Ja, se det snöar...

...då blir det vinter HURRA.


För precis så känns det just nu i skrivande stund. Men om Ni frågar igen i april, har jag en stark känsla av att jag inte kommer att vara lika positivt inställd.

Det var igår det började. Jag har haft en riktig myshelg tillsammans med sambo och barn. Igår bestämde vi oss för att göra en liten skogsutflykt. Ja, alltså åka ännu längre in i skogen, efter små pluttskogsvägar. Emedan vi var ute i skogen så började det snöa och två timmar senare var det massor med snö.

Det är ju så vackert med allt det vita. Vitt inne och vitt ute. Blir man inte lugn och harmonisk då, ja, då blir man det nog aldrig.

Visst är det väl fascinerande med de olika årstiderna?

Så här såg ovanstående vita rabatt ut för ett relativt kort tag sedan.


En del av rosenportalen och en "prydnadsstol" idag...

... Och i slutet av augusti.

Har du någon favoritårstid? Vad utmärker den?
Jag tycker att det är en välsignelse att få bo här i vårt underbara land där det verkligen är skillnad.

Jag älskar sommaren därför att... ja, ni vet... sommar; bada ute, att VARA ute dygnet runt, blommor, goda dofter, grillning, att allt är så enkelt- lite make up, lite kläder, fil duger gott till middag i en hel vecka etc etc.

Jag älskar vintern därför att det är ju så mysigt att kura inomhus, uppkrupen i soffan insvept i en vacker pläd, se på favoritserierna på tv och slippa tänka själv, dricka varm choklad och helt kunna strunta i hur man ser ut i en bikini, blogga runt eller pyssla utan dåligt samvete för att man sitter inne, allt det vita vackra utomhus, JULEN etc etc.

Hösten.. ja, men det är ju bara så vackert, luften är hög och klar ...

Våren.. därför att då börjar jag bli less på att kura inomhus, de bästa tv-serierna slutar och det ges åter hopp om det enkla livet.

Under vår skogstripp igår, passade jag och Lukas på att hämta med oss lite enris. Det använde vi sedan till att "pynta" lite på bron.

Och säga vad man vill om Norrbotten, men nog är det lätt att få julstämning här. Och gissa om jag har det.
Extra mycket blir det också när jag hälsar på andra bloggisar som börjat pynta lite smått, dricker glögg etc. Mmmmm... så mycket härligt vi nu har framför oss.

När man kommer in till oss, så finner man ett av de sista, ännu levande, sommarminnena.

I fönstret blommor en av mina Mårbackapelargoner fortfarande så vackert. Den är strategiskt placerad där för att ge mig en påminnelse om de underbara som varit och om det som åter ska komma. Jag har aldrig provat att övervintra pelargoner, men tänkte göra ett försök i år med fyra stycken.

Jag har varit på ljusparty, bästistjejen Magda har börjat sälja Partylites fantastiska produkter.

Ingenting kunde väl vara mer passande nu. Och jag smälte som smör i solskenet. Det fanns så mycket fint. Och goda dofter.
Under december kommer mitt hem fullkomligt explodera i kanel & laderbärsdoft. Underbart. Jag har också funnit två favoriter för tiden efter jul; vita snöbär samt äpple & rabarber. Magiskt.

Att få gå på ljusparty var terapi för själen på flera sätt, förutom de jättefina sakerna, dels för det mycket trevliga sällskapet och den avslappnande atmosfären och dels för att jag själv nu är inne på månad tre av köpstopp (älskade utbyggnad) . Och nu håller jag på att bli fullkomligt galen, jag fixar det inte längre. Så där på partyt handlade jag lite. Och så har jag kastat in en liten önskelista till tomten utifrån sortimentet.


Linnea Husmus hon behövde ju få vinterskor så nu i veckan fick jag iaf köpa det också.

Hennes första par riktigt skor.

Hon började gå i slutet av augusti, 10 månader gammal. Mycket fall, gråt och tandagnissel (hahhaha... med de fem små tänder hon har), men hon är riktigt duktig vår tjej. Samma dag som hon började gå, kravlade hon sig också upp för hela trappan till övervåningen. Jag gick tätt bakom med hjärtat i halsgropen och trodde inte mina ögon.

Lukas lilleman, han har börjat på dagis för ett par veckor sedan. För allra första gången. Han går nu två dagar i veckan och jag tror att han gillar det, han har aldrig bråttom att gå när jag kommer för att hämta honom, men varje morgon när jag lämnar honom så gråter han så hjärtskärande. Det är hemsk. Särskilt de gånger när han håller ett krampaktigt tag om min hals. Då vill jag bara ta honom med och springa fort därifrån. Men det reder sig alltid. Hans fina fröknar har berättat att han lugnar sig mycket snabbt efter att jag gått.

Men eftersom det är dagisdag imorgon och jag är en riktig sömntuta, bör jag nog börja tänka på refrängen nu.

En sista sak bara; om man förälskat sig i en hissgardin som är 140 cm och det attans fönstret är 145 cm. Vad kan man göra då? Är det någon som har något bra tips?

Tack för ikväll och för alla hälsningar ni lämnar efter Er. Jag blir ju så glad.
På snart återseende hoppas jag.

Kram från Petra

Man kan väl lugnt konstatera att jag hållit mig tämligen osynlig...

...under en tid.
Man kan väl tycka att det hade varit på sin plats att utlysa en bloggpaus..., dock har min tanke aldrig varit att ta en sådan. Nej, så gott som varje vecka har jag ämnat sätta mig ner vid datorn och skriva ett inlägg, men den ena underbara sommarveckan har avlöst den andra.
Det bara blev så att sommaren var så underbart fantastisk. Varje dag. Så länge. Hur förvånad blev inte jag när det på Aftonbladets förstasida, en dag i augusti, stod att läsa;
"Regnigaste juli på 50 år".
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men återigen fick jag det bekräftat att vi här uppe, ja, vi räknas liksom inte på samma sätt. Så är det bara.

Jag är ett riktigt utefreak. Alltså på sommaren vill jag vara ute varenda liten stund jag kan, insupa varje liten gnutta sommardoft och lukt som bara är möjlig. Det är viktigt för mig för att jag ska orka hålla ångan och humöret uppe, även under den betydligt mörkare och kallare tiden. Jag tankar ljus helt enkelt. Som ett solcellsdrivet batteri (men jag är hellre ett sånt än en duracell-kanin... hahahah).
Trådlös internetuppkoppling har saknats hemma hos mig. Alltså internet= sitta inomhus.

Så istället för att vara här hos Er har jag spenderat många kvällstimmar, efter att de två små sötisarna har somnat in för kvällen, på vår brygga. Vid min alldeles egna sjö.
Hahhaha... när man bor så ensligt till som jag, så känns det faktiskt så.

Alltid med en bok. Ofta också tillsammans med en iskall coca-cola. Jag har slukat böcker som aldrig förr denna sommar. Underbart. Allt från kära kusinen Ola F Nilssons enastående och fascinerande berättarstil till smaskiga, blodiga deckare.

I slutet av förra sommaren fyndade vi dessa airondeckstolar på... Jula - av alla ställen. Det var sannerliga fynd för de kostade nästan ingenting. Med två lager vit färg så tycker jag att de blev hur snygga som helst. Mycket bekväma är de också, som en parantes. För ni håller väl med om att "look is everything..." ?! Ev bekvämlighet, ja, det är ju isåfall bara ett extra plus i kanten...
Min sambo har lite svårt att acceptera detta tankesätt. Han tänker ibland tvärtom.
Hemska värld... hahhahahah

Sommartid är i princip endast tisdagkvällarna innekvällar. Då är det tvkväll för mig och sambon, but of course, Morden i Midsomer.
Vi brukar då passa på att mumsa till det med lite glass.

Ben och Jerrys alldeles för goda har lanserats även i min glesbygd i sommar. Som synes var det någon annan liten familjemedlem som också uppskattade den och krävde....

Inte bara pga det fantastiska vädret, bryggan och glassen har vi haft en fantastisk sommar.
Nej, vi har haft förmånen att ha riktigt mycket trevligt besök som sannerligen berikat våra liv. Kram till er alla som hälsat på!

Först ut var min, tidigare nämnda, kusin Ola. Han är en riktig konstnärssjäl som varje sommar lämnar ett nytt avtryck på gården.


I sommar gjorde han den sista touchen på vår senaste utbyggnad.

Stöd för balkongen, vackert utsnidade.


För ett par år sedan gjorde han en staty av en torrfura som han funnit ute i skogen.

Ett jättefint och annorlunda blickfång på gården.
Massor, massor av annat fint har han också åstadkommit.
Nu planerar vi att kommande sommar ev göra någonting av båthuset som står nere vid sjön. Sätta in stora fönsterpartier ex. Ola vill ha det som en skrivarstuga och jag vill ha den som en mysig plats att "hänga på", i skydd från myggen :-)

Genom alla roliga besökare vi haft hos oss, så upptäckte jag vid ett tillfälle att jag inte hade lämnat skogen på två veckor.


En kväll i juli åkte jag iallafall iväg. Det var 20-års jubileum.
Ja, jag vet, när man ser mig så är det omöjligt att tro att det faktiskt är 20 år sedan jag gick ut grundskolan... hahahah...

(Mary Kay förstås. Världens bästa hudvårdsprodukter som jag ju till och med säljer genom home parties. Sååå... nu behöver ni inte leta längre. Maila mig eller skriv i kommentarerna om ni vill få förmånen att ta del av dessa underbara produkter som INTE kommer att göra er besvikna. Slut på dagens reklamavbrott.... hahhaha)


Två raringar från parallellklassen ordnade en lokal på natursköna Brännaberget och bjöd in oss alla som lämnade grundskolan i Överkalix 1989 .
Det blev en liten "walk down the memory lane". Väldigt trevligt och mycket avslappnat.
Smått nostalgiskt och sentimentalt över att ha festen på Brännaberget där jag och mina kompisar har haft så mycket roligt tillsammans.
Samtidigt med vetskapen att den, defintivt en av Sveriges vackraste platser, i princip är helt ödelagd, förutom några enstaka personer som åker upp och beundrar utsikten för en stund.

Det är så oerhört ledsamt att bo i och älska en glesbygd med en av de högsta avfolkningstendenser i hela landet.
Innan jag skaffade barn spelade det eg inte så stor roll, men nu.

Tjena, fem flickor föddes samma år som Linnea. I hela kommunen. Så när jag blir häcklad över att jag bosatt mig i en by där det inte finns andra barn, så undrar man ju om det verkligen finns så många andra lekkamrater även om vi skulle ha valt att bo i centralorten.

Lagidrott, eller någon annan form av fritidssysselsättning som kräver mer än en eller ett par deltagare, ja, det lär ju inte ens vara att tänka på när mina barn blir lite större.
Om det nu inte blir så att alla barn i samma årskull kommer att vara intresserade av att göra exakt samma saker... sannolikheten för det?!

Blääää... nu blev jag ledsen. Detta är alltid jobbigt att tänka på. Än så länge är ju barnen så pass småa att de inte lider någon nöd. Och både jag och min sambo är lyckligt lottade att fortfarande ha varsitt jobb. Och vad framtiden för med sig, det vet ju ingen. Eller?!


Stoppar idag med denna smått sentimentala smak i munnen.
Det som dock skänker glädje är känslan av att äntligen vara tillbaka i bloggvärlden igen. Längtar efter att besöka er andra bloggisar också.
Tack till alla er som läser. Var rädda om er.
Kram från Petra

Titta mamma, det är ett hål i huset...

...utbrister Lukas en dag i veckan när han går upp på övervåningen. Och visst, det är ju helt sant- morfar har sågat upp ett hål i vårt hus.
HUR fräckt är inte det?!

Nej, såklart är det vår utbyggnation som startat. Detta blir vår tredje, ni vet;
Alla goda ting är tre. Tredje gången gillt. Etc etc etc
Nu är det dags för det rum som kommer att bli mitt och sambons alldeles egna sovrum...
där kommer vi mysa på, sova lugnt och fridfullt utan att riskera att bli skallad mitt i natten, eller få en liten fot upptryckt i näsan ...
Dream on, antar jag att de mer rutinerade föräldrarna nu tänker....
...rätt eller?

I tidningen Vi Föräldrar, som vi envisas med att fortsätta prenumerera på, trots att vi knappt läser den, finns i det senaste numret en artikel om hur man lär barn att sova i sin egen säng. Någonting som vi katastrofalt har misslyckats med vad gäller vår lille man. Så med ett nytt sovrum som står färdigt inom kort känns det verkligen som att den artikeln kom som på beställning. Inte tusan kan vi ju nu säga upp prenumerationen. Redaktionen är ju tankeläsare!

Till min stora glädje kunde jag också läsa att barn som vägrar att sova i egen säng, intet på något sätt är otrygga barn, det är endast vanan som det beror på. Vilket jag ju egentligen redan visste, men det är ju alltid skönt att få en barnpsykologs bekräftelse på det.

Vårt nuvarande sovrum, som ligger på övre våningen, ämnar vi göra till barnens sovrum. Ett lekrum finns ju redan på nedre plan. I ett par år antar jag att de små gossetrollen vill sova tillsammans. Sedan finns det ju då två stycken barnrum.
Jag håller sedan en tid tillbaka på att förbereda Lukas för fenomenet "sova i egen säng".
Tidigare har jag och sambon planerat att vi ska åka till Ikea och så ska lilleman själv få välja den sängen som han vill ha. Icke sa nicke, de planerna kan vi glömma. Detta var innan jag och gubben satte oss ner med Ikeakatalogen.
Dessutom vet ju jag redan vilken Ikeabarnsäng som jag vill att han ska ha. Jag älskar järnsängar. Denna i serien "Minnen" är det närmaste man kan komma.
Den finns även i vitt och den skulle passa Husmusen helt underbart bra när hon slutar att sova i spjälsängen (jajamen, hon sover i egen säng... från det att hon var ca två veckor gammal. Lukas har inte sovit en natt i den sängen)

När vi kollar i Ikeakatalogen på sängar så är det dock denna som han säger att han vill ha.
I rosa.
Mammutserien är inte i min smak alls.
Och hur det nu än är, så kommer faktiskt mamma ha sista ordet vad gäller inredningen så länge gosseungarna bor här hemma. Så det så!

Vi har faktiskt nått en kompromisslösning; han går med på den svarta sängen och jag har lovat att han istället då ska få en matta som går i rosa toner :-)
Min plan är att hela rummet kommer att inredas i milda rosa, röda och gröna toner. Längtar så tills jag får sätta igång.

Apropå barn och Ikea-inredning för barn, så vill jag tipsa om denna lekfilt från just Ikea förstås.

Linnea Husmus fick den i "välkommen till världen- present" av bästistjejen Ullis med familj. Den är helt ljuvlig, mjuk och skön och roar gott. Förutom en spegel att spegla sig i, en nyckelpiga som piper när man trycker på den, så finns det en

mask att bita i... (eller är det kanske en snigel, nå, hos oss får det vara en mask iallafall)

en groda att busa med ...

samt en spindel som kan gömma sig inne i lövet

Och så funkar den lika bra inne som ute.

Linneadagen, den firade vi för allra första gången den 13 maj. Husmus- som vanligt glad.

Fick av mamman och pappan ett örngott, broderat med just "Linnea". Traderafynd.

Steorebrorsan, ja, han gillade fikat- som vanligt. Här har han massor av choklad runt munnen. För att inte tala om allt som finns i magen...

Det var dock inte den enda festligheten sedan senaste inlägget. Vi har även varit på kalas och firat kompisen Adrian som fyllde 2 år.

Adrian gillade tårtan som hans mamma hade bakat, presenterna tror jag knappt han hann öppna- det gjorde hans storasyster och några av gästerna istället. Inte lätt att vara liten.

Lukas han var med om "fiskdamm" för första gången och det tyckte han var riktigt roligt. Napp på första försöket. Och här var det minsann ingen slibbig fisk som fastnade på kroken.

Så här såg vårt hus ut för en dryg vecka sedan. Här har vi redan tagit bort det lilla taket över bron. Morfar har hunnit med att snickra upp en egen byggställning samt ta bort vindskivorna. Jag är inte så snabb med kameran. Och för ett par dagar sedan restes alla fem takbjälkarna upp av morfar, pappan och farbrodern.

Om man tittar noga på bilden så ser man "grabbarna Grus" stå däruppe. Här är dock endast den första takstolen på plats. Mellan den andra och den tredje fick morfar blodsockerfall och farbror Mats en migränattack, men efter bara en kort paus lyckades de avluta arbetet med bravur.
Idag har morfar börjat att sätta upp plåttaket. Han är riktig duktig den där gubben. Alla våra utbyggnader har han gjort. Han ritar efter mina önskemål och bygger med sambon och mig som deltids hantlangare. Helt självlärd snickare är han dessutom.

I år har han förstås en riktig duktig kille till sin hjälp.

I lördags gick isen på sjön. Och i helgen kom sommaren nästan hit till nordanlandet. Så mycket lättare och roligare allting blir bara solen är framme och termometern stiger litegrann. Jag och mormor vi målade bland annat 36 kvadratmeter träpanel två varv. Så lite solbränna har det blivit.

På kvällen gick jag ner till sjön.


Svågern hade tagit ut vår båt och varit på premiärfisketur.

Båthuset och bryggan.

Bryggan i kvällssol.
Sommartid går det nästan inte en kväll utan att jag går ner hit.
Tar mitt obligatoriska kvällsdopp.
Läser lite.
Filosoferar över livet.
Bara tar det lugnt.
Gärna med en coca-colaburk i handen.
Är lycklig!

Men vänta nu... är det inte någon i vattnet?!


Den kvinnan, det är min mor. Hon tar premiärdoppet, dagen efter det att isen gått. Jag vågade inte,
jag vågar inte ens tänka på hur kallt det ska vara...
Kan dock nämnas att kvinnan kom upp ur vattnet; glad, pigg och förvånandsvärt lite kall på huden.
Vad finns det mer att säga?!

Gulliga, gulliga ni som lämnar sååå fina kommentarer till mig. Hjärtans tack för Era besök.

Ha det så bra tills vi ses igen,
Stor Kram från Petra

Ett endaste flängande...

Att flänga runt, ja det gör vi ju ibland. Jag är egentligen en riktig hemmalirare, borta bra men hemma bäst är mitt motto. Älskar att planera resor (och resa också förstås), men det allra bästa är när jag åter får komma hem till mitt lilla krypin och stänga igen dörren.

Jag minns fortfarande hur det var, att åka iväg över helgen och sedan komma hem med bara en liten väska.
Så är det inte längre. Inte alls.

Nu ska det packas till tusan -kläder, leksaker, mediciner, vitaminer, barnvagn etc etc och sedan ska det förstås packas upp igen, samtidigt som två barn påkallar ens uppmärksamhet.
Så här såg det ut i vår hall en kväll när vi kom hem från Luleå.

Senaste veckan har vi flängt ovanligt mycket.

.
Till farmor och farfar i residentstaden,
Husmusen lika glad som vanligt...
Öppis vid några tillfällen,
och där har den lillemannen nu gått och blivit förälskad i en lite äldre flicka. Han springer efter henne stor del av tiden. Hemma ringer han till henne varje dag, från sin leksakstelefon...

Hur gulligt som helst, men det förefaller dock som att denna förälskelse inte är helt besvarad... även om hon oftast skrattar när han jagar henne...
Själv kan jag ju inte riktigt fatta hur någon kan motstå honom...

Födelsedagsfirande hos farbror Mats har vi varit på .

Och den tårtan, mmmmm, hur ljuvlig som helst. Brännvalls cafe kan sannerligen!
Maräng med någon slags kolasås, bananer och grädde, täckt med en massa chokladgodis...

Jag gillar svågerns kök, har haft ett litet finger med när han inredde. Vi åkte till Ikea en dag i januari förra året, Mats skulle shoppa järnet och jag skulle vara smakråd. Jag var riktigt imponerad; han bestämde sig för sak efter sak, och snabbt gick det. Inget velande där inte, dvs inte alls som jag...

Denna veckas slutliga flängande blev till mormor och morfar. Också det ute i skogen.

Ett av alla deras hus, de har tre stycken som de sköter om.
Ja, det är ingen som fattar hur de orkar.
Detta är min mors barndomshem och där har jag spenderat alla mina barndomssomrar tillsammans med mina morföräldrar, Agnes och Edvin. Underbara minnen som jag idag är så tacksam för.

Här står min säng. Jag var tvungen att byta med mina föräldrar eftersom denna, min favorit, inte rymdes i vårt sovrum på grund av ett alldeles för lågt tak. I sommar får den förhoppningsvis flytta hem igen när vår nya utbyggnad står färdig.

Å husets hjärta, köket. Här har mina föräldrar under veckan roat sig med att sätta lister på alla köksluckor samt måla dem. Linoleummattan från golvet är äntligen borta och under den döljde sig ett vackert trägolv. Nu ska det slipas inom kort och sedan såpskuras så att det blir vitt och därmed ännu vackrare.

Även här tvingas Lukas till arbete. Motorsågen har han tagit med hemifrån och det var ju tur.

Morfar har dock lärt honom vikten av att ta "fem minuter", dvs liten paus och det låter vi honom faktiskt göra... lite då och då...

Långpromenad i det vackra vädret har det också blivit. Hela konkarongen har vi gått efter skoterspår, det var hur ljuvligt som helst.

Även när jag inte rent fysiskt har flängt runt så har jag gjort det här på nätet. Jag har blivit introducerad för Tradera
(Tack, tack, tack Eva-Maj säger jag. Aj, aj, aj Eva-Maj säger nog kära sambon).
Det är en helt fantastisk bekantskap. Vilka grejer.
Jag började med att checka av lite shabby chic-grejer och nu har jag gått över till barnkläder. Massor av saker är på väg hem till oss i skogen i skrivande stund, vilken underbar känsla... hahahah... (förefaller alltså att lantbrevbäraren även fortsättningsvis kommer att få dra sitt strå till stacken)

En rosa adidaströja till gumman är på väg, 4 kr kostade den. Likaså en hel del annat smått och gott, i rosa/röda toner.

Vid den första auktionen som vi deltog i, blev vi fjorton stycken småbilar rikare (från filmen "Cars"- Lukas favorit för närvarande).
En hel del annat smått, gott och "blått" är förstås också på väg.

Och de stunder som jag inte har flängt omkring, har jag bland annat ställt iordning min lilla skrivbordshörna i hallen. Stolen hade ju ett lager färg på sig vid mitt förra inlägg. Nu är den klar.

Jag älskar min stol. Har en till, men den är fortfarande brun (jag och målarburken lär väl komma till den också så småningom)

Ser ni lejontassarna högst upp?

Och så lejonhuvudet... Grrr...
Stolsitsen är jag inte nöjd med så jag kommer inom kort att skaffa en volangkjol (Tradera perhaps) .

Så här såg alltså skrivbordshörnan ut ante vit färg.



Och apres...
Jag är nöjd!

Och tack alla Ni snälla som vill vara med i min utlottning. Det är så roligt, jag får en fantastisk möjlighet att upptäcka en massa nya bloggar och bloggare. Jag kommer att besöka Er alla, om så bara för att säga Hej.

Jag vet ju inte hur många av Er som tittar på "Mia och Klara" på kanal 1, jag såg säsongens sista avsnitt ikväll och jag lärde mig att "det är inom åldringsvården det händer." Det huset, med det köket- love it!

Imorgon åker jag hem till min skog igen. Då kommer jag att vilja vara hemma LÄNGE!

Var rädda om Er, ses snart igen hoppas jag!
Stor KRAM från Petra