Ja ni, jag känner en del poliser, på ett eller annat sätt. Ändå så blir jag alldeles skakis och nervös när jag stöter på någon av dem iförd sin uniform ute på jobb. Det är inte så att jag någonsin hamnat i klammeri med rättvisan och det är därför, utan jag har någon slags inrotad respekt för polisväsendet.
Idag packade jag och Clara in oss i bilen och drog i väg på loppis (inte att rekommendera med barnvagn). Det hade säkert varit så mycket roligare att vara där om jag istället hade haft bärselen eller sjalen med mig. Det blev inte en sån lång stund där inne utan vi drog till Kupolen. Skulle handla bröllopspresent till kusinen och hennes blivande make som nu bara har två veckor kvar till det stundande bröllopet! Vi tog en sväng in på Panduro också och jag köpte en självtorkande lera som ser ut som granitsten ungefär. Eftersom vi ändå hade åkt "ända" dit så tog vi en sväng in på Vero Moda, jag fick presentkort där av min svärmor och hennes man i julklapp. Tanken var att vänta tills några kilon hade trillat av och nu är det ju typ 6 så då tyckte jag att nu var det dags! Det blev ett par jeans- heter det leggings eller tajts? och en bolero, så himla roligt att hitta nått som man gillar när man faktiskt har möjlighet att handla!
Men tillbaka till poliserna, när vi kommer ut från Vero Moda så står det två konstaplar utanför och snackar med ett par killar. Men är inte det där L tänker jag och funderar en stund. De där poliserna ser ju inte alls likadana ut när de är civila som när de jobbar! Hur som helst så var det ju en av våra vänner och fast jag känner honom och hans tjej så blir jag alldeles
nervös och
benen skakar, jag som redan var kokande varm efter provrummet med en Clara som inte ville sitta i vagnen blir ännu varmare och jag känner hur kinderna blir rödare och rödare. Vad är det för fel på mig!?! Här står jag och pratar med en vän och hans kollega och håller på att få hjärtklappning! Hur ska det här sluta? Kommer jag att svimma en vacker dag pga av att jag står och pratar med en vän som råkar vara polis!? Hej och hå! Himmel vad han lär skratta när han läser det här!
Dagens köp! Vet inte om det var den där nervositeten som satt kvar när jag kom hem eller min vanliga förvirring som gjorde att jag glömde hemnycklarna i bilen. Detta märker jag när jag kommer upp och ska låsa upp dörren, här hemma hos oss är det så att man inte kan komma ner i garaget utan hemnyckeln, attans,
attans,
attans! Fick börja plinga på hos grannarna, ingen hemma någonstans på vår våning och inte heller på den under så då gick jag över till den andra trappuppgången och till farbrorn som bor vägg i vägg med oss, han var hemma och jag fick låna hans nyckel för att ta mig ner i garaget och hämta mina nycklar! Nu är jag helt slut och hungrig som ett djur, F som fick jobba över 4,5 timme i natt ligger fortfarande och sover och jag ska väcka honom vid halv 5, han ska ju ut i natt igen och då måste han ju sova ordentligt!
Ikväll när jag sitter här i min ensamhet med sovande barn och hund så ska jag iaf pyssla med min nyinköpta lera och stämplarna från igår! Tjohooo!