Ihållande (vinst)regn

Vinsterna duggar tätt nu och kanske kan man rentav kalla det regn? I går hade jag turen att vinna en kökshandduk i Debutsky´s Blogg och i dag påskgodis och ett presentkort från ICA.

 

Ute regnar det rejält i dag och efter att ha varit till sjukgymnasten på morgonen och blivit rejält blöt hade jag tänkt hålla mig hemma en stund men så var det ju det här med tävlingslusten... När jag såg att ett påskägg var gömt 798 steg i västlig riktning från butiksentrén kunde jag ju inte låta bli att söka rätt på det.

Nu hänger kläderna i torkskåpet en stund innan det är dags att bege mig till Filmstaden och Maigold II tillsammans med väninnorna. Sedan blir det middag hemma hos mig och jag bjuder på indisk mat eftersom filmen utspelar sig i Indien. Testade den först på gårdagens middagsgäster. Det blev en trevlig födelsedag och jag är så glad över att ha fått leva ett år till.

Förberedde dagens middag i gårkväll och blev full i skratt när jag kom att tänka på en krönika av Cecilia Hagen och insåg att det börjar stämma in på mig.

Så vitt jag kan se...

Gjorde ett besök i Utopia i går där ytterligare åtta restauranger och butiker öppnat i dagarna. Högst upp finns ett gym och jag fick info om kommande samarbetsavtal med nya badhuset mm. Det skulle onekligen vara bekvämt att ha träningsmöjligheterna nära, mitt i centrum men det tål att tänka på. Lunchen blev en Go Nuts i Naked Juicebar men det var lite för mycket trängsel för att testa kaffet i Espresso House. Missade totalt att H&M Home öppnat men å andra sidan behöver jag inget. Risken med att gå i butiker är att man luras att tro att man behöver både det ena och det andra.

 

I kväll var det åter igen dags för Earth hour och visst är det viktigt att ta oss tid att tänka på den viktiga klimatfrågan men för mig klingar det lite falskt om man samtidigt shoppar loss. Hur förvaltar vi då jordens resurser? Vårt engagemang måste utvidgas till att inte bara släcka lamporna en timme per år och sopsortera däremellan. Mitt energispartips som jag vann kvällens operabiljetter med var just detta: att tänka efter innan vi handlar något. Därför är det lite kluvet att jag blev glad över dessa lack i glada vårfärger som jag slapp betala. För kan man verkligen sägas behöva nagellack?

Figaros Bröllop, var verkligen bra. Sångarna, musikerna, dekoren och dessutom bästa tänkbara sällskapet, min dotter.

I går kväll täcktes gräsmattor och de modiga små vårblommorna av snö och världen blev plötsligt svart-vit. Eller kanske en mängd olika nyanser av grått?

 

 



En glad överraskning och ord som puttrar i hjärtat

Vid 16-tiden i tisdags fick jag veta att jag vunnit två biljetter till Familjen Bélier två timmar senare och jag hade dubbel tur då dottern kunde se den tillsammans med mig. Jag är ju en lättrörd, mer eller mindre tårinkontinent dam men dottern hotade med att lämna salongen om jag började gråta och se, det hjälpte tydligen. Däremot gav den många goda skratt och gjorde skäl för epitetet feel good-film.

I går var det dags att lyssna till Arja Saijonmaa och hon var som vanligt strålande. Ett stort gäng i publiken var finsktalande så Arja pratade rätt mycket på finska under kvällen. Själv saknade jag en flygel, tyckte det lilla elpianot var för futtigt för den duktiga kapellmästaren Petri Somer men mest saknade jag värme i Sagateaterns salong och vi var många som huttrade och frös.

Arjas avskedsord till oss före den sista sången "Jag vill tacka livet" handlade om att vi skulle tänka på allt vi har att vara tacksamma över och hon bad oss spara orden i våra hjärtan och låta dem puttra där.

De här vyerna är jag oändligt tacksam över.



Nu återstår bara två av vårens alla biljetter och det känns lite trist. Att få ta del av teater och konserter känns ibland lite som en andningshjälp och jag orkar ett tag till. Just där och då behöver jag bara vara. Lyssna, se, uppleva och njuta men inte orka eller prestera. Det ger sinnet ro.



Till höger på min blogg länkar jag till några av mina favoritbloggar och nu håller jag tummarna för att ha tur i tävlingen i Debutsky´s Blog eftersom vinnaren dras på söndag (min födelsedag). Passa på och var med ni också.

Hare hänt nåt?

En ytterst händelsefattig helg är över och jag lämnade lägenheten endast en gång för att gå till sop-och komposttunnorna. Det mest spännande som inträffat i dag är ett stopp i tvättstugans avlopp men dagen är inte slut än och jag ska försöka mig på en promenad eftersom regnet verkar ha upphört. Konstigt nog känns det inte så tråkigt som man skulle kunna tro, att tillbringa så stor del av tiden i en liten källarlya. Hade jag varit pigg och frisk skulle jag aldrig stått ut men då hade jag inte heller varit tvungen. Man får gilla läget som det heter och det kan ibland räcka med något väldigt enkelt, som i lördags när jag tittade ut strax innan solen gick ner och molnen såg ut att vara spunna av guld.

 

Eller att få njuta av vårlökarna vars doft är underbar.

 

 

 

Är så tacksam att jag får leva i den här tiden när det mesta kan skötas via nätet, både kontakt med vården och vänner, liksom inköp av allt ifrån kläder till mat. Det gör att mina begränsningar inte alls märks lika tydligt som de skulle gjort för 20 år sedan och att jag heller inte blir lika beroende av hjälpinsatser. Ibland kan jag dock känna vissa likheter med Ambassadoran och Roland eftersom även jag behöver laddas rätt ofta för att fungera.

Våren kom av sig men det verkade inte påverka besökarna till lördagens Glassfestival här i Umeå och köerna ringlade långa. Läste om åtta Umeåkillar som tillsammans stoppat i sig mer än 300(!) kulor glass. De rapporterades må bra...

 

 Bilden från VK.



 

 

En märklig dag

En spännande dag i dag. Eftersom jag inte lyckades få tag i några glasögon att använda vid titten på solförmörkelsen så begav jag mig, liksom många andra Umeåbor, i stället till Umevatoriet. Blå himmel garanterade optimala förhållanden och det gick både att få låna glasögon samt att titta på bilder genom teleskop. Det förstnämnda var en häftig upplevelse, betydligt större än jag kunnat ana och en av alla ungdomarna hördes på väg därifrån utbrista: "Vilken fantastisk upplevelse!" Här i Umeå täcktes solen av månen till 87,5 procent, i Kiruna hela 92,9 procent och på Färöarna var det total solförmörkelse. Det sägs att de som sett en sådan vill uppleva det igen och jag såg ett klipp om en man som såg sin åttonde totala solförmörkelse och som grät varje gång. Jag kan förstå honom.

 

Det finns olika sorters häftiga upplevelser och i går kväll deltog jag för första gången på många år i en Aqua-träning. Det var så roligt och jag kände mig stark, frisk och rörlig, ja på något sätt oövervinnlig. Då alltså... inte i dag... Då kunde jag knappt hålla mig vaken eller tänka en sammanhängande tanke. Nu längtar jag redan till nästa pass :)

 

 

Ännu en sk temadag fick i dag mycket uppmärksamhet och inget fel i det, de har ofta ett gott syfte men då mängden av  temadagar hela tiden ökar och det förutom de av FN sanktionerade och andra seriösa även finns många oviktiga; ostbågens, chokladbollens och kanelbullens dag osv, börjar jag känna mig rätt trött på temadagar. Jag tycker självklart att det är angeläget att vi lyfter upp viktiga saker och tänker ofta på de människor som drabbats av olika sjukdomar osv men tro mig, det gör jag ständigt, även om jag i min ensamhet har samma färg på strumporna eller är barfota .

 

 

Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen idag den har du.
Använd dig av det.
Idag kan du glädja någon.
Idag kan du hjälpa en annan människa.
Dagen idag är en märklig dag.

                                                                        Den är din.

 

                                                                                             Indisk dikt

 

Bytesrätt?

E-handelsbeställningen levererades i morse men några varor hade blivit fel så den trevliga killen kom tillbaka och bytte ut dessa. Vilken service! Tacksam och glad över all energi jag sparar på detta, energi som behövs till annat. Just nu känner jag mig som ett såll, energin läcker ut i snabb takt och jag lyckas inte förhindra det. Kämpar fortfarande med att acceptera den nytillkomna diagnosen men kan inte säga att det går speciellt bra och det förvånar mig en aning. Kropp och själ lever tydligen alldeles egna liv utan att ta order från mig. Tårarna kommer plötsligt, utan förvarning. Tankar poppar upp utan att jag kan hejda dem. Ibland tänker jag att det måste vara ett misstag och vill returnera sjukdomen eller åtminstone byta ut den mot någon annan. Vart ringer man då?

 

I tisdags ringde jag om en lägenhet mitt i centrum med både hiss och balkong fick veta att det redan var 300 andra som också ville bo där och att min kötid försvunnit då nya regler tillkommit. Då började jag storgråta. Hur pinsamt är inte det? Tur att jag inte grät i samband med de felaktiga varorna iaf.

 

Som tur är finns det mycket att glädjas åt också. T.ex. att solen tittade fram nu på eftermiddagen, att jag har ett inbokat Aqua-pass i kväll och att blommorna slår ut lite mer för var dag, både ute och inne.





 

Nu en kaffetår och en bit "gladchoklad" innan jag ger mig av.

 

 

 

Drömmen om ett långt liv

"Jag vill inte påstå att det är ett intellektuellt eller folkbildande program utan snarare tvärtom". Orden är Dagny Carlssons, eller Bojan som hon kallas och programmet hon skriver om är Let´s dance. Jag har aldrig varit någon större vän av TV och genom hela livet valt att periodvis vara utan. Tyckte inte att vi behövde TV när barnen var små utan valde att läsa och umgås med dem i stället. Då var det en och annan som tyckte att det var synd om dem... Därför känns det rätt bra att läsa följande artikel i dag. Har ett minne från när jag var tre år och hoppade i fåtöljen då övriga familjen satt bänkade framför TV:n och min mamma upprepade gånger försökte få mig att titta och sa att hon rakt inte förstod vad det var för fel på mig som inte ville se på TV som alla andra. Mitt ointresse och hennes förvåning över detsamma har bestått :)

Att lyssna på radions barnprogram gillade jag.

Bojan 103 är en härlig person och bloggerska, så positiv och klok och visst är det roligt att läsa om de äldre som fortfarande är pigga och nyfikna på livet. Här är en annan dam, som firar 100-årsdagen med att hoppa fallskärm. Drömmen är ju att få leva ett riktigt långt liv, få se hur det går med allt. Läste om den stundande solförmörkelsen och tyckte det verkade lite besvärligt att fixa speciella glasögon. Tänkte att jag kan titta på nästa solförmörkelse 2039 och räknade ut hur gammal jag skulle vara då... räknade en gång till... Att jag vill bli gammal innebär ju inte att det måste ske såå snabbt. Kanske bäst att inhandla de där brillorna den här veckan.

Vilodag med sommardrömmar

Ännu en solig dag med 10 plusgrader gläder mig även om jag hållit mig inomhus hela dagen. Det är  roligt att se ut, höra fåglarna och veta att sommaren kommer allt närmare. I går efter Avig Maria blev jag bjuden på mat och trevligt sällskap och vi kom ibland att tala om kolonistugorna. Varje gång virvlade glädjen till inombords trots att vi talade om möss, mörka ensamma kvällar, björnar i skogen och behovet av pottor. Får se hur den kommande sommaren avlöper, om jag kan vara där.

 

Idun rymmer 1150 personer och det var i stort sett fullsatt på Mias första framträdande i går kväll. Efter att hon gett järnet och roat och berört oss skulle hon uppträda inför nästa gäng. Alldeles lysande var hon och det verkade alla andra i publiken också tycka. Gå och se henne om ni har möjlighet!

 

 

Blomsterglädje

I går (med sminket på plats) var det äntligen dags att få träffa de goda vännerna. Jag har verkligen världens bästa stuggrannar! När jag kom hem påmindes jag om att man måste komma ihåg att inte gnugga sig i ögonen, torka sig om munnen eller stödja huvudet i händerna... Övning ger förmodligen färdighet men jag tror inte jag är beredd att offra tid på sånt här. Det är möjligt att det eventuellt döljer vissa skavanker eller framhäver nåt annat men hur kul är det att stå och glo på sitt fejs i 10 ggr förstoring? Gör man inte det så är man lyckligt ovetande om en hel del. Tycker det påminner om när jag målade något i huset och plötsligt såg att allt mer behövde fräschas upp...

Den här lilla flickan tycks ha övat en aning.

 

Något som jag däremot gärna hade ägnat tid åt är Littfest men det orkar jag inte och i stället ser jag fram emot Avig Maria med Mia Skäringer i kväll. Måtte nu bara hjärtat sköta sig. Det tar verkligen på krafterna med allt flimmer just nu och jag blir yr och trött.
Titta på det här klippet: http://www.vk.se/1404717/mingel-pa-littfest. Som Umeåbo blir man ju lite extra glad över det Marika Lagercratz säger :)

 

Extra glad blir jag också efter att ha använt ännu ett presentkort och inhandlat några fina vårlökar. Jag har nog alltid tyckt om blommor men de senaste åren har jag kunnat njuta av det mesta i livet på ett mer intensivt sätt. Minns när min pappa som tidigare alltid varit väldigt stressad och fartig men så småningom accepterat sjukdomen, bad mig komma ut på altanen, pekade på alla vackra blommor och sa: "Om jag inte blivit sjuk så hade jag aldrig upptäckt hur fina de här blommorna är, jag såg dem helt enkelt aldrig." Så glad jag är att han fick komma till den insikten och över att få minnas alla våra samtal när han blivit nöjd och glad trots det jobbiga läget.

Umeå bjuder på 10+, sol och blå himmel och jag ska ut och ta en nypa vår. Önskar er en fin lördag!

Förberedelser

Min alltid så snygga väninna och jag pratade om smink i går. Jag är ingen vän av sådant och använder mascara högst två-tre gånger per år medan det förhåller sig tvärtom för väninnan och hon uppmanade mig (skämtsamt?) att skärpa mig och komma sminkad till fredagens after work. Så nu jobbar jag på det. Tuben med brun-utan-sol som jag bara testat en gång togs fram, presentkortet hos en nagelsalong användes till en mini-manikyr och i morgon blir det ett besök hos frissan. Letade fram ett par lösögonfransar som jag inte förstår varför jag köpt (kanske maskerad) och testade i går men den hamnade inte alls rätt och det såg ut som om jag hade dubbla fransar. Eftersom jag inte vill riskera att de hamnar i maten struntar jag i dem i morgon.

 

Jag vill ju tro att skönhet kommer inifrån...

 



Våren fortskrider, solen skiner och det blir grönare för varje dag. Ibland sjunger fåglarna så intensivt att man tror de fått fnatt. Visste ni att vissa fåglar har anpassat sig för stadsliv och sjunger betydligt kraftfullare och med högre toner än vad de på landet gör? I dag fick jag njuta av att hjärtat höll takten och av en middag tillsammans med dottern på en grekisk restaurang.

 Nu lite skönhetssömn ;)

Omtumlande

Besökte Väven i kväll för att lyssna till Jag var barn i Gulag, ett samtal mellan Julian Better  och frilansjournalisten Ewa Wymark. En så viktig uppgift han utför när han ägnar tiden till att åka omkring och berätta för människor om sina upplevelser. Så svårt att verkligen ta in och fatta det han berättade för oss som vuxit upp här. Han var tyst länge och först när hans barnbarn föddes bestämde han sig, efter uppmaningar, att skriva ner några sidor om det och det resulterade i en hel bok. När han signerade min bok sa han att han var lycklig, att haft tur som överlevde och han tror att barnen hela tiden strävar framåt, inte tittar bakåt så mycket och att det är därför det gick bra för honom. På min fråga om han tror på människans godhet svarade han tveklöst "Ja".

En mycket gripande berättelse.

 

Jag som befarat att lokalen skulle vara knökfull och att det skulle vara svårt att få plats blev förvånad över att inte fler kommit en sån här kväll. När det gäller de flesta andra evenemang brukar betydligt större lokaler fyllas. Så beklämmande att detta uppenbarligen inte upplevs ens i närheten så intressant som alla möjliga och omöjliga nöjesevent men huvudsaken är ändå att skolorna får ta del av det. För som ni känner till så finns de som förnekar att detta hänt. Rekommenderar er att lyssna till Julian om ni får möjlighet, eller låna hans bok. De är slutsålda hos förlaget.

Fortsatt flyt

Totalt slut men väldigt nöjd med dagen. Hade bestämt mig för att gå till Väven och lyssna på Stefan Löfven och det visade sig att jag var långt ifrån ensam om det så vi var många som lyssnade utanför den lokal i Kvinnohistoriska muséet där han talade. Det gick bra det med och han sa många kloka saker, saker som gjorde mig beklämd och upprörd men som ändå är så viktiga att tala om. T.ex finns det rapporter om att männen inom hemtjänsten överlag har betydligt bättre löner och villkor än kvinnorna i samma yrke, att Sverige har halkat ner rejält efter att ha legat på topp vad gäller jämlikhet och problemet med de numera så vanliga "delade turerna" inom vården. När jag var ung och arbetade på sjukhuset förekom detta som så småningom upphörde men nu alltså är tillbaka. Löfven kallade det för en extremt lång obetald håltimme. Tror ni att sådana scheman är möjliga inom mansdominerade yrken?

Mycket vänlig och med stort tålamod mötte han alla som ville fotograferas tillsammans med honom, få autografer eller bara trycka hans hand och säga några ord.

 

Strosade runt och tittade på utställningen "En ropande tystnad" med många tankeväckande texter.

 

Tantfullness- Tantens armé  av Susanna Arwin

 

Apropå tanter så visades "Optimisterna" på Folkets Bio i dag och precis när jag stod utanför och hörde mig för om handlingen kommer en kvinna förbi, säger att det är min turdag och ger mig en biljett!

En härlig film, vacker och humörhöjande

 

Jag lämnade Umeå redan i tonåren och nu när jag återvänt funderar jag ofta på om jag skulle känna igen personerna från min barndom. En av dem som jag minns tydligt är en lärare från den lilla skolan en mil utanför stan. Hon var inte min lärare men jag minns tydligt hur vacker och tuff jag tyckte att hon var och hur snygga kläder hon hade. I dag såg jag henne, fortfarande lika vacker och med stor utstrålning. Vi talade en stund om de åren och det kändes fantastiskt att möta en person som kände till den tiden i mitt liv, som kunde namnen på lärare och skolkompisar. Tack för samtalet!

 

Som avslutning på den här vackra, soliga och varma dagen (+12)

upptäckte jag att snödropparna blommar :)