Lottas Lund

Den vilda årstiden måste väl vara våren! Området ekar av hemmasnickrarnas borrmaskiner då nya altaner växer fram till takten av radion på näst högsta volym. Högtryckstvättar går för högtryck och motorsågar väcks till liv då träd och grenar ska röjas. Vidare ska motorcyklar provstartas och pooler fyllas. Allt till ungarnas jubel och hundarnas upphetsat skällande. Fåglar skriker öronbedövande för att försöka överrösta kakafonin och insekter surrar hysteriskt omkring. Då är det rätt skönt att lägga sig raklång i de tysta växtmattorna och bara djupandas. Vitsippor! Blå lökmattor med en tyst tassande katt! Sippor och ramslök och...tussilagoblad!??? ...kanske lite väl vilt eller? Det är bara att njuta... eller börja gräva? Jag har dålig koll på hur mycket plats en tussilago kommer att kräva. Den står i mitt vilda hörn ner mot skogsgränsen och har nog stått här i ganska många år men jag har inte sett den som ett besvär och så småningom kommer den att döljas av några hundra ormbunkar som gör a

 Äntligen! Efter många års planteringar har julrosorna börjat ta för sig i min norra rabatt.  Min mamma har en plantering med julrosor bredvid sin grusade garageuppfart. Varje år rensar hon bort mängder med små fröplantor och genom åren har jag fått några av dessa. Jag har ju även köpt en del egna plantor men tagit bort etiketterna då jag mycket optimistiskt tror mig känna igen vad jag köpt på dess blommor. Ha! Den enda jag nu kan minnas är en Double Ellen Purple som jag absolut inte återfinner bland dagens blommor. Däremot en som jag tror kommit upp som fröplanta eftersom den växer 1 cm från stengränsen och där skulle jag absolut inte plantera en ny julros. Det är den vars blomma jag lyfter upp på näst sista bilden. Fin eller hur?! Julrosen på den sista bilden står bland vårlökarna i min söderrabatt, vackert lysande mot en buxbomboll...  och det är detta jag saknar i den andra rabatten:  kompisar till julrosorna. De måste tåla rådjur, djup skugga och får inte dölja källarfönstret....

På min jakt efter vårtecken kliver jag nerför altantrappan och går längs med lavendelgången.  Det går ju inte att missa krokusarna som är ett typiskt vårtecken.  Tittar jag ner mot trädgården så lyser de fint i den lilla runda rabatten också, i sällskap med vad jag har för mig kallas vit stjärnlök. Samma rabatt i närbild visar en yrvaken humla och även en nässelfjäril som har vaknat. Visuella vårtecken samtidigt som jag hör tranornas skrikande överflygning. Jag köper sällan krokusar men en som jag betalade dyra pengar för var 'Advance' då jag snubblade över den i en butik för några år sedan. Jag grävde noga ner lökarna på ett bra ställe som jag nu har glömt. Kan det vara dessa blekgula med lilaaktig utsida? Känns inte riktigt igen från bilderna så jag får väl leta vidare. En nyhet jag har koll på är den lilla våririsen 'Frozen Planet'. Helt underbart söt lyser den vit i slänten och visar upp ljusblå spetsar när man tittar närmare.  Till grannar har den 'Katharine Ho

Vad jag förstår finns det fortfarande ett ganska stort motstånd till gult i trädgården. Efter att ha sett Ulla Molins trädgård var jag inne på det spåret själv. Den gula färgen är bannlyst i hennes fantastiska trädgård och för att få en lika fin trädgård grävde jag upp varenda gul blomma jag ägde. Jag minns jag hade stora problem med de gula krokusarna som var spridda precis överallt och lovade mig själv att jag skulle aldrig göra om misstaget att plantera gult igen.    Man ska ju som sagt aldrig säga aldrig för det dröjde inte så länge förrän jag ändrade mig och planerade gula krokusar, gula tulpaner, gula azaleor, gult gräs och gulblommande träd och buskar i mängder. Genom åren har det blivit en stor favoritfärg i min trädgård, framför allt såhär på vårkanten.  Igår kom den första lediga soldagen och jag var ute i det fantastiska vårljuset. Det är något visst med de första utslagna krokusarna som lyser upp bland de bruna löven även om de inte är gula.   Jag brukar ha en förkärlek för

Det är roligt med teman som får en att tänka närmare på saker som 'bara finns där'.  Som mina häckar. Inget speciellt med dem.... de bara finns där... av en eller annan anledning. Min smått avskydda älsklingshäck är en buxbomshäck som jag fick då ett hus skulle rivas och häcken kastas. En grävmaskin tog upp plantorna och slängde dem på ett släp så det blev ett pyssel att få ihop en fin, sammanhängande häck igen av de misshandlade plantorna. Men det gick och den trivdes hos mig i ett halvskuggigt läge i skydd av två plommonträd och inte alltför tung jord. Tyvärr dog plommonträden och det soliga läget som blev resultatet gillades inte alls av häcken. Varje solig vår bränns bladen bruna och faller av så vid något tillfälle trodde jag den var drabbad av buxbomssjukan. Dessutom har den vintertid ständigt besök av sork och mullvad som lämnade stora hål rakt ner till rötterna. Häcken har de senaste åren sett för bedrövlig ut och jag har haft funderingar på att ta bort den helt eller d

Sällan har jag längtat så efter ett årstidsbyte. Min sista arbetsinsats i höstas var en regnvattenränna rakt ut i gräsmattan, men projektet växte och jag hann inte så långt som jag önskat innan kylan slog till. Utloppet till rännan är ett markrör som är kopplat till ett stuprör som samlar regnvatten från halva taket. K vet inte om det än, men min plan är att kapa stupröret och koppla på en regntunna. När tunnan är full leds vattnet vidare till markröret. Vi har samma system på andra sidan av huset vilket fungerar utmärkt. Eftersom vi bor som vi gör med våtmark utanför tomtgränsen brukar jag nästan aldrig vattna i trädgården. Vad jag behöver vatten till är växthuset, odlingskragar och krukor nära huset. Vattnet jag försökt leda om har tidigare flödat ut över en gång med kompakt jord och efter en regnskur blir där sumpmark med stående vatten under en ganska lång tid.  En hög med överblivna stenar från ett annat projekt blev starten på min nya regnränna. De ska dölja markröret och staga u