Dan före dopparedan

Skir amaryllis.

Så har vi nått hela vägen fram, imorgon är den stora dagen. Dagen fylld av förväntan, god mat och gott sällskap. Idag har det tvättats och städats, putsats och fejats. Paket har slagits in och etiketter har lackats. Köttbullar har rullats och skinkan griljerats.

Släden får nu frakta klappat åt tomten istället för att dra vet till kaminen.

Det enda som inte kunnat bockas av listan är de rackarns julgardinerna. De ligger fortfarande prydligt i en hög och väntar på att sys upp och hängas på stänger. Något säger mig dock att det inte kommer bli så i år.

Nu lägrar sig lugnet, ikväll blir det gröt och skinka och imorgon vaknar vi tidigt, spända av förväntan av vad dagen bär med sig. God jul go vänner, hoppas att ni får en härlig helg!

Kort om kort

Ni glömmer väl inte posta julkorten idag?! Idag är sista dagen för att de garanterat ska komma fram innan jul. Igår inhandlades den sista julklappen och efter det blev det en kopp the och varsin pralin från Sockerklaras. Kvällen ägnades sedan åt att skriva julkort så pennan glödde. Valet av penna var dock inte helt genomtänkt utan resulterade julkort på tork över halva köket. Lite mysigt ändå.

Pratade lite om det där med julkort på fikarasten och det är ju väldigt olika hur man gör. Någon gör sina egna, vilket kan skapa prestarionsångest ibland, andra skriver julbrev, vilket ju låter ganska trevligt. Här blev det enkelt i år, skönt. Simple does it!

En kula här, ett hjärta där

Idag är det bara tio dagar kvar till julafton och till helgen är det fjärde advent. Förstår inte vart hösten tagit vägen. Ena dagen strålade solen och träden stod i brand och nästa la sig snön som ett gnistrade vitt täcke.

Julen gör entré lite pö om pö i år. Några kulor här, en amaryllis där och lite hjärtan på strategiska ställen hjälper till att skapa stämning. I stereon varvas diverse versioner på Stilla natt med gamla godingar med Frank Sinatra och Stevie Wonder. Julgodiset (såna här, såna här och apelsintryffel) ligger i tryggt förvar i matkällaren och det knapras saffransskorpor till glögg och the. Klappar är inhandlade och väntar på att slås in.

Vit amaryllis med dubbla klockor stöttas av en gren trollhassel.

Julgardinerna till köket ligger dock fortfarande osydda vid symaskinen och några fler godsaker ska nog hinnas med. Men bästa av allt, det känns inte det minsta stressigt! Om det beror på att jag sänkt kraven eller om vi bara hunnit med ovanligt mycket, det låter jag vara osagt. Men skönt är det!

Gamla kakformar med värmeljus på en bricka och med en liten oljelampa tillsammans med kanel och stjärnanis möter flera sinnen.

Hur har ni det, är det julstress in i det sista eller kan ni också luta er tillbaka och njuta av brasans sprakande och ljusens skimmer?

Spår i snön

Arbete kan man oftast lämna när man går hem för dagen, människor däremot tar man med sig. Liksom spår i snön lämnar de avtryck i hjärtat. Liksom spår i snön blir vissa människors avtryck starkare när det blåser. Vissa avtryck vägrar att låta sig döljas utan framträder istället tydligare.

Veckan som har gått har lämnat spår i mitt hjärta. Spår som fått mig att tänka på andra människor som också de gjort avtryck hos mig genom livet.

Nu är det äntligen helg (min kommer alltid tidigt) och jag ska försöka lämna arbetet, även om människorna följer mig. Ikväll tog jag mig till slut an dörrkransen jag började binda förra veckan (nä, jag skojar inte, den har legat ute en vecka...). Men nu hänger den ute för att välkomna in i värmen, samtidigt gör julen långsamt entré. Jag är redo!