Denna helgen.
Andas in solen och ljuset.
Känna vårens början i den blå himlen.
Äta smörgåstårta och prinsesstårta och skratta.
Binda en kärleksröd krans.
Sätta fingrarna i den halvfrusna jorden med dubbla trädgårdshandskar.
Fint så.
Bara fint så.
💜💙💗
Världen nära oss just nu...
Så overkligt och ändå sant.
Jag ser på alla nyheter, alldeles för mycket.
Jag lyssnar på nyhetsrapporteringen på radio.
Jag gråter lite ibland också. Men vad hjälper det?
Inget.
Men det går inte att inte bli fylld av sorg när man ser människor få sitt land anfallet och behöva skiljas från sina familjer.
Behöva kriga för sin frihet.
Att unga män som inte hunnit bli vuxna och pappor och familjefäder måste plocka upp vapen och kriga för sitt land. När allt de vill är att få leva sina liv i fred och kärlek.
Med liv fyllda av vardagar fyllda av skola, jobb, fritid, vänner, familj.
Precis som du och jag.
Det är inte klokt! Det är inte sant!
Och ändå, 2022 i Europa blir det krig och en ledare, en diktator, sitter och kallar andra för nazister och knarkare och allt vad det är...
Fast att allt de gör är att skydda sitt fria demokratiska land.
Jag sörjer för att det är så jävla oerhört sorgligt och maktlöst...
Och jag gråter för alla som måste fly och lämna sina liv de byggt upp.
För alla som måste skiljas åt för att vissa får lämna och vissa tvingas stanna kvar och försvara.
För alla som måste dö i ett krig de aldrig velat starta eller vara del av.
För alla som måste sörja sina barn och anhöriga som dör...
Det är så nära och så lätt att känna mycket när man har barn i samma ålder som skulle drabbas av att behöva plocka upp vapen och skjuta för att döda och försvara.
Det är ofattbart och ändå är det verkligheten så nära oss just nu.
Det är inte lätt att skriva och tycka om detta...
Men det är så här jag känner och jag sörjer.
Jag lider med alla dessa människor som just nu drabbas och jag gråter när de gråter från sina gator och bussar, barn med stora ögon på bussar som flyr, mormödrar som gråtande skrikande går på gator för att de lämnar allt, pappor som slits från sina familjer och allt hemskt som denna galna människa i ett annat land sett till att starta...
Jag känner exakt som jag läste att någon skrev, det är omodernt med krig!
Så jävla omodernt 2022.
Det finns diplomati och man trodde ändå det var den vägen som var vägen framåt i vår tid i Europa 2022.
Må det goda vinna, alltid.
Kärlek.
.jpg)
