Saljut 4
| Saljut 4 (Салют-4) | |
 Saljut insignia | |
| Status | Avvecklad |
|---|---|
| NSSDC-ID | 1974-104A[1] |
| Land | Sovjetunionen  |
| Besättning | 2 st |
| Antal besökare | 4 st |
| Bemannad | 92 dagar |
| I omloppsbana | 770 dagar |
| Återinträde | 3 februari 1977 |
| Uppskjutning | |
| Raket | Proton |
| Uppskjutningsramp | Bajkonur |
| Uppskjutning | 26 december 1974, 04:15:00 UTC[2] |
| Mått | |
| Längd | 15,8 m |
| Diameter | 4,15 m |
| Bredd | 17 m[3] |
| Massa | 18,9 ton |
| Beboelig volym | 90 m³ |
| Effekt | 4 kW |
| Dockningsportar | 1 st |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Banlutning | 51,6° |
| Omloppstid | 89,2 min |
| Apoapsis | 270 km |
| Periapsis | 219 km |
| Varv | 12 444 st |
| Sträcka | 313 651 190 km |
Saljut 4 (ryska: Салют-4) eller DOS-4, var en sovjetisk rymdstation. Den sköts upp från Kosmodromen i Bajkonur med en Proton-raket, den 26 december 1974. Totalt besökte tre Sojuz farkoster rymdstationen. Två av dessa var bemannade. Rymdstationen återinträdde i jordens atmosfär den 3 februari 1977 och brann upp.
Farkoster som besökt stationen
[redigera | redigera wikitext]| Farkost | Dockning | Besättning |
|---|---|---|
| Sojuz 17 | 12 januari - 9 februari 1975 | Georgij Gretjko Aleksej Gubarev |
| Sojuz 18 | 25 maj - 26 juli 1975 | Pjotr Klimuk Vitalij Sevastianov |
| Sojuz 20 | november 1975 - februari 1976 | |
| Obemannad testflygning av nya Sojuz. | ||
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1974-014A. Läst 22 mars 2020.
- ^ Manned Astronautics - Figures & Facts Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 juli 2016.
- ^ Encyclopedia Astronautica, läst 19 mars 2017.
| |||||||
| ||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
