Happy Hour

Nä, detta är ingen ölkran på någon krog, det är inte ens öl som rinner, utan det kommunala vattnet som släpptes på i går eftermiddag efter två dagars stopp.

Så trots att jag längtat både efter en dusch och mer te, blev det ingendera. Visserligen hade jag kanske kunnat spara in på tepåsen och kommande hårfärgning och möjligen skulle hyn tappat lite av sin glåmighet men jag fegade lite där och lät det rinna ut i avloppet under en timmas tid...

Chauffören som körde sjukresetaxin tutade och vinkade till en av männen som stod nere i den stora gropen i vår gata samtidigt som han berättade att "det där är xxx och han har jobbat där i 30 år". Trettio år!!! Under vår gata??? Där kan man snacka om underjordsarbete.

På kommunens hemsida stod att läsa att stoppet berodde på ledningsarbete. Vad nu det innebär. Betyder det att kommunledningen arbetar?

Mineralbad- en riktig spa-upplevelse!



Som man ropar...?

I går var vi utan vatten här i området, något som vi fick veta dagen innan så vi kunde förbereda oss.
På kvällen hällde jag bort allt eftersom en besiktning av Anicimex stod på dagens schema. I morse var det återigen slut på vatten. Mitt vattenglas till medicinen var i storlek XL och räckte både till tandborstning och morgontoalett :) I vattenkokaren fanns en skvätt som räddade mitt morgonte och när besiktningsmannen gjorde entré trodde han nog bara att jag åstadkommit en extra fantasifylld frisyr dagen till ära. (morgonrufs)
På frågan om vilka firmor jag anlitat till de olika arbetena i huset fick jag hjärnsläpp trots att jag väl haft de flesta av stans företag här under mina 26 år i huset. Senare fick jag en smärre chock när han borrade ett hål i städskåpsgolvet samt visade mig fuktprovresultatet på dryga 40 %. Det ansågs torrt fick jag senare veta. Chocken gjorde tydligen att hjärnan kopplades på och firmanamnen kom åter.


Det var inget litet borrhål.
 

Min bostadssökningsannons publicerades i gårdagens VK och resulterade i några samtal, varav ett rikigt hoppfullt som jag innerligt önskar leder till att sökanet är över för ett tag.
Andra samtal gällde bostäder flera mil från centrum och de går bort, precis som kvällens värstingsamtal från en nybliven änkeman som önskade att vi skulle dela allt förutom att jag skulle få en egen toalett. Jag tackade nej och berättade att jag helst vill ha en egen dörr men då berättade han, smått hysteriskt, om den fina lägenheten med den fina uteplatsen och att jag själv fick bestämma hur mycket jag skulle betala och slutligen nästan skrek han ."Jag behöver inte hyra ut för jag har vunnit så djävulskt med pengar i postkodlotteriet". Efteråt ångrade jag att jag lagt ut bild i annonsen, då änkemannen sagt att han studerat min bild och sett att jag inte var nån ungdom men allt som kan öka möjligheten att få en bostad är ju värt att testa. Mannen från Anicimex sa: "Som man ropar får man svar"!!! Hmm.

Nu har jag avnjutit ännu ett glas te, bryggt på Loka. Grejar nog inte vattenhämtning med "Ernst" så eftermiddagskaffet kanske intas på sjukuscaféet om en stund.

 

Efterlängtat telefonsamtal

Så kom det då, det efterlängtade telefonsamtalet, där någon erbjuder ett boende. Tänkte först inte svara eftersom det var ett så konstigt riktnummer att jag trodde det var något bluffsamtal från utlandet. Det visade sig vara en vänlig kvinna från Västerbotten som erbjöd en liten bostad efter att ha frågat var i Umeå jag ville bo. Jag svarade att rätt centralt vore ju bäst eftersom jag inte har bil. Kvinnan beskrev då det lilla gårdshuset men när hon började berätta om skog och sjö och jag frågade exakt var i Umeå bostaden finns, visade den sig ligga ca fem mil från centrum! Det är ju olika det där vad man menar med centralt och avstånd. Tittade på kartan och såg ortsnamn som Gladvattsliden, Fäbodträsket, Kåtasjön och Trollberget. Även om jag ägde en bil eller om bussturerna går tätt, skulle jag aldrig kunna tänka mig att bo där eller ens åka dit. Nä, låt björnarna ha sina skogar i fred.

Här sitter jag och hoppas på fler napp efter att ha publicerat nya annonser...

Rykten

I går nåddes jag av ryktet att jag var död. En av kolonigrannarna berättade att han hade hört att jag var inlagd på IVA och när så några äldre personer varit utanför min stuga hade han dragit slutsatsen att de var mina släktingar som nu kommit för att titta på min kvarlåtenskap.
Därför vill jag dementera; ryktet om min död är starkt överdrivet ;)
Besöket på Hjärtcentrum är avklarat och jag lovade läkaren att inom en månad vara bosatt i Umeå, så undersökningarna kan göras på NUS och inte i Norrbotten.
Min tanke att bo i Spanien i väntan på operation, tyckte han inte var ok, så nu gäller det att  hitta nåt i Umeå. Ringer till olika bostadsförmedlingar och hos en påpekar de varje gång att det minsann är 700 sökande före men också att enda sättet att få en av deras bostäder är att fortsätta ringa.

Är trött och stressad men måste försöka packa resterande bohag. Det känns onekligen frestande att stoppa återstoden i sopsäckar... Förstår verkligen alla äldre personer som skjuter upp husförsäljningarna. Det är inget litet jobb, även om man inte samlat på sig så mycket ägodelar. Jag är ändå glad att jag själv fattat beslutet nu. Det måste vara hemskt att vara gammal och tvingas till en flytt, kanske utan att själv ha insikten om att man inte klarar sig längre.

Vissa av köparna av prylar är så där extra roliga att träffa och i kväll får jag glädjen att se en god vän. Har hela tiden tänkt att jag måste försöka komma iväg och handla nåt att bjuda henne på men orkade inte och nu blev det så att hon handlade åt mig i stället. Vet ni så glad man kan bli om någon köper ägg och skinka när kylen ekar tom? Dessutom goda bär och grädde.

 

 



Smakupplevelser

I kväll blev jag bjuden på och hämtad till surströmming hos mina fd grannar i deras nya bostad en bit härifrån. Jättekul att se den fina lägenheten som var finare än det mesta jag någonsin sett.
Att få njuta av härliga surströmmingar var även det härligt och extra intressant för en surströmmingsälskare som jag, att upptäcka en ny smaksensation. Dill var verkligen utsökt tillsammans med surströmming, något som jag aldrig hade kunnat tro. Creme fraiche blandat med rödlök smakade även det fint och nu sitter jag här hemma och instämmer med värden som på fb säger sig uppleva surströmmingskoma. I kylen finns några surströmmingar och potatisar som i morgon ska förvandlas till en surströmmingslåda :) Aldrig hade jag väl trott att jag skulle be att få en doggybag med mig från en surströmmingsmåltid.

En himmelsk tårta som avslutning bidrog möjligen till koman

Det närmar sig...

Dagen för avresan till Umeå och Hjärtcentrum närmar sig i rask takt. Oj oj, nog känns det allt en oro i magen och allt som oftast hotar tårarna att svämma över.
Har haft rätt tät kontakt med dem inför detta och nyss fick jag veta att läkaren ska hinna träffa mig redan på måndag vilket innebär att jag slipper åka ner veckan därpå. Vilken lättnad! Resorna tar ju på krafterna, speciellt nu under sommaren då det blir via Arlanda. Härligt att veta att jag får mer tid här i huset för att göra klart inför försäljningen.
Inte för att jag själv åstadkommer så mycket, utan nog är det så att det är mina vänner som jobbar. Lite möbler och prylar säljer jag och lite annat slänger jag eller packar men hjärtat krånglar av minsta ansträngning. 

Huset blir allt finare ju fler saker som vi "bockar av" på stylistens förslag. Intressant att så små förändringar gör så stor skillnad. Det slutar väl med att det blir så fint att jag vill bo kvar...
Fint ska det nog också bli i kolonistugan. Får regelbundna rapporter av "senioren" och vet att fönstren nu är färdigmålade. De måste vara de mest noggrant målade fönstren någonsin, eftersom arbetet pågått i två veckor. Bävar för fakturan. Å andra sidan är noggrannhet viktigt vid målning och förhoppningsvis "stänkte" det över lite av den varan på den stugansvarige som målat själva stugan.

Nyss blev kökssoffan hämtad och jag ska ta itu med att sortera ut vilka dukar och gardiner som ska följa med till Umeå. Sen ska allt från kökets lådor ner i en kartong. Efteråt ska jag belöna mig med en omelett med kantarellstuvning. Fick härliga kantareller av min fd granne i går.

Ljuvligt!

Bostadstips

En rolig följd av försäljningen av bohaget är alla trevliga människor som kommer hit, många gamla bekanta, andra nya bekanskaper.
Eftersom hjärtat fått fnatt just nu kan jag lika gärna sätta mig här vid datorn en stund och delge er ett tips vad gäller bostad, som jag fick av de senaste köparna.
Husvagn.
Ja, det har jag själv tänkt på men med tanke på de kalla, snörika vintrarna i Umeå kändes det inte realistiskt. Den här kvinnan hade efter många år återvänt till Kiruna och i väntan på bostad bott i husvagn. Nu stod den inte på en camping utan hos hennes dotter och elkabeln gick till dennas hus och det bästa av allt var att hon kunde gå in dit och äta middag!
Min dotter har erbjudit mig husrum i deras hus men jag tycker alldeles för mycket om svärsonen för att önska honom en svärmor i inflyttningspresent. Kanske är en liten husvagn lättare att klara av? Kan ju skaffa en lååång elkabel och stå en bit ifrån och så kan de ju ringa när middagen är klar...

Packandets mysterier

Efter den gångna veckan bland flyttkartonger och urplockade skåp fick jag en känsla av att mängden prylar ökade allteftersom...

På torsdag kväll blev det ännu en ambulansfärd och inläggning på IVA men efter medicinering och dosändring kunde jag åka hem på fredag eftermiddag. Jag blir alltid så där galet glad när jag får lämna sjukhuset, trots att jag har det så bra där. IVA-personalen är underbar och de skämmer verkligen bort mig.
En annan som skämmer bort mig är min fd granne. När jag kom hem var det diskat, undanstädat och tom plastflaskorna var pantade. Sedan fortsatte hon och hennes son att hjälpa mig med packning och bortforsling av möbler och prylar hela helgen. Det går med en faslig fart och om jag skulle gjort allt själv hade jag väl aldrig kommit härifrån. Kanske är de rädda för det ;)  Två rum och två badrum har blivit iordningställda så när som på städning, inför fotografering och visning. Det känns spännande och roligt och nu vill jag bara att det ska gå riktigt fort tills det är över.

Karlssons Änglar stylar ett rum

I dag har jag fortsatt att sälja prylar på nätet och det tar ju rätt mycket tid men så skönt att slippa arbetet med loppis. Ser fram emot att lägga ut bilder på de sista möblerna efter visningen.
Fram på kvällskvisten tickade hjärtat rätt lugnt och jag tog en promenad i det fina vädret. Inköp på Konsum gick bra och när jag på väg hem såg en förtrollande vacker himmel lämnade jag varorna inne och gick iväg för att föreviga kvällshimlen på bild. Jag gick och gick men i snigeltakt hann solen nästan gå ner och de vackra färgerna försvinna. Orken försvann och migränen kom men som tur var hann äldste sonen ta en fin bild.

Äckligt värre!

I går kväll gick jag ut för att slänga soporna, övervägde ett kort tag att dra på stövlarna men det blev foppaskorna. Startade med att kliva i en lerpöl, fortsatte till soptunnan där ljusa larver i mängder krälade och var nära att köra över en stor groda med rullatorn.

Resten av kvällen rös jag av äckelkänslor. I morse var en larv på golvet det första jag upptäckte. I förrgår två larver i tvättbaljan... Märker att jag ständigt är på helspänn, beredd på allehanda "odjur" och förstår att det är "larvigt" av mig men men...

Apropå kräldjur, så känner jag mig ibland som en urtidsödla. T.ex. när jag känner till vissa ålderdomliga ting. Ärmlappar eller sk svettlappar är såna saker. Har ni hört talas om det?

Har införskaffat en fin tunika från Desiqual men deras kläder är ju inte riktigt gjorda för att tvättas så ofta och jag bestämde mig för att köpa ärmlappar. Visste att det fanns att beställa på nätet men idag köpte jag dem hos Ohlssons tyger. Både engångs och flergångs. Undrar just om man törs röra på armarna eller om de där engångslapparna ramlar ut. Kanske tror folk då att jag tappat nån typ av inkontinensskydd?

Sommaren är kort...

...Det mesta regnar bort... Så sant denna sommar. Förra sommaren, min första i Villanäs, kändes evighetslång och var fylld av solsken och värme. Hösten kom sent och jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva vara med om snö och kyla.
Riktigt så blev det ju inte, eftersom snön låg tjock vid min ankomst till Sverge i mitten av maj och snöandet fortsatte in i juni. Hade en slags bild av att i Villanäs skulle solen skina men nu vet jag att så inte är fallet, varken nu eller tidigare i sommar. Det är rejält kyligt och jag huttrar ständigt, kommer på mig med att sakna vantar...

Nu är  räddningen nära vad gäller iordningsställandet av stugan och tomten. En anställd hos senioruthyrningen samt en från ett markplaneringsföretag har varit här. Svårt att förställa sig hur det ska bli men roligt känns det. Svårt även att föreställa sig vad slutnotan ska bli och det känns oroligt...
Försöker tänka på nästa sommar här. Hur jag ska sitta på altanen, under pergolan, titta ut över den vackra gräsmattan, gå ner på den fina gången och sätta mig på en ny snabb elcykel och susa iväg :)
Så får det bli!

Verkligheten har hunnit ikapp mig och tårflödet kanske fungerar bättre än all diuretika. Tufft att inse allvaret, att det kanske inte alls blir som jag tänkt mig vid besöken på Hjärtcentrum. I min tankevärld kommer läkaren att bedöma mig som frisk men med dålig kondition pga allt stillasittande. Nu närmar sig besöken och en liten irriterande oro har smugit sig in. Nåja, den som lever får se.

På måndag är det dags att återvända till Kiruna tillsammans med en väninna härifrån trakten. Hon ska hjälpa mig med att packa inför flytten. Tänk er; att någon tar semester för att åka och hugga i med sånt! Helt fantastiskt snällt och jag hoppas innerligt att någon gång kunna återgälda detta. Det blir nog bra att få ta itu med flytt och husförsäljning och skingra tankarna lite.

http://www.vk.se/676112/sommaren-uteblev-i-fjallen
Det var väl det jag misstänkte...