Adventstid

Återigen, liksom i de flesta av de senaste inläggen, konstaterar jag att tiden rusar fram. I dag insåg jag att det bara är tre månader tills det är dags att upptäcka de första vårblommorna. Då är det lätt att bortse från svarta snödrivor och kyla. Nu när jag äntligen insett att vintern är här, alldeles oavsett vad jag tycker, så erkänner jag motvilligt att det är väldigt vackert med all vit snö. Mysigt med de mörka eftermiddagarna med alla vackra julbelysningar i parker och på torg och härligt att tända ljus och kura hemma.

Vet inte hur det är med er, om ni börjat besöka konserter och teatrar igen. Jag har gått på några evenemang och nu när det krävs vaccinpass känns det tryggare. Har dock inte återupptagit alla aktiviteter då jag inte tycker det känns säkert att umgås alltför nära andra, kanske ovaccinerade, människor. Körsången får vänta eftersom de inte kräver vaccinpass trots att det räknas till de mest riskabla aktiviteterna. Att inte kyrkan kräver vaccinpass anser jag vara oansvarigt, eller tror de att kyrkliga sammankomster skyddas av Vår Herre? Jag är rätt säker på att han tycker att vi har ett egenansvar. Min tanke har varit att vara med på Jul i gemenskap i kyrkans regi men nu tvekar jag. Läste nyss att Agnes Wold ansåg att det var farligare att träffa färre personer men kanske vissa ovaccinerade än flera vaccinerade. Hon avrådde också från körsång för personer i riskgrupp. Kanske dags för ansvariga i kyrkan att lyfta blicken och inse vilka följder den stora mängd sammankomster med sång nu i jultid kan få för konsekvenser?

Fredrik och jag är jämnåriga men antagligen inser jag inte hur gammal jag är för jag tyckte det var konstigt att han gick så stelt och liksom stolpigt. Tänkte men han är ju unga människan ...

En av den senaste tidens evenemang som jag besökt var Fredrik Lindströms "Mänskligheten". Jag har lyssnat på honom tidigare och tilltalas av hans lek med tankar och ord. Det gissar jag att jag gjorde även denna gång men kan inte veta helt säkert då jag slumrade rätt mycket i början. Att efter en lång arbetsdag sjunka ner i en bekväm stol i en varm salong för att se en föreställning som börjar kl 20 är ju ett högriskprojekt för en kvällstrött typ.

Förra veckans författarsamtal med Moa Herngren lyckades jag hålla mig vaken på. Förmodligen för att hon var intressantare att lyssna på. Så roligt att höra om hennes tankar inför och under skrivandet av böcker och manus. Moa framstod som  en mycket ödmjuk och klok människa som mitt i livets alla problem har en förmåga att också se det komiska i det hela. Just nu lyssnar jag på hennes senaste bok "Svärmodern", en bok precis i min smak.

I kväll hade jag tänkt slå in och posta några julklappar och därefter ta itu med en del uppskjutet pappersarbete men nu råkar det vara så att jag är rätt bra på prokrastinering och därför kände jag ett starkt behov av att leta upp min blogg istället. Sedan blir det nog lite gott te framför TV:n. Jag är ju inte den som pyntar och donar så desto gladare blev jag för den här tekalendern. Önskar er alla en fin vecka utan stress men desto mer mys. Jul blir det ändå.