Det här är Puzzel, Drutts pappa. Tillsammans med sin systerdotter Zweetie och deras matte Majsan finns han vid vår sida. Vet ni, vi har upptäckt att pudlar och pudelmänniskor är ett omtänksamt släkte!
För en tid sedan hade Puzzel ett ärende till Enköping. I Majsans blogg hittade jag det här inlägget från den dagen. Läs om Puzzels märkliga promenad.
Vi gick mot den högt belägna kyrkan som jag tidigare på vår färd mot torget hade observerat. Tänkte att uppifrån där har man nog en bra utsikt samt att jag tycker det är rofullt att stilla vandra runt en kyrkogård samtidigt som jag tänker på mina föräldrar. Väl framme vid stora porten fanns det ingen skylt som upplyste om man fick ta med sig hunden in eller ej. Så jag vandrade vidare runt utanför.
Vi gick vidare.
Helt plötsligt hittade Puzzel en stor sandlåda som han plötsligt hoppade upp på. Den var hög, riktigt hög. Jag blev lite perplex för han brukar inte hoppa upp på så höga platser. Men där visade det sig att det fanns upplysningar om att hundar kunde tas med in om de inte rastades eller släpptes lösa. Så då knallade vi upp för den lilla trappan. Väl inne på kyrkogården slog det mig att det kanske var här som jag kunde finna en mycket speciell Lillhusses gravplats. Så jag vandrade runt lite och kikade, här är det mycket rofullt måste jag säga.
Medan vi gick där så började Puzzel streta i kopplet. Hmpf, det är inte tillåtet och jag ville inte att han skulle få för sig att göra något otillbörligt. Så det blev väldigt kort koppel. Nu så här i efterhand så vet jag exakt var han började visa var han ville gå åt ett annat håll än jag. Kan vara en efterhandskonstruktion, ja visst, men jag vet hur Puzzel har betett sig ute på ön efter mina föräldrars bortgång, av oförklarliga anledningar, så jag tror mer på Puzzel än jag tror på mig själv när det gäller detta.
Puzzel började streta när vi gick runt en stor gran, tror jag det var, där det var placerat gravvårdar runt själva trädstammen. Men jag lyssnade inte på Puzzel då.
Vi gick vidare längre in och kom fram till vad som kanske är en minneslund, jag vet inte för jag hittade ingen information. Men otroligt vackert tycker jag att det är där.
Nu började Puzzel protestera ljudligt också. "- Vad vill Du?" frågade jag honom. "-Ja ja, visa vart DU vill gå då" så fick han hela koppellängden och jag knallade bak efter. Inget stretande utan bara ett målmedvetet lunkande. Till slut var vi tillbaka vid granen, tallen med gravvårdarna. Men det ska tilläggas, en helt annan väg än vi tidigare hade gått. Då tänkte jag att här var vi förut, och inte hittade något, lika bra att gå tillbaka ner till centrum, och då till höger om oss ser jag plötsligt platsen som jag letade efter men inte visste om det var här på denna kyrkogård vi skulle kunna finna den.
Det känns fint att ni varit hos David.
