är lovat...så det så!
Ska ta mig i kragen och försöka leverera det där inlägget som jag faktiskt lovade för flera dagar sen. Har alldeles hamnat i otakt här på bloggen, men det spelar inte så stor roll eftersom livet i övrigt snurrar åt precis rätt håll...om än onödigt fort*L* Det var ju liksom inte meningen, men så kom det där nya perspektivet, och jag var bara tvungen att skriva dom där raderna, fort =) Och sen var det nån som fyllde år....ja ni vet hur det är. I vilket fall så var tanken att jag skulle berätta om min fredag....förra fredagen.....
Jag och Springpojken hade dagen till ära (el. snarare till Bobs ära) tagit semester för att kunna spendera hela dagen i Jönköping...jag såg mest fram emot shoppingen...Tias var stirrig och förväntansfull av annan anledning...för i själva verket var vi ju där för att se BOB...vilken Bob, undrar ni?
Bob.....................................................DYLAN !!!
(såklart) =)
Lite fönstershopping och lite riktig (förståss) hann vi innan konserten. Noa Noa är min absoluta favoritbutik, inte bara för klädernas skull, jag skulle kunna bosätta mig i lokalen rakt upp o ner, allt är perfekt....jag skulle till och med vara nöjd med att sova på golvet =) Tyvärr tillåter inte plånboken annat än just fönstershopping av allt detta underbara....
När kvällen kom var det så dags att bege sig till arenan där konserten skulle hållas, Tias skuttade fram tillsammans med alla andra fans, som med bestämda steg och förväntansfulla leenden gick i samlad trupp mot entrén. I dörren stod vakter och visiterade och kollade innehållet i väskor....ingen kamera här?....nej, onej =) (fingrarna i kors)....
Vi irrade runt lite innan vi hittade våra platser, och vilka platser se´n....det var bara att glömma det där med att smygfota, vi satt nämligen så gott som i knät på säkerhetspersonalen. Rad 10 på parkett, så jag kan verkligen säga att jag har sett Bob Dylan =) Och konserten då? Ja, jovars ...inte så pjåkig...Dylan spelade både orgel, munspel och gitarr...försökte sig till och med på en liten dans...låtarna sjöng han lite som han själv tyckte, men han har ju faktiskt skrivit dom själv...då kanske man
får göra som man vill ;) Jag läste i en resension att "Dylan log som en vessla", eller som Tias utbrast under konserten "han verkar skitglad!"
Tias är lyrisk.
Jag är fortfarande inte omvänd, men heller inte frånvänd.
Bob är Bob.
STÖRSTA KRAMEN