Plötsligt vänder det

Vet inte riktigt när det hände. Ja, att det vände alltså, och jag, den vuxna föräldern på något sätt förvandlades till en lite ansvarslös , lättjefull och risktagande person. Samtidigt som mina barn som nyss var slarviga, tonåringar, nu förvandlats till personer med hög vuxenfaktor.

Låt mej ta några exempel:

När jag är ute och reser och njuter av äventyret oroar sej barnen, varnar mej för att vara ute ensam i mörkret samt ogillar att jag reser ensam.

När jag tar en cykletur och njuter av fartvinden i håret, hotar äldste sonen med att ta cykelnyckeln ifrån mej om han ser mej utan hjälm igen.

När jag fyller kylen med makrillburkar och ägg, storhandlar de yngsta barnen samt lagar mat efter veckoschema.
Äldste sonen kom med en nyfångad fisk till mej, rökte den, rensade, diskade, samt varnade mej för att det kunde finnas lite ben kvar i den.

De anser att jag har blivit alltför internetberoende, att en mobiltelefon inte behöver ha alla möjliga finesser, samt varnar mej för att nappa på prenumerationserbjudanden.

När hände detta? När bytte vi så att säga roller med varann? Är detta bara början?

Isf gäller det alltså att passa på att resa, roa sej och cykla så länge jag får...

I går var det dax för Bouleklubbens surströmmingsfest. Vilket drag!! Det är verkligen att härligt gäng som vet hur man njuter av livets glädjeämnen. Yngsta deltagaren var 23 och den äldsta 90!

Plötsligt rullades en gångmatta ut och det blev bouletävling med minimala klot och en pytteliten lille...Då insåg jag att detta med att vara tävlingsmänniska inte har nån ålder...

Vi hade även tävling i musik och mitt lag, A-laget, vann :-)

I dag är det dags att ta itu med nästa uppgift i psykologi kursen. När den första var inlämnad och jag fått den godkänd och kommenterad blev jag så glad att jag hade velat tjoa rakt ut men jag läste det vid midnatt i måndags och jag behöver ju inte skrämma slag på de stackars inneboende pojkarna.

Eventuellt kommer huset att fyllas av campingstudenter från IRF under vårterminen. De har hört av sej och om de vill skriva längre kontrakt, är jag frestad att tacka ja.
Det är ju förhoppningsvis lite lättare med vuxna studenter som har bott själva ett antal år.

Jag känner mej lite orolig inför att lämna huset under en månds tid och den ena mamman frågade om jag kunde få någon som kommer hem varje dag och kollar så spisen är avslagen mm.!
Det gör ju inte att jag blir mindre orolig.

Även nu, när jag befinner mej i Kiruna, har jag en lätt oro i magtrakten varje dag, eftersom det har varit nästan omöjligt att lära in att ytterdörren ska vara låst. Ingen hemförsäkring täcker ju ett inbrott där dörren varit välkomnade öppen.Den gossens mamma befinner sej här under helgen och som den rådiga kvinna hon verkar vara ger hon nu sin son en intensivutbildning i diverse olika sysslor. Det var i grevens tid för jag kände hur mitt annars nästan oändliga tålamod höll på att tryta...

Svettningar

Nu tänker ni kanske att jag hamnat i klimakteriet men nej, nej. Den här helgens svettningar berodde på något helt annat och antagligen mycket trevligare.

Yogastudion hade en intensivhelg med Blossom Tainton-Lindqvist och det där med intensivt kan jag intyga...Magdalena, som hade sett henne på TV, sa åt mej att hon var hård och då fick jag lite onda aningar och funderade t.o.m. på att avboka kursen.

Hård var hon inte, utan tvärtom en alldeles fantastisk och empatisk person. Däremot intensiv och målmedveten. Gav sej inte förrän vi åtminstone gjort ett försök med de mest krävande övningarna. Faktum var att vi kunde mer än vi trott. Åtminstone jag blev överraskad över vad min kropp kunde. I en position visste jag plötsligt inte hur jag skulle komma därifrån och bad Blossom om hjälp men hon sa bara att: Det får du klura ut själv och då gjorde jag det.

Efter dagens sista pass som bestod av sk Rocket, så hade vi svettats så mycket att golvet var blött! Hur min kropp ska kännas i morgonbitti vill jag inte tänka på. I morse kom jag knappt ur sängen...

Magdalena och Tony har varit i Kiruna under helgen eftersom Tonys brorsbarn döptes. Vi hann ju inte ses så många timmar men det är ju bättre än inget alls.

Jag blev nog lite speedad av all yoga, så jag tog en tur med cykeln under kvällen. Plötsligt kände jag en vild lust att släppa styret, hålla armarna högt ovanför huvudet och sjunga som vi "yogisar" gör, högt och på en ton. När jag berättade det för äldste sonen såg han lite orolig ut och bad mej ta det lugnt. Jadå, det ska jag göra. I alla fall i morgon, då det är fullmäktige från morgon till kväll. Fast sen på kvällen vet man ju aldrig...

Huslig värre

Jaha, nu har jag äntligen trimmat gräsmattan samt bakat matbröd. Jag som knappt äter bröd och verkligen inte behöver syssla med sånt.

Misstänker att detta har nåt att göra med mina studier... Känner igen symtomen.

Anar att jag denna höst inte längre kommer att ha en massa stryktvätt eller annat som behöver tas om hand. Konstigt det där, att allt annat än att läsa plötsligt känns så lockande.

Idag deltog jag alltså i min första bouletävling och det gick väl inte riktigt som jag hade hoppats. Dvs att mitt lag vann. Fast roligt var det och vi njöt av solskenet, samvaron och den grillade korven.

Nu ska jag cykla till äldste sonen med lite bröd.

Flitens lampa brinner

Nu har det äntligen ordnat sej med litteraturen! Växjö universitetsbibliotek har skickat böckerna och dessutom kommer samma böcker från USA på måndag...
M.a.o. är det dags att tända skrivbordsbelysningen och sluta mysa med ljus och myslampor.
När jag tänker på att detta ska fortsätta under ytterligare ett par år, känner jag en viss oro. Jag skulle ju kunna ha det rätt lugnt, kanske hinna sy och pyssla lite istället. Är det rent av nåt fel på mej som inte vill sluta plugga?

För hur roligt det än är att förkovra sej ytterligare, så innebär det ju ett stort stresspåslag och tar all ledig tid i anspråk.
Den här gången tvivlar jag på att klara kursen eftersom både litteraturen och psykologiterminologin är på engelska. Hur i hela friden ska det gå? Kommer jag ö.h.t. att fatta vad jag läser? Om lägenheten i San Agustin är ledig under hösten/vintern och internetuppkopplingen fungerar, samt att det går med tanke på artiklar osv, så skulle det vara skönt att åka dit under några veckor. Får väl höra vad vår lärare har tänkt sej.

Idag har en kvinna i 40-årsåldern varit här och tittat på rummet. Dock tycker hon att det är för dyrt med tanke på att hon endast ska vara i Kiruna på halvtid. Jag kan inte gå ner i pris, eftersom rummet ju är upptaget hela tiden ändå och alla betalar samma hyra oavsett hur mycket tid de tillbringar här. Hon sak fundera ett tag och samtidigt se om det kan finnas något billigare boende. Jag är så frestad att behålla rummet själv, eftersom det nu är så fint, med nya kuddar och ny pläd. Dessutom är det trevligt att kunna ha dörren till rummet öppen.

I morgon är det dags för min första bouletävling! Spännande värre. Tror knappast att jag lyckas vinna över de rutinerade spelarna men man vet ju aldrig?

Min nya kärlek

Så här ser den ut, min nya kärlek. Åtminstone hoppas jag att den ska bli det, att vi ska komma överrens och vara med om många härliga stunder tillsammans. Till det yttre är den väl inte världens snyggaste, jag föredrar svarta men den känns bra. Snabb.

Nu skiner solen, jag har börjat hämta mej efter gårdagens Kommunstyrelsesammanträde, som slutade vid 22-tiden. Har fått hjälp av Växjö universitet med litteraturen och kan knappt bärga mej tills kursen startar. Så känns det just nu men om en vecka kommer jag att ha panik över just den här utbildningen...

Dags att ta en cykeltur.

Vilodag

I morse åkte jag med bussen till Tornehamn, där Jukkasjärvi församling hade församlingsdag.

En stor buss, en minibuss, samt några privata bilar. Sammantaget blev vi rätt många som firade gudstjänst i kapellet och därefter åt lunch på hotellet i Björkliden.

En av diakonerna hälsade oss välkomna i bussen och önskade oss en trevlig och meditativ resa. Det var precis vad det var. Skönt att bara sitta ner, titta ut på de vackra höstfärgerna och känna lugnet. Bredvid mej satt en ung kille från Kongo som efter drygt ett år i Kiruna kunde samtala på svenska. Han hade inte haft något val, sa han, eftersom kirunaborna inte vill prata engelska.

Senare på kvällen var det uppstart på kursen i Hathayoga, samtidigt som vi hade beredning inför morgondagens Kommunstyrelse. Jag valde yogan... Det var underbart. Efter några månaders uppehåll kändes det som att komma hem.

Nu ska jag läsa handlingar tills jag somnar och när jag vaknar ska jag fortsätta...

Goda grannar

En sån dag!

Det är andra gången under dessa år som jag blivit tvungen att vräka en inneboende. Den förra gången rörde det sej om en ungdom, vilket ju tydligen inte är helt ovanligt, men denna gång handlade det om en medelålders dam som vägrade städa(!)och som rökte på rummet.

Naturligtvis borde jag ha gjort detta långt tidigare, något som både barnen och vännerna sagt men jag är nu en gång för alla väldigt konflikträdd och dessutom antog jag att hon tyngdes av bekymmer. I efterhand tror jag inte det, däremot fick jag bekymmer...

Eftersom damen i fråga blev väldigt aggressiv blev jag tvungen att ta min tillflykt till arbetsrummet och låsa in mej ett tag. Därefter åkte hon till polisen för att, som hon sa: "Anmäla mej för att jag är politiker" och ingen kan tvinga henne att städa. Hon tycker att jag går omkring i huset som en "snäll mamma" och hade aldrig väntat sej det här av mej.

Nej, jag måste säga att jag blev själv överraskad.

Fast jag har min goda granne Maggan att tacka för att det gick så bra till slut. När jag ringde henne, kom hon hit med sin (lilla leksakssöta) hund och stannade tills jag fått tillbaka nycklarna och damen lugnat ner sej.

Nåja, nu ska det väl bli lugnt hoppas jag. Om inte annat luktfritt...

Tonårsgrabbarna är riktiga mönstergossar och jag kan knappt fatta att jag haft sån tur. Det måste vara roligt att vara lärare, med såna elever.

Häromkvällen gick pedalens vevarm av på cykeln. Kris och panik! Cykeln är ju i det närmaste oumbärlig, eftersom jag inte har bil. Trodde att Intersport skulle hjälpa mej och sätta dit en ny arm men istället fick min älskade cykel följande diagnos: "Den är utmattad och bör få åka till sista vilan på ÅVC"! Tydligen även ett rambrott på väg. Suck.

Så idag stegade jag iväg till banken, fick ett lån och på måndag har jag en ny cykel.

Jag kommer att sakna min gamla Skeppshult. Det tar rätt lång tid att vänja sej vid en ny.