Lite gnäll på årets sista kväll

Så här på årets sista timmar vill jag passa på att gnälla lite.

I dagarna diskuteras fyrverkeriers vara eller inte vara och oftast handlar det då om husdjurens rädsla. Här i Umeå bjuds kommunmedborgarna på ett rejält nyårsfirande och 150 000 kronor beräknas det kosta. Genast kritiseras det och många är upprörda över att våra skattepengar bokstavligt talat går upp i rök. Ändå har det flera gånger skrivits om att det är Umeås företagare som betalar fyrverkerierna. Vad är det för fel på människor? Kan de inte läsa? Eller är det så att de inte vill läsa, att de vill hitta saker som de kan beskylla politikerna för?








Som tidigare verksam politiker är jag väl bekant med det allmänna klagandet över politikerna; över deras okunnighet, illvilja och enorma förmåga att sko sig själva. Jag vet också att detta inte är med sanningen överensstämmande och rekommenderar alla människor att själva engagera sig. Dels för att det är bra ju fler som tar ett ansvar för vårt samhälle, dels för att det är allmänbildande och så för att upptäcka att de rykten som florerar oftast är just rykten, utan större sanningshalt bakom.

Min egen åsikt om Umeås nyårsfirande är att det är väldigt trevligt. Det samlar massor av människor som får dela gemenskapen med andra Umeåbor och ta del av underhållningen. Gissar att många avstår från att köpa egna fyrverkerier tack vare detta. Att jag själv är jätterädd för allt vad fyrverkerier heter är en annan sak ... Skulle vilja gå dit, lyssna på talen och Pontare men funderar på om jag ska dra med mig cykeln eftersom jag då kan ha en hjälm på huvudet. Hjälm utan cykel verkar en aning märkligt.

Den med pagefrisyren kanske är praktisk?

I år ska jag för första gången någonsin fira nyår ensam och det känns faktiskt rätt skönt. Har nyss kommit hem från Nyårsbönen i Tegskyrkan. Skönt med en stunds eftertänksamhet. Skönt också med en promenad i det behagliga vädret. 4+ och varken regn eller blåst.

Gott Nytt År!

Poesi?

Sedan julaftonens midnattsmässa har jag inte lämnat lägenheten förrän i går kväll. Tror bestämt att jag sov bort förkylningen. Tur i oturen så råkade det bli lite mindre arbete den här veckan men i dag är jag på G igen och har både jobbat, besökt en poesiuppläsning och sett "101-åringen". Vaknade av mina snarkningar två gånger under filmen och väninnan slumrade också till. Då förstår ni ungefär hur bra vi tyckte den var.

Poesiuppläsningen av poeten Mauritz Tistelö var milt uttryckt märklig.

Fint med alla tända marschaller i Rådhusparken.

 Det gäller att passa på att njuta av att tända ljus, något som jag flitigt ägnar mig åt här hemma.

Dagarna blir allt ljusare och det är rätt skönt. Vintern här i Umeå är inte på långa vägar lika vacker som i Kiruna och jag saknar de där varma vackra färgerna på himlen, för tvärtemot vad många verkar tro, så är det långt ifrån mörkt där under den sk polarnatten. Eller vad sägs om den här bilden?

"Förmiddagspromenad" fotograferad av Rune Lans.

Det är inte bara ljuset jag saknar från Kiruna. Såna här dyrbarheter brukade jag torka själv.

Det var den julen

En lite annorlunda jul passerade snabbt. Annorlunda eftersom det är sju år sedan jag firade med några familjemedlemmar. En trevlig julafton med god mat och julklappar hemma hos dottern.

Jag behövde inte ta med något men lite pyssel är alltid skoj.

Umgicks lite med Timmy som vuxit mycket sen sist.

Sedan midnattsmässa där vi var en decimerad skara från kören som sjöng. Alla i kyrkan fick var sitt ljus som vi hjälpte varandra att tända medan vi stod i en enda stor ring. Stämningsfullt. Min skönsjungande vän som kommit och förstärkt vår sång följde mig hem för att övernatta men vi kom inte i säng förrän klockan fem på morgonen. Ett kort ögonblick slogs vi av möjligheten att hinna med fyra olika julottebesök men strax därpå slocknade vi och vaknade inte förrän vid lunchtid på juldagen.

Dan före dopparedan fick jag besök av självaste Tomtemor :)

I dag vaknade jag med halsont och har stannat inne och försöker kurera mig. Sedan mina hjärtan skjutsat mig till mässan åkte de till min lya och fyllde kylen med julmat så jag behöver inte oroa mig för att behöva ta mig ut för att handla. Myser med te och väldoftande julklappsljus.

Äntligen har det vänt!

I går inföll vintersolståndet och nu har det vänt, dagarna blir kortare. Förmodligen inbillade jag mig men i dag tyckte jag att dagen kändes rätt mycket längre. Åtminstone så hade vi ett fantastiskt fint och soligt väder och den blå himlen hade toner av rosa och guld. Jag ser fram emot soliga vårvinter-dagar med sköna promenader längs strandpromenaden. I går kände jag också att jag fått nog av de röda hissgardinerna i min lilla lya så snart åker de ner och de vita hängs upp igen. Jag blir stressad av de röda och tycker de är alldeles förfärligt fula. Köpte dem för några tior för att ha i stugan där är allt vitmålat och jag hoppas de passar bättre där.

Sen bilden togs har snösörjan regnat bort och allt är täckt av is.

En välbehövlig fikapaus på Ikea.

Många timmars arbete i dag och jag har mest av allt lust att lägga mig men först ska jag lägga in sill och rödlök. Några paket ska slås in och så måste jag förbereda noterna till julaftonens midnattsmässa. Tyvärr ser det ut som att vi inte blir så många från kören och jag gruvar allt lite. Vid gårdagens körövning blev vi bjudna på en jättegod jultallrik eftersom det var sista övningen denna termin. Jag är verkligen jätteglad över att jag började i den här kören med en så bra körledare och trevliga körkompisar. Längtar alltid till tisdagskvällarna numera.

Några små paket är alltid kul att slå in.

En stadsråtta på äventyr

En fin, stämningsfull fjärde advent har passerat. En snabb träff på stan med dottern, ett oväntat möte med en vän från tonårstiden, en magnifik julkonsert i Backens kyrka i trevligt sällskap, en stilla stund på Pappas grav. Frid i hjärtat och ro i sinnet.

Ett litet smakprov.

Tomten på anrika NK är nästan lite kuslig.

"Hemma på våran gata i stan..."

     

Det här med julpynt. Somliga går all in, ofta långt före första advent. Andra struntar helt i det, eller är ytterst sparsamma vid pyntandet. I år tycker jag det blev nästan väl mycket eftersom jag satte upp en gammaldags pappersbonad och röda gardiner. Längtar redan tills jag tagit bort detta. Har även inhandlat ett par vita hyacinter med svag doft. Det är mer än 30 år sedan sist och då hade jag blivit så allergisk mot dem. De här känner jag också av trots medicinering men fina är de :)

I fredags hade jag glädjen att bli bjuden på julfest hemma hos en vän som bor i en liten by jag aldrig tidigare besökt. Ni vet ju att jag känner mig trygg inne i städerna, bland många människor, asfalt och gatlysen. Det här var långt bort från stan och jag blev knäsvag redan när jag bokade tågbiljetten. Värre blev det när jag kommit fram, det var alldeles tyst, folktomt och min uppkoppling fungerade inte. Traskade omkring utan att hitta, mötte till slut en man som på min fråga om alla känner alla i byn svarade: Ja tyvärr... Tur för mig, som hann bli nästan gråtfärdig av skräck innan jag äntligen kom fram. Det var rena Bullerbykänslan med välkomnande lyktor framför det stora huset, ett stort kök, en klädd gran och lekande, skrattande barn. Efter ett par trevliga timmar med massor av god mat var det dags för hemresan och jag kände mig modigare än på många av mina resor runt om i världen.

Ett ljus för en fin vän och fd granne som jag tänker extra mycket på nu.

Körsång- rena hälsokuren

Under gårdagens arbete befann jag mig på torget i Väven när ett skönsjungande luciatåg skred in. Någon konsert på kvällen var inte planerad eftersom vi har körövning på tisdagar. Dessvärre skickades jag från HC till Nus för en röntgen och jag missade kören.  Än en gång imponeras jag över hur bra vården fungerar här i stan. I stort sett varje vecka är jag i kontakt med olika vårdgivare och känner en djup tacksamhet över att bli så väl omhändertagen. Innan flytten visste jag inte ens att sådant var möjligt.

Min HC erbjuder inte bara vård utan också mindfulness.

Enligt den här artikeln om körsång så botar den både inflammationer och annat. Så bra för mig som inte kan äta inflammationsdämpande piller. Att sång och musik håller humöret uppe visste jag redan. Extra roligt att läsa om hur effekterna av musikundervisning i barndomen ger effekter ända upp i 70-årsåldern. Väl investerade slantar när barnen musicerade sig igenom skoltiden m.a.o. :)

Det här däremot kostade inga slantar alls!

På söndag kväll var det en luciakonsert i Tegskyrkan med både barn och vuxna som sjöng. Tvingar mig att gå på sådana trots att de väcker rätt jobbiga minnen. När alla fyra barnen var små så var december månad den stressigaste av alla. Minns alltför väl hur allas lusseskjortor, glitter, strutar, ljus och tomtedräkter skulle ordnas inför alla fester och avslutningar. Hur det vid de olika festerna skulle hinnas bakas samt ordna 16 paket och hur jag med blodsmak i munnen rände med ungar på sparkar, kälkar och i vagnar. Har insett att jag behöver resten av livet till att hämta mig från dessa julrace ...

                                    

I måndags var det dags för nästa konsert med Pop- och Rockkören. Förstår att de som gillar den sortens musik också tycker om att sjunga låtarna men jag är glad att jag inte började i den. Det är inte min favoritmusik och dessutom får man hosta upp 1400 kr/ termin för att få vara med. Den små barnen i klippet här under kommer helt säkert att istället håva in pengar för sin sång i framtiden.

Kan ni lyssna på detta utan att gråta?

Konsertabstinens

Här sitter jag och försöker låta bli att tänka på att Händels Messias nyss börjat i Umeå stads kyrka. Det går väl så där ... Är man kulturknarkare så är man. Tyckte det var lite för kallt att gå ut, -9 nu på kvällen. Av samma anledning struntade jag i att besöka Pilgatans julmarknad trots att jag tror den är mer i min smak än de andra. Nu blir det en kväll med sömnad istället och det är ju aldrig fel.

I torsdags blev Kvinnohistoriska muséet mer än fullt vid Behändig och rejäl. Intressanta samtal och en alert publik gjorde det till en mycket givande kväll. Sofia Jannok beskrev Gällivare som ett rasistiskt samhälle, något som förvånade mig men jag tvivlar inte på hennes upplevelser. Samtliga i panelen framhöll hur det i små norrländska orter var viktigt att alla ställde upp, att alla kvinnor var starka och glada och att det aldrig skulle varit accepterat att någon stannat hemma med migrän. De var rörande eniga om hur positivt det var att växa upp och leva i en sådan miljö men från min horisont verkar det inte positivt. Vilken syn har de då på svagare människor eller människor med migrän?

Tur att Väven lånar ut foppatofflor till oss med icebugs :)

På väg hem gick jag förbi en granförsäljning för att lukta på granarna och minnas när

min pappa högg granen och hur viktigt han tyckte det var att den var fin, hur stolt han var.

Jobb med mycket promenerande både ute och inne i går.

Vissa tider på dygnet är jag extra glad över att bo centralt och slippa sitta fast i bilköer.

I år har jag fått en Tekalender och det är supergoda téer med poetiska namn i den :)

Hopp falleralla la

I  måndags fanns en ledig tvåa på 49 kvm, byggår 1960, ingen hiss, ingen balkong och två km från centrum med en kötid längre än 13,5 år! Jag kommer att vara närmare 70 innan jag kan välja fritt bland lägenheterna. Vilken tur jag haft som fick min etta som ligger så centralt! Några av mina friska vänner med både ork och bil ifrågasätter mitt krav på bostad i centrum. Jag säger bara; kom igen när ni är i den här situationen så ska vi se hur kul ni tycker det är att vara isolerade ute i nåt bostads-område utan något annat än just bostäder. Jag skulle torka ihop av tristess, av bristen på kultur.

I kväll går jag till Kvinnohistoriskt museum och lyssnar till Behändig och rejäl. Egentligen hade jag och väninnan planerat att gå till kyrkan och lyssna till Gabriel Forss men jag upptäckte nyss att det inte alls var gratis, så då avstår vi. Den här årstiden fullkomligt vimlar det av julkonserter men jag siktar in mig på de med fritt inträde.

Blev oväntat ledig idag och passade på att sy mig en tubsjal i skön viskosjersey. Var in till Olssons tyger i går och fyndade en stuvbit. Mitt egentliga ärende var att hitta ett lämpligt tyg till finbyxor åt några småkillar. Det gäller att inte se sig om alltför mycket- jag är svag för fina tyger.

Annars köper jag helst det jag behöver på nätet och i går gick jag in på Body Shops sida där jag till min förvåning upptäckte att  priset för en av duschkrämerna och en av handkrämerna var 0 kr! Beställde tre st av vardera och i morse kom ett mail med besked att ordern var skickad. Priset var fortfarande 0 kr. Vad sägs om det? F.ö. har nu mina sneakers kommit, denna gång med en höger- och en vänstersko.

I går konstaterade min fysioterapeut att korsbenet halkat fel igen och att högerfoten pekade åt fel håll så jag fick lova att omedelbart sluta upp med att ramla eftersom hon var säker på att det var orsaken. Okej då.

Möten

Möten är något som intresserar mig. Möten mellan människor, möten som förändrar oss och möten som förändrar vår tillvaro. Möten med andra människor får oss att reflektera och förstå oss själva. Sen finns det andra typer av möten, inte fullt så positiva. T.ex. mötet mellan knopp och hård asfalt (oj,oj) eller som i går; mötet mellan kropp och golv (aj,aj) om än med en trasmatta på. Dottern hotade med att ta med sig mina mattor om jag inte blir mer försiktig. Själv är jag glad att jag inte landade när jag bar på soppgrytan och att jag inte landade på den onda axeln utan valde en ny oskadd ;)

Mindre lyckad landning

Rätt mörbultad idag så det enda jag åstadkommit är att duscha och klä på mig samt bege mig till kvällens konsert i Umeå stads kyrka. Alla bussar stod stilla på eftermiddagen pga halkan men med ett par icebugs är det inga problem att ta sig fram. Konserten gavs av Umeå manskör, Björkstakören, Ania Winek-Albertsson och Sara Winek. Underbart och med en hög dos julstämning.

                                     

Det är lite vitt på marken och plusgrader här i Umeå och blir det inget regn kanske det vita stannar kvar. Ljust och vackert blir det i alla fall.