Grattis Per Markus!

Det var tillsammans ni skulle förändra världen. Men Per Markus, du har visat att du fixar det på egen hand. Stort grattis till din studentexamen! Jag är så stolt över dig.

I en kyrka någonstans i Sydafrika...

Resor innebär möten. Denna gång med bland annat underbara, varma D, en kvinna, uppväxt i dåvarande Rhodesia. Hennes historia är som en bok.

År 1972 utsågs D, bara 15 år gammal, att representera Rhodesia i OS i Munchen, i simhopp. Under D:s första natt i OS-byn skedde attentatet mot de israeliska idrottsmännen och D skickades omedelbart hem tillsammans med övriga deltagare från s.k. terroristländer. "Jag fick inte ens se poolen", berättade D. När D var 16 år dog hennes far och hon skickades till Sydafrika av sin mor för att "skapa sig ett liv". Vid 19 års ålder drabbades dock D av cancer. Hon opererades 22 gånger, överlevde och kunde följa sin mors uppmaning att skapa sig ett liv, ett framgångsrikt liv. Efter en tid kraschade dock hennes äktenskap och hon flydde till London medan hennes barn stannade kvar hos sin far i Sydafrika. I London blev hon så småningom direktör för ett femstjärnigt hotell och hon träffade sitt livs kärlek, S. De levde ett liv i lyx men i ett rasande tempo med mycket mycket jobb. Tills för tre år sedan. Då drabbades D:s yngste son R av malignt melanom och D:s liv föll till sist i bitar. Hon och S flyttade till en liten by i norra Skottland, ett perfekt ställe för en sårad själ, där de nu driver ett Bed & Breakfast.

I den skotska lilla höglandsbyn, i ett av rummen på D:s pensionat, bodde förra veckan en viss herr pudels matte. D berättade sin historia och hon fick höra om vår Davids kamp. Den berörde henne naturligtvis ända in i hjärtat och hon berättade om David för sin släkt i Sydafrika.

I fredags ringde D:s son R till henne från Sydafrika. Han berättade att han hade varit i kyrkan. Han hade varit där en lång stund och tänkt, på livet och på döden. Han hade tänkt på David, en kille på 11 år från Sverige, en kille som inte hade överlevt. R bad D berätta för oss att han hade tänt ett ljus i kyrkan. För vår lille David.

Så, i en kyrka, någonstans i Sydafrika, brinner ett ljus för David. Tack vare mötet med D, en kvinna fylld av liv och berättelser.

Och vi hoppas och tror att R ska vinna sin kamp.

Snöänglar

Ibland blir det övermäktigt. Vägen är borta. Fönstrena igenisade. Snörök. Det känns som om det när som helst går åt pipsvängen. Lika bra att köra av så det är över. Så trött.

Så fylls huset av värme. Kloka vänner. Bastun åker på. Vännerna skrattar, gör snöänglar och till och med ...

MOONAR!

Då går det inte att hejda skrattet och livslusten. Vägen blir farbar igen.

Tack!

Helgbesök

Skönt med helg.

När matte såsar sig upp ur sängen vet jag att det är en ledig helg. I stället för "skynda dig Edison", "sätt fart nu Edison" blir det en härlig skogspromenad när vi har mornat oss färdigt.

Lediga helger betyder också ofta besök. Av folk och fä, familj, vänner, hjältar. Jag älskar besök. Värme, kärlek och erfarenheter.

Hjältar ja, man kan vara hjälte på många olika sätt. Igår träffade vi en riktig hjältinna, i konsten att våga leva igen, i konsten att våga tänka framåt. Jag säger det igen. Värme, kärlek, erfarenhet. Jag är så glad att ha sådana vänner!

För en tid sedan fick vi besök av en annan kär vän och hjältinna. Pepsi. Hon har hela sitt vuxna liv varit blodgivare. För ett köttben har hon troget åkt till djursjukhuset för att lämna blod. Tänk så många hundar hon hjälpt! Jag, som svimmar när jag får sprutor och skriker när jag måste klippa klorna, tycker det är helt fantastiskt. Damen har nu fallit för åldersstrecket men en stor eloge till henne! Dessutom är hon en underbar hund, fylld med värme, kärlek och erfarenhet.




Läs om hundar som blodgivare här! Människor! Här!

"En frisk bästa kompis"

Det där med vänner är ett svårt kapitel när man hamnar i kris. Man blir så otroligt förvånad och ledsen när man upptäcker att sådana som tidigare varit nära drar sig undan eller till och med flyr. Det var så många gånger vi såg vänner gömma sig bakom hyllor på ICA Maxi, så många gånger vi såg vänner springa ut bakvägen från stallet när vi kom dit.

Vi blev ledsna då.

De som undvek oss hade väl sina skäl till det, egna problem kanske, men vi blev ledsna. Nu kommer det ibland ett mail eller ett SMS: ”Hej jag har velat lämna er i fred, hör av er om ni orkar.” Nej, det orkar vi inte. Inte nu. Det är för sent. Och så bra för er förresten. Bollen liggen hos oss och ni behöver inte ha dåligt samvete.

Tack och lov finns det vänner som orkar lyssna, fråga, bry sig om. De betyder allt. Tack och lov finns det vänner som det går att prata normalt med och få vila ett tag från kampen, smärtan och sorgen. Ofta är det människor som själva har en tragedi i bagaget men det behöver det inte vara. Gemensamt är dock att de bär på en medkänsla som inte överskuggas av egen rädsla.

I kriser dyker det också upp nya typer av ”vänner”. Efter ett tag märker man att de livnär sig på lidanden. Anders Paulrud kallade dem ”katastrofhyenor” i sin bok ”Fjärilen i min hjärna”. De kännetecknas av att de inte vill prata om annat än det trasiga, svåra och inte glädjer sig åt framsteg. De låter en inte vila från smärtan utan vill alltid vara där och rota. Det är kanske människor som har ont och som inte vill vara ensamma om sin smärta. Jag vet inte. Deras medlidande känns i alla fall inte ärlig. Och oj vad bloggandet är till glädje för dem. I den världen kan de riktigt vältra sig i dödskamper, smärta, sorg och förnedring. De skriver medkännande kommentarer men döljer att de lever på blod.

Barncancerfonden ger, på sin hemsida, råd om hur man som vän kan stötta en familj med ett sjukt barn. Råden är så självklara - även i andra krissituationer - men ack så svåra att följa:

Ta kontakt även om du inte vet vad du ska säga. Säg exempelvis bara "Hej, jag ville bara höra av mig." Skicka SMS, skriv brev, berätta om vardagliga saker, visa att du finns där - även om du inte får svar alla gånger.

Gör spontanbesök - hälsa på! Ibland kanske det inte passar, din kompis är för trött eller familjen orkar inte ta emot folk. Men det betyder mycket att du visar din omtanke.

Våga fråga om sjukdomen. Då visar du att du vill förstå hur din kompis/familjen har det.

Glöm inte din kompis. Ska du ha fest? Bjud in din kompis så att han eller hon inte känner sig bortglömd.

Du som vuxen kan exempelvis ställa upp som barnvakt och göra roliga saker med syskonen som ofta blir eftersatta.

Hjälp till med vardagssysslor som att städa, tvätta, handla och laga mat.

Ibland orkar inte helt enkel inte kompisen eller familjen ta kontakt med sina vänner och bekanta. Då är det viktigt att du upprätthåller kontakten, och visar att du finns där.

Ur dagboken augusti 2007

David: ”Markus, du fyller ju snart 12 år. Vad önskar du dig då?”
Markus: ”En frisk bästa kompis."

Bästa vänner

I morse när vi var ute och gick kom en kille fram och kramade om matte. Fastän han hade en luva uppdragen över huvudet, hade blivit mycket längre och fått en annorlunda röst kände jag igen Markus, min lille husses bästa kompis. Det är nästan ett år sedan Drutt och jag träffade honom. Drutt blev lite orolig av att någon tog tag i matte och började skälla. Matte platsade honom och pratade vidare med Markus. Plötsligt flög Drutt upp i famnen på Markus, grät och kissade på sig av lycka. Han var så glad över att återse Markus! Drutt är en huligan men han har mycket långa känselsprön. Tänk bara hur han från första stund alltid var helt stilla när han var tillsammans med vår lilla husse. Och det hände inte en enda gång att han bet husse med sina valptänder. Så duktig var inte jag! Drutt sov hos husse varje natt, utan att störa honom. En annan sak jag har tänkt på är att Drutt nu aldrig går in i vår lilla husses rum. Jag brukar ofta ligga där och sova men Drutt vill inte vara där. Så fastän Drutt inte letar efter vår lilla husse, så som jag fortfarande gör ibland, så tror jag att han saknar honom något alldeles otroligt.

Markus och vår lilla husse var de bästa vänner, samma humor, samma snabba kommentarer.

Smyglyssnat på Birka Paradise, augusti 2007

"Du David, nu ska jag berätta en sak för dig. När man har fått en kvinna att avslöja sina innersta hemligheter så vet man att man har lyckats!"

"Jaså. Men om den innersta hemligheten är att hon är lesbisk då?"