mun

Svenska

Substantiv

Böjningar av mun	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mun	munnen	munnar	munnarna
Genitiv	muns	munnens	munnars	munnarnas
Not: som efterled i adjektiv- och adverbsammansättningar används -mynt

Människans mun när den är stängd

mun

1. (anatomi) den kroppsdel hos människan och djur genom vilken mat intas och ljud avges

   Tugga inte med öppen mun.

   Mamman fick en puss mitt på munnen.

   Synonymer: munhåla, munöppning

   Sammansättningar: munskydd, munvatten

2. öppning (i ett föremål) vilken liknar en öppen mun (kroppsdel)

   Synonymer: mynning

3. tal, uttryckssätt

   Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.

Besläktade ord: muntlig

Etymologi: Av fornsvenska munder, av fornnordiska munnr, av urgermanska *munþaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska munnur, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").

Sammansättningar

mundart munfull mungiga mungipa munhåla

munkavle munsår munspel pussmun mun-mot-mun-metoden

Fraser

dra på munnen ha många munnar att mätta ha mål i mun hålla mun hålla tungan rätt i mun i var mans mun leva ur hand i mun med en mun morgonstund har guld i mun

prata bredvid mun prata i mun på varandra rätta mun efter matsäcken ta bladet från munnen ta brödet ur munnen på någon ta i sin mun ta munnen full ta ordet ur munnen på någon tyst min mun får du socker

Översättningar

kroppsdel

• afrikaans: mond ^(af)
• arabiska: فم ^(ar) m (fam)
• asturiska: boca ^(ast) f
• azerbajdzjanska: ağız ^(az)
• baskiska: aho ^(eu)
• bokmål: munn ^(no) m
• bosniska: usta n pl
• burmesiska: ပါးစပ် ^(my) (pa:cap)
• danska: mund ^(da) u
• engelska: mouth ^(en)
• estniska: suu ^(et)
• finska: suu ^(fi)
• fornnordiska: munnr
• franska: bouche ^(fr) f
• frisiska: mûle
• färöiska: munnur ^(fo) m
• grekiska: στόμα ^(el)
• hebreiska: פֶּה ^(he) m (pe)
• indonesiska: mulut ^(id)
• iriska: béal ^(ga) m
• isländska: munnur ^(is) m
• italienska: bocca ^(it) f
• japanska: 口 ^(ja) (くち, kuchi)
• jiddisch: מויל n (moyl)
• khmer: មាត់ ^(km) (mŏət)
• koreanska: 입 ^(ko) (ip)
• krimtatariska: ağız
• ladino: boka f, בוקה f
• lettiska: mute ^(lv)
• litauiska: burna ^(lt)
• meänkieli: suu
• nederländska: mond ^(nl) m
• nordsamiska: njálbmi
• nynorska: munn m
• polska: jama ustna ^(pl) f hos människan, jama gębowa f hos djur, usta ^(pl) pl hos människan, buzia ^(pl) f vardagligt, gęba ^(pl) f vardagligt, pysk ^(pl) m hos djur eller nedsättande hos människor, morda ^(pl) f hos djur eller nedsättande hos människor
• portugisiska: boca ^(pt)
• rumänska: gură ^(ro)
• ryska: рот ^(ru)
• somaliska: af ^(so)
• spanska: boca ^(es)
• svensk romani: mojj u
• thai: ปาก ^(th) (bpàak)
• tibetanska: ཁ (kha)
• tigrinska: አፍ (ʾäf)
• tiwi: irubudara
• tjeckiska: ústa ^(cs)
• tok pisin: maus
• turkiska: ağız ^(tr)
• tyska: Mund ^(de) m, Maul ^(de) n, Schnauze ^(de) f
• ungerska: száj ^(hu)
• urdu: مکھ m (mukh)
• venetianska: boca ^(vec) f
• zhuang: bak

Enaresamiska

Pronomen

mun

1. jag

Finska

Pronomen

mun

1. (talspråk, dialektalt) böjningsform av minä

Forndanska

Substantiv

mun m

1. mun

   Etymologi: Av fornnordiska munnr.

Nordsamiska

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Genitiv Illativ Lokativ Komitativ Essiv 1:a person singular mun, mon mu munnje mus muinna munin 2:a person singular don du dutnje dus duinna dunin 3:e person singular son, dat su, dan sutnje, dasa sus, das suinna, dainna sunin, danin 1:a person dual moai munno munnuide munnos munnuin munnon 2:a person dual doai dudno dudnuide dudnos dudnuin dudnon 3:e person dual soai, dat sudno, daid sudnuide, daidda sudnos, dain sudnuin, daiguin sudnon, danin 1:a person plural mii min midjiide mis minguin minin 2:a person plural dii din didjiide dis dinguin dinin 3:e person plural sii, dat sin, daid sidjiide, daidda sis, dain singuin, daiguin sinin, danin

mun

1. (personligt) jag

   Varianter: mon