Plötsligt vänder det

Vet inte riktigt när det hände. Ja, att det vände alltså, och jag, den vuxna föräldern på något sätt förvandlades till en lite ansvarslös , lättjefull och risktagande person. Samtidigt som mina barn som nyss var slarviga, tonåringar, nu förvandlats till personer med hög vuxenfaktor.

Låt mej ta några exempel:

När jag är ute och reser och njuter av äventyret oroar sej barnen, varnar mej för att vara ute ensam i mörkret samt ogillar att jag reser ensam.

När jag tar en cykletur och njuter av fartvinden i håret, hotar äldste sonen med att ta cykelnyckeln ifrån mej om han ser mej utan hjälm igen.

När jag fyller kylen med makrillburkar och ägg, storhandlar de yngsta barnen samt lagar mat efter veckoschema.
Äldste sonen kom med en nyfångad fisk till mej, rökte den, rensade, diskade, samt varnade mej för att det kunde finnas lite ben kvar i den.

De anser att jag har blivit alltför internetberoende, att en mobiltelefon inte behöver ha alla möjliga finesser, samt varnar mej för att nappa på prenumerationserbjudanden.

När hände detta? När bytte vi så att säga roller med varann? Är detta bara början?

Isf gäller det alltså att passa på att resa, roa sej och cykla så länge jag får...

I går var det dax för Bouleklubbens surströmmingsfest. Vilket drag!! Det är verkligen att härligt gäng som vet hur man njuter av livets glädjeämnen. Yngsta deltagaren var 23 och den äldsta 90!

Plötsligt rullades en gångmatta ut och det blev bouletävling med minimala klot och en pytteliten lille...Då insåg jag att detta med att vara tävlingsmänniska inte har nån ålder...

Vi hade även tävling i musik och mitt lag, A-laget, vann :-)

I dag är det dags att ta itu med nästa uppgift i psykologi kursen. När den första var inlämnad och jag fått den godkänd och kommenterad blev jag så glad att jag hade velat tjoa rakt ut men jag läste det vid midnatt i måndags och jag behöver ju inte skrämma slag på de stackars inneboende pojkarna.

Eventuellt kommer huset att fyllas av campingstudenter från IRF under vårterminen. De har hört av sej och om de vill skriva längre kontrakt, är jag frestad att tacka ja.
Det är ju förhoppningsvis lite lättare med vuxna studenter som har bott själva ett antal år.

Jag känner mej lite orolig inför att lämna huset under en månds tid och den ena mamman frågade om jag kunde få någon som kommer hem varje dag och kollar så spisen är avslagen mm.!
Det gör ju inte att jag blir mindre orolig.

Även nu, när jag befinner mej i Kiruna, har jag en lätt oro i magtrakten varje dag, eftersom det har varit nästan omöjligt att lära in att ytterdörren ska vara låst. Ingen hemförsäkring täcker ju ett inbrott där dörren varit välkomnade öppen.Den gossens mamma befinner sej här under helgen och som den rådiga kvinna hon verkar vara ger hon nu sin son en intensivutbildning i diverse olika sysslor. Det var i grevens tid för jag kände hur mitt annars nästan oändliga tålamod höll på att tryta...