Goda grannar

En sån dag!

Det är andra gången under dessa år som jag blivit tvungen att vräka en inneboende. Den förra gången rörde det sej om en ungdom, vilket ju tydligen inte är helt ovanligt, men denna gång handlade det om en medelålders dam som vägrade städa(!)och som rökte på rummet.

Naturligtvis borde jag ha gjort detta långt tidigare, något som både barnen och vännerna sagt men jag är nu en gång för alla väldigt konflikträdd och dessutom antog jag att hon tyngdes av bekymmer. I efterhand tror jag inte det, däremot fick jag bekymmer...

Eftersom damen i fråga blev väldigt aggressiv blev jag tvungen att ta min tillflykt till arbetsrummet och låsa in mej ett tag. Därefter åkte hon till polisen för att, som hon sa: "Anmäla mej för att jag är politiker" och ingen kan tvinga henne att städa. Hon tycker att jag går omkring i huset som en "snäll mamma" och hade aldrig väntat sej det här av mej.

Nej, jag måste säga att jag blev själv överraskad.

Fast jag har min goda granne Maggan att tacka för att det gick så bra till slut. När jag ringde henne, kom hon hit med sin (lilla leksakssöta) hund och stannade tills jag fått tillbaka nycklarna och damen lugnat ner sej.

Nåja, nu ska det väl bli lugnt hoppas jag. Om inte annat luktfritt...

Tonårsgrabbarna är riktiga mönstergossar och jag kan knappt fatta att jag haft sån tur. Det måste vara roligt att vara lärare, med såna elever.

Häromkvällen gick pedalens vevarm av på cykeln. Kris och panik! Cykeln är ju i det närmaste oumbärlig, eftersom jag inte har bil. Trodde att Intersport skulle hjälpa mej och sätta dit en ny arm men istället fick min älskade cykel följande diagnos: "Den är utmattad och bör få åka till sista vilan på ÅVC"! Tydligen även ett rambrott på väg. Suck.

Så idag stegade jag iväg till banken, fick ett lån och på måndag har jag en ny cykel.

Jag kommer att sakna min gamla Skeppshult. Det tar rätt lång tid att vänja sej vid en ny.