Råttor

Hej!
Det finns fördelar och nackdelar att bo i ett gammalt hus. Alla verkar dock tro att det bara finns positiva aspekter att trycka in familjen i ett sekelskiftshus. Det finns en baksida - tro mig.

I lördags natt smällde en råttfälla igen. Vi har varit på tvåsiffrigt denna vinter ett bra tag nu. Vårat hus verkar vara ett favorithak i byn. Grannarna har inte samma problem.

På morgonen, natten efter råttfällan smällde, utspelar sig följande dialog hos familjen Spets och Snor.

Göran stiger upp ur sängen, jag ligger kvar, för att avlägsna den döda råttan i fällan så att inte barnen hittar den.

Jag hittar inte råttan! Elliot, var är råttan? frågar Göran

Emma hade den, säger Elliot.

Göran fortsätter leta på alla möjliga ställen i vardagsrummet upp där barnen har lekt en stund. Han hittar den inte. Nu börjar även mamman engagera sig.

Har du hittat den än? frågar jag och mornar mig lite.

Ja, säger Göran.

Var är den då? frågar jag.

Det vill du inte veta, säger Göran och plockar upp råttfällan med den döda råttan brevid min kudde i sängen.

Emma har alltså hittat den och krypt med den till min säng, med hjälp av tidningarna klättrat upp, och till slut placerat den brevid mig. Själv har jag slumrat och inte noterat detta.

Tänk på det ni! - innan ni köper ett gammalt charmigt hus.

Nu ska ni få se vad jag köpte i Majsans fina butik.

Jag köpte den fina kudden från Jeanne D´arc. Den fick ligga i soffan i vardagsrummet. I rummet försöker jag numera ha en mer romantiskt stil.

Kudden är gjord av linnetyg och ganska grovt sådant vilket gör den extra fin.

För er mammor som behöver lite komplex i dessa juletider kan jag tipsa om pepparkakshuset Min lilla veranda har gjort. Släng dig i väggen Martha Stewart.

kram Helena

Hur man vet att man varit mammaledig för länge ...

Nu är måttet rågat. Jag behöver ut och jobba. Efter 1.5 års mammaledighet finns en stark längtan att komma ut i arbetslivet. Det är skönt att den längtan till slut infinner sig. Efter ett år av min mammaledighet kändes det som en dröm att bli hemmafru. Efter 1.5 års mammaledighet känns det som en mardröm att bli hemmafru. Jag börjar, som tur är, att jobba i januari.

Det finns signaler som varnar att man varit hemma lite för länge. Jag tipsar om några:

• Måste de jäkla leksakerna fram idag igen?
• Din man längtar tills du börjar jobba pga att han har fått nog av alla hemmaprojekt - allt från bygga garderober till att flytta möbler.


• Carnegie - är det en huvudstad?


• Den enda eftermiddagsaktivitet du kommer på är Mumintrollen på tv. Är det extra festligt slår ni till på Byggare Bob.


• Ingen idé att börja läsa dagstidningen, du hinner bara till insändarna.


• När Ica Maxi-bladet står för allmänbildningen.

Jag har vridit om sängen lite plus gjort en del ändringar i mitt vardagsrum kombinerade sovrum. Jag har ändrat lite stil, tagit bort stjärnorna och försökt få mer samma stil som jag har i resten av huset. Så här såg det ut tidigare.

Jag har tagit in min fåtölj från ladan som jag visade för länge sedan. Jag tycker den bryter av på ett fint sätt. På kistan ligger min dator. Det är här jag sitter och bloggar. Det är svårt att ha vackra saker på kistan när det härjar en 1.5 -åring här hemma. Hon gillar att sitta på kistan till mammans förskräckelse.

Sängen står numera vänd mot kortsidan av huset. Jag har hängt upp skirt tyg för att skilja av vardagsrum och sovrum. Samma tyg hänger numera i fönstret som gardiner.

Mina hattaskar fick stå på skänken. Den höga spegeln är en rolig effekt när det är så högt i tak.

Här ser ni en av mina dyrgripar som också fick komma in, stolen. Visst är den fin? Nu har vi en varsin stol på var sida om sängen som nattygsbord. Lampan i fattigmanssilver är också ny.

Jag har köpt ett nytt fint kviltat överkast från Gruvgatan 13. I fotändan ligger ett gammalt virkat spetsöverkast. På sängen la jag den gamla säcken i juteväv jag hittade i ladan. Inredningstidningarna använder ungarna som hoppbräda upp i sängen. Sen hoppar de för fullt ...

kram Helena

Vi hälsar på hos min kompis Kattis - idag ser vi hennes vardagsrum

Hej!

Idag bjuder jag på lite nytt och spännande. Vi hälsar på hos Kattis. Hon har ett fantastiskt, personligt och vackert hem. Jag fick fullt av inspiration och energi efter besöket idag. Det kommer ni också få ...

Kattis har, som vi alla här gillar, den vita lantliga stilen. Inredning är hennes intresse och så gott som hela hemmet med tillhörande detaljer, är handplockat på loppisar och auktioner. Det vita skåpet är franskt.


Vid det här laget vi ni att jag gillar personliga och udda detaljer. Ser ni dockan? Det är en iögonfallande detalj som blir pricken över i.

Här kan man se vad fint det är att skjuta ut soffan lite och ha ett bord bakom. Där kan man placera lite vackra detaljer som gör rummet levande och intressant.

Från vardagsrummet finns det ett par vackra dubbeldörrar som leder in till deras arbetsrum. Ser ni arkivbyrån? Den har Kattis köpt av mig. Nu har hon målat den vit och den blev bara så fin. Nästan så jag ångar mig. Det var faktiskt så vi träffades - genom Blocket!

Kolla in den söta schäslongen. Den är så nätt och fin.

Vi fortsätter rundvandringen snart. Det kommer alltså fler bilder från Kattis underbara hem. Vi syns snart!

kram Helena

Hemmablind

I hela mitt liv har det stått en stor trälåda i våran garderob (jag bor ju i mitt föräldrahem). För någon vecka sedan var Ewa här och hälsade på. Då hon såg lådan frågade hon mig varför jag inte har den framme. Det har jag aldrig tänkt ut själv. Vilken tur man har vänner som inspirerar.

Förra veckan sa jag till Göran att lite snabbt ta ut lådan som jag skulle måla. Och då ska ni veta att det inte är någon liten pjäs. Göran blir aldrig arg men just vid det tillfället när den stora lådan skulle ut, kom inga kristna ord från hans mun. Då blir jag alltid full i skratt. Inte så hyggligt kanske.

Det är inte varje dag jag bjuder på en stökig och ful garderobsbild. Ser ni vilken stor låda? Det var den Göran släpade ut härifrån.

Så här ser den ut vitmålad. Den är ca 180 x 70 x 70 cm.

Den står uppe i mitt vardagsrum. Ser ni även att jag målat fönsterfodren på mina småfönster? Hela fem stycken klarade jag av målningen på förra veckan. Så nu är allt klart! Jag provade göra en golvkudde av min sädessäck. Det är den ni ser ena hörnet av till höger i bilden. Där kan barnen sitta framför tv:n och mysa.

Jag och Elliot har varit på shopping idag. Det ska lite nytt och fint i hallen. Få se om jag har energi kvar när barnen slaggat in. *Hoppas* Då ska snart få se lite nytt i min hall.

kram Helena

Alternativ till tavlor

Hej på Er mina vänner!

Ni är ju bara för fantastiska. Jag tänker på alla Er som lämnar dessa vänliga, roliga och fina kommentarer. Jag läser alla kommentarer ofta flera gånger om dagen. Jag hinner inte alltid svara på alla men ni ska veta att de är lästa av mig.

Det är en annan sak som jag också har tänkt på. Det är hur man väljer att framstå på bloggen. Min tanke är att vara personlig utan att vara privat. En del jag träffat frågar mig om det inte är utelämnade att ha en blogg. Mitt svar är då nej. Det baserar jag på att det är jag själv som väljer vad som skrivs. Det är ju bara en liten del av mitt liv jag publicerar på bloggen. Och jag väljer vilka delar.

Det spännande med det hela är att den bilden man skapar av en människa bakom en blogg är egentligen utifrån väldigt lite input. Jag tror den sällan stämmer överens med verkligheten. Jag brukar fundera vilka människor som finns bakom era signaturer. Det är en annorlunda värld denna bloggvärld. Man kan ha daglig kontakt med människor utan att känna dem. Det är ett skönt och kravlöst sätt när man tänker efter.

Jag är en skeptiker till tavlor. Jag vet att jag är tråkig. Det kanske kommer med åldern. Vad kan man hänga upp istället då?

För flera år sedan på en loppis köpte jag en tavelram utan innehåll. Jag tyckte den var så vacker med sin ovala form och fina detaljerna.

Men oj vilken söt bäbis man kan ana på kortet. Det är min lilla Elliot.

kram Helena

Praktisk på äldre da´r

När det gäller inredning brukar jag sällan kompromissa. Skönhet går före funktion. Tills nu. Kanske sen jag fått barn. Vi måste ha mer garderober. En möbel som sällan är vacker. Göran ska bygga in en garderob i pärlspont som jag tänkte ha ett skynke för istället för en dörr.

Vad kommer jag då att offra? Jo, min gamla kinabyrå från sekelskiftet. Den är inte praktiskt men ack så fin. Nu ska den säljas. Har man behov av att organisera småsaker är denna möbel perfekt.

Byrån står på min övervåning i den så kallade hallen. Ni ska få se den på plats. Dessutom ska ni få se mitt vardagsrum kombinerat sovrum. Äntligen släpper jag in er. Jag har fortfarande inte målat foder efter fönsterbyte men struntsamma.

För 7 år sedan tog Göran och jag ett beslut att reonvera övervåningen. Det innebar att öppna upp taket i nock så det blev mer luftigt. Vi har även plockat fram de gamla takstolarna som tidigar var inbyggda. Sen dess har möbleringarna varit många men stilen densamma. Det vita lantliga kombineras med New England. Jag tycker det passar så bra här uppe.

Den gamla sadeln hade min mamma när hon var ung. Även det gamla tränslet hörde till. Både sadeln och tränset kommer från USA.

De två sovrummen på övervåningen har Elliot och Emma (här ser ni Emmas dörr) så då får vardagsrummet även tjäna som sovrum åt päronen.

Lapptäcket med stora rutor i fotändan som går i vitt och beige har jag sytt av tygrester. Mitt vita överkast köpte jag i NY på Ralph Lauren.

Till höger här i hallen ser i byrån som snart är ett minne blott. Här ska en garderob byggas.

I den gamla byrån förvarades örter och te i Kina. Den har 30 fack. Nu ska den säljas. Jag tycker det är fint att ta in lite mörka trädetaljer som accent på övervåningen. Rummet är stort och luftigt att det inte blir för tungt med lite mörkt trä. Jaja, det är ju mest vitt. Det förstår ni ju.

kram Helena

Nytt hörn från mitt hem

Jag skäms för jag varit dålig att svara på era snälla kommentarer på slutet. Jag läser alla och glädjs åt dem. Ni är så snälla. Utan dem hade Spets och Snor varit ett minne blott.

På min övervåning har vi vårat vardagsrum. Det har ni ännu inte fått se. Jag har bestämt mig att jag måste måla fönsterfodren och karmarna först. Vi bytte nämligen fönster i vintras. Detta projekt har legat över mig länge och väl. Mina ursäkter börjar ta slut nu.

Idag ska jag visa en detalj från min övervåning. En gammal anslagstavla.

På tavlan står det "Säter fastighetsägareförening anslagstafla". Man öppnar en glasad dörr och kan då sätta fast sina meddelanden. Vi använder den till familjefoton. Annorlunda, praktiskt och orginellt. Under tavlan står en pall i äkta chippendalestil. Det kan man döma av fötterna som har lejonliknande tassar.

Ni vet ju vad jag tycker. Ett personligt hem är ett vackert och roligt hem. Det är mitt motto.

För övrigt börjar jag bli trött på sommarens vissna växter och gjorde en insats på min veranda igår. Det är härligt att sätta upp höstgardiner, ta ut pellargonerna för övervintring (brukar alltid misslyckas) och putsa bort flygskiten på fönstren. Inväntar lite energi bara. Vet inte just nu var den tagit vägen.

Kram kram Helena

Sexig småbarnsmamma del 2

I måndags skulle jag lägga in en tvätt i maskinen med mina nya vackra naglar. Då gjorde jag det klassiska att stöta i nageln underifrån som ni vet gör så fruktansvärt ont.

Jag kan säga att den här gången gjorde det så fruktansvärt ont. Jag skrek rakt ut så min dotter blev rädd. När jag sedan skulle kolla till min nagel såg jag att hela nageln hade lossnat från mitt finger. Den satt fast bara lite grand upp i nagelbandet. Det var som att vända blad i en bok. Det var alltså den stenhårda massan som täcker både min egen nagel och tippen, som var så stenhård att den drog med sig hela min egen nagel.


Så måndagen fick jag åka till akuten (inga tider hos vårdcentralen fanns kvar) för att bedöma om den behövde ryckas bort eller inte. De bedömde att den får vara kvar tills den har lossnat av sig själv.


Så här går jag med en tumme med en nagel som lossnat men fortfarande sitter fast längst upp. Bara tanken får mig alldeles svag. Jag har kommit åt tummen några gången och varje gång lyfts nageln. Aj som f...n.


Nu är resterande tippar borta med. Det är livsfarligt med stenhårda tippar. Inget för en redig småbarnsmamma som håller på hela tiden. Man är en lantis, det är bara att inse. Ingen Östermalmskärring.


Nu till något annat. När jag var till Ewa sist hade jag Selma med mig, en snygg blondin. För att vi ska få se mer av hennes hem, insisterade Ewa att blondinen ska vara med på bild hon med.

Selma är min brors hund, det är hon till höger. Den andra känner ni ju igen vid det här laget. Det är Ewas ögonsten Otto. Vilka godingar va? För att få en inredningsanknytning, så här ser ni att det går att ha hund och ett vitt hem.

Ser ni så nöjda de ser ut? Tro jag det, för soffan är det enda stället som de inte får vara i.

Igår tog jag en tur och köpte något alldelens fantastiskt vackert. Det kan ni få se imorgon.

kram Helena

Som en avslagen cola

Så uttryckte Göran sig hur han kände sig idag. Idag är dagen efter en fest, en barnfri fest. Det var så härligt att bara ha roligt utan något ansvar. Tack snälla Sonja!

Vid 4-tiden i natt sjöng jag karaoke och drack Irish coffe. Låten hette "Moonlight Shadow" och är från 80-talet. Herregud. Tur att det inte kommer ut på YouTube. Men tyvärr finns det vittnen.

Kvällen slutade 4.30. Jag vaknade 7.30. Vad är det för fel på sömnen sen man blev småbarnsmamma?

Otroligt roligt var det iallafall. Och behövligt.

Vi kikar vidare i Ewas lugna rum.

På kistan, som fungerar som soffbord, står ett gammalt bakbord. Det är bara att lyfta hela brickan så är det full med plats för att fika. Ewa har så många bra idéer.


I soffan ligger en kviltad pläd tillsammans med kviltade kuddar.

I förgrunden ser ni en gammal mjölsäck som fungerar som kuddfodral. Här plockar Otto alltid sina frolic, en och en, och äter dem på kudden. När han har ätit upp en, går han iväg till matskålen i köket och hämtar en till.
På bakbordet står blommor i linnepåsar, en trave med inredningsböcker och ett nyinropat fat.

Otto poserar och njuter av uppmärksamheten. Otto är en Lagotto hund, en ras som härstammar från Italien. Han är så go´och glad denna hund. För att inte tala om mjuk. Som ett lamm.

Innan Otto kom in i familjen har jag ett minne att Ewa hade lite blåa inslag i lugna rummet. Sen Otto kom har ingen annan färg kommit in än vitt och beige. Jag var den första och enda person som såg rakt genom Ewa. Klart att huset måste matcha hunden.
På en skänk i rummet står såklart en figurin och lite karaffer.

Stilleben med ett släktfoto som jag tror var på Ewas mormor och morfar.

Ännu en gammal vacker relief med samma änglamotiv som den i sovrummet. Den där Ewa har mycket vackert i sina gömmor. När hon ska sälja på loppis vill jag gärna vara först på plats. Det kan ni ju förstå.På hyllan ovanför soffan står gammalt pressglas tillsammans med en fin pojke. Ser ni även de vackra svarta detaljerna i spegeln. Då vet man att den är gammal. Förutom om man är hemma hos Lantlif Anette. Då kan man aldrig vara säker.

I den gamla ostkupan ligger rosor från Westergaard och Kovacs.

Nu har jag bara tagit kort på halva lugna rummet. Visst skulle det vara kul att se mer? Vi hoppas Ewa släpper in oss igen efter köksrenoveringen är klar. Om vi ber riktigt snällt?

Sexig småbarnsmamma

Nu är det svårt att skriva. Tangenten "b" och "mellanslag" har varit borta ett tag. Det är ungarna. Jag trycker på en liten plupp under så går det ändå. Inget flyt i skrivande direkt. För att riktigt göra det svårt har jag precis anskaffat tippar på naglarna.

I onsdags var jag till en manikyrist eftersom jag tänkte lyxa mig med lite egentid. Dessutom var jag stolt över den lilla utväxt jag lyckats med. Inte dåligt för en tvåbarnmamma.

"En fransk manikyr på det...så blir det perfekt" tänkte jag.

Väl inne på salongen, utpelade sig följande vid receptionen.

-Jag skulle vilja ha förstärkning och fransk manikyr.

Hon slog en hastig blick på mina nyutsparade, inte så vackra, naglar.

-Vi rekommenderar tippar, det blir jättefint.

-Men jag vill ha mina egna naglar.

En man, som arbetade på salongen, passerade och tittade på mina naglar, och sa:

-Ta tippar, det blir snyggare, mer jämt. Mer sexigt.

Sexigt? Hm, jag tar väl sådana då. En sliten småbarnsmamma behöver allt hon kan få. Därav tippar. Därav problem att skriva.

Nu tar vi en glimt hemma hos Ewa igen. Det är ju det ni väntar på. Inget manikyrtjafs.

Ovanför sängen har Ewa en vitmålad hylla. På den står ett vitmålat kors, murgröna och ett ljus med järnkors. Under hyllan ser ni en relief med änglar.

Järnkorset är gammalt. Det har Ewa hittat i hennes mammas gömmor. Snart ska ni få se hela sovrummet med höstgardinerna uppsatta.

I "lugna rummet" (ett vardagsrum utan tv där man tar det lugnt och har det bra) står denna vackra sekretär.

Ewa har flera figuriner sitt hem. Fotot i fotoramen är på Ewas mormor. Personligt och vackert går faktiskt att kombinera.

På spegeln sitter ett gammalt vykort. Någon har skrivit "Spar denna flicka" på vykortet. Och det kan vi ju förstå. Kortet är bedårande.

I ett gammalt fat står en murgröna i en vit linnepåse med monogram.

I nästa inlägg tittar vi vidare i lugna rummet, så får vi se vad vi hittar.

kram Helena

Bravo eller?

Idag och de senaste dagarna förtjänar jag inget bravo. Varför? Jo jag har ätit alldelens för många Bravo (kolor). Göran kom hem med en plastburk han hade köpt på Tybringe och då kan ni ju förstå att det inte är en liten burk. Jag har nog snittat 50 (läs 70) om dagen sen den kom i mitt ägo. Det ligger papper i hela huset lite här och var.

-Kan du inte lägga alla papper på samma ställe! sa Göran igår.

När jag ringde han på mobilen igår så hade han telefonen i fickan på en fleecejacka jag brukar använda.

RRRRRRRing

-Vänta jag försöker få bort alla papper som ligger runt telefonen......

Efter en liten stund

-Vad f...n, kan du inte ta ur kolapapperna ur min jacka när du haft den. Jag fick ju knappt fram telefonen.

Nåja. Snart är de slut. Äter just nu faktiskt.

Häromdagen var jag till Susanne och bara dog när jag såg att hon möblerat om för det var så vackert. Hon hade satt sin soffa framför fönstret.

Det är så vakert med allt det vita, gardinerna, soffan, kuddarna, pallen, lampskärmen. Jag var tvungen att ta dit kameran idag. Den gustavianska pallen är min favorit. Om du tröttnar Susanne så vet du vem som är intresserad...*blink*

Visar lite fler bilder från hennes vardagsrum. Kolla in den gamla grinden som står lutat mot en vägg. Rolig idé!

Kyrkljusstakarna är gamla och kommer från Italien.

Susanne har en vacker Howardsoffa som hon alltid har problem vilka kuddar som passar. Det får inte vara för gulligt tycker hon och ingen färg heller så klart.

En gammal madonna från frankrike och rostig gjutjärnurna står på bordet bakom soffan. Det är ofta en bra idé att få ut soffan en bit från väggen. Prova hemma får ni se.

På hyllan ovanför soffan står en gammal tavla och nysilverljusstakar blandat med fattigmansljusstakar, bara gamla förstås.

Mellan vardagsrummet och matrummet har Susanne satt in ett stort gammalt spröjsat fönster. Detta förstärker den ljusa känslan i vardagsrummet och bidrar till en veranda känsla i matrummet.

Vi tjuvkikar genom fönstret på matrummet. Ser ni det vackra taket?

Mot en annan vägg står ett gråslitet vackert gammalt skåp. Fåtöljen i hörnet håller Susanne på att klä om.

Den gustavianska fåtöljen har fått ett vitt överdrag.

Susanne har gjort överdrag med knytbanden även till armstöden, mycket vackert tycker jag.

Konerna har Susanne fyndat på soptippen, de har tidigare använts i en gymnastiksal.

Jag tog lite fler kort också. Titta in snart igen så får du se lite mer. Tack för att du tittade in du bloggvän och tack för titten Susanne...