Hoppa till innehållet

Svetozar Borojević von Bojna

Från Wikipedia
Svetozar Borojević von Bojna
Borojević iförd uniform för en fältmarskalklöjtnant.
Titlar
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Österrike-Ungern
Försvarsgren Österrikisk-ungerska armén
Land Österrike-Ungern
Tjänstetid 1875-1918
Grad Fältmarskalk
Befäl 6:e kåren
3:e armén
5:e armén
Slag/krig Bosniska fälttåget

Första världskriget

Utmärkelser Militärförtjänstkorset
Rumänska Stjärnans orden
Lejon- och solorden
Järnkroneorden
Leopoldsorden
Maria-Teresiaorden
Personfakta
Född 13 december 1856
Umetić, kroatiska militärgränsen, kejsardömet Österrike
Nationalitet Kroat
Död 23 maj 1920 (63 år)
Klagenfurt, Kärnten, Republiken Österrike
Släkt
Frälse- eller adelsätt Borojević von Bojna
Familj
Make/maka Leontina von Rosner (1889-hans död)
Barn Friedrich Borojević von Bojna (1901-1918)
Borojevićs grav på Wiener Zentralfriedhof.

Svetozar Borojević von Bojna, född 13 december 1856 i Umetić, död 23 maj 1920 i Klagenfurt, var en österrikisk-ungersk friherre och militär. Borojević var en ytterst skicklig strateg och räknas av moderna militärhistoriker som en av första världskrigets främsta generaler.[1]  

Borojević föddes den 13 december 1856 i byn Umetić, nära Hrvatska Kostajnica, i dåvarande kejsardömet Österrike. Han inledde sin militära karriär år 1876 då han fick tjänst som officer vid infanteriet. 1897 blev Borojević överste och steg sedan snabbt i graderna, för att slutligen befordras till general av infanteriet år 1913. Vid första världskrigets utbrott förde Borojević befäl över den österrikiska 6:e kåren i Galizien. I september samma år tog han över ledningen över 3:e armén och deltog den 10 oktober i den framgångsrika undsättningen av det belägrade Przemyśl.

Vid Italiens inträde i kriget förflyttades Borojevic till fronten Alperna, där han under två års tid slog tillbaka elva italienska offensiver. 1918 deltog han sedan i den tysk-österrikiska Caporetto-offensiven och befordrades samma år till fältmarskalk. Efter dubbelmonarkins sammanbrott erhöll han i oktober 1918 avsked och slog ner i Klagenfurt i Kärnten, där han avled den 23 maj 1920.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]