Stockholmshelg och friska barn

Efter en toppenhelg i Stockholm med Eva kan jag bara konstatera att det finns få saker som ger så mycket energi som att umgås med vänner i lugn och ro. Så himla kul! Nu har jag blivit rejält hängig med feber och halsont, men det var det värt. Skrattade så mycket att jag hade träningsvärk i magen när jag kom hem. Vi strosade på stan, gick på Fotografiska museet, fikade gott och slappade i soffan med hämtmat och godis och äntligen fick vi tid att prata om allt och inget.

Håller tummarna för att barnen ska klara sig från min sjuka. Mattias har varit hängig men har redan blivit piggare. Jag är faktiskt förvånad över att barnen hållit sig friska och att de kunnat vara på dagis varje dag sedan Jill började utan mer än lite rinnande näsor. Det är värt så mycket att Jill får kontinuitet nu i början och jag blir själaglad varje dag när fröknarna berättar om hur bra allt går. Mitt förtroende för personalen växer och vi ser att Jill tycker om sina fröknar. Nu ska dessutom en av Vannas favoritfröknar börja på Jills avdelning. Vanna har ju fler favoriter som stannar kvar på Sparven och vi är jätteglada över att en fröken som vi redan känner och tycker väldigt mycket om ska vara med Jill.

Jill kan namnen på alla barn och vet nu precis hur rutinerna ser ut på Bofinken under dagen. Och det är så roligt att hon pratar så mycket. Flera nya ord varje dag. Vad stor hon plötsligt är!

Nu ska jag bädda ner mig och kurera mig. Tänk att ingen tycker synd om en när man är sjuk nuförtiden. Jo, förresten, jag själv, men det räknas liksom inte.

Kantarelltoast och skönsång en kväll med familjen Brink-Svensson- ett fint sommarminne

Kön är alltid lång till "kall korv innan grillen är lagom för att börja grilla". Varför blir det alltid så?

En go' liten(stor) göteborgare fyller 4 år idag!

Grattiskramar skickas ända från Dalarna. Jag berättade för Vanna om dagens kalas som ställdes in på grund av en spya. Hon blev mäkta imponerad och återberättade det hela för oss alla flera gånger: "Det hände ett förfärligt kalas i Göteborg" som hon sa. Nu hoppas vi på ett nytt och mindre förfärligt firande i kalasform för Loa.

Förskoleframsteg

Varje dag har det gått lite bättre för Jill på dagis, med avseende på att komma in i rutiner och trivas. Fast framstegen är lätt att glömma när hon är ledsen vi lämningen förstås. Det är Mattias som lämnar båda barnen. Jills fröknar var väldigt upprymda igår när de berättade att Jill gått rakt in till sin madrass, lagt sig och somnat på direkten och sedan sovit nonstop i en timme och fyrtiofem minuter. Hurra!

Hur man förebygger känslosår

Idag började Vanna prata om sitt känslosår igen. Jag passade på att fråga vad vi kunde göra för att det inte skulle bli något känslosår. Hon svarade:
- Man skulle kunna sätta en tratt under så att känslan inte kommer in. Det skulle också hålla borta flugor. Och dålig lukt.

Monsterfest med bästa Gunilla på besök