Nyss skrev jag om syrener och gullregn och nu har sommaren och en stor del av hösten hunnit passera utan att jag riktigt fattat hur det gick till. Det kan inte bara bero på åldern utan en del tillskriver jag flytten. Den blev mer krävande än jag räknat med, alltifrån en strulig flyttfirma, en städfirma som vägrade städa (!) och så klart stressen och allt extra jobb det medförde. Som tur är så brukar det mesta lugna ner sig, så även detta och nu ser jag fram emot att fixa, dona och mysa när det är extra härligt att vara inomhus.
Efter åren med en liten trång hall känns det lyxigt med allt utrymme. En av öppningarna in till köket stängde jag igen för att få ett mer funktionellt kök.
Härligt att stå under en stor kastanj och njuta av bladverket som omsluter en.
Här och där blommar det fortfarande och nu är det bara 4,5 månader tills vårblommorna brukar dyka upp. En trösterik tanke.
De här rosorna på min balkong blommar som fanns det inte någon vinter i antågande.
Därför hade jag inte hjärta att ta livet av dem utan de fick flytta in häromkvällen.
Det är en sällsynt orolig tid vi lever i och tankarna på det överskuggar ofta det mesta som händer så ibland förvånas jag över att jag kan låta mig stressas av en stökig flytt och andra triviala händelser. Fast kanske är det så vi människor fungerar, vi vänjer oss rätt snabbt, anpassar oss och vardagen fortsätter. Vi orkar normalt sett inte heller gå omkring och vara rädda hela tiden, vilket ju är bra, eftersom det inte skulle förändra något. Däremot ska vi naturligtvis ta alla möjligheter att påverka och bidra med hjälp där så är möjligt.
Äntligen var det dags för Pridetåget igen och i år valde jag att gå tillsammans med Svenska Kyrkan.
Jag har hunnit börja på min nya arbetsplats och det är spännande, intressant och väldigt roligt. Även om jag alltid tyckt om och ägnat mig åt kultur så hade jag väl aldrig trott att jag skulle komma att arbeta inom det området. Vilken förmån att få testa något helt nytt i den här åldern. Säkert nyttigt för ens gamla hjärna också. Dessutom har jag nu endast några hundra meter till mina arbetsplatser, ja till det mesta faktiskt. Tillvaron har blivit enklare och jag får mer ork kvar.
Att få ta del av alltifrån Lars Noréns Solitaire till Argentinska Las Hermanas Vera under arbetstid, bättre kan det inte bli för en kulturtant.
