Och där försvann rosorna

Växter kommer och går i trädgården. I alla fall i min.
Nu har rosorna tackat för sig.
Det finns inga rosor som trivs hemma hos mig. Sedan må en trädgård utan en ros vara som en ring utan juvel, precis hur mycket som helst.
Jag har försökt.
Med flera olika sorter. Med flera olika jordar.
Tack och hej sa jag till Polstjärna och Karen Blixten och allt vad de nu hette.

Ni ser ju, det var ju inte direkt någon piffig syn.
Istället bestämde jag mig för vit klematis. Eftersom jag gillar klockformen fick det bli två vita alpklematis. Jag hittade dem på Åsbys handelsträdgård. 
Där fick jag också syn på den här skönheten, en hortensia med röda stjälkar och gräddvita blommor.

Jag tänkte så det knakade. Sedan kom jag fram till att den här hortensian faktiskt skulle bli fantastiskt fin tillsammans med klematisen.
Så fick det bli. Kleamtis och hortensia fick också sällskap av en stor blågrön funkia och en grön alunrot. Nu ska ställningarna på plats och kantstenarna så att gräsklipparen, som går under namnet "frisören", kan jobba ostört.
Det här blir bra!

I min mammas trädgård

Eftersom jag delar mitt stora trädgårdsintresse med min mamma Barbro så tycker jag att det skulle vara roligt att få visa en del av hennes fina trädgård för er.

Min mamma är inte den blommiga typen. Hon är gräs och plättar i luften. Hon lägger mattor av hasselört på golvet i sina trädgårdsrum och hon tapetserar med rostiga armeringsjärn. 

En del av trädgårdens runt mammas och pappas gula trähuset går i limefärgat. Den japanska lönnen är fantastiskt i sitt hörn. Den limefärgade alunroten är återkommande. Den har fint sällskap av funkia, palmstarr och hasselört.

Den limefärgade Korstörnen är alldeles nyplanterad.

Mamma är mitt bollplank i trädgården. Och hon är mitt ständiga resesällskap, i handelsträdgårdar och på trädgårdsmässor. Vi kan gå i timmar, titta, känna och samtidigt hålla varsin lång monolog om vad som behöver förändras eller förbättras i den egna trädgården. När vi styr hemåt igen har vi antingen huvudet fullt av idéer eller bagageutrymmet fullt av växter.
De allra flesta gångerna har vi både och.

Palmstarr i förgrunden. Funkia i bakgrunden.

I morgon återvänder jag till nyhetsfabriken efter en sex veckor lång semester. 

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Säg något växt som inte är snyggt tillsammans med grönblå funkia?
Ja, det måste i alla fall vara väldigt få.
Den mörkt rosa stjärnflockan är en av många, som i mina ögon, skapar magi tillsammans med den blågröna eviga kärleken.
I veckan som gick grävde jag om den här rabatten, från början till slut. För vilken gång i ordningen minns jag inte.
Före:

Men vad gör man inte, när det inte blev som man tänkt sig?
Jag ville ha en sommaräng av ljusrosa och mörkrosa stjärnflocka och rosa höstanemoner.
Blev det någon äng?
Nej, av den enkla anledningen att det dröjer så himla länge innan höstanemonerna blommar.
Jag glömde tydligen det i fjol.
Rabatten såg alldeles vilsen ut, med stjärnflocka som stack upp lite här och var tillsammans med alldeles för många sorters andra perenner.
Jag grävde bort två av tre kärleksört, jag tog bort regnbågsbräken och alunrot i grönt med violetta drag. De små fjuttiga röda alunroten som jag delat på alldeles för mycket ersatte jag med fyra nya stora exemplar.
Efter:

Men framför allt satte jag stjärnflockan i grupper, ljusrosa på ena sidan om höstsilveraxet och de mörkt rosa på den andra sidan.
De blev så himla mycket bättre.
Höstanemonerna står tills vidare i kulisserna, det vill säga längst bak i rabatten och väntar på att få göra entré. När de gör det ska jag sitta på första parkett och applådera.