Vad då, undrar ni kanske? Snön. På något konstigt sätt har jag väl lyckats förtränga det faktum att förr eller senare landar snön här i norr. Det blir bökigt eftersom lägenhetens stora balkong saknar tak och ligger högst upp i huset med endast en gångbana nedanför. Inte ens några centimeters yta att slänga snön på. Blotta tanken på att råka hiva ner snö på en stackars fotgängare gör mig förskräckt. Ser framför mig hur jag då hukar bakom räcket ... Vi har hunnit få ett par rejäla omgångar med snöoväder då bussarna stått stilla men efter den senaste snösmockan kom plusgrader och regn och gjorde så jag slapp skotta.
Kämpigt bara att ta sig ut på balkongen vissa dagar.
Hörde att ett litet barn sagt att "Tanter med röda skor verkar vara gladare än andra".
Vem vet? Kanske är det orsaken till mitt glada humör?
Livet har som vanligt bråttom och jag som i somras skämtade om att hinna bli klar med allt i lägenheten innan jul inser nu att det inte alls blev något skämt. Några saker kvar som ska monteras, ett städskåp som ska inredas och tavlor som ska upp. Trots att det hunnit gå mer än ett halvår sedan flytten är det fortfarande nyhetens behag att bo här. Njuter av att trivas hemma, att bli glad varje morgon jag vaknar här och varje gång jag kommer hem. Härligt med ett riktigt kök och att lättare kunna laga mat. Några middagar har hunnits med och fler ska det bli.
På nyårsafton njöt jag av att få se mina goda vänner här hemma och av att få planera och laga maten.
Cykeln använder jag ytterst sällan då det är så korta sträckor jag behöver förflytta mig så den får vila uppe på loftgången. Hur mycket jag än älskar cykling så är det ärligt talat ingen höjdare att cykla på is och snö i kyla och mörker. Efter den senaste omkullåkningen blev jag skraj och mycket medveten om hur ont man
kan få. I väntan på en ögonoperation är det nog säkrast att inte cykla omkring alls. Har vant mig vid att promenera och att använda dramatenkärran vid storhandling.
Vädret är minst sagt växlande denna vinter.
I kväll hade vår kör terminsstart och kanhända är jag partisk men det lät riktigt bra. I vårens program ryms både Fredsmässa och 50, 60 och 70-talsmusikmässa. Tisdagskvällarna fyller oss med glädje och energi. Jag hävdar med en dåres envishet att alla människor kan sjunga och att vi är ämnade till att både sjunga och skratta för att må gott.
Under den här vackra takkronan håller vi till och övar.
