Sång, skratt och sol

Vips har både helgen och veckans bästa dag; måndag, passerat. Måndagar har under massor av år varit min favorit eftersom körerna jag varit med i övat då. Bättre start på veckan går knappast att få. Ingen har väl undgått den senare tidens rapportering av sångens hälsobefrämjande inverkan och för oss körsångare är det ingen överraskning. Kördagen i lördags måste ha varit rena hälsobomben. En underbar solig morgon att njuta av under vägen dit och på hemvägen var jag så fylld av endorfiner att varken blåst eller kyla bekom mig.

Alla blöta löv gör det riskabelt att ta sig fram

och jag som inte hämtat mig från vurpan är rädd för en repris.

 

Löv gör sig bättre i träden.

 

Upptäckte äpplen i ett träd vid grannhuset.

 

Förra veckan var det premiär på Yin-yoga för mig och det var långt ifrån de yogaformer jag tidigare praktiserat. Instruktören som verkade orutinerad läste sig genom instruktionerna samtidigt som hon påminde väldigt mycket om "Ulla" i Hälsoresan. När jag insåg det kunde jag knappt tänka på något annat och skrattet formligen bubblade inom mig. Antagligen rätt hälsosamt det med.

 

                                   

 

I morgon är det dags för något som jag aldrig varit med om tidigare och jag gruvar faktiskt lite. Rapport kommer...

En sång till modet

Det känns så ledsamt efter gårdagens hemska händelser i Trollhättan. Aldrig någonsin hade jag trott att vi skulle behöva vara med om det och det är hemskt att se hur rasistiska frön kan börja gro hos unga människor. Vi vuxna har ett stort ansvar för hur vi uttrycker oss. Rädsla kan så lätt omvandlas till hat. Det som de främlingsfientliga varnat för händer verkligen men det är svenskar som utför gärningarna. Anlagda bränder i romernas läger, i flyktingboenden och nu detta terrordåd.

 

Vi får aldrig ge upp, aldrig sluta tro på goda gärningar eller låta bli att stå upp för svaga och utsatta. Ingen människa har bestämt var hon ska födas, i vilken familj hon ska växa upp i eller vilka övriga förutsättningar just hon kommer att ha här i livet. Det är inte vår egen förtjänst att vi hade den närmast osannolika turen att födas här och det är vår skyldighet att hjälpa de mindre lyckligt lottade.

 

I måndags var det äntligen dags för ett frissabesök och valet föll på Holmsund eftersom priset är lägre utanför stan. Vädret var strålande och jag njöt av alla vackra färger på träden. Dock blev jag snopen när Himmelska fridens torg, det poetiska namnet till trots, visade sig vara en parkeringsplats.

Nu är jag uppdaterad igen ;)

 

Dagen därpå var det dimmigt och regnigt men trots det färggrant. 

Den här andhanen måste ha hittat något intressant.

Gäääsp

Det känns som om jag sovit mig igenom den största delen av veckan och jag funderar på om det verkligen är normalt att vara så här trött. Äter bara nyttigheter, stoppar i mig vitaminer och mineraler, dricker kaffe men är ändå aldrig pigg.

Nyttigare och godare än så här kan det knappast bli.

 

I kväll tog jag mig iaf till Mariakyrkan  för att njuta av Krajas underbara stämmor. De är rent magiskt duktiga och har ni inte lyssnat på dem så gör det!

 

Tack för att ni gav oss en härlig stund!

  

Måste bara få länka till en väldigt bra krönika skriven av en ung kvinna som också bott i Kiruna tidigare. Vad säger ni? Visst ligger det en hel del i det hon skriver? Det är inte utan att man längtar tillbaka till 80-talet och till tiden då vi levde lyckligt ovetande om lchf, GI mm och när ingen skulle kommit på tanken att opereras för att passa in i nåt skönhetsideal.



Oväntat möte

Det finns olika sorters möten. Somliga verkligt trevliga, andra mer spännande och vissa rent av oönskade som i går när min kropp mötte asfalten utanför körövningslokalen. Stannade konstigt nog kvar och sjöng, fick skjuts hem men sen bar det av till sjukhuset en sväng eftersom jag äter blodtunnande. Inget brutet som tur var men rejält blåslagen och dag känner jag mig överkörd. Är såå lättad att det slutade väl men det tar nog ett tag innan jag rör mig obehindrat igen. Nu blir det byte till vinterdäck.

Kanske var jag lite för stressad eftersom utskriften av noterna krånglade...

Tidigare under gårdagen njöt jag av 15 plusgrader och solsken. Så härligt att se alla människor som satt ute och lät solen värma sig.

 

Inte bara människorna såg ut att njuta.

 

Räkna glädjeämnena

Tiden rusar iväg och jag har varit för trött för att orka skriva när jag satt mig ner. Mer flimmer med åtföljande syrenedsättning gör att jag somnar både på köksstolen och i arbetsstolen men än så länge inte på toalettstolen :) Har insett att det är onödigt att lyssna på ljudböcker eftersom jag somnar ifrån dem och spelar i stället gamla avsnitt av Karlavagnen vid läggdags. Ibland får jag för mig att räkna hur få timmar jag orkar vara vaken och då känner jag en stress över att så många år passerar när jag sover bort så mycket tid. Dumt att tänka så när jag ju borde fokusera på glädjen över att vara vid liv. Jag ska genast skärpa mig.

Glädjeämnen finns det som vanligt gott om:

Söndagens besök i kolonistugan och hjälp av min snälla granne med grästrimning och upphängning av hyllor. Jag är så tacksam och hoppas kunna återgälda detta någon gång. På kvällen ett biobesök; Glada hälsningar från Missångerträsk. Väldigt kul och det gjorde inte ont att titta på Ola Rapace...

Den här har väntat ett par år på att få komma upp :)

Måndagens vackra väder och en tur längs älven. Man behöver inte åka långt för att komma ut på landet och varje gång jag passerar ett skogsområde känner jag mig så modig.

Upptäcker nya platser

Glädjekicken av körsången i måndags och äpplena jag fick av en körmedlem.

"Är psykoterapi en klassfråga?" Givande diskussionskväll med anledning av att S:t Lukas psykoterapimottagning firar 40 år här i Umeå. Sverker Olofsson var kvällens moderator.

Lyckan över att få plocka äpplen i går kväll och att tidigare på dagen träffa Maggan, en av de bloggare jag följer och hennes man och få en trevlig pratstund som gladde mig mycket.

Efter stormen

Oktober inleddes med vinterns första snö i min förra stad och i de sociala medierna flödade snöbilderna. De som älskar vinteraktiviteter, skidor, skoter, pimpelfiske osv är nog glada, likaså de som uppskattar ljuset som snön för med sig. Trots sämre mörkerseende, föredrar jag mörkt och snöfritt. Lättare att ta sig fram och så slipper man oron över igensnöade källargluggar. Vädret rår vi dock inte över, så jag försöker att bejaka hösten, kylan och den kommande vintern även om jag innerst inne räknar dagarna fram till våren (187).

 

Bölesholmarna 1:a Oktober.

 

I dag är det soligt, vindstilla och en klarblå himmel. Skönt efter gårdagens storm då det kändes lite småfarligt att vara ute, särskilt bredvid alla byggnadsställningar som finns lite överallt här i stan. Så läste jag i morse om hur träd blåst omkull och dragits upp med rötterna och känner mig tacksam över att min cykeltur i går kväll avlöpte väl. http://www.vk.se/1541877/stormen-slet-upp-trad-med-rotterna



 Under ett ögonblick gjorde solstrålarna gjorde ett extra fönster.

 

 

Önskar er en trevlig lördag!