Bestemor

Äntligen kom den 19 februari, dagen då Bestemor skulle komma! Nu är hon här och vi njuter! Jack vill sitta i knät och mysa nästan hela tiden! Vi har redan hunnit mumsa på "bubbelmackor" med hushållsost och ett glas o´boy till... it is like heaven! :)

Vår duktiga Jack!

Jack slutade ju lite tvärt med napp här i söndags. Jag var lite orolig för hur detta skulle gå, det var inte planerat. Vi har pratat om att han ska sluta när han fyller 3 (vilket är i april) och det har han bestämt sagt emot! Han ska inte sluta med nappen! Han är ju rätt viljestark och napparna har varit hans käraste ägodel! En i munnen och en i varje hand så är livet perfekt! :) Men han är sååå duktig! Inget gnäll, inget tjat. Han somnar på kvällarna utan gråt, det är lite svårare att komma till ro, men han har inte ens frågat efter napparna! Nu på morgonen kom han helt förskräckt med en napp i handen som han hittat i en sko i hallen, han visade mej och sa "vi måste skicka den också"! Min stora duktiga Jack!

Hört vid matbordet...

Igar satt vi och fikade kladdkaka pa kvallen. Shirin och barnen hade bakat. Smaskens!

Levi: Tack Gud for kakao.
Jack: Tack Gud for agg.
Shirin: Tack Gud for kladdkaka.
Bjorn: Tack Gud for Levi och Jack.
Levi: Tack Gud for Manchester United klader!
Bjorn: AMEN!

Tisdag

Idag har vi några AC-killar här som ska fixa vår AC i vardagsrummet, mycket spännande tycker grabbarna! Vi höll ju på med den här AC:n hela hösten utan att få till det, nu är ena delen ny men får de inte till det denna gång får vi köpa en ny. Vintern är över här och värmen är tillbaka. Det går så sjukt snabbt! Förra veckan körde vi fortfarande med filtar och ingen ac eller fläkt på, nu måste vi ha det igång för att svetten inte ska rinna här inne. Helt galet! Vi är iallafall väldigt glada för de två svala månaderna som varit!

Har man inte något annat att göra kan man ju alltid leka karusell. Båda tjöt av skratt!

Annars kan man ju också leka att man är fläktar som snurrar, också fruktansvärt roligt! :)

Roligt på jobbet!

Jag jobbar med några av världens härligaste människor. Några av dem kommer från helt andra bakgrunder och uppväxter än den gängse svenska uppväxten vilket kan leda till lite annorlunda händelser på kontoret.

En av mina arbetskamrater skulle sätta in papper i en pärm för ett tag sedan. Papperet hade inga hål varpå han var tvungen att använda hålslagaren. Han drog ut metallskenan för att se till så att hålen kom i rätt höjd, men efter att han dragit ut skenan brydde han sig inte om att lägga papperet i enlighet med skenans höjd utan gjorde hål på måfå. Jag frågade lite förundrat varför han brydde sig om att dra ut skenan för att få hålen i rätt höjd när han sen inte använde den? Han svarade att han drog ut skenan för att annars kunde man inte göra hål, det var en säkerhetsspärr liksom. Jag tog fram ett papper, sköt in skenan och sa åt honom att göra hål. Men det går ju inte, hävdade han. Prova, sa jag. Han blev minst sagt förvånad när det visade sig att det visst gick och jag fick förklara för honom vad skenan egentligen är till för. :)

En annan dag skulle en kille åka till verkstan för att laga scootern. Efter reperationen märkte jag att det hängde en lös sladd vid framhjulet och att hastighetsmätaren inte fungerade. Jag bad min vän att åka tillbaka till verkstan och få sladden fixad och fråga om hastighetsmätaren. Han kom tillbaka efter en kort stund och scootern var fixad. Fixad på indiskt vis. Fixad på det mest kostnadseffektiva viset. Fixad på helt rätt vis! Sladden som hade hängt lös var sladden till hastighetsmätaren. Och en hastighetsmätare behöver man ju inte, så de klippte bara av sladden så att den inte hängde och släpade mot marken. Det hade ju kostat mycket mer att laga sladden och hastighetsmätaren.

Förra veckan skulle en kille tanka scootern. Tidigare hade han tankat för ett visst belopp istället för helt fullt, så denna gången sa jag åt honom att tanka fullt. När man ändå tankar kan man ju lika gärna tanka helt fullt istället för typ 75% som han gjorde när han tankade för ett visst belopp. Men efter att han hade varit och tankat visade det sig att han inte hade tankat fullt iallafall utan för samma belopp, typ 75% tank, igen. Någon vecka senare var det dags att tanka igen och han bad om pengar för bensin. Jag sa åt honom att tanka fullt och hänvisade till förra gången när jag bett honom om att tanka fullt och han ändå inte hade gjort det. Problemet visade sig vara att han inte visste hur han skulle tanka fullt. På bensinstationerna här tankar man inte själv, utan man säger till bensinkillen hur mycket man ska tanka för. Om man ska tanka fullt vet man ju inte hur mycket man ska tanka för, hävdade min härliga vän. Säg bara "full" så tankar de fullt, svarade jag. Men hur vet de hur mycket bensin som går i tanken? Säg bara "full" så tankar de tills det nästan rinner över och så betalar du det som står på pumpen! Aha!

Arbetet blir lite roligt med dessa härliga medarbetare! De är guld värda och otroligt härliga!

En era är över...

Våra kära vänner har fått en son och grabbarnas "systrar" har fått en lillebror. Vi är så glada för er! Grattis! :)

Vi tar iallafall tillfället i akt att precis som dom gör, börja ett nytt liv. För dom innebär det att innesluta en ny liten underbar människa till familjen, för oss innebär det slutet på napp eran! För Jack har bestämt sej för att blir stor! Han ska skicka sina nappar till "Jut och Beckys lillebjoj". Så då var det över. Efter snart fem år med de otroligt viktiga och uppskattade (av både barnen och deras föräldrar) napparna, tar vår familj nu ett steg till det napplösa livet. Önska oss lycka till!

Mitt i gatan ligger en man!

Igår åkte jag scooter i centrala stan. Mycket trafik som vanligt. Plötsligt väjer bilen framför mig undan och jag ser en fattig man som har kollapsat mitt på gatan. Bilarna fortsätter susa förbi. Ingen stannar. Jag stannar min scooter precis framför honom och blockerar vägen så att han kan få hjälp. Men ingen vill hjälpa. Bakom mig står en militär/polisbil full med poliser. Jag pekar på de och pekar på mannen. Det är ju deras uppgift att tjäna samhället och hjälpa människorna! Men de vill inte hjälpa. Jag vinkar på de igen och är nästan på väg bort för att släpa ut de. Mycket motvilligt kliver någon ut och hjälper den kollapsade mannen. Kolkata är en hänsynslös stad!

Lördag

Hela veckan har barnen sett fram emot denna lördag då vi skulle åka till ett mall som har ett lekställe uppe på taket. Björn jobbar på eftermiddagen idag, så vi åkte dit i förmiddags. När vi väl kommer dit så är det ju självklart inte öppet, lekstället ska renoveras! Så typiskt (man är dock inte förvånad, hallå vi är i Indien, inget blir som man planerat...)! Vi hittade iallafall nyöppnade "The Coffee Bean", där vi tog en cheesecake. Den var inte helt i klass med de som fanns i Malaysia, men de var okej för att vara Indien. Vi hittade också en leksaksaffär som hade massa rea, så barnen fick en byggarbetsplats och en liten buss.

Barnen leker och leker och leker och leker. Det är helt otroligt att de kan vara så många timmar varje dag inne på rummet och bara leka! Jag är så otroligt tacksam och glad över att de leker så bra tillsammans och har så roligt med varandra! Ibland kan man ju tycka lite synd om barnen och känna att de missar så mycket när vi är här och de bara har varandra, men något som jag tror och hoppas att de får med sej efter våra år i Indien är ju att de blir riktigt bra vänner! Här har de bara varandra och jag tror de skapar något starkt tillsammans som de har glädje av resten av livet.