Hoppa till innehållet

Telefax

Från Wikipedia
Fax

Telefax eller förkortat fax, är en teknik för elektronisk bildöverföring över telenätet. Faxen fungerar så att den läser av en bild på ett papper som förts in i en avsändande apparat. "Bilden" kan vara såväl en ritad figur som bokstäver skrivna för hand eller med skrivmaskin. Ett tidningsurklipp går bra, och vissa apparater klarar även en sida ur en bok. Elektriska signaler skickas sedan över telefonnätet till en annan fax som tar emot och skriver ut bilden. På 1980 och 1990-talen var faxen ett viktigt arbetsredskap runt om i världen. Faxar har under 2000-talet alltmer spelat ut sin roll till förmån för till exempel e-post.

Det går att faxa via dator, antingen med ett faxmodem, kopplat mellan datorn och telefonlinjen, eller med e-post till en telefax-service. Vid användning av faxmodem ersätter datorn faxens skanner och knappsats. Därmed kan man skicka text och bilder direkt från datorn, utan att behöva skriva ut dem först. Vid sändning via e-post används ett faxmodem nära mottagaren för att ringa upp mottagarens fax, om inte mottagarens faxnummer inom servicen är konfigurerat att hanteras på annat sätt (till exempel så att e-posten skickas ända fram och skrivs ut på en normal skrivare). På motsvarande sätt kan man använda faxmodem för att ta emot fax och låta den anslutna datorn skriva ut, vidareförmedla eller spara dem.

De tidigaste faxarna avsökte texten mekaniskt linje för linje, antingen med originalet uppspänt på en roterande trumma eller med en fram- och återgående anordning som uppbar en fotocell (avsändande ände) respektive något slags ritdon (mottagande ände). Tidiga faxmottagare byggde på rent fotografiska principer; mottaget fax måste framkallas med gängse fotografiska metoder innan den kunde användas. Dessa system var långsamma och sändningen av ett A4-original tog många minuter, eventuell fotografiframkallning oräknat. Med förbättrad teknik tar det mindre än en halv minut att sända en A4, som är direkt användbar, när signalerna är mottagna.

Telefax av fotografier kallades i början bildtelegram. De var vanligtvis tydligt randiga och hade ofta svarta eller vita fläckar till följd av störningar på telefonlinjerna. Kvaliteten på dagens telefaxbilder är mycket högre, randighet syns knappast. Tidiga faxsändningar gav enbart svart/vita bilder; numera är färg inget problem.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Telefax härleds från tele-, av grekiskans tēʹle, som betyder "fjärran"[1], och på faksimil, som är en synonym till kopia, och som i sin tur härleds från latinets fac simile, att "göra lik", där fac, är imperativ av facere, "att göra", och simile är neutrum av similis, "lik".[2] Sammantaget kan telefax sägas betyda att på avstånd göra något som blir likadant.

Historik

[redigera | redigera wikitext]
Alexander Bains kopieringstelegraf från 1850.

Den skotske urmakaren och uppfinnaren Alexander Bain experimenterade med kemisk-mekaniska faxliknande maskiner och kunde 1846 reproducera och överföra grafiska tecken i laboratorieexperiment. Han fick brittiskt patent den 27 maj 1843 för sin "Electric Printing Telegraph".[3][4][5] Frederick Bakewell gjorde flera förbättringar av Bains experiment och demonstrerade en utvecklad maskin.[6][7][8] Pantelegrafen uppfanns av den italienske fysikern Giovanni Caselli.[9] År 1860 sände hans maskin det första faxet mellan två städer – från Paris till Amiens och fem år senare introducerades den första kommersiella telefaxtjänsten mellan Paris och Lyon 1865, med hands maskin, cirka 11 år före uppfinningen av telefonen.[10][11]

År 1880 konstruerade den engelske uppfinnaren Shelford Bidwell en "scanning phototelegraph", den skannande fototelegrafen, som var den första telefaxmaskinen som skannade alla sorters tvådimensionella original, utan att kräva manuell plottning eller teckning.[12] Runt år 1900 uppfann den tyska fysikern Arthur Korn bildtelegrafen, som fick stor spridning i kontinentala Europa, särskilt efter en uppmärksammad överföring av ett fotografi på en efterlyst person, som skickades från Paris till London 1908.[13] Bildtelegrafen användes fram till att radiofaxen blev vanlig.[14][15][16] Bildtelegrafens främsta konkurrent var inledningsvis belinografen av Édouard Belin, sedan på 1930-talet Hellschreiber, uppfunnen 1929 av den tysken Rudolf Hell, en innovatör vad gällde mekanisk bildskanning och överföring.[17]

Elisha Grays uppfinning av telautografen 1888 av utgjorde en vidareutveckling inom faxteknologin, som gjorde det möjligt att skicka signaturer, vilket möjliggjorde verifiering av identifiering över långa avstånd.[18][19][20]

Den 19 maj 1924 skickade vetenskapsmän från AT&T Corporation "genom en ny process för att överföra bilder med elektricitet" 15 fotografier lämpliga för tidningsreproduktion, via telefon från Cleveland till New York City. Tidigare hade fotografier skickats via radio med samma process.[21]

Western Unions "Deskfax", som lanserades 1948, var en kompakt maskin som fick plats på ett skrivbord, och använde sig av speciellt papper som kallades "spark printer".[22]

Radio-överföring

[redigera | redigera wikitext]
Barn läser en trådlöst överförd dagstidning 1938.

Som utvecklare hos Radio Corporation of America (RCA), uppfann Richard H. Ranger 1924 det trådlösa fotoradiogrammet, eller transoceaniska radiofaksimilet, som senare kom att kallas för väderfax, vilket är en föregångare till dagens faxmaskiner. Ett fotografi av president Calvin Coolidge skickat från New York till London den 29 november 1924, blev den första fotografiska bild som överfördes av en transoceanisk radiofaksimil. Två år senare fanns Rangers apparat för kommersiellt bruk. År 1924 överförde även Herbert E. Ives från AT&T den första färg"faxen" med hjälp av röd, grön och blå färgseparationer. Bilden var ett färgfotografi som föreställde stumfilmsstjärnan Rudolph Valentino i tidstypisk kostym.[23]

I slutet av 1930-talet började "Finch Facsimile system" att sända ut en "radiotidning" till privathem via kommersiella AM-radiostationer till vanliga radiomottagare utrustade med Finchsskrivare, som använde termopapper. Systemet verkade mycket lovande, men skrivaren och specialpapperet var mycket dyra, radiosändning långsam och känslig för statisk elektricitet, och tidningen var för liten. Efter över tio års upprepade försök att etablera en sådan verksamhet, gav man upp eftersom var allmänheten var mer nöjd med att prenumerera på en billigare och mer omfattande dagstidning, och köpa kvällstidningar från kolportörer vid mer "heta" nyheter.[24]

I slutet av 1940-talet var radiofaxmottagare tillräckligt små för att kunna monteras under instrumentbrädan på Western Unions "Telecar"-leveransfordon.[22]

På 1960-talet sände USA:s armé det första fotografiet via satellit till Puerto Rico från Deal Test Site med hjälp av Couriersatelliten.

Radiofax används fortfarande i begränsad omfattning för att överföra väderkartor och information till fartyg till havs, och den närbesläktade tekniken för slow scan television (SSTV) används fortfarande inom amatörradio.

Telefon-överföring

[redigera | redigera wikitext]

År 1964 introducerade och patenterade Xerox Corporation vad som ofta anses vara den första kommersiellt gångbara versionen av den moderna faxen, under namnet (LDX) eller Long Distance Xerography. Denna modell ersattes två år senare med en enhet som satte standarden för faxmaskiner under lång tid. Fram till dess hade faxmaskiner varit mycket dyra och svåra att använda. År 1966 släppte Xerox Magnafax Telecopiers, en mindre, 21 kg tung faxmaskin. Denna enhet var lättare att använda och kunde anslutas till vilken vanlig telefonlinje som helst. Maskinen kunde sända ett dokument i Letter-storlek på cirka sex minuter. Den första digitala faxen som klarade detta på under minuten utvecklades av Dacom, och byggde på digital datakomprimeringsteknik som ursprungligen utvecklats av Lockheed för satellitkommunikation.[25][26]

I slutet av 1970-talet hade många företag runt om i världen, speciellt japanska företag, tagit sig in på faxmarknaden. Mycket kort efter detta lanserades en våg av mer kompakta, snabbare och effektivare faxmaskiner. Xerox fortsatte att förfina faxen i flera år efter deras banbrytande första maskin. Senare kombinerades den med kopiatorutrustning för att skapa hybridmaskiner som kopierar, skannar och faxar.

Före introduktionen av den typ av fax som blev gängse, fanns i mitten av 1970-talet även Exxon Qwip[27] som arbetade med optisk skanning av dokument som snurrade på en trumma. Det reflekterade ljuset, som varierade i intensitet beroende på de ljusa och mörka områdena i dokumentet, och genom en fotocell varierades strömmen i en krets på grund av mängden ljus. Denna ström användes för att styra en tongenerator (en modulator), där strömmen bestämde frekvensen för den producerade tonen. Denna ton sändes sedan genom mikrofonen på en vanlig telefonlur.

2000-talet

[redigera | redigera wikitext]

På grund av dator- och mobilutvecklingen har faxen fått en allt mindre betydelse, men inom vissa fält och i vissa delar av världen är den fortfarande ett mer eller mindre viktigt verktyg.

För svenska myndigheter fanns ett krav i den tidigare förvaltningslagen (1986:223) om att allmänheten skulle kunna kontakta dem med telefax. Detta krav togs bort i den nya förvaltningslag (2017:900) som började gälla den 1 juli 2018, varefter en del myndigheter avvecklat möjligheten att kontakta dem via fax.[28][29]

Papperet

[redigera | redigera wikitext]

Papperet i faxapparater kan vara av flera olika slag:

  • Ljuskänsligt fotopapper (nämnt ovan). Noggrant framkallat är hållbarheten ganska god, vid snabbframkallning mindre god.
  • Ett på ena sidan aluminiserat papper, kallat teledeltospapper var avsett för mottagare där en elektrisk gnista punkt för punkt slog ett litet hål i papperet med brännmärken vid hålets rand. Mörkare och ljusare partier uppstår genom olika täthet mellan angränsande hål: en rasterbild. Hållbarheten var god, men papperet dyrt och leverantörerna fåtaliga. Numera är detta en helt föråldrad metod. Teledeltos-papper är borta från marknaden och går knappast att få tag på längre.
  • Nästa steg i utvecklingen är termopapper, som från början är vitt, men blir svart av värme. Skrivning sker genom att ett "miniatyrstrykjärn" först över papperet och upphettar det punktvis genom att blixtsnabbt slås till och från med den mottagna elektriska signalen. Papperet är ganska dyrt, men den största nackdelen är den dåliga hållbarheten. I starkt ljus bleknar skriften, och blir så småningom oläslig. Blir det alltför varmt (länge direkt i solen, nära ett värmeelement) blir alltsammans svart. Pappret påverkas av kemikalier. Många överstrykningspennor har lösningsmedel som svärtar papperet. Texten blir närmast "censurerad" i stället för framhävd. Vissa klister har samma otrevliga effekt på termopapperet. Dock finns i handeln både "termopappersäkra" överstrykningspennor och klister. Men man måste se upp med vilka material man använder!
       I handeln förekommer termopapper med olika känslighet, och faxapparaten måste anpassas till papprets känslighet. Det är vanligen en inre inställning som måste utföras av servicepersonal. Omvänt måste den enskilde brukaren skaffa den papperstyp som passar till faxapparatens inställning.
  • Det modernaste är faxmottagare av lasertyp, samma slag som skrivare till datorer, som skriver på vanligt papper; i Sverige företrädesvis A4-format. Dessa utskrifter har god hållbarhet, men är inte utan vidare godkända för sådana dokument som enligt lag är arkiveringspliktiga. För att kunna godkännas enligt Riksarkivets föreskrifter måste följande krav vara uppfyllda:
*Maskinens fabrikat och modell måste finnas på en särskild lista, som årligen publiceras av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.
*Det använda färgpulvret måste vara upptaget på samma lista som ovan.
*Papper av typ Svenskt Arkiv måste användas.
*Maskinen måste underhållas av certifierad personal.

Sekretess

[redigera | redigera wikitext]

Faxmeddelanden, som inkommer till en mottagningsapparat uppställd i ett allmänt utrymme, exempelvis på ett kontor, kan i princip läsas av envar, som går förbi apparaten. Detta kan vara ett problem, om det finns sekretesskrav beträffande innehållet i meddelandena. Numera kan sekretessen upprätthållas genom att vissa mottagningsmaskiner kan utrustas med anordningar för automatisk kuvertering av mottaget meddelande. Bara adressatens namn kan läsas av utomstående (förutsatt att ingen öppnar kuvertet eller avlyssnar telefonlinjen).

Skräppost

[redigera | redigera wikitext]

Faxen kan också användas för direktmarknadsföring genom så kallade faxutskick.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
Delar av texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Fax, läst 2023-12-01
  1. ^ ”Körner, Ulf: "Telefon", Nationalencyklopedin”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/telefon. Läst 17 november 2015. 
  2. ^ ”faksimile”. SAOB. 1921. https://www.saob.se/artikel/?unik=F_0001-0089.Xp1C-0001. Läst 4 november 2023. 
  3. ^ (Staff) (20 april 1844). ”Mr. Bain's electric printing telegraph”. Mechanics' Magazine 40 (1080): sid. 268–270. https://books.google.com/books?id=whEFAAAAQAAJ&pg=PA268. 
  4. ^ Bain, Alexander "Improvement in copying surfaces by electricity" Arkiverad 14 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine. U.S. patent no. 5,957 (5 December 1848)
  5. ^ Ruddock, Ivan S. (Summer 2012). ”Alexander Bain: The real father of television?”. Scottish Local History (83): sid. 3–13. https://www.slhf.org/sites/default/files/publications/slhf12_alexanderbain.pdf. 
  6. ^ Bakewell, Frederick Collier "Electric telegraphs" English patent no. 12,352 (filed: 2 December 1848; issued: 2 June 1849).
  7. ^ Bakewell, F.C. (november 1851). ”On the copying telegraph”. American Journal of Science 12: sid. 278. https://archive.org/details/mobot31753002152392/page/278/mode/2up. 
  8. ^ ”1851 Great Exhibition: Official Catalogue: Class X.: Frederick Collier Bakewell”. https://www.gracesguide.co.uk/1851_Great_Exhibition:_Official_Catalogue:_Class_X.:_Frederick_Collier_Bakewell. 
  9. ^ Caselli, Giovanni "Improved pantographic telegraph" Arkiverad 14 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine. U.S. patent no. 20,698 (June 29, 1858).
  10. ^ ”Istituto Tecnico Industriale, Italy. Italian biography of Giovanni Caselli”. Itisgalileiroma.it. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200817223601/http://www.itisgalileiroma.it/shed/shed0/shed0/caselli.htm. Läst 16 februari 2014. 
  11. ^ ”The Hebrew University of Jerusalem – Giovanni Caselli biography”. Arkiverad från originalet den 6 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080506061432/http://chem.ch.huji.ac.il/history/caselli.html. 
  12. ^ Se:
  13. ^ Korn, Arthur (1927) (på tyska). Die Bildtelegraphie im Dienste der Polizei (Tele-photography in service to the police). Graz, Austria: Ulrich Mosers Buchhandlung 
  14. ^ Korn, Arthur (1907) (på tyska). Elektrisches Fernphotograhie und Ähnliches (Electrical transmission of images and similar [systems]) (2nd). Leipzig, Germany: S. Hirzel. https://books.google.com/books?id=SAUjmgEACAAJ&pg=PA1 
  15. ^ Korn, Arthur (14 december 1905). ”Elektrische Fernphotographie (Electrical tele-photography)” (på tyska). Elektrotechnische Zeitschrift 26 (50): sid. 1131–1134. https://books.google.com/books?id=_IhNAAAAYAAJ&pg=PA1131. 
  16. ^ Korn, A. (1904). ”Uber Gebe- und Empfangsapparate zur elektrischen Fernubertragung von Photographien (On transmitting and receiving apparatuses for the electrical transmission of photographs)” (på tyska). Physikalische Zeitschrift 5 (4): sid. 113–118. https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=njp.32101054770829&view=1up&seq=141. 
  17. ^ ”Edouard Belin - Belinograph Inventor” (på amerikansk engelska). Fax Authority. https://faxauthority.com/biographies/edouard-belin/. Läst 22 maj 2023. 
  18. ^ Gray, Elisha "Art of telegraphy" U.S. patent no. 386,814 (filed: May 31, 1888; issued: July 31, 1888).
  19. ^ Gray, Elisha "Telautography" U.S. patent no. 386,815 (filed: June 13, 1888; issued: July 31, 1888).
  20. ^ ”The History of Fax – from 1843 to Present Day”. Fax Authority. http://faxauthority.com/fax-history/. Läst 25 juli 2012. 
  21. ^ "Photos Sent Over Telephone Wire by Cleveland to N.Y.", The Gazette (Montreal), May 20, 1924, p.10
  22. ^ [a b] G. H. Ridings (Januari 1949). ”A Facsimile transceiver for Pickup and Delivery of Telegrams”. Western Union Technical Review 3 (1): sid. 17. Arkiverad från originalet den 8 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160208135530/http://massis.lcs.mit.edu/archives/technical/western-union-tech-review/03-1/p017.htm.  ”A Facsimile transceiver for Pickup and Delivery of Telegrams”. sid. 17-26. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310144615/http://massis.lcs.mit.edu/archives/technical/western-union-tech-review/03-1/readpg.htm. 
  23. ^ Sipley, Louis Walton (1951). A Half Century of Color. Macmillan.
  24. ^ Schneider, John (2011). "The Newspaper of the Air: Early Experiments with Radio Facsimile". theradiohistorian.org. Retrieved 2017-05-15.
  25. ^ Implementeringen av ett persondatorbaserat digitalt faxinformationsdistributionssystem Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. – Edward C. Chung, Ohio University , november 1991, sida 2
  26. ^ Fax: Principerna och praxis för faxkommunikation, Daniel M. Costigan, Chilton Book Company, 1971 , sidorna 112–114, 213, 239
  27. ^ sale-to-harris-unit-the-exxon-corporation-said.html An Exxon Sale To Harris Unit – The New York Times, 22 februari 1985.
  28. ^ Stockholms tingsrätt slutar använda fax Arkiverad 21 november 2018 hämtat från the Wayback Machine., Stockholms tingsrätt, 22 oktober 2018
  29. ^ Beslutet: Tingsrätten slutar använda fax Arkiverad 21 november 2018 hämtat från the Wayback Machine., Legally Yours, 23 oktober 2018

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Telefax&oldid=56275744”