Julstämning, tidig julklapp och vardagsrum...

Hej alla ni sötisar. Tusen tack för alla kommentarer som Ni lämnar efter Er. Jag blir så himla glad. Hjärtat tar ett litet skutt varje gång som jag ser att det inkommit något nytt!

Julstämningen blir större & större för var dag nu. Otaliga är de glöggflaskor som blivit urdruckna. Denna underbara decembertid. Ljuvligt att jag är så pass priviligerad att jag får vara hemma med Bamse-barnen varje dag. Sedan i måndags är även älskade sambon ledig tills efter jul.
Vi mår riktigt gott; pyntar, pysslar, joxar, bakar, busar etc.
Farmor har hälsat på oss i ett par dagar och det har varit så mysigt att ha henne här. Imorse sa Lukas att han tycker det blir "jättetråkigt" när hon åker tillbaka till Luleå igen.

Inte klokt dock så fort tiden går. Tänk att vi redan har passerar lucia samt tredje advent.
På luciadagen var jag tillsammans med barnen, mormor och bästitstjejen Ullis med barn i Överkalix kyrka och njöt av när barnen hade luciatåg. Det var så fint och stämningsfullt och alla barn som deltog var jätteduktiga.

Efter det var det julfest i Församlingshemmet. Lukas lilleman fick träffa en snäll tomte som delade ut godispåsar till alla barnen. Det var ringlekar, trevlig samvaro och gott fika också.

Linnea Husmus, hon försökte febrilt att ta sig ner till Öppislokalerna. Det är ju där som hon är van att vara när hon besöker Församlingshemmet...

En morgon i veckan ringde Ullis och frågade om vi ville komma på middag samt pyssla. Hon hade inhandlat en massa roliga pysselsaker. Jag tackade först nej för att jag var tvungen att städa. Sen kom jag på mig själv, ringde tillbaka och sa - "självklart kommer vi". Vad är det egentligen för prioriteringar jag gör, började jag fundera kring. Det som städas bör, ja, det försvinner ju ingenstans. Viktigast är väl ändå att få vara samman med sina vänner. Eller?!

Tur att jag ändrade mig, för de stora barnen tyckte det var riktigt roligt..

...så även de små .
Tack gumman för att du ordnade en sådan mysig kväll för oss!

En julklapp har kommit till mig i förskott.

Bästisttjejen Magda har, efter fyra år i Småland, äntligen kommit hem igen. Och det handlar inte om jullov, nej, denna gång har hon kommit för att stanna i ett helt år. Det känns så ofattbart roligt att få ha henne hemma, kunna planera och göra saker tillsammans - när som helst.

Vi har i tisdags unnat oss en heldags shopping & mysdag i Kalix. Massor av fint hittade jag där, men det måste jag be att få visa Er en annan gång.

Julstress är ingenting som jag känner av alls i år. Dock finns ett visst bryderi kring julklappar, jag älskar att köpa sådana, samt få dem, men i år tycker jag att det morras litegrann runt omkring mig om att vi inte ska köpa några. Bara till de små. Detta är bland det dummaste jag varit med om. Alltså det är ju sådan lycka att söka och fundera kring vad en viss person skulle tycka om och sedan få se minen på julafton om man prickat rätt (det är ju dessvärre inte alltid så...). Och vuxna behöver väl julklappar lika väl som de små, även om vissa av oss inte längre tror på tomten. Eller?
Jag har ju nyss blivit ett år äldre.. host.... host.... och jag anser mig nog vara en relativt ansvarsfull vuxen person, men på julafton, ja, då kommer den där lilla flickan fram igen... och det är en härlig känsla. En känsla som jag tycker att man ska vårda.

Och från julklappsbryderier till dörren som från köket, leder in till vårt vardagsrum, vår första utbyggnad. Dörren har funnits i mamma & pappas hus på 70-talet, då furufärgad, snabbt efter flytten hem till oss, så blev den vit.

Glaset är som ni ser blästrat. Själva mönstret är gjort av min faster Sigrids make, konstnären Filip Nilsson som jag har nämnt tidigare.

Dörren är öppen, varsågoda att stiga på.

Vardagsrummet är femkantigt med fönster på vardera vägg. Ljuset riktigt flödar in, som ni nog förstår, och det är härligt, dock inte alltid helt enkelt att möblera.
Här inne har jag, som synes, inte vita väggarna. Och konstigt nog är jag nöjd med färgen. Men visst susar tanken ibland förbi, tanken på vita väggar förstås..
Golvet är avlutat och skurat med vit såpa.

På vänster sida, när man står vid dörröppningen, har vi ett matbord. Dörren ut till verandan syns också här.
Dagar som denna går man dock inte dit ut. Det har legat runt -20 C hela dagen. Brrr....

Mitt lilla "pysselarrangemang" med strutar har jag ju förärat Er med i et tidigare inlägg...hahah.. De höga ljusstakarna har jag fått av älsklingen min i present när rummet var färdigbyggd. Samovaren, en rysk te- eller vattenkokare, har svärfar köpt på en resa i Ryssland i början av 70-talet och till min stora glädje så gav han den till mig i våras. Jag tycker att den är jättefin.

Lite mer i skymning, och adventstjärnan har tänts.

Rakt fram i rummet har jag ställt ett symasinbord som jag köpt på blocket i somras. Hmmm... jag säger att det var jag som köpte det, men eg var det sambon som betalade det. När vi bar ut det, så sa han att detta minsann var det konstigaste som han någonsin köpt. Hahhhahah...

Jag valde att måla mitt vitt. Tycker att all vacker snirklighet kommer bättre till sin rätt då.

Under bordet ligger en vacker julklapp. Konstigt nog låter bamse-barnen den oftast vara ifred...

På bordet ligger ett av farmor Jenny Elisabeths broderade örngott samt kronljus inslagna i gammalt bibelpapper.

Ljusbrickan. Ser ni den vackra madonnan?

Jag har beställt henne av rara bloggerskan Anna-Lena som har bloggen "Drömmar av silver". Hon gör dem själv och jag är djupt imponerad, madonnan är så vacker. Eftersom jag fortfarande inte lärt mig hur man gör för att "klicka Här" och läsaren sedan svisch hamnar på den sidan, så hänvisar jag Er att kolla min länklista där hon finns. Anna-Lena gör en del andra fina saker också.

Hyllan ovanför symasinbordet hittade jag på mysiga butiken "Mitt ljuva Hem" i Kalix för ett par år sedan. Den var svagt gulaktig, men förra veckan gick jag över den med lite vit färg.

Lite småttis & gottis finns där.

Nästa gång ska jag visa mer bilder från vardagsrummet. Nu känner jag att jag vill och behöver använda tiden till att krypa ner i soffan hos min älskade sambo och berätta för honom VARFÖR jag förtjänar en massa klappar :-)

Var nu rädda om Er,

stor KRAM från Petra