Vår

Nog för att jag visste att det var rätt länge sedan jag skrev här men att det var fem månader sedan det trodde jag inte. Ser att då var vintern i antågande och jag skrev att det var bara fem månader tills det var dags att spana efter vårblommor. Det är precis det jag ägnat mig åt den senaste tiden; försökt hålla ögonen öppna och ibland när inte det har hjälpt, klättrat bakom snödrivorna för att hitta blommorna. För konstigt nog finns de där, trots de enorma snömängderna och en i mitt tycke, evighetslång vinter.

Ibland sågs spår efter skidor på gångbanan.    

 

”Man vänjer sig ...” men just när jag börjat vänja mig kom våren.

I december blev jag tvungen att pausa några av mina jobb på grund av smittorisken och även om det kändes tråkigt så hade jag just då problem med hälsan och sov väldigt mycket. Nu, efter ett par månader när jag piggnat till, längtar jag efter att få vaccin och kunna återuppta alla sysslor igen. Det är frustrerande att samtidigt se och läsa om foliehattarna och konspirationsteoretikerna som inte ens förstått att det pågår en pandemi utan demonsterar mot både vaccin och pandemin(!) 

Både i går och i dag slutade jag tidigt och har kunnat vara ute och njuta av sol och blommor. Det var jag inte ensam om. Längs strandpromenaden var det en strid ström av flanörer och joggare och på bänkarna vände människorna sina ansikten mot den värmande solen. Livsandarna återvänder och jag känner en djup tacksamhet över ännu en vår. Alla fick inte vara vara med om det. Några av mina vänner har lämnat den här dimensionen nu under vintern, en av dem på grund av covid-19.

 

Visst ser det ut som om Julia njuter av vårsolen?