Lace and Snot

Nu har äntligen barnen somnat och jag kan få kvällen för mig själv. Jag är gräsänkling till på lördag. Det är faktiskt skönt att vara hemma utan Göran - för någon dag iallafall. Jag tänkte tillbringa kvällen med Mr. Darcy. Nu förstår ni va? Precis. Stolthet och Fördom. Det är som godis för en småbarnsmamma.

Det finns ju även en Jane Austen bok som heter Förnuft och Känsla. Och så finns det ju den där Spets och Snor ... Visst är det lite lika upplägg på titlarna? Kanske kunde bloggtiteln ha varit en Jane Austen bok. Lace and Snot. Det svänger ju. Göran kunde ju få vara Mr. Collins!

För övrigt har jag shoppat alldelens för mycket de senaste dagarna. Som tur är gillar jag verkligen mina nya saker. Två par skor - de här och de här. Tur Göran inte läser bloggen. Visst ja, har lite fler bekännelser, nedanstående är också mina. Undra på att man får köpa all inredning på loppis.

Kofta och strumpor från Odd Molly. Strumporna jag köpte var en längre variant som man kan ha utstickade under stövlarna. Kanske till mina Dr Martens?

Sen en till sak mina bloggvänner. Jag tänkte be om ledigt i någon dag. Går det för sig? Jag behöver inhämta nya krafter och idéer. Jag har fått tagit migräntablett de två senaste dagarna. Då behöver jag lugna ned mig.

En sista poäng? Tack för det.

Ledighetskommitéen

Du får välja En sak

Hej!

Vi gör en slutspurt i bloggtävlingen hos Escape.

Jag såg att de har rea hos Escape, 20-40% i butiken på Birger Jarlsgatan i Stockholm.

Om jag skulle få välja en sak i hela deras sortiment hade jag valt nedanstående vackra fågelhus och placerat det i trädgården. Undra vad det kostar? Någon som varit in i butiken?

Vad hade Du valt i butiken?

För övrigt har det stått "Kommer straxt" på en hel del produkter sedan i våras. Det är konstigt när de vill vi ska marknadsföra dem att de inte håller hemsidan uppdaterad.

Figuriner

Hej!
Jag tycker det är väldigt vackert att pynta sitt hem med någon figurin. En vit och elegant gipsfigur kan piffa upp ett tråkigt hörn. Idag får ni se mina figuriner.

En av mina damer står på ett bord i min matsal. Hon är ganska stor kan ni se. Hon är faktiskt lite trasig också. Men det gör inget. Hon blir nästan vackrare ändå.

Runt hennes hals hänger ett rosenkrans från Danmark.

Min andra dam står på månbordet i biblioteket. Hon är lika stor som den förra damen.

Och min tredje då?

Jo, i det gamla isskåpet står den tredje och sista. Det är en sur Beethoven som väntar på bättre tider. Det är många saker som gör det hemma hos mig ...

kram Helena

Soppterriner och bakutsparkar

Igår satt jag på en hästrygg för första gången på 18 år. Magda och jag tog en kvällstur och njöt av det sköna vädret. Hon har nämligen två hästar. Perfekt sätt att umgås.

-Pricken är jättesnäll. Han har aldrig gjort något, säger Magda.

Okej då, tänkte jag och letade på min gamla ridhjälm sen 20 år tillbaka. Konstigt, jag tycker mig komma ihåg att den var snyggare än den är. Låt gå. Jag hittade även mina gamla ridstövlar. Fötterna måste ju ändå vara samma storlek tycker man.

Fötterna var samma storlek - men inte vaderna. Ni skulle sett Göran och mig igår. Jag försökte trycka ned foten i stöveln och Göran drog. Men det var lönlöst. Vaderna var för feta. Ett par gröna Tretorn fick rycka in i stället.

Det första som händer när vi börjar skritta var att den snälla Pricken började sparka bakut. Det är precis vad man behöver. Han ger sig och gör sen ett nytt försök då vi började trava. Tur man är grinkärring. Sånt har man i generna. Han fattade vem som bestämde till sist. När maktkampen var över hade vi en härlig stund ihop. Vi povade till och med att galoppera.

Har ni sett min andra soppterrin?

Den har jag fyndat på loppis för 50 pix.

Jag hade tur att hitta en såssnipa på en annan loppis för en tjuga. Ser ni att det är samma mönster?

Så nu har jag ett par. Det är alltid kul.

Nej nu måste jag gå och sätta mig lite mjukare, aj som s...tan.

Nytt hörn från mitt hem

Jag skäms för jag varit dålig att svara på era snälla kommentarer på slutet. Jag läser alla och glädjs åt dem. Ni är så snälla. Utan dem hade Spets och Snor varit ett minne blott.

På min övervåning har vi vårat vardagsrum. Det har ni ännu inte fått se. Jag har bestämt mig att jag måste måla fönsterfodren och karmarna först. Vi bytte nämligen fönster i vintras. Detta projekt har legat över mig länge och väl. Mina ursäkter börjar ta slut nu.

Idag ska jag visa en detalj från min övervåning. En gammal anslagstavla.

På tavlan står det "Säter fastighetsägareförening anslagstafla". Man öppnar en glasad dörr och kan då sätta fast sina meddelanden. Vi använder den till familjefoton. Annorlunda, praktiskt och orginellt. Under tavlan står en pall i äkta chippendalestil. Det kan man döma av fötterna som har lejonliknande tassar.

Ni vet ju vad jag tycker. Ett personligt hem är ett vackert och roligt hem. Det är mitt motto.

För övrigt börjar jag bli trött på sommarens vissna växter och gjorde en insats på min veranda igår. Det är härligt att sätta upp höstgardiner, ta ut pellargonerna för övervintring (brukar alltid misslyckas) och putsa bort flygskiten på fönstren. Inväntar lite energi bara. Vet inte just nu var den tagit vägen.

Kram kram Helena

Jakten på den försvunna soppterrinen

För några veckor sedan var jag på auktion och budade på en soppterrin. Jag gav mig, för den blev lite dyr. Jag bjöd mot en handlare och det är inte lätt. Sedan sörjde jag den fram tills denna vecka.


Jag tog beslutet att snoka reda på om den var såld. Efter 6 samtal (hade passerat fyra antikhandlare, en auktionist och en optiker) hade jag kommmit fram till vilken handlare det var som köpt den. Hon hade planerat ta med den till Sollentuna mässan för i Stockholm går vitt porslin som smör i solsken. Men hon kunde tänka sig göra avkall på sitt Stockholmsobjekt och sälja den till mig. Hon prutade till och med. Visst kostade den, men nu kan jag sova lugnt om natten.

Jag har tänkt att den ska stå på mitt skåp jag inhandlade i våras. När det nu blir målat, vill säga. Skåpet ska stå i min matsal. Då blir det pricken över i:et att ha en vacker soppterrin. Rätt sak på rätt plats är viktigt i inredning. Jag tycker det förstärker känslan man vill skapa i rummet.


Vit, stor och vacker.


Den är lite krackelerad som jag bara älskar. Den är från början av förrra seklet.

"Med på köpet" kom även ett stort uppläggningsfat, även denna från början av förra seklet. Den är märkt Gustavsberg under. Denna dam hade mycket vackert porslin.

För att ni skulle få en känsla av hur stort fatet är la jag ett äpple på. Det blir något att ta fram när man bjuder på middag.

Oj ni fick vi vänner på besök. Hej svejs!

Sexig småbarnsmamma del 2

I måndags skulle jag lägga in en tvätt i maskinen med mina nya vackra naglar. Då gjorde jag det klassiska att stöta i nageln underifrån som ni vet gör så fruktansvärt ont.

Jag kan säga att den här gången gjorde det så fruktansvärt ont. Jag skrek rakt ut så min dotter blev rädd. När jag sedan skulle kolla till min nagel såg jag att hela nageln hade lossnat från mitt finger. Den satt fast bara lite grand upp i nagelbandet. Det var som att vända blad i en bok. Det var alltså den stenhårda massan som täcker både min egen nagel och tippen, som var så stenhård att den drog med sig hela min egen nagel.


Så måndagen fick jag åka till akuten (inga tider hos vårdcentralen fanns kvar) för att bedöma om den behövde ryckas bort eller inte. De bedömde att den får vara kvar tills den har lossnat av sig själv.


Så här går jag med en tumme med en nagel som lossnat men fortfarande sitter fast längst upp. Bara tanken får mig alldeles svag. Jag har kommit åt tummen några gången och varje gång lyfts nageln. Aj som f...n.


Nu är resterande tippar borta med. Det är livsfarligt med stenhårda tippar. Inget för en redig småbarnsmamma som håller på hela tiden. Man är en lantis, det är bara att inse. Ingen Östermalmskärring.


Nu till något annat. När jag var till Ewa sist hade jag Selma med mig, en snygg blondin. För att vi ska få se mer av hennes hem, insisterade Ewa att blondinen ska vara med på bild hon med.

Selma är min brors hund, det är hon till höger. Den andra känner ni ju igen vid det här laget. Det är Ewas ögonsten Otto. Vilka godingar va? För att få en inredningsanknytning, så här ser ni att det går att ha hund och ett vitt hem.

Ser ni så nöjda de ser ut? Tro jag det, för soffan är det enda stället som de inte får vara i.

Igår tog jag en tur och köpte något alldelens fantastiskt vackert. Det kan ni få se imorgon.

kram Helena

Som en avslagen cola

Så uttryckte Göran sig hur han kände sig idag. Idag är dagen efter en fest, en barnfri fest. Det var så härligt att bara ha roligt utan något ansvar. Tack snälla Sonja!

Vid 4-tiden i natt sjöng jag karaoke och drack Irish coffe. Låten hette "Moonlight Shadow" och är från 80-talet. Herregud. Tur att det inte kommer ut på YouTube. Men tyvärr finns det vittnen.

Kvällen slutade 4.30. Jag vaknade 7.30. Vad är det för fel på sömnen sen man blev småbarnsmamma?

Otroligt roligt var det iallafall. Och behövligt.

Vi kikar vidare i Ewas lugna rum.

På kistan, som fungerar som soffbord, står ett gammalt bakbord. Det är bara att lyfta hela brickan så är det full med plats för att fika. Ewa har så många bra idéer.


I soffan ligger en kviltad pläd tillsammans med kviltade kuddar.

I förgrunden ser ni en gammal mjölsäck som fungerar som kuddfodral. Här plockar Otto alltid sina frolic, en och en, och äter dem på kudden. När han har ätit upp en, går han iväg till matskålen i köket och hämtar en till.
På bakbordet står blommor i linnepåsar, en trave med inredningsböcker och ett nyinropat fat.

Otto poserar och njuter av uppmärksamheten. Otto är en Lagotto hund, en ras som härstammar från Italien. Han är så go´och glad denna hund. För att inte tala om mjuk. Som ett lamm.

Innan Otto kom in i familjen har jag ett minne att Ewa hade lite blåa inslag i lugna rummet. Sen Otto kom har ingen annan färg kommit in än vitt och beige. Jag var den första och enda person som såg rakt genom Ewa. Klart att huset måste matcha hunden.
På en skänk i rummet står såklart en figurin och lite karaffer.

Stilleben med ett släktfoto som jag tror var på Ewas mormor och morfar.

Ännu en gammal vacker relief med samma änglamotiv som den i sovrummet. Den där Ewa har mycket vackert i sina gömmor. När hon ska sälja på loppis vill jag gärna vara först på plats. Det kan ni ju förstå.På hyllan ovanför soffan står gammalt pressglas tillsammans med en fin pojke. Ser ni även de vackra svarta detaljerna i spegeln. Då vet man att den är gammal. Förutom om man är hemma hos Lantlif Anette. Då kan man aldrig vara säker.

I den gamla ostkupan ligger rosor från Westergaard och Kovacs.

Nu har jag bara tagit kort på halva lugna rummet. Visst skulle det vara kul att se mer? Vi hoppas Ewa släpper in oss igen efter köksrenoveringen är klar. Om vi ber riktigt snällt?

Sexig småbarnsmamma

Nu är det svårt att skriva. Tangenten "b" och "mellanslag" har varit borta ett tag. Det är ungarna. Jag trycker på en liten plupp under så går det ändå. Inget flyt i skrivande direkt. För att riktigt göra det svårt har jag precis anskaffat tippar på naglarna.

I onsdags var jag till en manikyrist eftersom jag tänkte lyxa mig med lite egentid. Dessutom var jag stolt över den lilla utväxt jag lyckats med. Inte dåligt för en tvåbarnmamma.

"En fransk manikyr på det...så blir det perfekt" tänkte jag.

Väl inne på salongen, utpelade sig följande vid receptionen.

-Jag skulle vilja ha förstärkning och fransk manikyr.

Hon slog en hastig blick på mina nyutsparade, inte så vackra, naglar.

-Vi rekommenderar tippar, det blir jättefint.

-Men jag vill ha mina egna naglar.

En man, som arbetade på salongen, passerade och tittade på mina naglar, och sa:

-Ta tippar, det blir snyggare, mer jämt. Mer sexigt.

Sexigt? Hm, jag tar väl sådana då. En sliten småbarnsmamma behöver allt hon kan få. Därav tippar. Därav problem att skriva.

Nu tar vi en glimt hemma hos Ewa igen. Det är ju det ni väntar på. Inget manikyrtjafs.

Ovanför sängen har Ewa en vitmålad hylla. På den står ett vitmålat kors, murgröna och ett ljus med järnkors. Under hyllan ser ni en relief med änglar.

Järnkorset är gammalt. Det har Ewa hittat i hennes mammas gömmor. Snart ska ni få se hela sovrummet med höstgardinerna uppsatta.

I "lugna rummet" (ett vardagsrum utan tv där man tar det lugnt och har det bra) står denna vackra sekretär.

Ewa har flera figuriner sitt hem. Fotot i fotoramen är på Ewas mormor. Personligt och vackert går faktiskt att kombinera.

På spegeln sitter ett gammalt vykort. Någon har skrivit "Spar denna flicka" på vykortet. Och det kan vi ju förstå. Kortet är bedårande.

I ett gammalt fat står en murgröna i en vit linnepåse med monogram.

I nästa inlägg tittar vi vidare i lugna rummet, så får vi se vad vi hittar.

kram Helena

Hemma hos Ewa

Hej!
Blev lite full i skratt när jag tittade genom förra inlägget. I kokoscookies-receptet står det att det ska vara 2 dl riven rostad koks. Prova inte det hemma utan ta kokos.

Idag var jag, Elliot och Selma på besök hos min goda vän Ewa. Hon med kannan på auktionen. Jag smög med mig kameran idag och tänkte att om jag lägger huvudet på sned och ler lite grand, kanske jag kan få knäppa lite kort. Eftersom de håller på med en köksrenovering hade jag lite hopp. Ibland har man tur.

Jag måste berätta att det är Ewa som fått mig intresserad av heminredning. Det är hon som inspirerat mig att börja med det vita. Vi har tillringat många timmar både hemma och i telefonen, och diskuterat olika inredningsuppslag. Nu får ni se en glimt hemifrån henne. Vi tittar var kannan hamnat...

Kannan står i sovrummet på en gammal vitmålad byrå. Framför parfönstren hänger skira gardiner framför hela fönstret med mongram broderade. Romantiskt och skyddar från insyn.

Kannan är gammal och krackelerad.

Vad passar bättre än gamla parfymflaskor i pressglas på den lilla minibyrån?

I gamla burkar förvarar Ewa sina ringar. Den i förgrunden har hon fått av sin mormor. Hon berättade idag att hon alltid letar efter burkar med inristningen "Emma" för att ge till min dotter. Det är väl för snällt...

Tänk att kombinationen vitt och gamla saker kan bli så vackert.

Ni vill se mer va? Lugn, vänta till nästa inlägg, så får ni se mer från hennes vackra hem. Ni blir inte besvikna.

Här kommer recepten!

Hoppas ni kan få lite inspiration av dessa recept och kanske till och med baka? Ni som vill ha mer bakinspiration kan kolla på mitt afternoon tea party jag hade i våras. Recepten till det hittar ni här...

Tavlan jag råkade köpa

Kul att ni gillade mina kakor. Recept kommer på mina bakverk. Nästa inlägg. Då vet ni något ni kan baka nästa gång det är dags.

Idag får ni se min nya tavla. Den är riktigt gammal och lite orginell.

Den fick hänga i mitt bibliotek över min bibliotekspall.

Den är någon som för länge sedan klistrat ett kollage med barnfoton. Kanske någon äldre som samlat alla sina barnbarn? Det är så fantastiskt vackert med gamla kort. Speciellt när man har flera tillsammans.

Man blir förvånad hur de spökade ut barnen så de ser ut som små tanter och farbröder allihopa. Bara fickuret som saknas. Inte ett smalj heller. Det skulle vara propert och allvarligt.

Som sagt, små minitanter och minifarbröder.

kram Helena

Hur man gör en ful kaka fin

Igår hade vi lite födelsedagsfirande. Som vanligt bakar jag allt samma dag. Tänker varje gång att jag inte ska sätta mig i samma situation igen. Det misslyckas alltid.

Till svärmor säger jag inte att jag är oplanerad utan att jag är effektiv och gör allt på samma gång. På det sätter spar jag massor med tid. Jag brukar utelämna att jag nästan alltid får huvudvärk efter kalaset.

När jag serverar fika brukar jag ofta ta fram fina fat. Det gör den enklaste kaken lyxig och inbjudande. Tänkte visa hur jag serverade fikabrödet igår som jag bakade.

Här är min morotskaka med en kräm av philadelphia-ost och citron. Inget för viktväktare. Uppepå la jag några valnötter, en citronskiva och ett blad citronmeliss. Den serverades på mitt tårtfat i pressglas.

Jag provade ett nytt recept. Man behöver förnya sig ibland. Ur en Allt om Mat hittade jag ett läckert recept på kokoscookies. I dem var det bland annat farinsocker, rostad kokos och hackade bitar av ljus choklad. De blev så perfekta att jag blev förvånad själv. De serverades under en gammal ostkupa i pressglas.

Till tårta gjorde jag en klassiker jag inte bakat på många år - Budapest. En marängstubbe med nötter och en fyllning av grädde och mandarinklyftor. Den serverade jag på en nysilverfat efter min mamma. Perfekt med ett avlångt fat.

Alla goda ting är tre.

Kvällens avslutades med ett After work här i byn hos Susanne. Bara tjejer. Det gillar jag. Skönt att slippa gubbarna ibland. Ni fick ett smakprov från mobilen igår kväll.

På After worken råkade jag köpa en tavla av Susanne. Den ska ni få se nästa gång.