fredag 17 april 2020

Grodperspektiv

Man kanske kan säga att några av bilderna i det här inlägget är tagna i grodperspektiv. Ibland beskriver man såna bilder som obegripliga och hotfulla men det är de förhoppningsvis inte. Inte heller ses motiven snett nerifrån som de ska utan mer från sidan, men fotografen kände sig i alla fall som en groda när hon låg på marken med kameran i högsta hugg. Jag fick träna upp min smidighet, eller kanske borde jag hellre ska säga att jag fick lov att bortse från min stelhet.

Närbilder är kul eftersom man lägger märke till detaljer man kanske inte tänkt på tidigare. Man ser växterna på ett annat sätt och skönheten får en ny dimension.

I påsk blev jag inbjuden till en tävling. Det gällde att identifiera växter utifrån bilder. Tyvärr var jag inte inne på de sociala medierna under helgen och upptäckte den först när det var för sent att delta. Jag tyckte emellertid det var kul och gjorde den för mig själv. Det var spännande men svårt.

Nåväl, eftersom den egna fantasin tryter och jag själv blev glad av att sitta där och klura så tänkte jag härma idén här i detta blogginlägg, i alla fall till viss del, och i och med det så är jag väl inte bara en fotogroda utan också en härmapa. Men det får gå. Hrmm!!!

Jag gör det dock inte till en tävling. Ni som inte bara vill titta på bilderna utan också tycker det är kul att testa kommer att finna svaren sist i inlägget. En del växter tror jag är lätta att identifiera, andra är lite svårare och en del kanske är riktigt svåra. Alla bilderna är tagna i min trädgård nu i år den 14 april. Utom en som är tagen den 16 april.

Ibland kan man bara se vilket släkte det är, ibland kan man se vilken art det är och kanske till och med känna igen sorten när en sådan är aktuell. Till vissa bilder har jag gett en ledtråd. Den står då under bilden.


Ser ni vad det är? 



Bild 1


Bild 2



Bild 3



Bild 4



Bild 5



Bild 6
Ett toppskott.
Just nu är växten 1,5 meter hög,
men som fullvuxen närmare 20.


Bild 7



Bild 8
Den här växten har stått i växthus
och har därför kommit lite längre
än vad den brukar så här års.


Bild 9



Bild 10
Städsegrön klättrande buske.
Kan bli 3 - 5 meter hög.


Bild 11



Bild 12



Bild 13



Bild 14



Bild 15



Bild 16



Bild 17
Lökväxt.


Bild 18



Bild 19
Flera blommor på varje stjälk.


Bild 20



Bild 21
Perenn växt. Här 5 cm hög.
I augusti när den blommar
närmare 1,5 meter.


Bild 22



Bild 23
De båda blomknopparna
som kan skönjas i bilden
avslöjar kanske släktet .....


Bild 24



Bild 25
Har flyttat in i vår
trädgård på egen hand.





Facit

1. Törel Euphorbia eller Mandeltörel Euphorbia amygdaloides. Sorten heter 'Purpurea'.

2. Vitsippa Anemone nemorosa. Sorten är 'Virescens'. Den har gröna inte särskilt blomlika blommor. Det som syns på bilden är mest blommor, och inte särskilt mycket blad.

3. Porslinshyacint Puschkinia scilloides.

4. Ljung, Vårljung Erica carnea. Sorten heter 'Nebel' och kommer från Sveriges främsta ljungexpert, Brita Johansson.

5. Nunneört Corydalis eller Stor nunneört Corydalis solida. 

6. Kastanj, hästkastanj Aesculus hippocastanum. Det är en 'Wisselink' med ljusgröna blad och mörkgrön nervatur men det syns förstås inte på bilden, tyvärr.

7. Ros Rosa. Sorten är 'Nina Weibull' vilket jag tror inte ens en rosexpert kan klura ut.

8. Nysrot Veratrum. Arten heter Veratrum grandiflorum och saknar svenskt namn. Den blir 100 cm hög och får stora vita stjärnformade blommor på upprätta förgrenade stjälkar. Den kommer från Larz Danielsson på Spezialplant.nu

9. Ormöga Omphalodes verna.

10. Akebia Akebia eller fembladig akebia Akebia quinata. Den får superläckra purpurfärgade blommor i maj-juni.

11. Vinbärssläktet Ribes, Svarta vinbär Ribes nigrum. Okänd sort från farmor och farfar.

12. Viva Primula eller jordviva Primula vulgaris. Jag vet inte vilken sort det är, men om någon vet är jag tacksam för hjälp.

13. Viva Primula eller lundviva Primula elatior. Den här bilden är tagen 16 april eftersom min vän Gertrude gav mig den då. Helt nyplanterad mitt i solen, ser det ut som, men större delen av dagen står den i halvskugga.

14. Viva Primula eller bollviva Primula denticulata.

15. Hyacint Hyacinthus orientalis.

16. Forsythia Forsythia. Det är en hybridforsythia.

17. Lök Allium eller mer exakt guldlök Allium moly.

18. Pion Paeonia. Sorten går inte att se men det är den vackra 'Claire de Lune'.

19. Tulpan Tulipa eller anemontulpan Tulipa praestans. Den här eldröda sorten heter 'Fusilier'.

20. Rönn Sorbus eller ullungrönn Sorbus ulleungensis. 'Dodong' var namnet, eller i alla fall sortnamnet.

21. Pimpinell Sanguisorba eller hängpimpinell Sanguisorba tenuifolia. Sorten 'Alba' med vita blommor i hängen i augusti - september.

22. Vårstjärna, stor vårstjärna Chionodoxa lucilliae. Sorten heter 'Alba' och kallas ofta för "vit scilla", vilket passar eftersom den verkligen är kritvit.

23. Klematis Clematis. Det är en atragene-klematis som heter 'Blue Tapers'.

24. Narciss Narcissus. Sorten heter 'Cassanova'

25. Hästhov Tussilago farfara. Jag har inte hjärta att ta bort den. Inte än i alla fall.


Det var det hele.............



Några avslutande ord.
Jag känner mig lite grann som om jag är ute på hal is. Att skriva det här inlägget påminner mig om ett av mina barnkalas. Mina vänner och jag brukade spela ess, hoppa hopprep och hage, leka dunken och annat skoj men lyssnade på musik, det gjorde vi inte. Nu hade jag emellertid bestämt mig för att göra en lek där deltagarna skulle säga vilka låtar jag spelade och vilka artisterna var. Det blev så fel som det kunde. Jag hade äldre syskon som lyssnade på musik och hade snappat upp ett och annat men mina gäster kände knappt igen en enda låt. Eftersom vi inte var så gamla blev vi förstås lite ledsna och smågriniga, och mamma fick rycka in och förvilla oss så att vi kom på andra tankar och kunde komma igång som vanligt igen.

Det är väl så det är i dessa coronatider också. Vi som har turen att vara friska får förvilla oss så gott vi kan tills det blir som vanligt igen. Med "gissa vilken växt" kanske :), eller med datorn, mobilen, kameran, handarbetet, hantverket, renoveringen, böckerna, trädgårdsarbetet, skogspromenaderna och de andra naturupplevelserna eller allt vad vi kan komma på där vi umgås så lite som möjligt med varandra, i alla fall inomhus. Det är en konstig tid, och inte mycket annat att göra än att "sitta still i båten" och vänta på att det lugnar sig, och skänka en varm tanke till alla dem som drabbats mycket värre än oss.


Ta hand om er, och varandra, på avstånd
Kram Anna-Karin

tisdag 28 januari 2020

Bilder med aha-känsla

Som jag skrev i mitt förra inlägg så håller jag på och sorterar bilder. Redan i början av december var jag klar med sommarens bilder. Nu håller jag på med resten. De där som motsvarar kartongerna i källaren, som jag sparat för att de kan vara bra att ha..... De är inte lika kul, så det får bli lite då och då, utportionerat i lagom doser.

Nåväl, här kommer en blandning av bilder som av en eller annan anledning fick mig att stanna upp, som gav mig en aha-känsla. De flesta är från sommaren men några är "källarbilder".


Fantastisk? Absolut!
Snygg? Knappast.

Purpurkvanne, Rödkvanne
Purpurkvanne, Rödkvanne
Purpurkvanne, Rödkvanne

Första gången jag såg den var på bild i Peter Korns bok "Odling på växternas villkor". Den gick raka vägen in i hjärtat. Det fanns inga tveksamheter. Jag vet inte varför. Det bara hände.

Purpurkvanne, Rödkvanne

Nedan, längst bak, bakom "blurret" av fingerborgshattar (Penstemon digitalis 'Husker Red'), anisisopar, (Agastache foeniculum 'Alba') brunröda dagliljor (Hemerocallis fulva) och praktröllika (Achillea filipendulina 'Cloth of Gold') reser den sig mot skyn som ett utropstecken. Ja, den når visserligen inte ända upp men är i alla fall 130 - 150 cm hög.

Purpurkvanne, Rödkvanne

Det är purpurkvanne Angelica gigas. Tidigare hette den rödkvanne, men numera är det purpurkvanne som gäller. Ett betydligt bättre namn tycker jag, för så mycket mer purpurfärgad kan väl knappast en växt bli. Den växer vilt i Manchuriet (Kina och Ryssland), Korea och Japan.

Den går utmärkt att odla i Sverige ända upp till zon 7. Jorden ska vara mullrik och fuktighetshållande men inte blöt. Sol till halvskugga. Blomtiden varierar beroende på var man bor. Här i södra Värmland blommar den i juli.

Purpurkvannen kan användas som smaksättare i till exempel saft och marmelad. Jag har aldrig provat så jag vet inte om det blir gott. Den är även känd som medicinalväxt.

Arten är tvåårig (bienn) och blommar vanligtvis andra året, men ibland inte förrän det tredje. När den blommat dör den. Ibland frösår den sig på plats, men om inte så är det nya sådder med jämna mellanrum som gäller om man vill ha den kvar, och det vill man ju förstås. :) En del säger att den kan klara sig flera år om man klipper bort blomstjälkarna direkt efter blomningen. Det kan kanske stämma. Jag får prova nästa gång det är dags. När fröerna jag sått nu förhoppningsvis grott, vuxit till sig och gått i blom.

Nåväl, dags att lämna purpurkvannen. En sista bild får det dock bli. Visst är den häftig?

Purpurkvanne, Rödkvanne
På bilden syns en ensam humla.
Oftast är det dock flera,
både bin, humlor och andra insekter som
trängs för att komma åt godsakerna.



Nu till en betydligt mer välkänd växt. Jag hade tagit massor med bilder på den, när de skenbart små bladen började visa sig på våren, men alla var mer eller mindre suddiga. Den nedan var ganska okej. Det var hur som helst den bästa, så den fick flytta tillbaka till "finrummet" igen.


Ganska snart blir bladen större, och större....


Och allteftersom tiden går skiftar de färg.

28 maj
11 juni.
Växterna med de gräddvita
och lila "fluffarna",
som dominerar nu är aklejrutor
(Thalictrum aquilegiifolium).
30 juni.
Växterna med orange blommor
är kinesiska smörbollar
(Trollius chinensis).
28 augusti.
I bakgrunden blommar
stormhattarna (Aconitum sp.).
Den sista bilden borde jag kanske inte visa. Det är "någon" som inte klippt bort de vissna blommorna på aklejrutorna. Samma "någon" som troligtvis kommer att få rensa massor med ogräs i vår. De frösår sig förskräckligt. Denna "någon" börjar på Anna-.....  Undrar vem det kan vara? :)

Nåväl, växten med de vackra bladen är bronsrodgersia Rodgersia podophylla. Den härstammar från Korea och Japan och sägs kunna odlas upp till zon 6 i Sverige. Arten är emellertid mycket frostkänslig. Om bladskotten lockats upp av vårvärmen och det sen blir bakslag i väderleken så slaknar de omedelbart. De blir som gelé. En etablerad planta brukar dock ha kraft att skjuta nya skott, i alla fall en gång, kanske fler. Samma sak på hösten. Den ger upp vid första frostknäppen.

Bäst trivs bronsrodgersian i mullrik och fuktighetshållande men väldränerad jord.

Bronsrodgersian odlas som bladväxt. Det är inte alltid den går i blom, men ibland händer det.

Blomman syns också på bilden
från den 11 juni ovan,
men där försvinner den nästan
bland alla aklejrutorna. 


När jag hittade nedanstående bild från 2016 blev jag glad. Porslinsbräckan Saxifraga urbium 'Aureopunctata' har lika vackra blad som bronsrodgersian, men betydligt mindre och på ett helt annat sätt. Den är en hybrid. Ena "föräldern" (skuggbräckan) kommer från Pyrenéerna, den andra (skedbräckan) från Irland, Spanien och Portugal.



Bladen är underbara men blommorna skäms inte för sig, de heller.


Porslinsbräckor trivs i sandig jord, i skugga. Bladen är vintergröna. Blommar i maj - juli. Zon 6.


Nu till en annan mycket sällsynt bräcka. En stackare som fick stå i sin kruka, bland en massa grälla plastfat, och vänta på att få komma ut.


Den ska till vår grusplantering som inte på långa vägar är klar. Tillsvidare har den fått en provisorisk plantering på en relativt högt belägen plats där vattnet dräneras bort bra. Den fick också massor med sand och grus iblandat i jorden, och inte bara ovanpå som det ser ut som på bilden nedan.



Jag har fått växten av en trädgårdsvän och håller tummarna för att den ska klara sig genom den här blöta regniga vintern.

Ursprungligen kommer den från Peter Korn, han som skrivit den mycket läsvärda boken som jag skrev om i början. Eller nej, det gör den förstås inte. Ursprungligen kommer den från Krim, där den växer vilt. Passande nog heter den krimbräcka Saxifraga irrigua.



Nu, direkt från de vackra bilderna på krimbräckan, till några mindre fina.

Ja, inte kan man väl påstå att bladen på nästa bild är fina, men häftiga och ganska läckra är de nog trots allt, när jag tänker efter. Det är bladverket hos en alldeles vanlig hjärtbergenia Bergenia cordifolia. Jag brukar inte fotografera den särskilt ofta så det var kul att hitta den här bilden, med de frostiga vintergröna bladen.

Hjärtbergenian är en tacksam växt. Den är lättodlad och går att odla nästan var som helst. Den klarar sig till exempel fint precis nedanför en av våra gigantiska björkar, där inte mycket annat överlever. Tjurar lite gör den förstås. Blomningen brukar vara skral men bladverket håller sig fint, vilket vi tycker är det viktigaste, just där.

Oftast ser men hjärtbergenian odlad i stenpartier, där den breder ut sig rejält och blommar med tjusiga rosa blommor på höga stänglar redan i slutet av april eller början av maj. Den härstammar från Altajbergen (Mongoliet och Rysslamd) och från Mongoliet.


Nu till en riktigt trist bild. Den är tagen i mörkret och blötan i november och har nog gjort sitt när den varit med här. Att den alls får vara med beror på att den dels visar hur stor björken som står precis bakom hjärtbergenian är (eller nja, ni ser förstås bara stammen men får tänka er resten). Dels att Ville haft den goda smaken att lägga sig på en bronsrodgersias vissnade blad. Den här bronsrodgersian växer i full sol. Det fungerar, men den som jag visade tidigare växer i halvskugga och trivs bättre och är vackrare. Tycker jag. Man lär kunna odla den i skugga också, men det har jag inte provat.




Nog om bergenian. Åter till bräckorna och till mina frösådder som jag brukar skriva om ganska ofta. Hrmmm!!!

Den här gången blir det en frösådd bäckbräcka Boykinia aconitifolia

6 juli 2017.
25 augusti 2017.
20 juni 2018.
1 juli 2019.
När växterna blivit stora är det roligt att minnas hur små de en gång var, och då är det fint att ha de gamla bilderna kvar. Som lådorna i källaren, men lättare att försvara än dem. :) 

Bäckbräckans vackra
blommor i närbild.
Fröerna till den här helt fantastiska växten med röda stjälkar och vita blommor kommer från en av de kunnigaste när det gäller fröer och frösådder, Berit Johansson från Piteåtrakten. Hon rekommenderar skugga till halvskugga. Jag har min i halvskugga och jorden den växer i är mullrik, fuktighetshållande och väldränerad. Bäckbräckan är cirka 40 cm hög och har sitt naturliga utbredningsområde i östra USA.


Snart dags att avsluta, men först en bräcka till, ifall det är någon som vill ha en bräcka som bräcker alla andra bräckor när det gäller bladstorleken. I så fall kan jag rekommendera en sköldbräcka Darmera peltata.

Den översta bilden är från Närke, den nedre från Danmark. Växten däremot, den är från västra USA, där den växer vilt. 

Sköldbräckan blommar med näpna rosavita blommor på höga stänglar i april till maj innan bladen har kommit upp. Det är coolt. Den trivs i sol till halvskugga i mullrik och fuktighetshållande jord, gärna vid vatten. Den sprider sig med kraftiga jordstammar, vilket man bör ta i beaktande om man har en mindre trädgård.


Alla växter jag berättat om hittills, utom purpurkvannen, tillhör samma växtfamilj. Släktena varierar men familjen är Stenbräckeväxter (Saxifragaceae). Visst är variationsrikedomen fascinerande. (För ordnings skull ska det väl sägas att purpurkvannen tillhör familjen Flockblommiga växter (Apiaceae)).


När jag nu sitter här och rundar av hör jag hur regnet slår mot fönsterrutan. I södra Sverige blommar blåsipporna. Här i Värmland blommar trollhasseln, minst en månad tidigare än vanligt. Många lökväxter är på väg upp ....... En massa tankar far runt i mitt huvud men den här gången tror jag de får stanna där. Det får bli något fluffigt rosaskimrande från trädgården som avslutning istället En bräcka kanske.... :) Nej, skojade bara. Det är ett vide fotograferat igår. Salix gracilistyla 'Mt Aso'.


Kram Anna-Karin


Vide med rosa kissar