Mia Öhrn

Jag fick en spettekaka häromveckan, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska angripa den. Det känns inte som den sortens bakelse man äter lite spontant till kvällsfika en vanlig tisdag. Och så har jag läst hur man måste skära den med ett bågfilsblad, och det vet jag knappt vad det är. Ska det hela gå rätt till bör man dessutom skära ut rektanglar ur kakan för att skapa så många håligheter som möjligt, och spara toppen intakt till sist. Min kaka kommer från Fricks Spettkaksbageri i Onsjö härad, och har därför vit glasyr, men andra delar av Skåne har sina egna kombinationer med färgad glasyr.  Jag har aldrig bakat spettekaka, men det verkar vara ett herrans bestyr innan man väl kommer till glasyren, det ska spritsas och gräddas lager på lager i timmar innan det är klart, gärna över öppen eld om det ska gå rätt till.  Spettekakan är även känslig för fukt och måste förvaras lufttätt i cellofan eller dubbla plastpåsar för att behålla sprödheten. Det tog jag tyvärr med en nypa salt och lät kakan stå framme ett par timmar, men ser nu att den redan börjar mjukna och sjunka ihop. Jag som bespetsat mig på spettekaka varvad med grädde, glass och bär. Nu återstår bara min mammas bästa tips för att återkrispa fuktigt knäckebröd – in i mikron!