måndag 29 november 2010

Funderingar

Hur mycket kan det regna egentligen?

Varför har jag tagit med tre(!) bikinis, en baddräkt, solglasögon och solskyddsmedel men inga stövlar, varma kläder eller yllesockar?

Hur länge kan en förkylning hålla i sig?

Kan myror verkligen simma?

Första Advent

                                                                  

Planerna på att vara med i kören och sjunga under 1:a Adventsgudstjänsterna, gick om intet, eftersom jag blev rejält förkyld men jag kunde gå dit och njuta av julpsalmer och gemenskap. Ett kärt återseende av en kvinna från Piteåtrakten, förgyllde kvällen och som grädde på moset upptäckte jag att en av mina lotter från julbasaren gett vinst, en middag för två på "Toni´s".

Tyvärr inget internet fortfarande och morgondagens resa till San Fernando är nog bäst att ställa in då de utfärdat en extrem stormvarning och folk uppmanas hålla sig inomhus. Skolorna hålls stängda och jag får hoppas att lägenheten klarar av ovädret. I veckan var det ett oväder och då regnade det in i badrummet men vare sig fönster eller dörrar håller tätt ordentligt. Skönt att jag har både vatten och mat hemma och sysselsättning saknar jag ju inte heller... Har trots idogt kämpande ännu inte lyckats komma ikapp men snart, snart...

Bilden visar innehållet i det fina paketet som min vän Marie gav innan resan. Gulligt va? Nu ska jag försöka få tag på små tårtljus så jag kan mysa ofta. Fick i veckan ett täcke, så jag slipper frysa och några sköna tyger att lägga över sofforna, så nu kan jag sitta i vardagsrummet ibland. Det tar sig. De flitiga myrorna som huserade i vardagsrummet verkar ha flytt efter den senaste omgången med det starka giftet. Det var nära att jag med fick fly men jag hade ingen stans att ta vägen. Snacka om starka grejer! Jag var illamående i ett dygn. Badrumsmyrorna verkar inget bita på men det är ju skönt så länge de håller sig där.



http://kanarieliv.blogspot.com/2010/11/stormvarning.html

måndag 22 november 2010

Mañana, mañana...


Dagarna går men ännu har jag inget eget mobilt internet, utan använder områdets trådlösa, vilket innebär att jag måste sitta vid det öppna sovrumsfönstret med datorn i en viss vinkel, eller placera den på muren till min uteplats där det ibland fungerar. Detta har resulterat i rejäl värk i ena skuldran.
På tredje försöket lyckades jag komma i kontakt med en polis, för att ansöka om det niosiffriga ID-numret som krävs för ett spanskt bankkonto, som i sin tur krävs för att teckna ett mobilt internet. I Sverige är vi vana vid att alla myndigheter kan kopiera men så är det inte här, utan jag skickades ut i San Fernando för att leta efter ett företag som kunde kopiera passet. Tillbaks till polisen för att fylla i ett formulär på spanska med hjälp av spansktalande polis...Förstod iaf att jag får komma tillbaka om en vecka för att hämta ett papper som jag ska gå till en bank med, för att betala och sedan komma tillbaka till polisen för att få den efterlängtade handlingen. Polisstationen ligger inte i närheten, så det krävs en bussresa...

Min översättningspenna slutade fungera och ett besök på postkontoret krävdes för att skicka den till Sverige. Inte heller där fanns det någon som talade engelska och det var inte helt lätt att förklara att jag ville skicka brevet som rekommenderat. Tror att jag kommer att bli riktigt duktig på kroppspråk efter några månader här. Har visserligen börjat en kurs i spanska men det lär nog ta sin tid innan jag kan göra mig förstådd, eller i varje fall tills jag förstår kanarierna. De pratar en speciell dialekt med avhuggna ändelser och naturligtvis väldigt snabbt. Om jag tar mod till mig och säger något på spanska, är jag rädd att jag ändå inte förstår vad de svarar. Spännande är det iaf att försöka lära sig ett nytt språk.

En stor del av min tid går fortfarande åt till att bekämpa allehanda kryp och nu har jag kommit fram till att endast daglig städning plus applicerande av tee tre oil, inte räcker, utan det krävs starkare doningar. Så starkt att jag är rätt illamående mellan varven. I dag fick jag råd (på kroppsspråk) av personalen i en butik där jag hittat en burk som påstod sig hålla ohyran borta under ett år, att inte använda den för då skulle inte bara insekterna utan även jag bli liggande på rygg. Det måtte ha varit rejäla grejer. Sprejen som jag hittills använt, förklarade killen att myrorna älskade och att de åt den. Det vill säga att när jag trott att de dött, har de i själva verket bara vilat lite efter maten.


onsdag 10 november 2010

Krig

Tre dygn har gått sedan jag kom till San Agustin och den största delen av tiden har gått åt till att kriga mot allehanda insekter, städa och helt enkelt komma i ordning i lägenheten. Visst hade jag förstått att det skulle vara ett enkelt och slitet boende men ändå kändes det lite tungt att inse att detta ska vara mitt hem under så pass lång tid. Massvis med små myror och en busig kackerlacka mötte mig när jag gick in i badrummet. Jag lyckades fånga den under en ihålig pall och är allt lite imponerad själv.
I kväll har jag städat med allehanda medel och i morgon ska jag spruta ännu lite mer gift, denna gång i sovrummet och sen kommer det föhoppningsvis att vara lugnt ett tag.

Har inte hunnit eller orkat vara ute så mycket men en stavgångstur blev det till Jumbo i Playa del Inglés i går med manikyr och pedikyr på en salong som jag besökt förut. Här är det billigt att gå på salong och både kvinnor och män gör det. Under tiden som de blir friserade, låter de ofta ta hand om fötter och händer.

Skaffade ett spanskt kontantkort till min gamla mobil, vilket tog en dryg timme, eftersom killen i butiken bl.a. var och hämtade kaffe samt besökte en toalett, under tiden som kunderna köade...Här stressar man inte.
Fast idag var det några spanjorer som stressade för min skull. Jag gick ut med en soppåse när ytterdörren slog igen och inne i köket stod en vattenkastrull på spisen. Anna, svenskan som jobbar här, råkade som tur var finnas i den närliggande butiken och lyckades dessutom få tag i en man som kom för att försöka öppna dörren. När det inte lyckades kom det fler män springande med diverse verktyg och till slut kunde de öppna terrassdörren. Snacka om tur, eftersom de flesta talar spanska och Anna har fullt sjå med att hjälpa de boende i 150 lägenheter. De närmaste veckorna är en intensiv tid då många av vinterns gäster anländer. Sedan ska det bli lugnare. Det hoppas jag på för egen del med, så jag kommer igång med pluggandet igen, efter uppehållet i samband med resan.

Mitt dygn i Stockholm ägnades inte åt studier, utan åt ett besök på Södersjukhuset och det var osäkert om jag skulle kunna resa vidare. Inför risken att bli inlagd på sjukhuset här och kanske dra på mig multiresistenta bakterier, har jag bestämt att istället ta en flygstol till Sverige om jag blir sämre. Det var också läkarens råd men jag hoppas och tror att jag slipper ta sådana beslut och att sol och värme ska ha en god inverkan på hälsan.

Träffade en svensk man som satt härute i kväll och surfade på sin dator. Vi kom att prata om riskerna med att använda oskyddade nätverk, som det debatterats om i Sverige den senaste tiden. Här på ön är alla oförstående till sådant prat, liksom de är vid tal om säkerhet överhuvudtaget. De skrattar åt oss, när vi frågar om hur giftigt ett insektsmedel är, eller när vi vill kunna använda säkerhetsboxarna i lägenheterna och de tycker att vi är så rädda. Mannen surfade vidare och sa: Härligt, härligt men farligt, farligt...



tisdag 2 november 2010

Tempen stiger

Om jag för en tid sedan hade resfeber, har det nu avancerat till nåt influensaliknande eller kanske rent av allmän sepsis. Jag som i alla år tyckt att det bara är att packa ihop lite kläder, pass och piller och ge sig iväg, har nu drabbats av något som närmast liknar handlingsförlamning och det känns oöverstigligt att lyckas få ner allt som kommer att behövas i rätt väskor. Får väl skylla på att det varit ovanligt många  sjukhus-, apoteks-, samt tandläkarbesök den senaste tiden och bara att få till lite studieresultat däremellan har varit kämpigt. Nu inser jag att någon tenta är omöjligt att hinna göra klar innan avresan, utan jag får sätta mitt hopp till att det går att skaffa en hyfsad uppkoppling i San Agustin.

Fast i skrivande stund kommer jag att tänka på hotellet i Stockholm, där jag ska tillbringa närmare ett dygn. Det kanske blir alldeles perfekt att plugga där, eftersom jag inte ska shoppa något och t.o.m. funderat på hur knäppt det kommer att se ut, att gå omkring i sommarkläder på stan och kanske besöka teatern iklädd träningsbyxor och joggingskor. Nu löste det sig....jag behöver inte ge mig ut på stan eller betala en dyr (och kul ) teaterföreställning...Tack Linnéuniversitetet!

Dagarna mörkna minut för minut ...

Precis som i Tove Janssons Höstvisa är den blommande sommaren nu snart slut. Ja egentligen är den väl slut eftersom vi gått in i september m...