Även fast det varje år är lika svårt att släppa taget om sommaren är jag omåttligt förtjust i tiden efter, när sommaren är på upphällningen och hösten närmar sig. Då det är dagg i gräset varje morgon, luften är klar och det doftar sött från alla äpplen.
Den ätbara skörden från min täppa är marginell, förutom av äpplen, ändock är känslan av skördetid helt underbar. Älskar den. Sensommarens och den tidiga höstens färgpalett gör mig dessutom rent barnsligt glad. Det är nu det är extra lätt att göra storslagna och robusta buketter av dahlior, solrosor och luktärter. Årets annuellfavorit blev utan konkurrens rudbeckian Cherry Brandy. En ny trädgårdskärlek helt enkelt. Den var lätt att förså (vilket behövs) och behöver en riktigt solig växtplats. Annars väldigt lätt.
När den tidiga hösten kommer får trädgården ett mer sparsmakat och lågmält uttryck som är tilltalande. Mycket har blommat klart för säsongen. Kvar finns enstaka långblommare som får sällskap av några höstblommande perenner, rosor och buskar. Syrenhortensian Limelight uppskattar jag mycket (åttonde bilden i collaget nedan samt till vänster bakom ljuslyktan i bilden närmast) . Blomklasarna lyser upp på ett säreget sätt och den blommar uthålligt hela hösten.
Ett tydligt hösttecken är att lusten att fixa höstkrukor smyger sig på en. Det finns så mycket läckert nuförtiden att få tag på till sina planteringar. Med gräs och perenner i höstfärger blir variationerna oändliga.
Är löjligt kär i min japanska blodlönn. På hösten, när den får lysande röda blad, pockar den på största möjliga uppmärksamhet. Det är som att den med full hals sjunger: Se på mig! I köksträdgården står mangold, grönkål, rödkål och pupurfärgad broccoli kvar och det blir dags att sätta vårlökar. Det blev fler än något år tidigare. Ett fyrsiffrigt antal. Säger inget mer :-) Flera austinrosor blommar på oförändrat trots kyliga nätter. Hos mig är det Crocus rose, Emanuel, som blommar ihärdigast. Men även Claire Austin. Båda blommar tills det blir frost.
I mitten av oktober kom den första snön. Den tinade förvisso bort efter ett tag, men de sista tulpanerna planteras när det ligger snö på marken. Något jag aldrig varit med om förut. Kändes en aningen galet.
Jag glädjer mig åt de järnek jag skaffat de senaste åren. Ny för hösten är en variegerad sort med mörkt auberginefärgade stammar. Gillar! Fick njuta av den ganska länge, ända tills snön kom tillbaka igen och förvandlade hösten till vinter på riktigt.
Nu är det som att det inte vill sluta snöa någon gång. Det kommer overkliga mängder och det är bara att gilla läget och skotta dagligen. Skaffar en smart takskyffel som gör skottningen av växthustaket till en barnlek jämfört med tidigare. Utan tvekan årets redskap i min trädgård.
När snön ligger som djupast och det är massor av minusgrader ute är det skönt att smita ner i källaren för att titta till krukorna med lökar som växer i mörkret. Några har mössen hittat och knaprat på, men de flesta får vara i fred. Att se de spirande bleka skotten som sticker upp lovar vår. Tidigare än ute i trädgården. Och det kan behövas om man bor där jag bor. För ibland känns det som en evighet att vänta tills snön har smält och trädgården vaknar till liv igen och den gröna säsongen börjar på nytt. Under den evigheten finns som tur är tid att fundera, planera, så, fördriva växter och längta...
°
Årets tulpan: Cuban Night
Årets annuell: Rudbeckian Cherry Brandy
Årets bienn: En aprikosfärgad digitalis (hittar inte namnet just nu)
Årets perenn: Vanlig Kärleksört som jag nyupptäckte i år. Så fin hela säsongen.
Årets ros: Austinroserna Munstead Wood och William Morris
Årets dahlia: Café au lait
Årets buske: Syrenhortensian Limelight
Årets höjdare: Riddarsporren Galahad (2,5 m)
Årets snyggaste ätbara: Sockerärten Shiraz
Årets redskap: Takskyffel
°°°
Vill passa på att från mitt allra innersta Tacka er alla som tittat in här under det senaste året!
Med önskan om ett riktigt Grönskande och Färgrikt 2013!
...innehållande en tidig vår, varm sommar och höst, och så en vinter med normal mängd snö :-)