Torktåliga solhattar

 

Försöker numera att inte impulsköpa nya

omöjliga perenner som är svåra att hålla vid liv,

och oftast bara klarar en säsong.

 Delar istället perenner jag redan har och gillar, 

och som jag vet klarar sig här. 

Försöker sedan skapa stora bestånd av dem istället.

Men på senaste rundan till blomsterhandeln

snubblade jag dock över denna skönhet

som bara måste få följa med hem. En rosa aprikos 

färgad solhatt "Sunseekers Salmon",

dessutom en stadig och lågväxt variant.

                                            Har både vita och rosa solhattar från förr

och de är väldigt tacksamma och torktåliga, dessutom

både humle och fjärilsmagneter vilket är bra.

Låter tjatigt med torktålig, men...

med långa perioder av torka de senaste somrarna  och klimat

förändringar, gör att man måste börja anpassa trädgården därefter.

Annars hamnar man att ge upp, eller vattna ihjäl sig,..

och det vill man ju inte. ;)..!

Guldkorn mitt i torkan

Torkan har snart tagit det mesta,

men några guldkorn finns det ännu som inte

ser allt för skrangliga ut. Den lila riddarsporren tex

 blommar fint nu just, dock bara med en stängel i år.

Och den  är en riktig humlemagnet.

Så glad för dessa små flygande pollinerare

 som syns mycket av i trädgården  nu just.

Skuggrabatten har också klarat sig bra.

Den har sol bara en stund på förmiddagen 

så fukten hålls rätt bra kvar i marken.

Där växer bara olika funkior, vit astilbe, 

hasselört och brokig skuggbräcka.

En bra och lättskött kombo.

Har delat plantor och utökat med en likadan rabatt nedanför

terassen när vi byggt om den nu i sommar.

Brokbladiga skuggbräckan ,

så ser den ut. En favvoväxt som

tål både skugga och torka.

Den växer rätt snabbt till sig i omfång

 med nya "bladbuketter", men ändå lätt att ta bort

 om man inte vill ha för mycket av dem.

Den bästa tiden på gång

Ett efterlängtat vårregn igår kväll

följs av en ruggig och gråmulen dag idag.

De första vildtulpanerna börjar slå ut.

Nöjd att jag planterat flera nya sorter av dem i höstas.

De återkommer tacksamt varje år och sprider sig.

Dessa lökar har redan ökat sen ifjol.

Och kolla här, små små baby julrosor

som frösått sig själv. Underbart när naturen

sköter sånt själv..! Har satt

pinnar vid plantorna nu

 så de inte ska rensas bort i misstag.

Här är moderplantan som "droppat" fröna,

 gillar  massor den

jättemörka färgen på blomman.

Den blommar dessutom ovanligt länge, 

och piggar upp när det fortfarande är

så färglöst i rabatterna.

Knölnäva är en ny bekantskap för i år.

Lökarna sattes  i höstas och alla ser ut

att ha kommit upp. Den är perenna

och ska blomma rosa lila någonting!

Väntar med spänning också på dem..!

I år fick hon chansen

I år fick hon chansen igen .

Det är inte alla år hon hinner blomma.

Trollska o vackra  höstsilveraxet

med sina långa vita spiror.

Ljuvligt doftande,

önskar man kunde spara doften

på burk, ta fram i vinter när

det är som mörkast och tristast.

Det måste vara rekord,

 vi har inte haft nattfrost här hos oss ännu.

Och jag har aldrig tidigare  sett att de flesta

spiror hunnit slå ut i blom innan frosten

tagit dem.

Hösten rullar på

 Så har man överlevt årets storm "Aila" med blotta förskräckelsen.

Som tur föll inga träd på vår tomt denna gång,

men hade rätt svårt att sova när det dånade som värst, 

orolig för både hus och växthus.

Många andra ställen har varit speciellt hårt utsatta,

och man ser ännu spår av nedfallna träd

både i stan och i skogen.

Hösten rullar på,

och många växter sjunger på 

sista versen. Men det finns några snyggingar

kvar ännu. Vildbönan "Wild Pea" tex!

I år hann den t om blomma. 

Ifjol hann den bara till knoppstadiet,

och jag hann aldrig se den slå ut.

Glädjande visade den sig vara en

perenn, så den kom upp på nytt i år igen.

Silvriga favoritbuskar

Tre år, plus årliga ansningar,

tog det innan havtornsbuskarna

("Hikul") framför växthuset 

  blev sådär runda och

buskiga som jag tänkt mig.

Dessa buskar får inga orange bär, utan 

de är enbart prydnadsbuskar.

Tycker mycket om den silvriga färgen på bladen,

dessutom är buskarna så torktåliga och lättskötta.

Passar bra här i vår torra skogsbacke.

Försöker mer och mer övergå till

växter som ska klara torka,

eftersom vi nu haft flera somrar

med längre perioder utan regn.

Nu har vi dock fått igen det mesta regn

 som uteblev i juni, men

  vissa växter har haft  det tufft att

 komma igen efter torkan.

Stam aronian är iaf som vackrast nu 

och överfull av bär.

Men det är bara fråga om dagar

 innan koltrastarna kommer och

slukar alla bären i ett nafs.

Alternativ till lavendel

Bor man inte i en zon  där lavendeln

 vanligen  är helt vinterhärdig,

är isopen ett tacksamt alternativ. 

(Även om lavendeln nu t o m råkade

klara sig här den senaste milda vintern..)

I vintras sådde jag tidigt massor

 av egna frön , tagna ifjol höstas

 från gamlare plantor.

 Och nu är de redan så stora

att de börjat blomma.

Drar till sig massor av pollinerare gjör de också.

Iakttagit att humlorna varit riktigt aktiva

på dem  här tidigare idag,

 förutom nu när det just kom en

 regnskur, igen...

Vill man inte ha frön kan man klippa

ner dem på hösten, 

men jag klipper oftast till våren.

 Tycker inte att de

 frösår sig själv så lätt,

så det är inga problem.

Från lupinhav till torktålig släntrabatt

Slänt rabatten börjar nu ta form, och är för

 tillfället enda rabatten som ser

 någorlunda fräsch ut, kanske för

 att de flesta växterna där är extra torktåliga.

Vi har så torrt här nu 

så jorden bara dammar.

Slänten såg ut så här på hösten

för snart två år sen.

Invasiva lupiner som ätit sig in överallt.

Och de är då inte de lättaste att bli av med.

Vi grävde bort ytan med maskin, 

sen la vi markväv under innan

vi la på ny jord.

I höstas såg den lite klen ut ännu

och innehöll  inte så mycket växter.

Men jag tycker att den fått ta tid,

den har inte behövt bli klar så fort.

Det är först nu som den börjar 

få lite färg och växterna börjar flätas ihop.

Har satsat mest på olika sedum arter ,

 timjan, lavendel, lewesia och nejlikor.

Den rosa Lewesian är för

tillfället i full blom, den vita jag sådde

från frö, är bara en liten

 stackare ännu.

Trevligt att den här speciella 

tvåfärgade sedumväxten

(saknar artnamnet?.) överlevde vintern.

Säljaren vågade inte lova det

när jag köpte den.

Såpnejlika, backtimjan och krypvide

på god väg att bilda en matta.

Tänker att småningom ,om det blir

som jag vill, ska ingen

jordyta synas.

Nytt år och nya visioner

Oj vad tiden rusat iväg och vi har redan

fått ett nytt år. Dagarna ljusnar

 även om det inte märks än. Odlingsivern 

börjar vakna så fort det är ett nytt år.

Har inventerat fröpåsar samt gjort 

en (hel.;)..) del nya beställningar.

 Tänkte pröva på lite perenner

i år igen efter ett uppehåll i fjol.

Isopen bl a den vill jag ha mer av.

Den är så kravlös och tålig,

dessutom riktigt omtyckt av pollinatörer.

I höstas tog jag massor av frön

från den buskiga plantan jag har. Den blev

sådd för fem år sen och har klarat sig bra,

så de fröna borde väl ha hyfsat bra

anlag för att trivas här .

                                                                                         (denna bild är lånad från Impecta)

Någon ny sort vill man ju också gärna pröva.

Klickade hem frön av den vita Lewisian

 "Little Snowberry" som såg intressant ut,

 och är mycket torktålig . Har en inköpt planta i

rosa från förut, men ingen vit.

                                                                         ( även denna bild är lånad från Impecta)

Även en annan  intressant frö nyhet

blev det också.  Skuggfetknopp

 "Sedum Pulchellum".

Gränsfall om den klarar

vår växtzon, men som man tidigare

märkt går zoner att knäcka,

så det är väl värt ett försök.

Vill glänsa ensam

Det har inte blivit inhandlat så

många nya perenner i år.

Någonstans måste man börja begränsa sig

och inte bara frossa i en massa sorter.

Men den vita Violrutan  har iaf stått

på "vill ha listan" en tid,

så den blev inhandlad i våras.

Den blev planterad i en annan rabatt först,

men blev så inklämd och skymd

att den behövde flyttas.

Nu kommer den mera fram 

när den får glänsa ensam med sin höjd

bland funkior och astilbe.

Fast den är lång och skir,

med ganska tunna stjälkar

verkar den rätt stabil .

Och ifall det sen behövs ,

kan den stödas upp

i armeringsställningen.

Återkommande favoriter

De flesta allium lökar man sätter

blommar ett år, sen återkommer de inte.

Dessa (Karataviense) tycks vara ett undantag.

 Konstigt nog dyker de punktligt upp varje år

och blir dessutom fler.

Har haft dem i flera år nu,

och de har blivit lite av favoriter

i rabatten de växer i.

Dessutom gulnar inte bladen

lika lätt som de vanligtvis

gör på vanliga allium.

Små  små vita stjärnor

som bildar ett mästerverk.

I like!..

Perenner i hinkar

I år har jag försökt minska lite på 

budgeten för sommar blommor. 

(I alla fall försökt..;)...! Genom

att blanda in lite mera perenner

som tex gräs i hinkar.

Eller en stor tuva med funkia.

Åtminstone vitrandiga "Hosta undulatan"

 trivs ypperligt i hink hela sommaren,

 bara den får ordentligt med vatten.

Här får helgröna undulatan 

(som saknar det vitrandiga)

samsas i degtråget tillsammans

med sådda zinnior och 

endast verbena som är köpt.

När hösten kommer och sommarblommorna

har gjort sitt,  planterar jag ner

perennerna på nytt i marken,

 för att åter ta upp

och använda nästa år.