Annandagen

I år är annandagen just en annan dag för idag fyller Ester 6 månader! I torsdags var vi på besiktning hos bvc och sköterskan som var med upprepade häpet "men titta på henne, titta på henne"! För där höll Ester låda i vanligt ordning. Inte still fem sekunder. Väl nere på golvet satte hon av och visade vad hon kunde. Ålade iväg, satte sig för att spana in läget och fortsatte sedan vidare. Så upp igen, upp och stå och plocka i allt hon kunde hitta. Dagen till ära bjuder jag på lite bilder från de senaste veckorna.

Bara för att man är sjuk behöver man inte ha tråkigt - banankartonger kan vara hur kul som helst!

Det är här man ska trycka mamma!

Mamma jag tog den!!

En helt ny värld som öppnar sig...

Från oss alla, till er alla

Vill vi önska en riktigt god jul! I år firar vi första julen tillsammans med vår lilla Böna. Det blir en spännande dag för både stora och små. Misstänker starkt att papper och snöre kommer fängsla den lilla damen mer än själva innehållet. ;)

Första riktiga snön - lycka!

Hoppas att ni får njuta av gemenskap med nära och kära. Ta hand om varandra så ses vi igen efter helgen!

Adventsljusstake

Jag har ju glömt att visa er min fina adventsljusstake. Bäst att passa på idag, för sen måste jag ju vänta ända till nästa jul innan jag får plocka fram den igen. Hittade den hos fina Ida på Sockerklaras. I början hade jag klätt den med mossa, men mossa blir ju lätt ganska trist efter ett tag så nu har nötterna fått ta över. Gäller ju att passa ljusen så de inte brinner för långt ner och tar fatt i nötterna. Men det gäller ju oavsett var man har i staken. :)

Dan före dan före dopparendan

03.15 verkar vara det nya 06.30 för Ester, i alla fall idag. Varken napp eller vatten hjälpte utan så fort jag försökte lämna rummet byttes sången mot gråt. Väl med in i vår säng levde hon runt i en timme innan hon somnade om igen för att åter vakna när Samuel steg upp 05.30. När det bara händer någon gång så kan det ju faktiskt vara ganska mysigt. Att ligga där och dela kudde med världens bästa bebis. Lyssna på mumlet bakom nappen och känna när lena händer trevar över haka, mun, näsa och kind. Till och med att bli dragen i håret kan vara lite mysigt. Låt det inte bli till någon vana dock, då tycker nog inte mamma det är så mysigt längre... ;) Undrar om hon är spänd inför julafton eller om det är dagens 6-månaderskontroll på bvc som spökar? Håll tummarna att den lilla bönan går igenom besiktningen!

Dags att flytta ner ett steg till?

Så här glad var Ester när jag skulle hämta henne efter dagens första tupplur. Som ni förstår är det inte några problem att resa sig upp själv längre. Kanske är dags att flytta ner botten på spjälsängen ett steg till. Tidigare på morgonen tog hon dessutom sina första krypsteg, inte många men några. Tror det får bli en lite bildkavalad snart på bönans alla bus...

Vill ni veta något galet?

Vid den här tiden om tre veckor sitter jag på jobbet och fikar. Samtidigt är Samuel hemma sin första pappadag med Ester. Jo, det är faktiskt så att jag redan ska börja jobba. Men jag har valt det (nästan) helt själv. Samuel var väldigt tydlig med att han också ville vara hemma med Ester, redan innan hon föddes, så jag har fått släppa till lite. Det gäller bara två dagar i veckan nu till att börja med. Tror att det kan vara bra att komma iväg lite. Få vara lite vuxen och andas en stund. Prata om annat än sömn-, bajs- och matvanor. ;) Även om jag gärna gör det också! Det ska bli spännande att se vad Samuel säger när han varit hemma sina första dagar med Bönan. Hon är allt annat än still nu, rör sig till och med när hon sover. Drar sig fram på golvet i en rasande fart, reser sig mot diskmaskin, soffbord och köksstolar. Trevar med sina små fingrar efter allt spännande som finns på de nya nivåerna. Tror det kan vara bra att komma till jobbet och ta det lugnt några timmar i veckan. ;)

Julvecka och Mozartkulor

Plötsligt har det blivit julvecka och jag undrar lite hur det egentligen gick till!? Samtidigt deklarerade Samuel igår kväll att nu kan julen komma, för nu har Ida gjort vit limetryffel och den hör julen till. Under gårdagens bestyr med julgodis kokades det även knäck, fixades polkagrisbräck och rullades mozartkulor. De där kulorna är jag dock inte helt säker på varför jag gjorde, de är nämligen inte mitt första val. Men så hade jag ju både nougat och marsipan hemma och något ska man ju göra med det. Själv är jag mer av en tryffeltjej. ;)

Hemligheten när man ska rulla nougat eller marsipan stavas florsocker, då slipper du bli så kladdig om händerna. Vill man göra egna kulor så skär man nougaten i tärningar av valfri storlek. Rulla sedan dessa till bollar. Ta en bit marsipan (eller mandelmassa), rulla till en boll, platta ut den och klä in nougatkulan i den. Smält sedan choklad över vattenbad, doppa kulorna i den och lägg upp på ett bakplåtspapper. Vänta en liten stund tills chokladen stelnat något och garnera på valfritt sätt. Om man garnera på stört tycker jag garneringen har en tendens till att halka av för att chokladen är så rinnig.

Ester hjälper gärna till med disken!

Jul?

Är det bara jag eller sitter inte julen riktigt långt inne i år? Jag har haft väldigt svårt att locka fram den där känslan, att hitta inspiration till pynt och pyssel. Kanske beror det på den totala avsaknaden av snö och kyla. Kanske beror det på att vi varit varit förkylda i olika omgångar här hemma. Min förkylning nådde sin kulmen igår och jag trodde jag kunde somna stående. (Dottern uppskattade moderns trötthet och levde på egen hand rövare i vardagsrummet, drog i sladdar och upptäckte bland annat utmaningsknappen på PS3't...) Ester har falsk krupp och vissa nätter är mer oroliga än andra om man säger så...

Idag började vi dagen i Nässjö för ett återbesök hos tant doktorn för Ester (samma doktor som träffade henne när hon bara var 7 dagar gammal). Väl i stora staden passade vi på att köpa lite julklappar, julklänning till mamman och äta lunch ute. Eftersom den staden inte hade någon julklänning till dottern for vi vidare till nästa där vi visste att den fanns. Eftermiddagen bjöd vidare på kortbesök av goda vänner medan risgrynsgröten puttrade på spisen. Dottern slukade en portion av sin egen risgröt och slocknade ovaggad, trött och mätt av dagens äventyr. Nu landade i soffan, med gröt i magen, glögg i koppen och ljusen tända känns det som om inspirationen börjar spira igen.

Kanske finns det hopp om att kunna komplettera julgardinerna och julstjärnorna med en och annan julkula imorgon. Eller kanske ska vi satsa på lite julgodis medan pappan sätter snörasskydd på entrétaket. Återstår att se men imorgon är det bara en vecka kvar till julafton och jag tänker att en dag utanför husets fyra väggar tillsammans med lilla familjen gör under för välbefinnandet!

På återseende!

Det är mycket nu

Det har hänt en del sen sist jag skrev ordentligt om Ester. Det hinner ju gå lite tid mellan gångerna jag skriver överhuvudtaget. Anledningen är enkel. Jag hinner inte! När jag väl sitter vid datorn är jag antingen för trött eller upptagen med annat. Det är full fart på Bönan. Få saker hinner bli gamla, för hon hittar hela tiden på något nytt. Den stora lilla damen har hunnit fylla fem månader. En dag hittade jag henne halvvägs upp på spjälorna i sängen. Därför har hon nu fått flytta ner en nivå i spjälsängen och det är slut på sovstunderna i liggdelen på soffan. Slut är det också på tupplurarna i mammas och pappas säng, för den kryper hon ur. 

Kryper tänker du nu. Jodå, det är inte långt borta. Hon har ställt sig i krypställning och hon lyfter på magen när hon tar sig fram. 

Hon sätter sig upp själv från liggande på golvet som hon inte gjort annat och hon ställer sig på knä för att nå så långt in i köksskåpen som möjligt. Hon har tröttnat på golvet och vill nu nå nya nivåer. Därför grabbar hon tag i vad som finns i närheten; mamma, soffan eller vad det må vara, och sen drar hon för kung och fosterland. Snart står hon... 

Hon vill helst av allt äta själv men nöjer sig inte med att hålla i en tom sked medan jag matar. Knäckebröd lurar henne ibland, en egen sked andra gånger. På sista besöket hos bvc konstaterade vi att hennes viktkurva börjar plana. Inte så konstigt kanske med tanke på att hon inte har tid att äta och gör av med så galet mycket energi. Nu är det 1½ portion gröt tre gånger om dagen, banan och ersättning utöver det. Samtidigt försöker vi introducera lite "riktig" mat så att hon ska kunna få i sig något mer. Det går lite si och så med den saken. Men ikväll upptäckte vi att det mesta slinker ner med lite äppelmos på!

När folk sa att tiden går fort när man har små barn skojade de inte. Men det här är ju helt sanslöst!!

Ursäkta kvalitén på endel av bilderna, men när man Ester är i farten tar man vad som finns till buds för att dokumentera...

Barnvagnsmuff

Minns ni att jag hade en lång lista på saker jag skulle sy innan Ester tittade ut. Bland annat beställde Samuel en muff till handtaget när vi köpte barnvagnen. Eftersom vintern dröjt, och fortfarande inte gjort entré, så har muffen också låtit sig dröja. Men nu är den här! Egenhändigt ihopknåpad av undertecknad. Svart fleece på insidan, antracitgrå bävernylon på utsidan, plattvadd emellan och rött passpoalband runtom. Några trycknappar som håller den på plats och vi är redo för promenad i snöstorm! Det syns inte på bilden, men passpoalbandet går igen i klädseln på vagnen vilket ju känns lite extra fiffigt.

Så här gick det med grejerna på listan:

• Lekfilt
• Ammningskudde - köptes billigt i Ullared
• Barnvagnstäcke
• Skötbädd - följde med skötväskan, som även den inhandlades i Ullared
• Linne - blev faktiskt sytt, om än efter att Ester var född och jag slutat amma. Några små kläder eller klänningar har det dock inte blivit än.

Sweets for my sweet

Idag har Ester och jag haft besök av en hel hoper fantastiska mammor och deras små godingar. Jag hade "bara" tänkt bjuda på fika. Samuel däremot tyckte att vi ju lika gärna kunde äta ihop så han ställde sig att laga lasagne till ett helt kompani igår kväll. Mycket uppskattat av både mig och de andra mammorna! Själv stod jag för godsakerna. 

Brunisar och lussesnurror hittar ni recepten till här, övriga får jag återkomma med framöver. Ester har haft massvis att berätta ikväll, munnen går i ett och hon ska berätta allt för pappa om vad som hänt. Tack till er alla för en fin dag, det gör vi gärna om!

Och ett jättetack till min fantastiska man som lagade maten! puss på dig!

Fredagsfika

Vi tar det lugnt för förmiddagen idag, lilla Bönan och jag. Jag hade egentligen tänkt baka saffransbiscotti men fick nackspärr på morgonen. Så Samuel fick leverera Ipren, massage och värmd vetekudde innan han åkte till jobbet. Å så liten Ester förstås som korvade runt som aldrig förr medan hon letade efter de allra högsta tonerna på skalan. Nu låter vi den ena romantiska komedin avlösa den andra och längtar efter helg. I väntan på den tar vi oss en gofika och njuter av stunden.

Trevlig helg till er alla därute!

So I made my own

Igår var jag nog så nära hybris man kan komma. Suget efter dammsugare tog överhand och jag skred till verket utan att ha allting hemma. Så först fick jag göra mandelmassa och sen marsipan. Vid arrak/punch drog jag dock gränsen, den typen av aktiviteter kan ju få rättsliga efterspel... Vill du också göra själv?!

Mandelmassa

250 g skållad och skalad sötmandel mixas till fint pulver

2 ½ dl strösocker blandas ner i mixern och får gå i 5-7 minuter tills massan blivit slät och varm

Jag hade i lite äggvita också för att binda ihop den bättre.

Medan mamma bakade brottades Ester med sin nya favoritkompis, pappkassen från Konsum.

Marsipan

½ dl vatten och 1 msk smör kokas upp i en kastrull

2 ½ msk mjöl röres ner och sjudes tills den bildar en deg som släpper bottnen.

Låt svalna helt.

Degen arbetas sedan in i 300 g färsk, grovriven, mandelmassa tillsammans med 2 dl siktat florsocker.

Tillsätt mer florsocker om marsipanen blir för kladdig.

Ända tills hon upptäckte mamma på golvet, då kom hon sättandes i rasande fart! Åh, vad är det, jag vill ha! 

Brunisar

Jag har ingen mandelmassa hemma, so I make my own. Vi får se hur det går. Jag blev så galet sugen på att få börja med dammsugarna jag suktat efter i flera dagar. Så sprang jag på ett recept på mandelmassa medan jag rörde ihop en sats lemon curd med passionsfrukt och nu är vi här. (Japp, idag känner jag mig som en riktig hemmafru!!) Något annat som är gott är brownies! Här kommer receptet på dem efter önskemål från Alfreds mamma.

200 g mörk choklad
50 g smör
2 ägg
2½ dl socker
1½ mjöl
1 tsk vaniljsocker
1 krm bakpulver
100 g hackade hasselnötter

Smält chokladen i en kastrull på svag värme, tillsätt smöret i klickar. Vispa ägg och socker pösigt, blanda ner chokladen i äggsmeten. Sikta mjöl, vaniljsocker och bakpulver och blanda ner de lätt hackade hasselnötterna. Rör sedan ner blandningen i chokladsmeten.
Häll upp i en form, ca 20x25 cm, med bakplåtspapper. Grädda i 175 grader, ca 20 minuter. Den ska vara seg inuti och frasig utanpå. Skär i rutor när kakan svalnat.

Esters nya vanor berodde troligtvis på förkylning. Täppt näsa och kink vid matning, misstänker att hon hade ganska ont i halsen. Mycket gos blev det frampå eftermiddagen kvällen och hon hade lite svårt att komma till ro inför natten. Vågar knappt berätta att hon ändå sov som vanligt hela natten och idag vaknade upp till sitt vanliga soliga jag. Fortfarande lite täppt i näsan och hostig, men full fart! 

Receptet kommer ursprungligen från boken Konditorns bästa, men jag gör ju självklart mina på glutenfri mjölmix.

Vi har inte tid

Ester har inte tid. Hon har inte tid att äta och hon har inte tid att sova. Så mycket att upptäcka och så lite tid att göra det på. Därför äter hon nu gröt frukost, lunch och middag. Frukt till mellanmål på förmiddagen och ersättning på kvällen innan det är dags att sova. Att mata henne är som att trä en synål. En synål som vajar som ett rö i vinden. Ett rö som viftar efter en irriterande fluga. Ibland träffar hon flugan [skeden] och mosar den mot brickan. Sen sitter hon förnöjt och kladdar med grötkletet medan jag matar in sked efter sked i munnen. Då och då lyxar vi till det med lite banan eller äpple och då mumlar hon belåtet vid varje tugga.

Sen en vecka tillbaka är det full fart. Så fort vi lägger ner Ester på rygg på golvet vänder hon snabbt runt och sätter iväg åt ett eller annat håll. Stolsben är en favorit, kartonger och sånt som prasslar en annan. Därav blir det inte mycket tid över för mamma att blogga. Jag skriver det ena blogginlägget efter det andra i huvudet, men hinner aldrig riktigt sitta ner och få dem på pränt för så fort jag kommit in i flödet så vaknar hon igen. Nog med ursäkter, något jag har hunnit med är att sy ännu en haklapp. Det kändes lite snålt att bara ha en när det ska kladdas flera gånger om dagen... (På morgonen brukar vi dock skippa haklappen, då kladdas det glatt med hela kroppen!)

Nu har hon i och för sig sovit sedan 1½ timme tillbaka. Håller tummarna att hon bildar lite nya vanor. ;)

Haklapp

Bönans bordsskick är väl, av förklarliga själ, inte det bästa. Härom kvällen knåpade jag därför ihop en haklapp till henne. Hon verkade måttligt förtjust. Drog i den åt alla håll och kanter, inte minst uppåt vilket snart resulterade i att hon hade gröt i precis hela ansiktet. Men kläderna förblev rena. Mission accomplished!

Själva haklappen är gjord av textilvaxduk och kantbanden är helt vanligt bomullstyg.

Grötpremiär

Morgontv...

Det händer mycket med vår lilla böna nu. Hon är ett under utav utveckling och det är knappt man hänger med längre. Nyfikenheten visar ingen hejd och nu kan man inte längre vara säker på att hon är kvar där man sist lämnade henne. Dagen efter barnvälsignelsen vände hon för första gången runt själv från rygg till mage och nu vänds det både hit och dit dagarna i ända. Väl över på mage så vrider hon sig 360 grader och får hon syn på något ålar hon sig, med viss möda, iväg. Hon pratar en hel massa, med handduken, med luftintaget i sockeln i köket, med sina leksaker och inte minst med mamma och pappa. Det är tydligt att hon gillar att göra ljud och de ska gärna vara höga!

Åh, böcker!

Det är inte bara omgivningen som ska undersökas. Varje gång hon sitter med vid bordet följer hon oss noga med blicken när vi stoppar något i munnen. På sista tiden har hon inte stått sig ordentligt på ersättningen så nu har vi ökat upp igen och även testat på gröt. Det blev succé från första skeden. Hon gapade stort efter nästa, tog tag i skeden och drog in den i munnen. Att allt sen inte stannade i munnen, och att handduken också skulle provsmakas, det är en helt annan femma!

Kökssoffa

Så var den på plats, min efterlängtade kökssoffa! Och äntligen har matplatsen blivit ett ombonat rum i rummet. Det är lite av ett problem med så mycket öppna ytor, att få till rumskänslan utan att allt flyter ihop. Men nu känns det som om vi landat. Skafferiet gör sig bättre än någonsin i sitt hörn, ackompanjerat av den nya panelen. Love it!

Soffan invigdes av nära och kära vid Esters barnvälsignelse. Dagen hade allt man kan begära och lite till. Underbara människor, massa god mat och flera goda tårtor och vackert väder. Tack till er alla som gjorde dagen så fantastisk! (Mia, Samuel hälsar att västerbottenpajen helt enkelt bestod av riven västerbottenost, äggstanning och möjligen lite mozzarella...)

Inget kalas utan tårta och eftersom det är så svårt att välja vilken tårta man ska göra så fick det bli tre! Bluberry Hill, Minty och Lakriscitron. Minns ni avtrycken jag gjorde på Esters händer och fötter? De fick vara modell till dekorationen på två av tårtorna.

This is why

Ni får ursäkta, men jag har faktiskt inte haft tid att blogga under veckan som gått. Inte ser det ut att finnas mer tid i veckan som kommer heller. 

Förra helgen började Samuel bandtäcka entrétaket, något som han kommer fortsätta med nu i helgen. Ester uppskattade inte när han sågade i taket, men trivdes bra i sina Peltorkåpor. Jag började sätta upp och måla panel i köket. Helt klart en utmaning med en tremånaders vid sin sida. Så fort hon sover är jag igång med tumstocken, penseln eller någon av alla dessa sågar som ska användas. Men jag tror det kan bli riktigt bra när det blir färdigt! 

Tanken var från början att måla panelen vit, men så hittade jag en burk Silverpil i källaren och den ger en väldigt fin brytning mot allt det vita runtomkring. Målet är att ha bänken på plats till nästa helg. Då kommer våra familjer för att vara med vid Esters barnvälsignelse. Så innan dess ska det bakas lite också...

Operation väggfast kökssoffa

Visst vore det väl snyggt med en väggfast kökssoffa här?  Jag har drömt om en sådan ända sedan Helena pratade om sin. Egentligen skulle jag ju vilja ha en riktig kökssoffa, men det finns det inte riktigt plats till så det här får bli en kompromiss. Först tänkte jag att Samuel skulle få bygga en, sen ville jag ha lådor och letade efter köksskåpslösningar på det stora varuhuset. Till slut började vi titta på badrumskommoder och hittade lösningen på fyndet. Två kommoder á 145 kr stycket. Egentligen i helt fel färg, men så tänker jag att det går ju att måla!

Och visst vore det fint med bröstpanel på väggen? Sagt och gjort. Idag har jag och Ester varit på brädgården och inlett operation kökssoffa och panel. Samtidigt har jag dragit igång operation jämna-till-uppfarten och Samuel har påbörjat plåtbeklä entrétaket. Det är mycke' nu!

(Panelen skulle självklart fortsätta förbi skafferiet ända bort till ugnen och under fönsterbrädet skulle det bli ett ryggstöd. Men jag ids inte rita alla streck och dottern känner inte för att roa sig själv längre. Men jag tror att ni fattar ändå va?)

Äppeltider

Idag har jag plockat äpplen, packat in dem i tidningspapper och försiktigt lagt dem i en fruktlåda i förhoppning om att de ska hålla till långt in på vintern nere i matkällaren. Förutom hinken med ruttna äpplen som gick direkt till komposten så blev det en liten hög med stötta/skadade äpplen att njuta av inne. Vi började njuta omgående med en smulpaj efter maten. 

Ester har för en gång skull varit helt tillfreds med att ligga på rygg, ute, och bara titta på när löven rör sig ovanför.

3 månader, ett helt kvartal

I måndags fyllde världens bästa bebis 3 månader. Ett helt kvartal. Tiden har gått så ofantligt fort och hon är redan så stor! Ester och jag firade genom att åka och överraska mormor på Öland eftersom Samuel åkte på jobb i Halmstad. Gissa om mormor blev förvånad när vi dök upp!

Nu mäter bönan 61 cm över havet och väger 5730 gram. Hon gillar att snacka, antar att hon har det efter sin mor, ligger sällan still utan är full av energi, och är omättligt nyfiken på livet. Jag kallar henne för mitt lilla enkel V eftersom det är så hon ser ut när vi lägger henne i vagnen. Upp med huvudet och benen raklånga upp i vädret. Att ligga på rygg och stirra upp i taket är inte hennes grej, hon vill se vad som händer! Promenader med vagnen görs därför med fördel sittandes med kudde bakom ryggen. Gäller att hålla koll på omgivningarna om man så ska somna på kuppen. Häromdagen vände hon från rygg till sida, antar att det inte är långt borta innan hon vänder runt helt till mage. 

Hon är så fantastisk vår lilla böna, så fulländad och vacker med sina intensivt blå ögon och fjunet uppe på huvudet. Varje gång hon håller mig i handen slås jag av hur mjuka de är. Mitt lilla hjärta...

Älskade Ester. Idag har hon fått sina första vaccinationsstprutor och hon var en riktig liten kämpe. Hon blev såklart ledsen när hon blev stucken, men så fort det var över slutade hon gråta och tittade skeptiskt på T som stuckit. Jag hade väntat mig en otröstlig liten böna, men hon slocknade och sov i 1½ timme istället.

Tack för alla kommentarer, både kring hormoner och mammakänslorna. Visst finns det ett helt gäng av er därute som mår bra på p-piller och det är bara att önska er alla lycka! Hormoner är dock inget för mig, hur liten dos det än må vara. Jag har testat andra hormonpreparat tidigare och det var lika illa. Kanske är kopparspiralen räddningen, jag har ju lite tid på mig att tänka innan det är dags att bestämma sig. Tack för att ni finns där ute!

Jag är en dålig mamma

Den frasen har knackat på både en och två gånger sedan bönan föddes. Det är en fras jag delar med ganska många mammor där ute. Det är en fras vi på något vis vill använda för att ursäkta oss. Jag är en dålig mamma när Ester inte har någon mössa eller när hon bara har kofta och något annat barn har jacka. Jag är en dålig mamma när hon verkligen behöver bada och skriker som en tok när hon kommer i vattnet. Jag är en dålig mamma när jag är trött och hon är arg. Jag är en dålig mamma när Ester inte vill sova och allt jag vill är att sätta mig i soffan och glo på film. När jag skulle lägga ner amningen, flera månader innan jag egentligen tänkt, då hälsade frasen på flera gånger om dagen. Då verkade den vilja flytta in och bosätta sig för alltid.

Sanningen är ju att varken jag, eller du, är någon dålig mamma. Jag är en bra mamma! (Om än något tankspridd!) Jag är en bra mamma fast att Ester ibland saknar mössa. Jag är en bra mamma fast att hon har skit under naglarna, välling i vecken och ändå får vänta ännu en dag med att bada. Jag är en bra mamma både när hon vaggas till sömns i min famn och de gånger hon skriker sig tills hon somnar. Jag är en bra mamma, fast att hon är arg och skriker när vi ska handla. Jag är en bra mamma de där gångerna när våra ögon möts och tårar byts mot leende. Jag är en bra mamma, för jag sätter gränser och gör det jag tror är bäst för mitt barn utifrån den kunskap jag besitter. Jag är en bra mamma, för att jag älskar min lilla böna!

För att jag älskar dig!

Min egen mamma är noga med att ofta påpeka att jag är en bra mamma. Jag misstänker att hon, som så många andra mammor därute, haft känslan av att vara en dålig mamma. Känslan av att ha kunnat göra annorlunda. Jag misstänker att hon vill föra en annan känsla vidare till mig, en känsla som jag kan föra vidare till Ester. För risken är ju den, att om jag intalar mig en osanning tillräckligt många gånger, så kommer jag att ta den för sant. 

Så du, kom ihåg det här; DU är en BRA mamma!

Å det här gäller ju självklart även dig som är pappa...

Nu ska jag vara en bra mamma och ge min morrande dotter lite mat, på flaska. För jag är en jättebra mamma!

Ropen skalla - hormoner åt alla!!

Eller, hur var det nu...

Det har varit en minst sagt spännande vecka. Maken har, bokstavligt talat, inte vetat riktigt vart han har haft mig. Det har inte gått en dag utan att jag önskat se förmål flyga genom luften för att landa, i ett tillfredsställande kras. Det har inte gått en dag utan att jag önskat vrida nacken av någon, helst min man. Det har inte gått en dag utan glädje som plötsligt förvandlats till tårar, oftast på grund av någon pytteliten petitess. Mitt humör har varit minst sagt ombytligt. Halva dagarna har varit fantastiska medan den andra halvan har varit rent fruktansvärd. Jag har känt mig minst sagt bipolär. I ena stunden helt under isen, för att i nästa vara rent manisk, hög på livet och utan ett enda bekymmer. En kväll utbrast jag, med tårarna brännande i ögonen, att "nu klarar inte jag det här mer" varpå jag smällde igen dörren bakom mig och brände iväg i bilen med The Killers på högsta volym. (Det är inte ofta man kan göra det, oftast är det ju en liten böna i bilen, och det var fantastiskt skönt!) Jag har börjat äta p-piller... 

"Du ska nog inte äta hormoner", sa barnmorskan försiktigt idag när jag ringde för att berätta. Något jag nästan kunnat lista ut själv... ;) Med tanke på hur jag reagerat är jag fascinerad över att inte fler mord begås av kvinnor under påverkan av p-piller. Tänk att man faktiskt får sälja dem! Seriöst, finns det någon som faktiskt mår bra av att äta p-piller?! 

Inga djur, barn, vuxna eller föremål kom till skada under veckan som gick.

Avtryck

Ester börjar bli mammig. Eller, Ester börjar göra skillnad på folk och folk. Barnet som hittills inte brytt sig så mycket börjar nu säga ifrån. Ja, pappa går i och för sig också bra, men hon är inte helt övertygad när hon hamnar hos någon annan.

I torsdags var vi på babycafé. Spännande! Ester hade fullt upp att spana in alla andra bebisar, mammor och pappor. (Åt som en häst och sov som en stock i flera timmar när vi kom hem.) När jag sen skulle smita på toaletten fick hon sitta hos H och när jag kom tillbaka var hon jätteledsen. Verkligen jätteledsen.

Inte ens bekanta ansikten duger. Kära fru P fick vackert lämna tillbaka bönan vid sin snabbvisit. Mycket tydligare än så kan det inte bli, den här bönan vet vad hon vill och just nu är det mamma och pappa.

Det ska vara mycket närhet också. På dagen sover hon bäst och mest om hon får ligga i famnen. Man blir lätt lite ockuperad så att säga. Kanske är det läge att plocka fram bärselen igen så jag får båda händerna fria...

Arga leken börjar nu

När vi ändå talar om vilja. Ester har så det räcker och blir över! Förstår inte vad hon fått det ifrån... ;P Eftersom hon uppvisar minst lika mycket envishet som sin mor så pågår här hemma emellanåt viljornas kamp. Hon kan bli riktigt arg när något inte passar henne, skitsur. Men, må bästa kvinna vinna! (En tid framöver är det nog bäst att mamma vinner dock...) Tänk, Samuel kommer inte få det lätt, två viljestarka damer. Men han är ju inte så tam själv, så han reder sig nog. ;)

Vid symaskinen

Det dreglas emellanåt en hel del här hemma. Vissa dagar ska det också gnagas på vad som kan kommas över, vilket i sin tur resulterar i ännu mer dregel. Därav produceras det nu dreglisar på löpande band. Till min stora lycka har jag också hittat ett användningsområde för alla gamla kläder jag har liggandes (och som jag har så svårt för att göra mig av med). Förhoppningsvis kan det bli lite mer i klädväg åt Ester, men tillsvidare är det dreglisar som gäller. Nu senast blev det en lite tuffare variant utav ett par slitna jeans och ett linne.

Är så glad att jag kommit på hur jag kan sy fast trycknapparna med maskinen. De sitter så mycket stadigare än om man syr dit dem för hand och så ser det ju bättre ut. ;)

Idag råder viljornas kamp här hemma. Egentligen kan jag inte klaga. Det är inte ofta Ester sätter sig på tvären och när hon väl gör det brukar det gå över ganska fort. Idag är det dock, för att vara min böna, ganska mycket skrik. Det skriks när det äts, det skriks när det ska sovas, det skriks när det ska liggas på filten, det skriks när det ska åkas bil. Runt lunch däckade hon dock och efter det sov hon ytterligare en timme i min famn. Antar att hon är lika beroende av rutiner som sin mor och att hon efter en kväll när man somnar borta följs av en dag när hon vill vara lite extra hos mamma. Så nu i eftermiddag är det mest närhet på soffan som gäller.