Solsken,frost och pyntlust

Hösten har varit ruggig mörk och regnig.

Kameran har legat länge orörd långt inuti skåpet.

Men igår var det fint väder och

plötsligt vaknade "pyntlusten"..!

Tömde bort alla gamla halvbruna callunor och ersatte med

ris , smågranar och mossa i krukorna.

När det dessutom  var solsken och minusgrader

i morse, hade allt blivit frostnypet och fint.

Man fick nästan lite julkänsla.

Dessa vackra dagar har man verkligen saknat...!

Hoppas på fortsatt kallare väder nu 

och mera soldagar 

som man kan njuta av . Det behövs..!

 

Guldkorn mitt i torkan

Torkan har snart tagit det mesta,

men några guldkorn finns det ännu som inte

ser allt för skrangliga ut. Den lila riddarsporren tex

 blommar fint nu just, dock bara med en stängel i år.

Och den  är en riktig humlemagnet.

Så glad för dessa små flygande pollinerare

 som syns mycket av i trädgården  nu just.

Skuggrabatten har också klarat sig bra.

Den har sol bara en stund på förmiddagen 

så fukten hålls rätt bra kvar i marken.

Där växer bara olika funkior, vit astilbe, 

hasselört och brokig skuggbräcka.

En bra och lättskött kombo.

Har delat plantor och utökat med en likadan rabatt nedanför

terassen när vi byggt om den nu i sommar.

Brokbladiga skuggbräckan ,

så ser den ut. En favvoväxt som

tål både skugga och torka.

Den växer rätt snabbt till sig i omfång

 med nya "bladbuketter", men ändå lätt att ta bort

 om man inte vill ha för mycket av dem.

Naturen överraskar ibland

Jag har inte haft några fingerborgsblommor 

på många många år. Plötsligt så har jag.

Och en hel dunge av dem,

stora ståtliga och vackra.

Naturen kan då överraska!

Såg nog några små plantor växa ifjol,

eftersom första växtåret bildas 

 bara bladrosetter på dessa.

Men tänkte inte desto mera på dem ,

utan trodde det var det franska kungsljuset

som jag har på framsidan,

och som sprider sig lätt.

 Har ingen aning varifrån de kommit,

men tydligen har fröna följt med någonstans ifrån.

Kanske med jord eller några andra plantor..?

Hur som helst är de trevliga och

pryder upp platsen de själv valt!

Städdag i trädgården

Städat undan, plockat bort,

tömt krukor, samlat frön.

Detta på agendan idag, denna fuktiga

och gråmulna lördag.

Hönsen har gjort mig sällskap,

de följer ofta efter mig var jag rör  mig

i trädgården, samtidigt som de har fullt upp

med att göra sina snigel och maskfynd.

Lingon och övermogna blåbär

hör också till favoritfödan.

Och dem finns det mycket av än.

Clematisen "Mandchuria" är full av

överblommade blommor som bildat frö.

De liknar nästan alfa alfa groddar

när de hänger i klasar.

Naturens egna konstverk.

Skön lördag!

Silvriga favoritbuskar

Tre år, plus årliga ansningar,

tog det innan havtornsbuskarna

("Hikul") framför växthuset 

  blev sådär runda och

buskiga som jag tänkt mig.

Dessa buskar får inga orange bär, utan 

de är enbart prydnadsbuskar.

Tycker mycket om den silvriga färgen på bladen,

dessutom är buskarna så torktåliga och lättskötta.

Passar bra här i vår torra skogsbacke.

Försöker mer och mer övergå till

växter som ska klara torka,

eftersom vi nu haft flera somrar

med längre perioder utan regn.

Nu har vi dock fått igen det mesta regn

 som uteblev i juni, men

  vissa växter har haft  det tufft att

 komma igen efter torkan.

Stam aronian är iaf som vackrast nu 

och överfull av bär.

Men det är bara fråga om dagar

 innan koltrastarna kommer och

slukar alla bären i ett nafs.

Från lupinhav till torktålig släntrabatt

Slänt rabatten börjar nu ta form, och är för

 tillfället enda rabatten som ser

 någorlunda fräsch ut, kanske för

 att de flesta växterna där är extra torktåliga.

Vi har så torrt här nu 

så jorden bara dammar.

Slänten såg ut så här på hösten

för snart två år sen.

Invasiva lupiner som ätit sig in överallt.

Och de är då inte de lättaste att bli av med.

Vi grävde bort ytan med maskin, 

sen la vi markväv under innan

vi la på ny jord.

I höstas såg den lite klen ut ännu

och innehöll  inte så mycket växter.

Men jag tycker att den fått ta tid,

den har inte behövt bli klar så fort.

Det är först nu som den börjar 

få lite färg och växterna börjar flätas ihop.

Har satsat mest på olika sedum arter ,

 timjan, lavendel, lewesia och nejlikor.

Den rosa Lewesian är för

tillfället i full blom, den vita jag sådde

från frö, är bara en liten

 stackare ännu.

Trevligt att den här speciella 

tvåfärgade sedumväxten

(saknar artnamnet?.) överlevde vintern.

Säljaren vågade inte lova det

när jag köpte den.

Såpnejlika, backtimjan och krypvide

på god väg att bilda en matta.

Tänker att småningom ,om det blir

som jag vill, ska ingen

jordyta synas.

Ack ljuva regnskur

Äntligen kom regnet och gav växterna 

och buskarna en efterlängtad dusch.

 Dammiga, gula och fulla med pollen

som de varit de senaste veckorna.

Man riktigt märker hur

fräscht  och grönt allt blir igen.

De långsammaste buskarna slår ut bladen

och de senaste tulpanerna går i blom.

Denna blev favoriten bland tulpaner i år.

Tvåfärgade "Muvota" tulpanen,

färgstark och fin mot den 

grå silvriga havtornsbusken .

Har haft den tidigare men den

återkommer inte, så satte nya i höstas.

Skönt att slippa vattnandet ikväll, för

 mera regn utlovas inatt ännu.

 Hoppas vattentunnorna 

som gapat tomma länge 

fylls på tillräckligt igen.

Kratta i mars

Det händer inte varje vår

att man krattar i mars. Nej,.. inte här

i dessa trakter. Vanligtvis ligger snön kvar

ännu i april, men inget är ju vanligt mera.

Och med uppmaning i dessa coronatider

 att stanna hemmavid passar det ju utmärkt

att marken är bar, och man kan

  kratta och hålla till i trädgården nu.

Så glad att man har den att vistas i.

Ett ställe att stänga av, och ta en paus på..

Rabatterna har jag inte vågat rensa 

ännu för det utlovas mera köld,

så växterna behöver ännu 

sitt skyddande fjolårs "täcke".

Men lite tåliga narscisser  köptes häromdan

 för att piffa trappan med . 

Rudbeckior på gång

 Små späda sommarrudbeckia 

plantor är redan på gång bland sådderna.

Det låter tidigt javisst,..men

i år vill jag inte de ska blomma 

först i augusti som sist, utan

gärna redan i juli!

De här små raringarna växer

långsamt och behöver god tid på sig innan

de bildar knoppar och startar blomningen.

Toppar man dem dessutom när de är små

 får man vänta ännu längre.

Som tur bokför jag alla sådder år efter år,

så man kan kolla bakåt i anteckningarna

och justera såtiden, för att kanske kanske lyckas

 få bättre resultat nästa gång.

Alla bilder av rudbeckiorna här är

av sorten "Ruby Ruby". De varierar

mycket i färgen, allt mellan rosa,

aprikos, rost och vinrött.

I år har jag tyvärr inte fått tag på frön

 av denna sort, utan sått  "Sahara" istället.

Sahara har lite motsvarande färger,

också jättevackra, men de blir

 betydligt högre,ca 60 cm.

Jag gillar låga stabila sorter. 

Det harmar mig att jag inte tänkte på

att ta  frön från Ruby Ruby

när jag hade dem både i rabatter

och krukor för tre somrar sen.

De blommade så tacksamt

 ända tills frosten tog dem.

Måste försöka minnas ta frö av årets

 rudbeckior, om de blir till nåt?..

Lila timme och barmark

Gick ut med kameran under den

 "blå timmen" imorse, men

det blev kanske närmare lila timmen. Skyn

var alldeles lila röd när solen började gå upp

och färgade allt runtomkring.

Det är svårt att fatta att vi har januari när

marken är bar och dagarna oftast

 ligger på plussidan.

Nu när vi borde ha skidföre

och trädgården inbäddad i ett snötäcke.

Man får väl bara hoppas att

växter som ligger och väntar  beredda

 med sina knoppar, ändå klarar sig 

 utan sitt skyddande vintertäcke.

Vi har iaf skonats från sträng köld

hittills, så vi får hoppas på det bästa.

Nu ska jag gå in och så lite perenner.

Vill glänsa ensam

Det har inte blivit inhandlat så

många nya perenner i år.

Någonstans måste man börja begränsa sig

och inte bara frossa i en massa sorter.

Men den vita Violrutan  har iaf stått

på "vill ha listan" en tid,

så den blev inhandlad i våras.

Den blev planterad i en annan rabatt först,

men blev så inklämd och skymd

att den behövde flyttas.

Nu kommer den mera fram 

när den får glänsa ensam med sin höjd

bland funkior och astilbe.

Fast den är lång och skir,

med ganska tunna stjälkar

verkar den rätt stabil .

Och ifall det sen behövs ,

kan den stödas upp

i armeringsställningen.

Dags för zinniornas tid

Årets zinnior har börjat blomma

och nya knoppar slår ut varje dag.

Tacksamma när de väl kommit igång,

med en blomning som räcker länge.

I år har plantorna blivit hyfsat bra

utan att ruttna eller torka bort.

Men konstaterar förstås nu i efterhand att

de borde ha toppats redan i drivningsstadiet

för att bli buskigare plantor.

Nå,.. varje år  lär man sig nåt, nästa gång...!

Favoritsorten blev i allafall

den tvåfärgade söta sorten"Mary Land" .

Den verkar dessutom ha ett lite

naturligt buskigare växtsätt än de andra

fast den inte blivit toppad.

Återkommande favoriter

De flesta allium lökar man sätter

blommar ett år, sen återkommer de inte.

Dessa (Karataviense) tycks vara ett undantag.

 Konstigt nog dyker de punktligt upp varje år

och blir dessutom fler.

Har haft dem i flera år nu,

och de har blivit lite av favoriter

i rabatten de växer i.

Dessutom gulnar inte bladen

lika lätt som de vanligtvis

gör på vanliga allium.

Små  små vita stjärnor

som bildar ett mästerverk.

I like!..