Ett barndomsminne, min första sko, placerad i glasklockan som jag köpt på Hjortgården.
Min mamma har sparat det mesta från när jag var liten och en del kommer Linnea att kunna använda. Det är kul. Dock är mycket 70-talsaktigt och det är inte direkt min "favoritepok".
Så synd att jag inte föddes vid förra sekelskiftet, så mycket vackert det hade funnits då. Å andra sidan skulle jag ju nu varit riktigt, riktigt gammal och jag skulle med allra största sannolikhet inte suttit här och bloggat.
Tack, tack, tack för alla kommentarer. Som vanligt blir jag glad som en lärka.
Och kusin Peter, så underbart. Honom har inte jag träffat på massor, massor av år. Hoppas dock att vi får tillfälle att ses snart- till sommaren i Kiilisjärvi, ok?! Här finns både hjärterum och stjärterum för honom och hela hans familj! Lukas, 3 år i april. Trotsig som bara den. Får raseriutbrott som inte är av denna värld. I tisdags höll han på att driva mig till vansinne. Det är precis som att någon annan, elak, intar hans kropp när han får sina utbrott. Man talar ju mycket om att föräldrar "curlar" för sina barn, vilket många gör. Tyvärr. Med Lukas är detta omöjligt därför att vi kan aldrig veta vad som kommer att föranleda hans utbrott, därför kan vi heller inte stävja dem.
Igår var han åter som en liten ängel. Både jag och sambon helt chockade. SÅ snäll och go hade vi inte upplevt honom på länge. Men hur det än är, och hur han än beter sig, så älskar jag honom mest (och Linnea förstås). Men gud så skönt det ska bli när han blir vuxen och flyttar hemifrån *ler* (säger mamman som vägrat lämna honom ifrån sig en enda natt tills han blev drygt två år gammal).
Det var en mysig fikastund ja, men i mitt huvud rådde total kaos.
Bryderi, bryderi, bryderi....
Igår efter besök på öppis, lunch hos (barnens) mormor och morfar så besökte jag och barnen T i målarbutiken.
Tapeter, tapeter, tapeter... åh, alla dessa ljuvliga, underbara tapeter.
Jag är på jakt efter vita tapeter med ornament, till mitt kök. Jag har en mycket klar bild i mitt huvud på hur de ska se ut, men som vanligt så motsvarar inte verkligheten mina tankar. Jag kollade igenom några kataloger (stressigt, stressigt, med en liten Lukas som hela tiden var på väg ut genom dörren, till parkeringen, där det kör massor av bilar... stress, stress, kolla i ögonvrån - nej, han är borta, söka, söka, var är han? Jaha, där bland alla penslarna... pusta ut en sekund...å nej, nu är han borta igen... osv osv)
men jag hittar inte den som är exakt överensstämmande.
Men massor som är hur ljuvliga som helst. ...
Jag har funnit mina favoritkandidater hos Decor Maisons kollektion "modern classics". Kan någon tipsa om något annat märke/kollektion som har vita ornament så tager jag med stor tacksamhet emot detta.
Hur ska jag, en velpotta, kunna bestämma mig?
Sambon han suckar, tycker inte det är nödvändigt, kökstapeterna är ju så fina. Och det är dom, jag försökte räkna igår hur många våder som kan tänkas gå åt. Det var inte lätt för det är så otroligt vältapetserat att man inte ser några som helst skarvar. Min far!
Det är bara det att jag är less på den gula färgen och jag vill istället under ett par års tid stirra mig less på vita väggar.
Detta är den stora faran för mig med att vara hemma på dagarna; jag ser ju allt hundra gånger om, tankarna spirar och jag spritter av lust att göra om.
Dessvärre är det ju också under denna hemmatid som det svider i plånboken. Uppskattningsvis har jag sänkt min månatliga inkomst med ca 70% för att jag "snålar" med barndagar så mycket som är möjligt. Allt för att jag och sambon ska kunna vara hemma med våra barn så länge som möjligt och de små ska slippa slitas upp på morgnarna (ni vet ju vilka "sjusovare" vi är) för att köras till dagis där andra, främmande människor, ska ta hand om dem. Så det är verkligen värt det. Och målarfärg är ju inte såååå dyrt....
Här är lillprinsen på hans dopdag i augusti 2006. Då hade vi stor fest här hemma på gården. 40-50 gäster tror jag. Guds tur att det inte regnade för något partytält hade jag inte ordnat, jag kände på mig att turen skulle stå oss bi.
Sambons släktingar, som kom hit för första gången, var nog lite chockade. Några uttryckte det som så, att nog måste Jonas (ja, så heter han) vara riktigt kär som gått med på att bosätta sig mitt ute i skogen.....
Jag älskar paj och igår gjorde jag min favorit, Quiche Lorraine, en fransk ostpaj.
Det passar ju alldeles utmärkt till den franska inredningsstilen, eller hur?
Vill dela med mig till Er min tolking av hur den skall tillagas
Bon appetit!
Timmen börjar nu, som vanligt när jag hamnat i bloggandets värld, vara sent slagen. Jag vill tacka för ikväll med följande
"En hund skulle desperat söka efter bollen du kastade iväg. En katt skulle be dig att hämta den själv".
Kramar från Petra