Att vakna och titta ut det första man gör.
Att le för att solen skiner från en klarblå himmel och termostaten står på minus 4. Kanske det mest perfekta väderförhållande då man ska ut i pisten, enligt mig.
Att sedan sätta på sig underställ och äta frukost, skratta till tråkiga skämt som våra Makar drar av ett efter ett och sedan skrattar så de kiknar åt sina egna skämt.
Att planera hur vi ska åka denna dag, när vi ska ses på Hyddan för att äta lunch (same-same every day!).
Att sedan komma ut i backen och höra sina barn jubla över att de ska få åka skidor.
Att se Maken le med hela ansiktet.
Att höra barnen säga att de vill åka mer.
Att äta lunch på Hyddan; lammkotletter i vitlök och färskpressad citron med polenta - såklart; med ett glas rött därtill.
Att se bergen som mäktigt tornar upp sig runt omkring oss, som tillsammans med all snö (här är ca 6 meter snö!!!!) bildar ett sagolikt landskap.
Att sedan se sina barn ta sig ner för svart pist (även om just denna inte är den allra brantaste, men ändå).
Att se hur vansinnigt stolta de är!
Att sedan mötas upp i stan och dricka en drink och strosa runt lite.
Att avsluta dagen med många skratt tillsammans med kära vänner, ljuvlig och rustik italiensk mat och ett lokalt vin.
Att krypa ner trötta och vindbitna, och kanske lite rödrosiga om kinderna efter all god mat & det där glaset rött. Och alla skratt.
Det är lycka det!
♥