Vårt älskade hem, långt, långt ute i skogen...

Beläget vid en sjö...

torsdag 29 januari 2009

Paj, dop och tapetbryderi...


Ett barndomsminne, min första sko, placerad i glasklockan som jag köpt på Hjortgården.
Min mamma har sparat det mesta från när jag var liten och en del kommer Linnea att kunna använda. Det är kul. Dock är mycket 70-talsaktigt och det är inte direkt min "favoritepok".

Så synd att jag inte föddes vid förra sekelskiftet, så mycket vackert det hade funnits då. Å andra sidan skulle jag ju nu varit riktigt, riktigt gammal och jag skulle med allra största sannolikhet inte suttit här och bloggat.

Tack, tack, tack för alla kommentarer. Som vanligt blir jag glad som en lärka.
Och kusin Peter, så underbart. Honom har inte jag träffat på massor, massor av år. Hoppas dock att vi får tillfälle att ses snart- till sommaren i Kiilisjärvi, ok?! Här finns både hjärterum och stjärterum för honom och hela hans familj! Lukas, 3 år i april. Trotsig som bara den. Får raseriutbrott som inte är av denna värld. I tisdags höll han på att driva mig till vansinne. Det är precis som att någon annan, elak, intar hans kropp när han får sina utbrott. Man talar ju mycket om att föräldrar "curlar" för sina barn, vilket många gör. Tyvärr. Med Lukas är detta omöjligt därför att vi kan aldrig veta vad som kommer att föranleda hans utbrott, därför kan vi heller inte stävja dem.

Igår var han åter som en liten ängel. Både jag och sambon helt chockade. SÅ snäll och go hade vi inte upplevt honom på länge. Men hur det än är, och hur han än beter sig, så älskar jag honom mest (och Linnea förstås). Men gud så skönt det ska bli när han blir vuxen och flyttar hemifrån *ler* (säger mamman som vägrat lämna honom ifrån sig en enda natt tills han blev drygt två år gammal).












Så här mysigt har vi det på eftermiddagarna när sambon är på jobbet och lilltjejen sover. Angående min favorittidning "Allt i hemmet" som ligger på bordet, så gör jag ju vad jag kan för att få honom intresserad av annat än traktorer, snickrande och snabba bilar (snickrandet är dock bra om han bibehåller intresset för- mamman har ju ständigt en massa projekt på g som hon behöver hantverkskunnig hjälp till). Och jag tycker ju att han verkar trivas!

Det var en mysig fikastund ja, men i mitt huvud rådde total kaos.
Bryderi, bryderi, bryderi....
Igår efter besök på öppis, lunch hos (barnens) mormor och morfar så besökte jag och barnen T i målarbutiken.

(bilden är lånad från www.tapetterminalen.se)

Tapeter, tapeter, tapeter... åh, alla dessa ljuvliga, underbara tapeter.
Jag är på jakt efter vita tapeter med ornament, till mitt kök. Jag har en mycket klar bild i mitt huvud på hur de ska se ut, men som vanligt så motsvarar inte verkligheten mina tankar. Jag kollade igenom några kataloger (stressigt, stressigt, med en liten Lukas som hela tiden var på väg ut genom dörren, till parkeringen, där det kör massor av bilar... stress, stress, kolla i ögonvrån - nej, han är borta, söka, söka, var är han? Jaha, där bland alla penslarna... pusta ut en sekund...å nej, nu är han borta igen... osv osv)
men jag hittar inte den som är exakt överensstämmande.
Men massor som är hur ljuvliga som helst. ...


(även denna bild lånad från http://www.tapetterminalen.se/. Jag gillar tapeterna massor, stolen och lampan däremot No, No, No- inte min stil alls).

Jag har funnit mina favoritkandidater hos Decor Maisons kollektion "modern classics". Kan någon tipsa om något annat märke/kollektion som har vita ornament så tager jag med stor tacksamhet emot detta.
Hur ska jag, en velpotta, kunna bestämma mig?

Sambon han suckar, tycker inte det är nödvändigt, kökstapeterna är ju så fina. Och det är dom, jag försökte räkna igår hur många våder som kan tänkas gå åt. Det var inte lätt för det är så otroligt vältapetserat att man inte ser några som helst skarvar. Min far!
Det är bara det att jag är less på den gula färgen och jag vill istället under ett par års tid stirra mig less på vita väggar.
Detta är den stora faran för mig med att vara hemma på dagarna; jag ser ju allt hundra gånger om, tankarna spirar och jag spritter av lust att göra om.

Dessvärre är det ju också under denna hemmatid som det svider i plånboken. Uppskattningsvis har jag sänkt min månatliga inkomst med ca 70% för att jag "snålar" med barndagar så mycket som är möjligt. Allt för att jag och sambon ska kunna vara hemma med våra barn så länge som möjligt och de små ska slippa slitas upp på morgnarna (ni vet ju vilka "sjusovare" vi är) för att köras till dagis där andra, främmande människor, ska ta hand om dem. Så det är verkligen värt det. Och målarfärg är ju inte såååå dyrt....



Trots allt kaos i huvudet så har jag ÄNTLIGEN kommit mig för att boka in Linneas dop samt ordna lokal. Inbjudningskorten är fixade och till och med postade. Allt inom loppet av två timmar.

Här är lillprinsen på hans dopdag i augusti 2006. Då hade vi stor fest här hemma på gården. 40-50 gäster tror jag. Guds tur att det inte regnade för något partytält hade jag inte ordnat, jag kände på mig att turen skulle stå oss bi.
Sambons släktingar, som kom hit för första gången, var nog lite chockade. Några uttryckte det som så, att nog måste Jonas (ja, så heter han) vara riktigt kär som gått med på att bosätta sig mitt ute i skogen.....


Jag älskar paj och igår gjorde jag min favorit, Quiche Lorraine, en fransk ostpaj.


Det passar ju alldeles utmärkt till den franska inredningsstilen, eller hur?

Vill dela med mig till Er min tolking av hur den skall tillagas

Ni kommer väl ihåg att alla mina bilder blir större om ni klickar på dem.

Bon appetit!

Timmen börjar nu, som vanligt när jag hamnat i bloggandets värld, vara sent slagen. Jag vill tacka för ikväll med följande

"En hund skulle desperat söka efter bollen du kastade iväg. En katt skulle be dig att hämta den själv".


Kramar från Petra



tisdag 27 januari 2009

Mycket fikabröd å lite pyssel...

Så fantastiskt,
jag ser nu att jag har haft drygt 300 besök på min blogg sedan jag satte in räkneverket, vad roligt. Men jag är så vansinnigt nyfiken på vem ni alla är och vad ni tycker om mitt babblande samt mina bilder. Ni är så hjärtligt välkomna att lämna kommentarer under inläggen!

Tack alla ni som lämnat kommentarer och skickat e-mail, fina sådana. Det värmer mitt hjärta varje gång ska ni veta.


Igår var det "öppis"-dag och det var sannerligen ljuvligt att få åka dit en eftermiddag istället för att stressa ihjäl oss på morgonen. Flera småkillar och tjejer hade Lukas att leka med och många trevliga mammor för denna mamma att prata och umgås med.
Vet ni, det slog mig när jag satt där, att jag har inte haft lämnat skogen sedan öppis förra onsdagen.

Vi "gjorde stan" litegrann, jag och barnen. Att titta på nya kökstapeter var inte att tänka på, just då hade Lukas ett av sina 3-årstrotsiga raseriutbrott. Grrr....

Är ju på jakt efter ett nytt tyg till soffan och när vi kom till Marias syatelje så hade Lukas lugnat ner sig. Tyvärr så fann jag ingenting där som jag gillade. Jo, en randig markisväv, men det är förstås inte riktigt aktuellt. Iallfall så bunkrade jag upp med några nya the-sorter. Samt spets. Jag älskar the, dricker litervis varje vecka.



Strax innan jul var vi några stycken som blev inbjudna på afternoon-tea till min kära vän M. Vi provade fyra stycken olika sorters the (tillsammans med scones, olika marmelader och ett fikafat som hette duga). Det var så mysigt och gott, jag håller tummarna för att det kommer att bli en årligen återkommande tradition.

Mina kaffe-och theburkar, inköpta på en inredningsbutik i Kalix som jag tyvärr inte vet namnet på (jag går bara in) när jag och kära kollegan var där på kurs (ja, dock inte i inredningsbutiken. Sådant "glamoröst arbete har jag inte). Burken med Hot Chocolate är inköpt i USA när jag var där på semester med kära M.
I Miami Beach, varmt och gott, hade vi ändå tankar på varm choklad...

Apropå tyg till soffan så har jag fått sambon att gå med på att åka till Kalix på lördag, så jag får titta in i inredningsbutiken, tillika tygaffären, My Home. Förhoppningsvis hittar jag någonting där.

Väl hemma igår så visade det sig att sambon riktigt varit i "bakar-tagen". Både daimkakor och snickerskakor hade han bakat (även sockerkaka samt the-kakor).








Mums!!!

Båda sorterna var jag ju förstås "tvungen" att smaka på, tillsammans med nyinköpt the, och omdömet blev "med beröm godkänt".

Maud (Hjortgården) har skrivit i en kommentar att hon vill se bevis på den bullbakande sambon. Tyvärr, gott folk, han VÄGRAR.
Ni får istället hålla till godo med Lukas som bakar pepparkakor tillsammans med kompisen Cornelia. Det är en decembertradition som jag har tillsammans med Cornelias mamma, min kära kompis, Ullis. Det brukar vara en superhärlig eftermiddag.



Idag har jag gett mig i kast med badrummet. Städat som bara den, till och med knäskurat golvet (mamma skulle varit stolt). Tagit ner julgardinerna...ooops, har de verkligen suttit kvar så här länge?



Jag gläntar lite på min vackra gamla badrumsdörr...
Ljuvligt, fräscht och det luktar underbart gott av gammeldags gul såpa...
Jag visar badrummet i ett kommande inlägg.




Men vänta nu...


vem är det egetligen som har städtjänst hemma hos oss?


Efter städningen så ville Lukas måla med vattenfärg. Då passade jag på att slå in ett par tvålar i vackert papper.



Det här blir ett vackert stilleben i badrummet, så snart jag fått upp en ny hylla som jag köpt.
Pappret använt kommer från webbutiken Nordljus(http://www.nordljus.net/), snörerna är från Panduro (http://www.panduro.se/).
Så enkelt och så vackert, eller hur?


Normalt nu så skulle jag ha kommenterat handbollen, men jag struntar i det ikväll, känns skönt att VM strax är över, så grabbarna får träna ihop sig (och speciellt på straffskyttet) till 2011 då vi ska ta GULD.

Avslutar med ytterligare ett citat från kattboken

"en hund som har haft sönder något är full av ånger och ursäkter. En katt svär på att den aldrig ens var i närheten".



Var rädda om er, bis nächtes Mal!

Kramar från Petra


lördag 24 januari 2009

Köket i det närmaste färdigt...

Igår rengjordes målarpenseln och målarkläderna lades i tvätten. Vilken känsla!
Detta är min "jobba-med smutsiga-saker"-jacka. Vad säger ni? Väldigt shabby, mycket lite chic. Jag är inte särskilt mycket "fashionista" i vanliga fall, men gården lämnar jag inte utklädd i denna.

Dagen började mycket bra. Jag väcktes vid halv 11 tiden (ja, jag vet- jag nattsuddar alldeles för mycket) av att min älskade sambo bakade muffins till frukost. Det doftade ljuvligt.
De smakade ungefär som scones; så gott det var och så väldigt lyxigt det kändes.

Efter frukosten bar vi in möblerna och jag piffade lite.
Ja, på denna bild var möblerna varken målade eller piffade. Se detta som en sk "före-bild" (normalt har jag ju gardiner i fönstret och inte fullt så stökigt som här). Jag upplever att alla förebilder är tråkigare i sig, alltså om det är en person som ska "göras om" så ser hon/han (här könsdiskriminerar vi ingen) oftast sur ut på förebilden emedan hon/han strålar av lycka på efter-bilden. Nå, egentligen kanske också det har sin naturliga förklaring...

Så här ser det ut nu, i skrivande stund. Viss skillnad eller hur? Jag är riktigt, riktigt nöjd. Jag gillar väldigt mycket de nya gardinerna som jag köpt hos Maud på Hjortgården (hon har webshop om ni inte har möjlighet att åka till kyrkbyn; http://gardsromantik.blogspot.com/), vilket vackert ljusinsläpp det blir med dem. Precis som hon lovade!

Enda smolket i bägaren är kökssoffan. Den vill vi byta tyg på och när vi (mest jag) ÄNTLIGEN hade bestämt oss för ett grå-vitrandigt tyg så är det SLUTSÅLT. Grrrr....vad ledsen jag blev. Så nu får den se ut som den gör tills vi finner någonting annat.

Förutom själva målningen har vi satt upp två nya hyllor. Jag sökte upp brädbitar som jag målade och så fäste vi dem med konsoller som låg och skräpade i källaren.



Så här ser det ut i ett av mina köksfönster. De små urnorna från Myrorna passar perfekt. Blomman, förutom murgrönorna, är en engelsk pelargon som jag fann på Blomsterlandet i Luleå. Ljusbehållaren fick jag i julklapp av min chef och kollega.
Vi är fem stycken på min jobb-avdelning och varje år har vi "lilla julafton" då vi fikar tillsammans, surrar, skrattar och byter små gåvor. Jättemysigt.

Och igår ringde min kära vän Ullis och sa att hon verkligen gillar min blogg och att hon blivit så inspirerad att hon själv ämnar sätta igång och måla innerdörrar på måndag. Så fantastiskt det kändes, att också jag kan inspirera någon. Go girl säger jag bara!
Jag tänker att om vi alla hjälps åt så kan vi utrota all furufärg från jordens yta. Är ni med? Världen skulle bli så mycket vackrare då, tycker jag!

Tänkte idag att jag skulle ta hand om allt det som blivit åsidosatt i veckan; posthögen som jag inte brytt mig om är megahög. Hajar ni hur mycket sk_t som kommer till oss varje vecka? Och stackars brevbäraren som måste släpa omkring på allt.
Högen med smutstvätt har - surprise, surprise- inte försvunnit av sig själv. Den har dessvärre vuxit till ett megaberg. Dammråttor finner man lite varstans, förutom i köket (för är det någonting man kan säga om min mamma så är det att när hon städar så gör hon det, banne mig, riktigt ordentligt. Hur kan det ha gått så fel med hennes dotter? Den frågan tror jag att hon ställer sig ofta, ofta *ler*).
Men jag struntade i allt för jag behövde LUFT och dagsLJUS. Och gick på en fantastisk långpromenad.
Lill-grabben och sambon följde med en bit på väg. Och kolla, nu har byanamnet gjort entre´i bloggvärlden. Jag har svårt att tro att byn nämnts tidigare, men man vet ju aldrig.
Du vet väl att du kan klicka på alla mina bilder för att göra dem större.

Så här såg det ut hos oss i dag. Disigt och dimmigt, -8C, ett underbart vinterväder tycker jag.

Och vad gömmer sig i vagnen då? Titta, en liten prinsessa! Så gott hon sover.

Vi gick i drygt 1,5 h, gumman och jag, och vi mötte endast en bil. Den bilen stannade och mannen presenterade sig, berättade att han bor i grannbyn (en mil österut) och så gav han mig en reflexväst från företaget som han jobbar åt. Det var väl rart?!

Vid något tillfälle när Lukas var liten och vi var ute på promenad (vagnen, som vi köpt begagnad, har rullat hundratals mil i vår ägo, kan jag lova) så inträffade det att bilar stannade till bara därför att de blev så förvånade över att se en barnvagn rulla i dessa trakter. *ler*
Så är livet i skogen!

Min lilla prinsessa blir tre månader gammal idag. Det har hon firat genom att klä sig i en av sina finklänningar. Söt som bara den! Så fort tiden går. Håll i hatten, kära ni!
Ibland är det dock tur att tiden går fort. Bland annat så innebär det att vi snabbt kan glömma Sveriges eländiga handbollsmatch mot Frankrike som spelades ikväll. Det var sannerligen ingen höjdare.
I julklapp har jag fått en söt liten kattbok, tjock som bara den, men inte större än ca 4 cm lång, av min kära vän M (vad många julklappar jag fått förresten- jag måste verkligen ha gjort mycket rätt under 2008). Jag älskar katter och det bor faktiskt en här hemma med oss. Jag har inte presenterat Bianca för er än, men ni vet vad man säger; den som väntar på någonting gott, väntar aldrig för länge. Iallafall vill jag avsluta kvällens inlägg med några rader från kattboken

"...en liten katt i fönstret, en liten katt vid dörren. Och kärlek uppstår."

Kramar från Petra

torsdag 22 januari 2009

Målarstöket börjar få sin upplösning...

> Lägger in en glimt från mitt badrum bara för att slippa skriva och tänka på målning.
Jaha, så är jag där igen då... grr... fem varv med färg på buffen och lika många på kökssoffan, men nu står de också på plats inne i köket. Stolarna och bordet står på tork i verksta´n, ska ställas på plats imorgon. Äntligen. SÅ less jag har varit. Jag älskar att göra om och fixa nytt och jag drar igång det ena projektet efter det andra, men oj, vad jag alltid tycker det är jobbigt att "hålla på". Jag har förskräckligt dåligt tålamod, vill att det ska bli färdigt PRONTO.
Vi reser till månen, håller på att hitta vaccin mot diabetes, men uppfinna en målarfärg där det räcker med att måla ett varv, nej, det går visst inte.

Inte heller idag har jag skådat dagens ljus. Lilltjejen har skött sig exemplariskt (som alltid), hon har sovit i vagnen i 4,5 h och låtit sin mamma jobba på. Promenader, frisk luft, det är ett minne blott.
Men egentligen är det inte synd om mig alls. Sambon har hjälpt till idag, och jag blev riktigt imponerad. Han kladdar på tjockt med färg och vips så är det inte längre nödvändigt att dutta på fem lager, nej, det räcker med tre. Hur jag än försöker att ta lika tjockt på penseln så vill det sig inte. Hade jag vetat detta från början hade jag överlåtit allt på honom. Oops... plötsligt får jag en känsla av att han inte kommer att ställa sig lika positiv till alla mina förändrings-förslag i fortsättningen.
Ännu en anledning till att det inte är synd om mig är att medans jag målat har min mor storstädat MITT kök- underbara kvinna. Hon har även skött mitt äldsta barn. Vad kan man säga?

Idag var det då dax att ta fram sandpappret för att få möblerna lite "shabby-chica". Det kändes riktigt skumt, här har jag stått i flera dagar och målat och så ska jag rasera det. Dock så blev jag riktigt nöjd med slutresultatet.

Här en närbild från buffen, vet inte inte hur tydligt "patineringen" syns. Det var lite svårt att veta hur mycket eller hur lite jag skulle sandpappra. Nå, det går ju alltid att ta mer om jag finner det nödvändigt, eller hur?

Handboll ikväll, så nära det var att vi kunnat slå Kroatien. Spännande fortsättning som jag ser mycket fram emot. Ni följer väl med?

Nu är klockan sent slagen så jag säger Tack för att Du tittade in och jag hoppas att du snart kommer tillbaka!

Kramar från Petra


onsdag 21 januari 2009

Att fixa dörrar...

God kväll i stugorna!

Tack så hjärtligt för nya kommentarer. Tänk att Catherine från öppis hittade mig innan jag hittade henne (kanske för att jag spenderat hela eftermiddagen i verksta´n och där finns ingen internet-uppkoppling), jag som så gärna velat söka på monsterungar...

Jodå, vi tog oss iväg imorse kl 10, jag och småttingarna. Blott en halvtimme försenade. Trött som bara den var jag, tur att det finns kaffe på "öppis". Lill-grabben hade så roligt och lekte på bra med de andra smågrabbarna som var där och det gör att det verkligen är värt det. Jag blir så lycklig när jag ser hans ansikte stråla av glädje. Det måste ju vara höjden av all lycka!

Jag har bunkrat färg idag hos min gamla klasskompis (länge sedan), T, i målaraffären och som sagt, målat hela eftermiddagen. Sambon jobbar eftermiddag, kväll samt natt så jag har min ("ömma") moder att tacka för att jag får någonting gjort. Hon är fantastisk; hon sköter småttingarna och sover till och med över här hos oss för andra gången denna vecka. Ensam med småttingarna blir det annars inte så mycket gjort. Så idag är det hon som stått för matlagningen, diskningen och annat. Hur bortskämd blir inte jag?! Oj, vad det är skönt att bli ompysslad.

Idag tänkte jag att jag ska visa Er hur man på ett enkelt sätt kan styla sina innedörrar.


Så här tråkiga har alla innerdörrar hemma hos mig sett ut, ända tills idag.
Detta är ändå en klar förbättring mot när jag flyttade hit, då var de nämligen furufärgade. Vet inte om jag nämnt det förut (och jag lär nämna det igen), att furu är bland det absolut värsta jag vet. Jag har smått börjat acceptera att en bastu ofta är furufärgad, men där går verkligen gränsen.


Vi har köpt lister i brädgården som sedan limmats och spikats med en jätteliten spik som mer ser ut som en nål (undra om det inte också heter nålspik). Måla och .....

VOILA! Visst blev det väl fint?! Jag kan garantera att skillnaden är enorm. Nu skulle mina innerdörrar inte ens behöva skämmas på en herrgård.

Måtten på mina dörrar är ca 63 cm för den stora rutan, 25 cm för den lilla. Ca 12 cm kant runt om. Det är ju förstås min far som stått för snickrandet. Jag tackar och bockar! Vad blir det månne härnäst?
Hoppas min älskade sambo ser detta inlägg ikväll, han hann ju åka till jobbet innan dörrarna kom på plats.

För ett par år sedan gjorde vi på detta sättet med mina köksluckor. De var grådassiga, helt släta och fullständigt tråkiga. Då valde jag även att använda hörn (de köper man färdiga) och sedan sprutmålade vi luckorna själva. Inget problem alls, bara man har de rätta grejerna. Ni ska få se....

Jag är jättenöjd med mina köksskåp. Och snacka om en billig och enkel uppfräschning mot att köpa nya luckor/dörrar.

Nu ska jag lägga min lille son och solstråle. Ha det så bra, tack för ikväll.

Kramar från Petra

tisdag 20 januari 2009

Med målarpensel´n i handen...

Hejsan kära vänner,

jiippii....jag har fått nya kommentarer- tack, tack, tack! Jag känner mig verkligen som ett barn på julafton. Tack också alla Ni som skickat e-mail och sms och gratulerat till bloggen. Hoppas att ni alla kommer fortsätta att titta in!

En del har inte kunnat lämna kommentarer. Maila mig gärna om ni dessa stöter på sådant problem, så får jag försöka att åtgärda det (inte för att jag har den blekaste aning om hur, men det går säkert att klura ut).


Så.... sent i söndagskväll kom vi hem från Luleå, tidigt i måndagsmorse tog jag mig an mina köksmöbler.... stopp!!!!!.... det är någonting som inte stämmer här... just det, alla som känner mig vet att hemma hos mig händer det INGENTING tidigt på dagen, för då ligger hela familjen och sussar.

Nattsuddare som jag är, har jag till och med välsignats med en bebis som sover 9 h i sträck- VARENDA natt sedan hon var tre veckor gammal. Efter dessa 9 h käkar hon litegrann och så somnar hon i några timmar till. Lilla Linnea sover lika bra nu som Lukas började göra när han var 2 år gammal.

Det är en underbar känsla som förälder till ett spädbarn, att varje morgon vakna utsövd.

Här, en liten bild på min älskade sömntuta

Framemot 12-tiden på dagen börjar familjen ha avklarat alla morgonbestyren och vi kan då ge oss i kast med dagens alla uppgifter.

Köksmöblerna ja. Ni vet ju att jag vill ha dem vita. Och nu är jag på god väg.


Ämnade ta en före-bild, men kom på det först när jag hade börjat slipa.


Jag ville verkligen bara gråta när jag målat det första varvet. Min älskade möbel, arvegods efter mormor och morfar- vad har jag ställt till med?

Men ikväll när jag lämnade verksta´n så började det arta sig. Pust! Jag har målat tre varv med grundfärg och det lär bli ett varv till för det lyser fortfarande igenom. Sen ska jag gå på med sandpappret.
Jag har även hunnit med att måla kökssoffan tre varv samt slipat köksstolarna.
På gården har vi en byggnad som vi kallar för verksta´n, där kan man hålla på med allehanda projekt och man behöver inte oroa sig för målarfärg på golvet, att det dammar när man slipar och så. Det är sannerligen fantastiskt. Slipdamm, finns det något värre? Det tar sig ju verkligen överallt! Usch!
En inredningstokig flickas bästa vänner, eller hur?!
Idag känns det som att jag inte har sett dagens ljus, men jag är så angelägen om att allt ska bli klart så fort som möjligt. Jag avskyr att leva i ett totalt kaos så som vi gör nu. Tänk att tre stora förvaringsmöbler har tömts på sitt innehåll och placerats ut på köksgolv samt i angränsande rum...
Efter middagen (givetvis tillagad av sambon; idag bjöd han på lövbiff, potatis och rotfrukter- gott!) var det bara att fortsätta jobba på. Som tur var fick jag hjälp.

Lukas på väg till verksta´n- snickarlådan har han i handen

Och inne i verksta´n visade det sig ju att även motorsågen och hjälmen fanns på plats. Tur! Han är så go, min lilleman! Allra goast är han dock just nu- när han sover *ler*
På posten idag kom en inbjudan till en tjejfest den 14 februari. Så glad jag blev! Som ammande mor är det ju inte lätt att gå på fest, men någon timme ska jag nog kunna smita iväg iallafall.
Imorgon måste jag lämna by för att åka in till samhället och inhandla mer färg samt vax. En tur till "öppis" (öppna förskolan) ska det nog också bli. Hur vi nu ska hinna dit innan de stänger kl 12? Nå, det är bara att ställa väckaren- men I hate it!
Jag har ju berättat att jag är en hejare på att sätta min far i arbete. Imorgon ämnar jag visa hans senaste bidrag och hur man på ett billigt och relativt enkelt sätt kan piffa upp sina dörrar.
Tack för ikväll, sköt om Er!
Kramar från Petra

söndag 18 januari 2009

Lite om trädgård idag...

Hej på er,

Jag vill börja med att tacka för fina kommentarer. Så roligt det är att läsa, jag blir ju alldeles till mig när jag ser att inkommit kommentarer.

Linda, du är så välkommen att komma på studiebesök. Ta gärna med Dina fina små-grabbar!

Maud skriver att hon tycker att vi har ett läckert hus med alla verandor. Tack! Tack också för att Du länkar mig och självklart får Du låna mina bilder.
Jag skulle kunna ha hur många verandor som helst, är en riktig utemänniska. Sommartid är det inte många timmar som spenderas inomhus. Inte en måltid intages inne under åtminstone två månader. Istället varierar vi var vi sitter och äter; förutom verandan och balkongen har vi även ett bord nere vid sjön och ett annat i anslutning till grillen som står en bit bort på gården.

Jag har föreslagit min sambo att vi skulle lyfta ut dubbelsängen på balkongen sommartid (balkongen ligger i anslutning till sovrummet, så rent praktiskt skulle det vara "lätt som en plätt") och sätta ett myggnät över. Jag har ännu inte fått honom att nappa på iden.

Jag drömmer om att skaffa ett riktigt utekök så att all matlagning kan skötas ute. I somras tänkte jag ordna till en fin plats på verandan för att slippa vara inne och diska, men det blev inte av. Nästa sommar!
Jag vill också ha massor med snickarglädje på den delen av verandan som har tak över. Det kommer, det kommer. Jag måste ju lära mig att köra sticksåg, hur svårt kan det eg vara?!
Jag är lyckligt lottad som har en son som älskar att vara ute precis lika mycket som jag. Här sitter Lukas i trappen upp till verandan.

Jag älskar pelargoner och rosor, speciellt rosa.
Jag kan tipsa om "Granåns handelsträdgård" i Björkfors utanför Kalix. Deras rosor blommar och blommar, sommaren lång, och de är prisvärda tycker jag. Jämförde i somras med Växtriket i Luleå. Granåns rosor var i mycket bättre skick och dessutom billigare. Prisvärt är bra..., som min kompis Ullis säger -"me like...". Granån har också underbara pelargoner, det är deras specialitet. Jag kan garantera att ni inte kommer att bli besvikna. Annars är det Mårbacka som är min favorit.

Här ser man min "turning torso" som jag köpte på butiken "Inneting" i Gäddvik, Luleå, sommaren -07, men som blev iordningsställd först ett år senare. På bilden är den inte riktigt klar än, saknas en del stenar runt omkring.

Det är underbart med vatten i trädgården, det är så rofyllt att sitta på verandan och höra hur det porlar.
Den lilla stugan på gården är vår utebastu som min far byggde till en släktträff som ägde rum på Nöystugården -91. Vi bastar massor, från tidig vår till sen höst. Förra våren gjorde jag en liten makeover i bastu-svalen. Bilder kommer när snön tinat bort och jag kommer åt att fota.
"Inneting" som jag nämnde tidigare, är en underbar butik, väl värd ett besök. Det är främst deras trädgårdssaker som jag gillar.

Det här är en perennrabatt som går i gula samt oranga toner. Min mamma har delat med sig av gullstavarna och kejsarkronorna, som skymtar i orange, har jag fått av svärfar och svärmor.
Jag kan inte så mycket om blommor och jag tror inte att jag har de där riktigt "gröna fingrarna", men jag lär mig lite mer för varje år som går. Jag söker också att varje år utöka litegrann i trädgården med någon ny rabatt. Vintertid tänker jag inte nämnvärt mycket på trädgården, det känns för långt borta. Därför är jag också, varje år, nog så sen i starten med att så frön.
Det som jag inte klarar mig utan på sommaren (förutom rosor, pelargoner och fingerborgsblommor) är luktärter, åh vad de är underbara, tacksamma och enkla att driva upp.
Jag älskar att påta i jorden. Jag vägrar att använda handskar, därav ser också mina händer helt förskräckliga ut mellan juni-september, men det är smällar som man får ta.
Min kära vän, M i Överkalix, har en makalös trädgård. Bland de finaste jag har sett. Hur hon komponerar sina rabatter, placerar sina krukor, anlägger bäck, damm etc är underbart. Det är ett rent privilegium att få åka hem till henne sommartid. Det gör ju heller inte saken sämre att hon är en riktig hejare på matlagning och bakning och att hon alltid bjuder på någonting, gatronomiskt, utöver det vanliga.

Jag hoppas verkligen att att hon kommer att låta mig foto i hennes trädgård i sommar så att jag får möjlighet att visa er.

Idag är det verkligen skönt ute här uppe i Luleå-trakten, blott -2 c. Jag och lill-grabben har varit ute och lekt tillsammans med Lukas småkusin F och hans mamma A. Roligt med trevligt sällskap. A ska gifta sig om några månader (pingsten) och hon har idag berättat litegrann om planeringen. Det ska bli så spännande och hon kommer att bli en fantastiskt vacker brud, söt som hon är även till vardags.
Jag kollade igenom svågerns bildarkiv och hittade alla dessa fina bilder som jag visat idag. Tack Mats för att jag fått använda dina bilder.
Ha nu en mycket fortsatt bra dag, och minns att handbolls-VM är i full gång. Sverige kör så det ryker kl 18.30.
Kram Petra