa en fd granne från min gata i Kiruna och hennes dotter och dotterdotter. Så roligt och med ens svischade alla minnen från åren däruppe förbi.

I brist på plagg i regnbågsfärger sydde jag ihop dammtrasor till en sjal.

Det finns hopp

Förra söndagen var det församlingsdag i Tegs kyrka och den inleddes med en Svensktoppsmässa där vår kör medverkade. Därefter bjöds vi på mumsig vegetarisk mat och sedan var det dags för diverse aktiviteter. Med andra ord en trevlig dag med fin gemenskap.

Den här lilla söta ponnyn var hela 17 år.