Han

han som är kvar
väntar
och går ronden
stannar till vid en bekant doft
ser sig omkring
ser bortom
spänner öronen

allt är sig likt men ändå så förändrat
brukade vi inte vara två?
två av samma sort

bland människor
hade vi inte alltid varit två?

han som är kvar

väntar

och går ronden

stannar till vid en bekant doft
ser sig omkring
ser bortom
spänner öronen

väntar



♥

Där Elsa bor

Där Elsa bor är alla dörrar och fönster öppna.

Ingen kall snö får små tassar att frysa där. Inga stormar blåser, inget regn piskar.

Där Elsa bor är det alltid lagom varmt, där är träden gröna och gräset skönt att vila på.

Elsa bor i en reggae-sommar i den varma vinden, som smeker gräset och prasslar löven.

Elsa bor i mitt hjärtas ljusaste rum, i mina fingrars förnimmelse

av det som är mjukhet, i det vita som skymtar i ögonvrån.

Hon lever här.

 Elsa Apekatt Nilsson, paradis Elsa med ögon som brunnar, mammans pärla.

2007 05 31-2011 12 27

Kärlek vid första ögonkastet, för evigt älskad.

♥

no3

Cleaning away christmas

julen har barrat ut

  

 

   

Årets nya pynt var egenhändigt knåpade popcorngirlanger. Det ska jag komma ihåg att göra ännu fler till nästa jul. På mellandagsrean köpte jag 6 glasklockor som kändes lite Tage. Dom är dessutom perfekt åretruntpynt, och sånt måste man ju ha. Sparat det finaste pappret från en av mina julklappar. Elsa hjälper till att stöka undan, och Elsa sitter fint framför linnegardinerna på denna urdåliga bild (som jag inte kunde låta bli att visa).

 

 

Tjugondagknut nu är julen slut!

KRAMEN

Line

Här har inte bloggats allt för flitigt den senaste tiden, först var jag alldeles trött efter flunsan, sen förra veckan på min lediga måndag, var jag ute på altanen i det ruskigt våta och gråa vädret. Hade bestämt mig för att, nu var det dags att börja julpyssla lite. Det skulle bli en krans.

Katterna höll mig sällskap som vanligt och sprang ut och in genom altandörren och upp i skogen om vart annat. Plötsligt hör jag någon ropa efter en hund och i ögonvrån ser jag något litet vitt fluffigt....jag bara vet att det är min Elsa. Jag släpper allt och rusar upp på vårat berg mot skogen. I samma stund har hunden kommit ikapp Elsa och jag ser hur han biter tag runt hennes kropp och trycker ner henne mot marken. PANIK!!! Vågar inte gå nära hunden, som är en stor pittbull....ägaren kommer, hon får slita isär hundens käkar....jag staplar ner i skogen med mina träskor och lyfter upp Elsan, som är alldeles blöt och smutsig. Hon morrar och skakar...jag skakar också. Vet inte hur skadad hon är...tänker det värsta.

Hela dagen går...Elsa gömmer sig under soffan, under badkaret, sängen, stolar...bord...till slut lägger hon sig i sin låda så jag kan titta och känna på henne. Hon SPINNER...min lilla stumpa. Jag hittar inga skador på henne. Hon ligger i sängen hos mig hela natten och spinner =)

Efter en sådan chock kan det inte bli annat än bloggtorka ;) Resten av veckan pysslade jag bara om min lilla Elsa och pussade och kramade och skämde bort....kan inte fatta vilken oerhörd tur hon hade....och jag, som fick ha henne kvar!

Idag kom solen och kylan, hurra! Vilken LYCKA att få känna kylan nypa i kinderna =) Ikväll är det stjärnklart och gnistrande och alldeles, alldeles underbart.

STÖRSTA KRAMEN

Tjingeling raringar...vad man gör när man är hemma sjuk i flunsan? Ja man ligger i sin säng och snorar och gör en lista i Mix pod, med sökorden blå, snö, vinter och så tittar man på you tube och klickar lite hit och dit...så har det gått några timmar.

Och när man behöver en kram som allra mest, får man inte alls kramas...svinigt! ;)

♥

UPP FÖR TRAPPAN

och så blir det bara bilder...igen ;)

Fred och mys
STÖRSTA KRAMEN

FÖRMIDDAGSBILDER

KARAMELLIGT

Äntligen blommar mina Dahlior, mina alldeles egna (ja, ja... jag köpte dom som stora fina färdiga plantor), på min alldeles egna förstukvist. Ni skymtar den röda dörren och rosrabatten under köksfönstret, med stenar som jag kånkat dit alldeles själv. Var tvungen att rusa ut och knäppa några bilder igår mellan skurarna, det känns att det börjar bli höst, och jag har hört att just Dahlior är väldigt frostkänsliga så det gäller att njuta NU... och det gör jag =) Igår som förövrigt var premiärdag... PLOCKAFÄSTINGPREMIÄR !!! Hua, en sån där liten lömsk en hade satt sig på min Elsa, och jag som har sån fästing skräck. Vi har faktiskt varit ute varje dag i 5 veckor ...efter varje promenad har jag kammat och borstat som besatt för att just slippa det där momentet "plockafästing"...under alla dessa veckor har jag hittills bara sett tre fästingar, en av dom hade då lyckats bita sig fast. Alltså var det med darrande händer jag igår på morgonen kl 8.00 (exakt) som jag, med hjälp av ett sånt där kofotliknande redskap utförde nämnda premiärhandling. HURRA ! Jag lyckades... och jag har en känsla av att jag kommer få fler tillfällen att öva... charmen med att bo på "landet" =)

STÖRSTA KRAMEN