Julafton och GOTT NYTT ÅR!!!

Tack alla sötisar för alla julhälsningar som Ni lämnat här. De värmer hjärtat. Särskilt angenämt denna jul, eftersom det har varit riktigt, riktigt kallt här hos oss. Brrr...

Någonting annat som värmer, är den award som jag fick av rara Maria med bloggen Vår gård Kri´stofer (http://kristofer-alvik.blogspot.com/) igår. Tack snälla!
Maria är en av mina första bloggvänner och jag ser alltid fram emot hennes inlägg. De handlar förstås om inredning i lantlig stil- is there anything else- samtidigt som hon skriver om tänkvärda saker. Kika gärna in hos henne.

Jag är så glad och tacksam över alla raringar som jag fått kontakt med här i blogglandia och jag tror minsann att det snart börjar bli tid för 1-årsjubileum.


Men så är den då slut. Första julen som firats i Nöystugården på fyrtio år. Det har varit bra, samtidigt som det känts väldigt konstigt att vara hemma.

Trots att vi bor i skogen, så tycker jag nog att julstämningen är snäppet högre i den andra skogen. Den som vi firat i under stor del av min barndom, samt de nu senaste sex åren. Nästa år vill jag definitivt tillbaka dit!
Och med mig vill jag ha alla mina nära och kära som brukar vara där!


Tycker Ni inte att det känns lite snörpligt? Den ljuvligaste helgen på hela året, som de flesta av oss väntat och längtat till. Alla förberedelser. Och så är det så snabbt över...

Julafton, denna bästa dagen på HELA året...

De små var så förväntansfulla. Lillemans lycka när han vaknade på morgonen och upptäckte att Tomten varit på besök under natten och lämnat en julklapp till honom i julstrumpan.

Linnea Husmus, hon blev också glad; hon började direkt att leka med sin julstrumpa och ägnade inte julklappen som låg däri, någon särskild uppmärksamhet...

Lagom till frukosten, bestående av tomtegröt och skinksmörgås förstås, slog vi på P4 norrbotten för just denna julafton var det bland annat vår gode vän Robert Asplund som underhöll där. Och när han sjöng "Fairytale of New York", ja, det var magiskt det också.

Lukas lilleman hade fått berättat för sig att Tomten kommer till Nöystugården först efter maten.
ALDRIG någonsin har jag hört honom prata så mycket om att han vill äta middag.
Han sa till och med att han var jättehungrig... hahahahha....
han är inte dum, utan vet minsann redan vad han ska säga för att få mamma att skynda på.

Nå, när den utsökta maten var uppäten så började spejandet på riktigt för honom. Han sprang runt i huset, kontrollerade de julklappar som låg under granen samt kollade ut genom olika fönster ...

... och till slut så stod han där på bron, med en stallykta i handen.
Hela vägen från Luppio hade han gått och, hur det nu än kan vara möjligt, så hade han ÄNNU fler julklappar med sig.

Lyckan var stor... både bland de små och några av de stora *blink* blink* ...

Det enda tråkiga var förstås att sambon gått iväg till grannen med en julklapp PRECIS innan tomten kom till oss, så han "missade" alltihop.


Lilleman var knappt rädd alls för tomten i år.

Linnea Husmus, ja, hon är ju inte rädd för någonting alls, tror jag.
När hon kramade tomten så gjorde hon det väldigt kärvänligt. Nästan så att det kändes som att det var "någonting bekant" över honom...

Även mamman hade nog varit snäll under året, för det kom en hel del klappar till henne också. Bland annat dessa fina lykthus.

Jag vann nog nästan tävlingen om flest paket, till största del genom att bästistejejen Magda bjöd på en riktig överraskning med ett stort paket som innehöll två mindre, som innehöll tre mindre etc etc. Det var en riktig fröjd, så vakert inslagna var de alla, i olika, matchande papper.


För ett par veckor sedan knep jag förstapriset i Christa och Pias tävling. Paket anlände ett par dagar före jul och jag höll mig ändå till julafon med att öppna det. En jättevacker griffeltavla som jag är riktigt, riktigt glad över.
Titta in till dem (http://angelandroses.blogspot.com/) och bli hänförd över allting vacker som de producerar.


Ett par dagar dessförinnan vann jag ett presentkort i den fina webbutiken Creation by Lis
(kolla länk i den högra kolumnen). Där suger jag fortfarande på karamellen, har inte bestämt vad jag ska beställa. Vet dock vad jag allra helst skulle vilja ha...

...denna underbara golvkandelaber från Jeanne dÁrc Living...
TUR att drömmar ju är tillåtna, i gross och parti!

Jag är ju en riktig bokmal och med hjälp av "Hypnotisören" har jag periodvis drömt mig bort under julhelgen. Många nervkittlande, superspännande timmar har det blivit. Tur att älsklingen låtit mig sova på morgnarna, annars skulle det knappt blivit en blund i ögonen under hela helgen.
Detta är mitt allra hetaste boktips till Er alla just nu. Känns riktigt tomt nu när den är slut. Ni känner väl känslan när en rikigt bra bok är färdigläst? Som ett slags tomrum som är svårt att fylla. Värsta tomrummet kom dock efter Stieg Larssons triologi.

Trots att julhelgen nu är över så har jag inte minsta tanke på att börja stöka bort. Jag vill ha kvar pyntningen, färgerna och dofterna åtminstone ett par veckor till. Så att jag hinner bli riktigt less för då är det roligt att stöka bort.

Är det någon som tror mig om jag säger att jag inte gillar randigt?! Hahhaha... Till och med stolsvolangerna är randiga, fast det kanske inte riktigt syns på bilden.

Gardinlängderna tjatade jag till mig av min kära mamma. Jag har försökt i ett par år och NU äntligen gav det utdelning. Så sensmoralen i det blir; SKAM den som ger sig.... hahhahaha

Och nu återstår ju inte mycket av 2009 och det är med stor bävan som jag hälsar 2010. Året då min relativt bekymmerslösa och mysiga tillvaro tillsammans med Bamsebarnen byts ut mot löneslaveriet igen. Men inte tänker jag grubbla på det nu, nej, tråkigheterna som jag utsätts för på jobbet har jag tänkt nog på under hösten som varit. Än är det ett par veckor kvar så än finns det tid att skrapa fram miljonerna på triss.

Nu vill jag önska Er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!!!!

Stor kram från Petra som hoppas att vi syns nästa år igen

Utlottning, målning och lite barnarbete...

Idag ämnar jag ha min allra första bloggutlottning.
Anledningen till detta är därför att jag vill fira att jag fått så många nya vänner här i bloggvärlden som lämnar så gulliga kommentarer och inspirerar mig så mycket.
Ni ger mig hur mycket kraft och energi som helst! Tack!

Jag tycker ju också att bloggutlottningar är så himla roliga och så vill jag göra vad jag kan för att brevbärarna ska ha fullt upp :-)

Det som jag lottar ut idag är en ljuvlig vit ljuspåse.
Den är sydd (av Ninni med bloggen http://mormorelsie.blogspot.com) i linnetyg med spets runt om och den är dekorerad med en madonna från Jeanne dÀrc. I den placerar man en burk med ett värmeljus i och VOILA... bondromatik!
Till den följer även två stycken ljus inslagna i gammalt bibelpapper, dekorerade med ett kors. Dessa kan man ha som dekoration, eller helt enkelt bränna upp, om man så önskar.
Slutligen så vill jag dela med mig av den ljuvliga lilla kattboken, ni vet, den som jag hämtar mina kattcitat ifrån. För oss kattälskare är den underbar att sitta och bläddra i, nicka och le instämmande.


Alla kan delta. Skriv en kommentar under detta inlägg om att du vill vara med och du har en lott. Länka från din blogg, använd gärna bilden här ovan, och du har två. Skriv i kommentaren om du har länkat. Om du som deltager inte har någon blogg, glöm då inte att skriva din e-mailadress!
Jag skulle också vilja att Du skriver något om vad som är bondromantik för Dig. Bara nåt kort, behöver inte vara nåt märkvärdigt alls!
Tävlingen pågår till fredagen den 27 mars kl 12 och vinnaren utses genom lottning.
Stort lycka till!


Det är med stor glädje som jag sett att vår lantbrevbärare fortfarande är fit for fight, förra veckan till trots!

Igår kom hon med ytterligare en vinst. Denna gång en jättefin bräda från Irmas Uthus (http://irmasuthus.blogspot.com). Såååå glad blev jag när den kom. Tusen tack, Irene, den kommer sannerligen att pryda sin plats!

Vi roade oss kungligt igår, jag och kidsen. Först på Öppis. Några mycket behagliga timmar där. Husmusen var självlysande och mycket glad, i en klänning som jag själv bar 1974.

Den lillemannen skötte sig också fin-fint, lekte på bra med de andra smågrabbarna. Det är bara på slutet, när han börjar bli trött, som han kan bli nog så "kärvänlig" mot andra barn, särskilt då tjejer. De uppskattar inte alltid att han kommer SÅ nära.

Efter Öppis åkte vi till bästistjejen, Afrika-resenären. Så skönt att se att hon var välbehållen, så gott fika hon bjöd på, sådana historier hon berättade och så blek jag kände mig... hahaha!

Dagens tredje stopp blev hos andra bästistjejen, superscrapparen, och hennes tre tjejer.
Lukas kallar dem för småflickorna. (Den minsta saknas dock på bilden som togs i höstas nångång). Så mysigt att babbla på och bara vara.

Och jag har fortfarande konstant vit färg på händerna. Det som blivit gjort sedan sist är köksväggar, har några stycken utan tapet. De har jag inte målat sedan jag flyttat in på Nöystugården så gissa om det behövdes. Nu är de hur fräscha som helst. ÄNTLIGEN är alltså köket färdigt.
Eller vänta nu, köksluckorna ska jag ju måla om... men det tänker jag inte göra förrän till sommaren när jag kan stå ute i den ljuva sommarvärmen och slipa.

Sambon sa igår att han tycker att jag ska registrera en målarfirma. Men sen kom han ju på att det är ju ingen ide, jag hinner ändå inte ta några uppdrag för jag har ju FULLT UPP här hemma.... Och dessutom är jag så tillfreds med att vara en icke-arbetande, hemmaskrotande kvinna och mamma... och jag känner en till som är lika tillfreds! Hej på dig, C!
Och förresten; vad är det att måla när man har sådan här hjälp?! Hysch... berätta inte (speciellt inte för någon på soc) om allt detta barnarbete som uppvisas här på bloggen. Ni som följt med har ju även sett bilder på honom när han städar och snickrar...
Min kära farmor Jenny, avliden sedan många år tillbaka, alltså den riktiga husfrun här på gården, brukade säga "den som inte arbetar skall heller inte äta"...
och vad kan jag säga, det lever väl kvar innanför väggarna...

Det var i förrgår som han började leka att han målade. Jag hade precis gjort klart ett skrivbord. Jessus tänkte jag då. Han var så söt och gjorde allt rätt, hade en "målarburk" med sig som han duttade pensel i. Så gick han då och då in i skafferiet och köpte ny färg... och kom då ut med en annan burk... hahah, gullunge!
Kan berätta att nu när vi städar rummet innan han ska gå sova, hittar vi övergivna "målarburkar" överallt. Han har nog inte lärt sig det där med återvinning än...

Skrivbordet hittade jag i ett uthus i somras. Vi kapade av det lite , tog bort de bakre benen för att det skulle rymmas, elementet till trots, och skruvade fast det i väggen. Då ville jag inte måla det, sambon trodde att jag skämtade.

Men nu målar jag ju då, som bekant, allt jag kommer över, så idag ser det ut så här.

Detta är dagens måleriprojekt. Här står stolen på tork efter det första lagret förg. Det hann bli ett till innan kidsen somnade och jag hamnade vid datorn. Många undrar hur jag hinner med. Hmmm, ja, det var ju då det där med barnarbete... Nej, men jag tycker att det går utmärkt att göra det mesta tillsammans med barnen (Obs, gäller endast vissa dagar...); gumman ligger på golvet och sprattlar i sitt gym och är nöjd, lilleman är ju med och "målar", samtidigt söker vi träna på Öppis-sånger :-)
Så har ju barnen också en hjälpsam mormor när pappan jobbar.

Men kolla då vad jag hittade ikväll när jag gick på kattjakt. Jag har plockat fram en kartong för att samla kläderna som gumman växer ur och där gockade ett katthuvud upp. Ni kan ju tänka vilket skick som de kläderna är i nu. Synd att de inte alla är vita... (för det som man inte ser, det finns ju heller inte...)

Veckans citat ur kattboken lyder;

"Finn dig i ditt öde, du kan ha antingen katt eller möbler"

Jag kan nämna att jag är oerhört tacksam för att min soffa är vit (vit katt+ vit soffa = katthår syns inte) och det rådet vill jag ge till alla kattägare som letar soffa;
låt kattens färg få fälla avgörandet!

Om någon orkat läsa ändå hit, så säger jag TACK för ikväll!
Stor KRAM från Petra och Bianca (hon ligger här bredvid och spinner ljuvligt)

Vinst(er), klippning, gangbang å kalas...

Jag har vunnit...
och inte bara en gång, utan två gånger!!!!!!!!!!

Först vann jag hos Malmkakan, denna vackra kökshandduk som hennes mamma har broderat. Den ska hänga på min handukshylla i köket, som jag fått av min mamma. Den har jag målat (vit, but of course) och igår var jag och Lukas ute i verksta´n och "shabbade" till den med sandpapper.

Innan målning och shabbning såg den ut så här

Dagen efter den stora vinsten kollade sambon bloggen och sade att jag fått en kommentar av hon som jag vunnit hos. Jag kollade och utbrast- "men den här är ju inte den som jag vann hos igår, jag har vunnit igen"...
Den här gången var det hos Eikkala
<>The, dessutom en sort jag aldrig smakat, och keramikhjärtan. Lovely!

Så glad jag har varit, jag brukar ju aldrig vinna någonting. Snacka om att få blodad tand.
Om ni tycker att det dyker upp än mer tävlingar än vad som vanligtvis brukar finnas på den högra sidan på min blogg, så förstår ni ju nu vad det beror på...
Kom ihåg att ALLA kan vara med. Det är bara att klicka på bilden för tävlingen och delta.
Mitt egna räkneverk tickar på, snabbare än jag någonsin kunnat tro. Jag vill ju gärna fira när jag når 1000 besökare, måste börja klura på något pris... Håll utkik!

Ni vet väl vad man brukar säga; otur i spel, tur i kärlek... eller tvärtom.. men jag tycker inte att det riktigt stämmer. Sambon fortsätter att skämma bort mig. I förrgår bakade han semlor för att mina jobbarkompisar skulle komma och hälsa på.
Mums, kan lova att det var riktigt smarrigt...

Och så kom då äntligen mina "gangbangers", dvs kollegor, igår. Det var så roligt att träffa dem i några timmar. Saknar fikapauserna på jobbet, dvs vår sociala samvaro, men bäst har jag det ändå här hemma, med mina gosse-ungar.
När Lukas fick höra att jobbarkompisarna skulle komma hit så blev han ängslig "nä, mami jobba, nä" sa han. .
Som vanligt så skämmer kollegorna bort mig. På jobbet är jag "lill-flickan" med allt vad det innebär- mestadels endast positiva saker. Idag hade de med sig presenter, både till mig, Lukas och Linnea.

Blommor (rosa- yes!) och choklad till mamman, de känner mig sannerligen mycket väl. Kan avslöja att jag och Lukas började nalla på chokladen tämligen omgående. Och tulpanerna är så vackra och vårlika. En leksaksförvaring till Linnea; rosa med prinsesskrona. Bättre än så blir det ju inte!

Och inte att förglömma, till den lille mannen; traktor och grävmaskin. Hans lycka var gjord!

Jag bjöd kollegorna på lunch; laxsoppa. Den är riktigt god och superenkel att göra;

potatis
laxfile
vatten, grädde samt fiskfond
massor av dill

gurkmeja för färgens skull

salt och peppar

Dukningen gjorde jag för säkerhets skull redan kvällen (hmmm...snarare natten) innan, men vet ju aldrig vad småfolket kan hitta på så att man hamnar i akut tidsnöd.
Linneduk givetvis. Ingenting annat (ja, tända ljus, men det funkar så dåligt i direkt solljus) är så stämningshöjande.
Och så är det ju roligt att se hur nervösa gästerna blir.. ... hahhaha... skojar bara. Kan berätta, om någon av kollegorna läser; att den är redan tvättad och ALLA fläckarna är ett minne blott...

En sådan vacker dag det blev. Se hur solen fullkomligt strålar in. Den till och med värmde
- hopp om livet.

Mitt "finporslin", säger man fortfarande så förresten? I min familj, ja. Min servis har min mamma samlat åt mig när jag var i ungdomens gröna dagar. Jag gillar att besticken matchar tallrikarna.

Soppterrinen. Jag älskar soppterriner (och soppor också), tyvärr är det alltför sällan som jag använder den. Jag tycker att de är det allra vackraste i en servis.

Servettringarna har jag köpt på en utförsäljning på Duka för flera år sedan. Jag använde dem nu för första gången, de har totalt haft fallit i glömska. Servetterna är från Ikea och de har faktiskt en riktig linnekänsla. Arv Bröllop tror jag att de heter.

Måndag blev en riktig höjdardag. Brukar ju sällan vara det, men mitt liv har tagit en underbar vändning sedan öppis ändrade sina öppettider till em på mådagar. Nu behöver jag inte längre ha en klump i magen söndagkväll. Ni vet, sådan där som man har när man jobbar kontorstid månd-fred.
Jag och Lukas var till frissan tillsammans. Han är så söt när han är där. Första gången han klippte sig var till hans 2-års dag. Då visste vi ju inte hur det skulle gå, men vår frissa är världens underbaraste så det var inga som helst problem.

Salongen som vi klipper oss på, heter "Stuk". Det är två störtsköna tjejer som driver den. De har inrett riktigt supertrendigt. När man går in genom dörren så glömmer man för en stund bort att man befinner sig i Överkalix. Kunde vara i vilken storstad som helst.

Elegant ställe att sitta på medans man bläddrar i frisyrtidningar och drömmer sig bort, i väntan på sin tur...

En lekhörna för barnen (eller kanske för vuxna med leksinnet kvar). Som förälder älskar jag lekhörnor, dock inte för egen del. Som affärsinnehavare tror jag att man kan tjäna massor på en sådan. Barnen håller sig lugna så att mamma (eller pappa) får gå omkring i lugn och ro... samla mer och mer...

..än att mamman (pappan) bara rusar in, grabbar tag i det som hon/han abslout måste ha och sedan tvingas springa ut igen...

Lurvig var han när vi kom, den lille mannen...

Här ser han ganska tillfreds ut. Som vanligt så bjöds han ju på en cappucino under klippningen, min lilla kaffe-kille. Det är "standard procedure" när han går till frissan.

Och hur tuff är det egentligen legalt att vara- inte ens tre år fyllda...

På Öppis tyckte de att han var jättefräsig. Han kände sig nog så också, för jag har aldrig förr sett honom "mopsa" så mycket mot de äldre tjejerna, 4-5 år gamla, som han gjorde då.

Ni kommer nog inte att tro mig, men i helgen hade vi ytterligare en jubilant i släkten. Den här gången var det barnens mormor. Lukas målade en bild som han uppvaktade med, vi andra uppvaktade med blommor och lotter.

Födelsedagsbukett.

Födelsedagstårta. Riktigt god.

Glad liten tjej på kalas.
Hennes fina klänning är en "välkommen till världen"-present från min moster samt kusin.

Tre kalas på mindre än en vecka. Några semlor däremellan. Dop på lördag.
Ni förstår vad det innebär?! Snart kommer jag inte att kunna stänga mina byxor längre...
Å andra sidan var jag ju tämligen nyligt höggravid, så allt är ju faktiskt relativt. Nu kan jag ändå använda "riktiga" byxor (inte bara "mamma-byxor") och jag kan ju fortfarande, i skrivande stund iallafall, stänga dem...
Pust... stön.....

Jag vill tacka Er alla för lämnade kommentarer; här på bloggen, via mail eller muntligt. Jag blir så himla glad när jag får höra att jag kunnat inspirera någon i det lilla (eller stora).

Avslutningsvis;
"en väldigt liten katt kan fösa en väldigt storväxt kvinna mot kanten på hennes säng. Och, om så krävs, över den"...

Jag kan sannerligen skriva under på detta!

Kramar från Petra