Dagarna mörkna minut för minut ...

Precis som i Tove Janssons Höstvisa är den blommande sommaren nu snart slut. Ja egentligen är den väl slut eftersom vi gått in i september månad. En skön månad, utan större förväntningar på varken värme eller sol så varje fin dag är en glad överraskning. Nystart för mycket; kursstarter, körövningar mm. Den här veckan startar min kör övningarna igen och det är alltid lika roligt. I helgen har jag tjuvstartat lite och var med i kören på drygt 70 personer som sjöng tillsammans med Samuel Ljungblahd när Hedlundakyrkan firarade 50 år. Under lördagen övade vi och i på söndagen var det konsert. Fullsatt. Underbart att få sjunga tillsammans! I morse var jag fortfarande uppfylld av glädjen i sången och en av låtarna satt envist kvar i mitt huvud. 

Ett litet smakprov från vår övning i lördags och vår eminenta körledare Petra.

Det myckna regnandet har fortsatt och det förvånar mig att det mesta på balkong och loftgång ändå växer så bra. Hoppas på en lång och varm höst så alla små tomater och paprikor hinner växa till sig och mogna. Sedan hoppas jag också att jag i god tid innan vintern tar bort växter och krukor så jag inte ännu ett år står där i kylan med fastfrusna plantor.

Någon som vet vad detta är för blomma? Hårda blad och lite vedartad stam. Den har nu blivit full med knoppar efter att ha varit i norrläge på loftgången hela sommaren. Vid fotograferingstillfället upptäckte jag att grannarna stod ute på balkongerna med uppmärksamheten riktad ut mot gatan och insåg att kungaparets kortege inte passerat ännu. Därför blev det även ett litet klipp på det.

I kväll var det äntligen dags för ett Aquapass på Iksu Spa efter ett 22 månader långt uppehåll. Konstigt nog kändes det inte det minsta ansträngande, enbart skönt. Bastun var ljuvlig. Som jag har längtat! Kanske kom energin tack vare all körsång? Isf var den välbehövlig. På lördag kväll gick jag till Operan eftersom jag hade en fribiljett men då somnade jag stup i ett igenom hela den drygt timmeslånga föreställningen. Tyvärr hade jag min plats längst fram och det kan inte ha känts speciellt uppmuntrande för aktörerna med en sovande åskådare.

Sommar, sommar, sommar

Sommar, ett av de härligaste orden jag vet. Det rymmer så mycket glädje, förväntan och njutning. Så gör även ord som försommar, högsommar, sensommar och brittsommar och även om vi brukar säga att sommaren är kort så talar vi om sommarhalvåret. Det är ju inte så illa. 

Den här sommaren hade jag tänkt att till största delen endast ha sk "popcornsplantor" på balkongen och därmed få mer tid över till annat, tex en liten resa till Småland där jag nu har flera vänner. Det höll jag fast vid ungefär en vecka in på försommaren, sedan spårade det ur. Kalla det återfall eller vad ni vill. Som tur var hann jag montera några sköna sittmöbler så inte hela balkongen blev odlingsyta. Jag har tidigare varit med om att det endast blev en ståplats på en balkong. Nu njuter jag så vansinnigt av balkongen så det händer att om jag råkar vakna nattetid så öppnar jag balkongdörren, tittar ut och fylls av glädje.

En stor del av sommaren hann gå innan skyltar sattes upp på gårdens pallkragar om att de är privata och jag fick besked om att jag nu får ytterligare en krage. Den här helgen ska jag ställa iordning dem; det blir blåbär i den ena och rabarber och smultron i den andra. Så måste jag väl klura ut något slags hinder mot stöld från kragarna eftersom allt jag odlade i fjol försvann. Tre omgångar odlade jag och när den sista omgången stals grät jag faktiskt. Har någon av er något bra tips på hur jag kan stängsla in kragarna tas det tacksamt emot.

Det har inte blivit någon cykeltur till havet i sommar, inte någon annan längre tur heller. En kortare bussresa med kommunens fritidsförening tillsammans med en god vän är enda utflykten men å andra sidan är sommaren inte slut än. Några andra resor har jag varken längtat efter eller tyckt mig ha ork till. Några läkemedel ger trötthet som biverkningar och det gör att många timmar per dygn tillbringas i horisontalläge. Eftersom det inte finns några alternativ är det bara att gilla läget. Glädjeämnen har inte saknats. Har fått några kärkomna besök, har börjat på ett nytt arbete och har blivit mormor till ett litet flickebarn som bor i samma stad. 

I morgon blir det Vispicknick i en park tillsammans med några goda vänner. Fint väder har utlovats så det blir nog trevligt. Tidigare i sommar var jag och lyssnade på Johan Glans föreställning och nyss var Laleh här (men då regnade det och vi stod på en innergård och lyssnade gratis).

Apropå regn, så har det varit gott om den varan i sommar men hellre det än den tidigare utlovade extremt varma sommaren. Införskaffade ett par gula stövlar, tänkte att jag då blir glad av att se ner på mina fötter.

Ett år i den här lägenheten tog det innan jag kom till skott med att hänga upp tavlorna på väggarna. Startskottet blev nog när sonen med flickvän var här och monterade ihop en kökssoffa som jag inte lyckats med. Då blev jag så glad och plötsligt kom energin och nu ser det genast mer hemtrevligt ut.

Jag såg det inte komma

Vad då, undrar ni kanske? Snön. På något konstigt sätt har jag väl lyckats förtränga det faktum att förr eller senare landar snön här i norr. Det blir bökigt eftersom lägenhetens stora balkong saknar tak och ligger högst upp i huset med endast en gångbana nedanför. Inte ens några centimeters yta att slänga snön på. Blotta tanken på att råka hiva ner snö på en stackars fotgängare gör mig förskräckt. Ser framför mig hur jag då hukar bakom räcket ... Vi har hunnit få ett par rejäla omgångar med snöoväder då bussarna stått stilla men efter den senaste snösmockan kom plusgrader och regn och gjorde så jag slapp skotta.

Kämpigt bara att ta sig ut på balkongen vissa dagar.

Hörde att ett litet barn sagt att "Tanter med röda skor verkar vara gladare än andra".

Vem vet? Kanske är det orsaken till mitt glada humör?

Livet har som vanligt bråttom och jag som i somras skämtade om att hinna bli klar med allt i lägenheten innan jul inser nu att det inte alls blev något skämt. Några saker kvar som ska monteras, ett städskåp som ska inredas och tavlor som ska upp. Trots att det hunnit gå mer än ett halvår sedan flytten är det fortfarande nyhetens behag att bo här. Njuter av att trivas hemma, att bli glad varje morgon jag vaknar här och varje gång jag kommer hem. Härligt med ett riktigt kök och att lättare kunna laga mat. Några middagar har hunnits med och fler ska det bli. 

På nyårsafton njöt jag av att få se mina goda vänner här hemma och av att få planera och laga maten.

Cykeln använder jag ytterst sällan då det är så korta sträckor jag behöver förflytta mig så den får vila uppe på loftgången. Hur mycket jag än älskar cykling så är det ärligt talat ingen höjdare att cykla på is och snö i kyla och mörker. Efter den senaste omkullåkningen blev jag skraj och mycket medveten om hur ont man

kan få. I väntan på en ögonoperation är det nog säkrast att inte cykla omkring alls. Har vant mig vid att promenera och att använda dramatenkärran vid storhandling.

Vädret är minst sagt växlande denna vinter.

I kväll hade vår kör terminsstart och kanhända är jag partisk men det lät riktigt bra. I vårens program ryms både Fredsmässa och 50, 60 och 70-talsmusikmässa. Tisdagskvällarna fyller oss med glädje och energi. Jag hävdar med en dåres envishet att alla människor kan sjunga och att vi är ämnade till att både sjunga och skratta för att må gott.

Under den här vackra takkronan håller vi till och övar.

Sommaren som kom och gick

Nyss skrev jag om syrener och gullregn och nu har sommaren och en stor del av hösten hunnit passera utan att jag riktigt fattat hur det gick till. Det kan inte bara bero på åldern utan en del tillskriver jag flytten. Den blev mer krävande än jag räknat med, alltifrån en strulig flyttfirma, en städfirma som vägrade städa (!) och så klart stressen och allt extra jobb det medförde. Som tur är så brukar det mesta lugna ner sig, så även detta och nu ser jag fram emot att fixa, dona och mysa när det är extra härligt att vara inomhus.  

 

Efter åren med en liten trång hall känns det lyxigt med allt utrymme. En av öppningarna in till köket stängde jag igen för att få ett mer funktionellt kök. 

Hösten blev lång och mild i år och nog är det härligt att promenera bland prasslande löv, andas in den friska luften och njuta av alla vackra färger. 

 

 

Härligt att stå under en stor kastanj och njuta av bladverket som omsluter en. 

      

Här och där blommar det fortfarande och nu är det bara 4,5 månader tills vårblommorna brukar dyka upp. En trösterik tanke.

De här rosorna på min balkong blommar som fanns det inte någon vinter i antågande. 

Därför hade jag inte hjärta att ta livet av dem utan de fick flytta in häromkvällen. 

Det är en sällsynt orolig tid vi lever i och tankarna på det överskuggar ofta det mesta som händer så ibland förvånas jag över att jag kan låta mig stressas av en stökig flytt och andra triviala händelser. Fast kanske är det så vi människor fungerar, vi vänjer oss rätt snabbt, anpassar oss och vardagen fortsätter. Vi orkar normalt sett inte heller gå omkring och vara rädda hela tiden, vilket ju är bra, eftersom det inte skulle förändra något. Däremot ska vi naturligtvis ta alla möjligheter att påverka och bidra med hjälp där så är möjligt. 

Äntligen var det dags för Pridetåget igen och i år valde jag att gå tillsammans med Svenska Kyrkan.

Jag har hunnit börja på min nya arbetsplats och det är spännande, intressant och väldigt roligt. Även om jag alltid tyckt om och ägnat mig åt kultur så hade jag väl aldrig trott att jag skulle komma att arbeta inom det området. Vilken förmån att få testa något helt nytt i den här åldern. Säkert nyttigt för ens gamla hjärna också. Dessutom har jag nu endast några hundra meter till mina arbetsplatser,  ja till det mesta faktiskt. Tillvaron har blivit enklare och jag får mer ork kvar. 

Att få ta del av alltifrån Lars Noréns Solitaire till Argentinska Las Hermanas Vera under arbetstid, bättre kan det inte bli för en kulturtant.

I syrenernas tid och i gullregnens månad

I morgon är det dags att hämta nycklarna till nya lägenheten, nästan exakt fyra år sedan flytten hit men denna gång känns det väldigt mycket roligare. Nu blir bostaden betydligt större och flytten förhoppningsvis betydligt enklare. Sist var det hemskt med kartonger staplade så högt att jag inte kunde nå dem. Det verkar som att det ska bli svalare till veckan och även det känns bra eftersom vardagsrummet och balkongen, utan tak, har söderläge. Nog för att det är härligt med sol men alltför höga temperaturer klarar jag inte längre och att packa den senaste veckan har varit tufft. Har en deal med flyttgubbarna; de packar det som jag inte hunnit med.

(Nästan) ingenting är omöjligt att ta på en cykel.

Vilken underbar sommar vi haft hittills. Våren och försommaren är mina favoriter, kanske för att allt vackert bara avlöser varann i så snabb takt och vi är så medvetna om hur fort den tiden går. Ni vet, tiden mellan hägg och syren är så ljuvlig men knappt hinner man blinka så är det gullregnets tid. Underbart är sannerligen kort.

I år firar Umeå 400-årsjubileum och  det uppmärksammas på alla möjliga sätt under hela året. Den 22 juni var den dagen då vi fick stadsrättigheter, något som firades dagen lång med bl.a. besök av kungen och jag gjorde en avstickare i centrum för att lyssna på musik och tal.

Midsommarafton firade jag tillsammans med min mamma och vi inledde dagen med att med gemensamma krafter avlägsna en konstgräsmatta från hennes balkong, städa efter den och lägga ut en ny. Medan jag pustade i värmen förslog mamma en promenad och så gick vi ut på blomstervandring längs älvskanten. Underbart att se hennes glädje över alla blommor och de vackra vyerna.

Midsommardagsgudstjänst i det fria utanför Umeå stads kyrka.

På väg hem på eftermiddagarna brukar jag passa på att sätta mig i någon park. 

Ser verkligen fram emot att snart kunna njuta av solen på min egen balkong.

En vänlig grönskas rika dräkt ...

Nåja, inte vet jag då om grönskan känns så vänlig alla dagar. I takt med att löven spricker ut och blommorna öppnar sig sluter sig mina luftrör. Så blir det alltid den här årstiden och det dämpar min eufori över grönskan en smula. Nyser och snörvlar men får väl vara glad att det inte är nu som för länge sedan när det förväntades att omgivningen skulle utropa "Gud signe!" varje gång någon nös.

Attjoo!

I går kom min nya hjälm från Bikester. Det är en hjälm speciellt utformad för elcyklister som använder glasögon. Mips, visir och ett avtagbart heltäckande hölje för regnväder, belysning samt en särskild utformning så att den tar upp stötar vid en kollision genom deformering på insidan. Nu är det bara att tuta och köra 😊 Blev aningens överraskad när jag öppnade lådan och ett lysande orange hjälm, typ byggarbetarehjälm visade sig. Tack och lov var det den luftiga gråa hjälmen under skalet. F.ö. är det nog riktigt smart med den lysande färgen i snö- och regnväder. Visiret fungerar riktigt bra, även idag när det regnade. Så skönt att kunna ha på glasögonen även då.

                                     

                                     

                                                                        

Inspirerad (eller kanske smått chockad) av färgen fick mina naglar samma kulör.

Extra härlig cykeltur i går kväll när jag inte längre behövde torka tårarna som fartvinden orsakar.

Den här psalmen brukar jag ibland inte kunna låta bli att sjunga när jag är ute och cyklar under vackra sommardagar.

Nu händer det grejer

Nu rör det på sig och flytten närmar sig med stormsteg. Många kontakter med flytt- och städfirmor, bredbandsbolag osv samtidigt som eventuella blivande hyresgäster vill komma och titta på min nuvarande lägenhet. Vid förra flytten kändes väntan lång, tre månader men nu blev det endast två månader. Den här gången flyttar jag visserligen till en äldre, lite mer sliten lägenhet men äntligen till en större och inte som förra gången, en mindre. Jag kommer säkert att sakna den här ibland eftersom den var totalrenoverad och har ett rymligt badrum. Den kommande kräver lite mer fixande. Likaså kommer jag helt säkert att sakna lugnet i den här stadsdelen men förhoppningsvis överväger glädjen av att bo mitt i "smeten". Sen är det ju alltid bra att göra något nytt och i min ålder är det bäst att passa på, inte skjuta upp saker och ting.

Det ska bli härligt med badkar igen.

Apropå ålder, så var jag på information och kontraktsskrivning för mitt nya arbete i stans kulturhus Väven i torsdags. Det var nästan mer än jag tordats hoppas på eftersom min ansökan inte var så genomarbetad utan skickades in innan jag hann tänka mig för. Väl på plats såg jag mig omkring och alla andra utom jag och en till kvinna, var väldigt unga människor. Betydligt yngre än mina barn. Då insåg jag att tankar på min ålder eller dess inverkan på jobbsökande inte alls har slagit mig. För jag har ju trots allt börjat vänja mig vid den där gråhåriga människan i spegeln och på foton och förstått att de jag möter inte har en aaaning om att jag egentligen är en ung människa utklädd till tant.

Min nya arbetsplats

Ännu mer ålderssnack; i kväll spelar Per Gessle här i stan och jag är allt lite sugen på att köpa en biljett. Han och jag är födda samma år och hans låtar var en rätt stor del av mina yngre år så jag gissar att det blir en stor nostalgitripp.