Tjejkväll

Ikväll var det Tjejkväll på sta´n, vilket innebär att affärerna håller öppet till 20.00 samt har vissa erbjudanden. För min del var det dags för den andra kurssammankomsten i Mindfulness under tiden som väninnorna var på sta´n.

"Det är mycket nu" och jag sover för lite, stressar och oroar mej för mycket. Att göra övningarna har vissa dagar känts som ytterligare en stressfaktor och funderingar på om det var speciellt smart att börja, har funnits.

Dock visade det sej ikväll att det inte bara var jag som tyckte att övningarna var svåra att genomföra och vi insåg att det kommer att ta tid att lära oss detta.

Innan kursen skyndade jag mej ut för att hinna gå mina steg och de sista 5000 stegen hade jag fått skavsår som gjorde att varje steg smärtade och jag kunde inte tänka på annat.

Då var jag ju egentligen medvetet närvarande, d.v.s. tänkte inte på något annat än det jag höll på med. Alltså, mindfulness i praktiken...

Efter kvällens träff kände jag hur stressen försvunnit och ett lugn infann sej. Insåg att detta är helt rätt just nu när det känns som att jag egentligen inte har tid.

Sedan var det dags att träffa väninnorna på Bistro Trädgår´n, äta räkor och dricka lite vin.

Skönt att få sitta ner och njuta av maten och samtala med de andra. Det borde man unna sej oftare.

Innan jag gick in samtalade jag med en förälder till en eventuell framtida hyresgäst. Det är svårt att vara ung och ibland extraordinärt svårt. Har förstått att de sätter sitt hopp till ett boende här men jag bävar över att inte orka med. Varför kan jag inte bara säja NEJ? Vill ju så gärna hjälpa alla människor men måste inse att det är en omöjlighet.

I morgon åker Rory och jag till hans stuga, bara han och jag. Det ska bli skönt att få koppla av och få umgås på tu man hand. Dessutom hoppas jag att vi kan åka och hälsa på en kvinna som jag lärde känna på sjukhuset i vintras. Hon är över åttio år och en helt underbar människa. Vi brukar pratas vid på telefonen ibland och det är lika roligt varje gång.

Idag är det tio år sedan min pappa dog och jag saknar honom fortfarande. Fast när saknaden kommer brukar jag trösta mej med att det är inte alla förunnat att ha haft en så bra relation med sin förälder och så många roliga minnen.

Bilden visar en gratis T-shirt som jag beställt med en bild jag tagit på den kroatiska ön Lopud.

Sopperosammanträde

I morse klockan åtta åkte bussen från Kiruna stadshus för att ta oss till Övre Soppero där dagens Fullmäktigesammanträde skulle hållas.
Jag var illamående av trötthet. Natten hade endast gett mej några timmars sömn. Tankarna kring beslutet om den nya hyresgästen och hur mycket jag kommer att orka med hade hållit mej vaken. Bussen verkade vara fylld av glada, pigga och pratglada människor och jag försökte förgäves somna. Testade med att lyssna på Åsa Larssons "Svart stig" i cd-spelaren men hade glömt att ladda batterierna...
Nåja, efter att ha fått i mej en mugg te och en bulle, piggnade jag till och vi höll sedan vårt första gemensamma förmöte tillsammans med Socialdemokraterna.
Efter en smaklig lunch och en härlig promenad i solskenet kändes det ännu bättre och vårt möte gick ovanligt snabbt. Vi var hemma före halv nio men sedan slog tröttheten till igen.
Rory kom förbi men jag orkade knappt prata med honom. Ett antal mail skulle besvaras och sedan ville en av killarna att jag skulle hjälpa till med inspiration inför ett arbete i engelska. Eftersom jag just då kände mej lika inspirerad som en urvriden disktrasa, kunde jag inte vara till någon hjälp. Förstår inte hur jag ska orka med att engagera mej i ytterligare en tonåring och misstänker att jag bör säga nej.
I morgonbitti är det dags för mitt sista besök hos kuratorn. Jag sätter mitt hopp till henne...

Smekande vindar

Sextontusensjuhundratrettiosju steg har jag gått idag. Det känns i kroppen och jag längtar efter att sträcka ut mej i min campingsäng. Solen hann gå ner och det blev mörkt långt innan jag var hemma men det var skönt att gå där och känna ljumma vindar mot kinderna. De kändes som en sorts smekningar, som att jag blev tröstad. Eftersom en av dem som står mej närmast har det svårt just nu och jag känner mej otillräcklig på många sätt, lät jag tårarna rinna där ute i mörkret. Enligt vissa experter innehåller tårar gifter och jag försökte tänka på hur bra det var att få ut dem ur kroppen. Gifter eller ej, det lättar att få gråta en skvätt.

På förmiddagen var jag i kyrkan eftersom min favoritpräst, Kristina höll i gudstjänsten. Alla som ville fick gå fram och tända ett ljus för någon och det kändes skönt att få göra det.

Under de flesta av mina resor brukar jag söka upp en kyrka och tända ljus. I de allra flesta fall för mina barn och jag vill så gärna tro att det spelar roll. I alla fall för mej eftersom jag då lägger över lite av ansvaret till någon annan.

Ytterligare en kille, intresserad av rummet, har varit här och tittat. Även han var beredd att flytta in omgående men just nu kommer jag inte att fatta något beslut, utan låta den första killen fundera ett tag. Hans föräldrar kommer upp till Kiruna i början av oktober och de vill naturligtvis komma och se hur det ser ut här i huset.

Ibland är jag frestad att låta rummet återgå till att vara mitt sovrum igen. Längtar efter att få sova i en riktig säng och efter att få ha nedervåningen lite mer för mej själv. Men när jag tänker på att det kan vara avgörande, eller i vart fall ha betydelse för hur någon ung människa kommer att må, då blir valet lätt. Nog klarar jag mej några år till.

Såg att "Mamma Mia" ska visas här om ett tag igen. Funderar på om det blir bäst att gå en gång i början och en gång i slutet av visningsperioden. Då kanske biopersonalen glömmer att jag redan varit där. Ett annat alternativ, enligt min granne, är ju att gå dit iförd en blond peruk....Rory undrar om jag kan få någon form av klippkort. En sak är då säker och det är att jag tänker se den ytterligare en gång.

Om ni tittar på dessa lappar som folk satt upp, kanske ni får er ett gott skratt. Det fick iaf jag.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3348075.ab?service=galleryFlash

Levnadsråd

De flesta vill ju leva ett långt, friskt liv och många av oss läser allehanda tips och råd.

Själv läste jag om världens äldsta man, japanen Tomoji Tanabe 113 år som har följande råd att ge:

Ät mycket, dock inte skräpmat

Rök inte

Drick inte alkohol

Läs tidningen varje dag

Skriv dagbok

Prata med människor

Det första rådet är ju inte alltför svårt att följa, även om det slinker ner lite skräp ibland. Röker gör jag inte men lite gott rött vin tackar jag inte alltid nej till. Å andra sidan läser jag flera tidningar per dag, bloggandet kanske räknas som dagbok och pratar gör jag alldeles för mycket. Så kanske är oddsen för ett långt liv rätt höga. Den som lever får se...

Idag är det återigen soligt och (med Kirunamått mätt) rätt varmt men jag har ägnat mej åt städning och inläsning av handlingarna till måndagens Kommunfullmäktige. Nu är det iaf dags att ge sej ut på en långpromenad, även om det kanske vore bättre att ägna tiden till utesysslor.

Kvällen tänker jag tillbringa i TV-soffan men jag har inte bestämt vilken film det blir. Lilja 4 ever visas ju ikväll men jag gruvar för att den kommer att påverka mej så jag mår dåligt efteråt. Det känns som att problemen som är mina egna räcker till...

Här kommer ett snabbt recept på rostade mandlar. Mandlar är nyttiga och har lågt GI.

Sätt ugnen på 225 grader.

Koka upp 2 dl vatten och 2-3 msk salt.

Lägg i 200 g sötmandel och dra kastrullen av plattan.

Låt mandlarna ligga i vattnet 5 minuter.

Häll av vattnet och sprid ut mandlarna på en plåt klädd med bakplåtspapper.

Rosta i mitten av ugnen 10 minuter. Rör om en gång under tiden.

Passa dem noga så de inte bränns. Kanske räcker kortare tid i ugnen.

Snabbt, enkelt och billigt!

Bönhörd?

I dag hade jag visning av det hyreslediga rummet och när den första intressenten ringde på dörren, undrade jag om hon möjligen var svaret på min bön om att få en lite äldre tjej. I så fall har jag blivit rejält bönhörd för hon var sextiotvå år!!

Enligt Simon tillhör en kvinna i den åldern "högriskgruppen". Det är hans tre år som JYSK-anställd som lärt honom det. Tydligen var de äldre kvinnorna överrepresenterade när det gällde att skälla ut de anställda och jag misstänker att han har drabbats av en form av "tantskräck".

Den andre som kom var en sextonårig kille som vill fundera ett tag. Även jag behöver ta mej en funderare på vad som kan vara lämpligast.

995 kronor kostade det mej att få reda på att mina tänder var fina och att jag var "ren i munnen".... På kvittot står det att jag fått en professionell tandrengöring och kostrådgivning! Inte hörde då jag ett enda ord om kost.

Fast det kunde ha varit värre. En bekant i väntrummet berättade att hon lagt ut 110 000 kronor på tandvård de senaste åren. Nog är det väl galet att inte tandvård räknas på samma sätt som sjukvård. För många år sedan gick jag hos Folktandvården. Min stora skräck var tandlossning och jag frågade tandläkaren om det fanns någon risk för att få det. Hon svarade att: "Förr eller senare dör vi alla och förr eller senare tappar vi tänderna." Det svaret kostade mej några hundra och specificerades som rådgivning på kvittot.

I går var vi på mindfulnesskursens första träff och nu har vi fått hemläxa att göra varje dag. Vi ska välja en dagligt återkommande syssla där vi ska koncentrera oss på det vi gör och inget annat. Jag valde tandborstningen. Vidare ska vi äta en frukt och även då vara verkligt närvarande med alla våra sinnen. Känna, smaka, lukta o.s.v. Alltså inte läsa en tidning under tiden, som jag brukar göra. Slutligen ska vi lyssna på och genomföra en övning som finns på cd. Det känns lite spännande att få prova något nytt som man inte känner till sedan tidigare. Tanken är ju att man ska bli mer närvarande i nuet och verkligen ta in det man är med om. Fast om jag ska vara ärlig, så inte vet jag om jag vill vara så närvarande i allt. Nog är det skönt att få drömma sej bort ibland, när det är mycket vardag runtomkring.

Envis som en åsna eller...?

Inte mycket nytt finns att berätta. Ja, om man inte skriver om gårdagens medlemsmöte och samarbetsavtalet med socialdemokraterna, förstås. Det blev ett enigt: Ja! på vårt möte och det gläder mej. Nu blir det roligt att jobba politiskt. Spännande.

Idag har jag tjänstgjort i Tingsrätten och förhandlingarna fortsätter i morgonbitti. En lång, tuff dag har gjort mej så trött och jag hade behövt lägga mej en stund på eftermiddagen men det fanns ingen chans till det.

Min "hyrestjej" hade kommit tillbaka med sin bil från Umeå och i morgon packar hon och åker härifrån. Snyft! Hon har gett mej en så gullig åsna, som ni kan se på bilden. Sen kan jag ju undra varför det blev just en åsna.... fast hon påstår att det inte alls beror på några likheter mellan mej och en sådan.

På fredag kommer en kille för att titta på rummet men det är nog inte så troligt att han väljer att flytta in p.g.a. rummets placering. Själv funderar jag också på om jag verkligen mäktar med att ta emot ytterligare en 16-åring. Vill ju att det ska fortsätta att fungera bra för de som redan bor här och är rädd att alla tre kanske inte passar ihop.

Nu verkar det som att värmen försvunnit och vintern är i antågande. I morse var det kallt och rejält dimmigt. Kändes livsfarligt att cykla eftersom jag knappt såg framför mej. I ett sista försök att trotsa höstrusket hade jag sommarpumpsen och vita piratbyxor. Gissa om jag frös! Tror att det tog ett par timmar att bli varm igen. Så i morgon blir det långbyxor och vantar. Jag ger upp.

Solbränna

Återigen en fantastisk höstdag, vindstilla, soligt och så vackert att det hugger till i hjärtat på en.

I går blev det en skön promenad på 13000 steg. Tog några bilder och skickade till Simon, som undrade vart den gröna färgen tagit vägen.

Under dagens promenad i solskenet kom jag på det. Naturen har väl blivit solbränd helt enkelt, när vi haft så soligt denna höst. I alla fall så förstärks då min solbränna av att vara utomhus fast det är mitten av september.

Alla är inte lika glada över värmen. Markus har brutit foten och går gipsad sedan några dagar. Han har ett fasligt sjå med att ta sej ut hoppandes på kryckorna med sin stora hund. Det blir svettigt i värmen av ansträngningen. Fast jag som är lite fanatisk vad gäller promenerande, tycker bara att han ju får mer träning nu, en variant av stavgång.

I morgon är det dags för vaccinering mot hepatit B. Det har blivit uppskjutet flera gånger och jag hoppas verkligen att de tycker att jag är tillräckligt frisk för att få den. Eftersom min hälsa inte är den allra bästa känns det viktigt att vaccinera sej mot det man kan.

Den senaste tiden har inte reslusten känts så där akut som den brukar, förmodligen beroende på det soliga vädret. Men man vet ju aldrig, plötsligt kommer den igen och då är det bra att vara vaccinerad och ha solkrämerna packade...

Promenadväder

Ett tag sedan jag bloggade men jag har väntat på att ha något nytt att skriva om. Eftersom jag fortfarande är sjuk så har det ju inte hänt så mycket.

Det fina höstvädret håller i sej och idag ska jag nog försöka mej på en promenad. Hoppas att det blir många fina dagar framöver så jag hinner gå ut och fotografera.

Jag anmälde mej ju till en tävling där man, med hjälp av stegmätare, innan 2:a november ska gå (virituellt) till Berlin. När jag blev sjuk förra lördagen hade jag bara hunnit till Köpenhamn, så nu gäller det att hinna ifatt de övriga. Måste nog ta två långpromenader per dag för att ha en chans. Förstapriset är en (riktig) resa till Berlin och det skulle ju vara trevligt.

Informationen inför kursen i mindfulness har kommit och vi ska ha med oss en yogamatta och bära lediga kläder... Jag blir svettig vid tanken på att sitta på golvet 90 minuter. Kommer att få ont i kroppen om jag inte tar med en tjock skumgummimadrass eller min uppblåsbara 150 cm breda extrasäng. Eftersom jag inte vill verka alltför konstig blir det nog dubbla liggunderlag.

Min jättegulliga inneboende tjej har bestämt sej för att hoppa av sin utbildning och kommer alltså att flytta härifrån. Klokt av henne att göra det som känns rätt men för oss här i huset kommer det att kännas tråkigt. Det är nog tack vare henne som killarna funnit sej så snabbt tillrätta.

Nu blir det inte helt lätt att hitta en ny hyresgäst eftersom de flesta nog ordnat sitt boende vid det här laget och jag ju hunnit tacka nej till de som verkade lämpliga.

Det jag med bestämdhet vet är att ytterligare en 16-åring inte är lämpligt. Däremot en något äldre, gärna en tjej, tror jag skulle fungera bra.

Ni kan säkert gissa vem som har ringt på rummet? Jo, mamman till en 16-åring.

Nu är´e förkylt...

Det brukar sägas att det är mest synd om en förkyld man och det är inte utan att jag förstår de förkylda männens klagan. För det är verkligen jobbigt att ha ont i halsen, nysa och vara snorig. ( Var kommer egentligen allt snor ifrån?)

I går hade jag velat följa med Rory och Markus till Norge och fiska men det fick jag avstå ifrån. Som tur är så har vi inga inplanerade möten denna vecka, förutom Tingsrätten på onsdag. Då är det flera olika mål så jag får väl snyta mej i pauserna.

Helgen har bjudit på fint väder och sol och som det verkar ska vi få behålla detta väder under de närmaste dagarna. Härligt.

Min granne kom hit och visade sin nysinskaffade lilla valp idag. Den var bland det sötaste jag sett och hade jag blivit erbjuden en likadan så hade jag gjort slag i saken omedelbart. Tur att ingen har erbjudit mej en...

Tur också att inte Magdalena och Tony var här och såg den. För då hade det väl blivit valpköp på en gång, något som jag hoppas att de väntar med.

Har en känsla av att jag kommer att hälsa på grannen lite oftare framöver.

Höstaktiviteter

En solig och fin dag som inbjöd till stavgångspromenad. Dock inte i björnrika skogsområden, utan i centrala Kiruna. Träffade några trevliga Kirunabor som hjälpte till att höja humöret ännu lite till. Besökte en nyöppnad frisersalong, Hårstylisterna och blev klippt av en jättetrevlig tjej som dessutom var duktig. Dit ska jag återvända.

Gick en sväng på marknaden tillsammans med Rory. Köpte ett par handskar, en lång, böjlig gripklo (ifall man tappar något under bron) samt pepparsalami och rökt fläskfilé.

Det blir nog en tur dit även i morgon. Alltid kul att strosa omkring och träffa bekanta.

I går hade vi styrelsemöte i Kip och efteråt surströmming. Klämde i mej 9 stycken fjolårsströmmingar och tyckte att Kallax var bättre än Oscars. Alltid kul att träffa partikamraterna och extra roligt nu i höst när vi diskuterar partisamverkan med sossarna.

Det är en spännande tid vi har framför oss.

Har anmält mej till en kurs i mindfulness som leds av två personer varav den ena är min f.d. kurator. Så lätt slipper hon inte mej... Studiematerialet är Ola Schenströms och det blir spännande att vara med om detta. Det enda som är synd är att jag kanske blir borta från kursen under några veckor om jag åker till Spanien. Kanske borde jag kolla om de kör samma kurs till våren. Hade ju funderat på att ta upp Linedansandet igen men misstänker att jag inte hinner med allt jag vill. Jag är lyckligt lottad som har så mycket olika roligheter som lockar, att jag inte hinner hälften av det.

Bilden visar en man som utövar yoga, något som jag också skulle vilja prova.

Om ni inte har fullt så roligt just nu kan ni titta på dessa klipp från You tube. Åtminstone jag fick svårt att hålla mej för skratt, särskilt när man ser på juryn.

http://www.expressen.se/noje/idol/1.1290255/det-samsta-fran-idol-varlden-over

Mera skitsnack

Idag tog jag en tur med stavarna på eftermiddagen. Njöt av de vackra färgerna nu när naturen byter skrud. Tänkte på att orange, gult och rött är färger som man blir glad av och att promenader ute i naturen kanske förhindrar höstdeppighet.

Promenerade i rätt lugnt tempo på vägen nedanför slalombacken mot fjällvärlden. När jag gått 5000 steg såg jag en rätt stor mängd djurspillning och gick närmare för att se vad det skulle kunna röra sej om för djur. Då såg jag att den var relativt färsk och blev jätterädd för att det kanske var björnspillning.

Vände om och man kan säga att tempo nu var betydligt högre, en riktig pulshöjare.

Jag tog några bilder med mobilen men lyckas inte föra över dem till datorn.

Nu när jag är hemma i trygghet igen tänker jag att det nog var hästspillning men tror nog att mina promenader kommer att ske i de mer centrala delarna av Kiruna ett tag.

Förra sommaren när jag besökte Rorys stuga och vi var ute på en biltur, träffade vi på en björn, efter att jag suttit och intensivt önskat att få se en....

Sedan dess har jag tyckt mej se björnar lite var stans och skulle aldrig komma på tanken att promenera ut ensam i skogarna där nere.

Kanske skulle jag kunna extraknäcka åt jaktlagen som "björnönskerskan" Elisabeth.

En ren skitsak

Vaknade av att VVS-firman ringde för att berätta att hjälp var på väg. Trots att min efterlängtade sovmorgon gick upp i rök, blev jag jätteglad över att få hjälp med stoppet i avloppet.

Efter några timmars arbete meddelade den unge rörkrökaren att problemet var löst och att nu återstod endast städningen. "Inga problem", kvittrade jag muntert tillbaka men efter en titt i köket kan jag lova att det inte kändes fullt så muntert. Dessutom var stanken vedervärdig.

Ytterligare ett par timmar senare var köket skinande rent om än inte direkt väldoftande.

Tidigt i morse såg jag några små vita saker som virvlade i luften. Skyndade mej tillbaka in i värmen och försökte att inte titta efter så noga vad det kan ha varit. Det kan ju ha varit någon sorts blommor...

Rory kom och gav mej en stor fin verktygslåda samt fjärrstyrda uttag. Åh, så glad jag blev. Testade naturligtvis omgående uttagen men upptäckte att jag måste byta stickpropp på fönsterlampan.
För många år sedan upptäckte jag hur kul det var att pilla med det elektriska och kände mej riktigt händig när jag lärt mej att montera brytare på sladdarna. Minns ännu Simons förvånade min när jag glatt meddelade honom att han nu skulle slippa dra ut kontakten när han skulle släcka myslampan, eftersom jag fixat en brytare.

Det var bara det att den råkat hamna så högt upp att han var tvungen att kliva upp på soffkarmen för att kunna använda den...

Sedan mattades mitt intresse för det elektriska av rätt rejält när det small till och allt blev svart när jag försökte åtgärda något i köksbelysningen.

Höststormar

I dag har vi haft Kommunstyrelsemöte hela dagen och jag var så trött när jag kom hem.
Borde egentligen ha tagit mej till vår kör, Vox Arcticas terminsstart men orkade inte. I stället åkte jag tillsammans med grannarna och såg Mamma Mia för andra gången. Väl satsade pengar! Den var bättre denna gång. Bara att se Brosnan dra av sej skjortan är ju värt 80 kronor...Nej, skämt åsido, musiken är härlig och man upptäcker detaljer i filmen som man missade första gången. Många goda skratt får man sej men även tårar i ögonvrån. När Meryl sjunger sången om hur hennes dotter var liten och gick till skolan och nu hade blivit stor, hade jag velat vara ensam och bara få stortjuta. Tänker ju så klart på Magdalena då. Hörde om en kvinna som sett den sju (!) gånger, så jag är i alla fall inte värst.
Vi har haft en solig men blåsig dag och jag fick åtskilliga kommentarer om min somriga klädsel. Visst, det var lite friskt med trekvartsbyxor och barfota i träskorna men det känns som att man kapitulerar om man tar på sej vinterkläderna. Dessutom är det mindre risk att man nickar till på sammanträdet om man huttrar lite.
I morgon ska jag försöka få en tandläkartid. Det är ett tag sedan jag var där och nu har jag tandvärk. Förut hade jag nog tandläkarskräck men numera är jag räddare för tandläkarräkningen.

Ett litet tips. Gå in på den här sidan och njut av musiken.
http://www.mammamiafilmen.se/