Våra 09:or

 Älskade ungar, våra 09:or. Clara, Ella och Axel.

Våra fina -09:or, vi var flera stycken i kompisgänget som fick barn 2009. Igår träffade vi två av kompisarna. Ella, bästisen, och söta Axel som bor i Stockholm. Jag, Clara och Anton for ner på stan och hem till Ella för att mysa och busa med dem, mammorna och lilla Sixten. Vi hade några härliga timmar tillsammans. Idag är tjejerna ute och partar men jag är hemma med mina små hjärtan då pappan i familjen skulle på grabbfest.

Nästa lördag är det tjejfest hemma hos min syster och då ska jag vara med :) har inhandlat alkoholfritt rosévin då jag inte vet om jag vågar chansa på att pumpa ur och festa till det riktigt än. Har haft tre slängar av mjölkstockning med hög feber och är så glad nu att det har släppt och amningen verkar fungera ordentligt. Antons vikt har gått upp sakta men säkert, idag var vi så nyfikna på att se hur mycket han hade gått upp sedan vi var på BVC förra fredagen så vi fick komma upp på mammas jobb (förlossningen) och väga, då vi inte ska till BVC förrän den 10 nästa gång. Gissa om vi fick en chock, 450 gr + på en vecka! Nu kan jag verkligen slappna av då jag vet att han växer ordentligt.

Får se hur det går för oss med balkongen, vi trodde att vi skulle kunnat börja den här veckan, vi har fått instruktioner av min far men det känns ändå lite osäkert eftersom vi inte riktigt vet hur vi ska göra. Det är ju väldigt viktigt att det blir stabilt eftersom det är på andra våningen. Vi har iaf kollat runt och vet på ett ungefär hur mycket virke vi behöver så förhoppningsvis kan F's pappa komma och vara med och bygga. Min pappa har fullt upp med att bygga ut deras källare och altanen ovanpå. Han har gjutit i veckan och det kommer att bli kanon.

Två barn, dubbelt så många som ett

Blir inte mycket tid till att skriva nu. Jag försöker kika in hos er andra men lämnar inte så många spår, men läser gör jag. Gärna när jag sitter och ammar. Det går lite knaggligt med lillkillens vikt, han har inte gått upp något sedan vi blev utskrivna från BB mottagningen, snarare gått ner nästan 100 g. Kändes inte nå bra med tanke på hur det gick förra gången med Clara. Jag kämpar på och kör kortare stunder nu med färre timmar emellan, ja förutom i natt då lillplutt sov 8 (!) timmar, fatta den! Han sover väldigt bra på nätterna, peppar peppar.

Idag var första dagen som F är tillbaka på jobbet men tack vare min underbara mamma och syster med sambo har jag inte varit ensam med älsklingarna långa stunder. Tänk att båda två sov samtidigt också, det gav mig en bra middagslur också. Får vi se hur det går onsdag och torsdag för då blir jag ensam med barnen, spännande!

Sovmorgon - gud så skönt!

Vilken underbar morgon vi har haft. Idag var en dag utan planer, vilket kan vara skönt det också. Clara vaknade först gången vid 20 i nio och fick en flaska och somnar om! Underbara unge så då gjorde jag det med och vi sov till tio. Sen låg vi och drog oss till halv 11, vilket lyx. Vi har haft turen att inte haft några problem med sömnen vi, det är inte ofta lillskruttan vaknar på nätterna och skriker. Ett tag nu så har hon vaknat en gång men somnat om så fort hon fått äta lite. Såhär har vi haft det sen ja vecka två.



Vi vann på sömnlotteriet men förlorade på amningslotteriet. Man måste ju kunna förlora för att vinna, kanske är det så att vi fått en tjej som sover bättre just för att hon har ätit ersättning? En vän till mig sa att på hennes BVC hade de förklarat det, med hur bebisarna blir mätta, som att bröstmjölk = sallad för en vuxen och ersättning = pizza för en vuxen. Det blir väl skillnad på mättnadskänslan då. Hur som helst så går jag inte och grämer mig över det längre. Ibland tänker jag tillbaka på ångesten som härjade i mig de där veckorna som bestod av smärta, febertoppar på 41 grader och pumpning, pumpning, pumpning. Det är skönt att det finns ersättning när det inte går som man har tänkt. Den där ångestkänslan höll dock på att äta upp mig, jag grät hela dagarna, konstant, och om vi träffade folk var det bara att torka ögonen bita ihop och se glad ut även om det gjorde så ont, både psykiskt och fysiskt. Jag är glad att jag tillslut blev rådd till att sluta. En av dem som gjorde det lättare var en av mammas arbetskamrater, en sådan sympatisk person med erfarenhet från arbete på både förlossningen och BB, hon sa "mår inte du bra, så mår inte Clara bra och det kan ingen bröstmjölk i världen göra bättre" Tack snälla H!

Hur blev det såhär nu då? Skulle ju skriva en kortis om vår underbara promenad på en timme, vädret är inte på topp men det var energin efter sovmorgonen så vi vandrade ut och det var så skönt!