I lördags var vi ute och fixade lite hemma hos bror med fru. Mycket ballonger, små kärlekscitat, rosenblad i sängen bl a och sedan var vi ju tvungna att hissa flaggan!:) Vi hade ju inte tänkt tala om vem som gjort det på ett bra tag, men det förstörde grannen mitt över gatan. Huvudsaken var dock att det var mycket uppskattat!:)
Insåg i helgen att vår resa till Turkiet närmar sig med stormsteg. Alla utom jag behövde nya pass, men det var inte det lättaste att få in detta i vår späckade vardag. Maken fick på sin lott att kolla upp när pass-expeditionen var öppen och som tur var så hade de inte bara öppet på torsdagar, som vi trodde, utan även på tisdagar. I och med detta blev inskaffande av pass dagens projekt. Maken hade fixat pappren vi vårdnadshavare var tvungna att fylla i och hade även fyllt i sin del och fått namnteckningen bevittnad, så det var bara för mig att få med mig barnen till polisstationen.
Väl där insåg även sonen, vad jag insett för ett bra tag sedan, att han snart växer förbi sin kära mamma. Nu skiljer det bara 3 cm, sedan är vi lika långa!:) Båda barnen har växt ganska mycket sedan i mars, men sonen tycker fortfarande att han är alldeles för kort i jämförelse med kompisar. I år slapp han dock att sitta ner på klassfotot för första gången under hans skoltid.
Dottern fick skriva sin namnteckning för första gången. Förra gången vi skaffade pass till henne var hon för liten för detta till hennes stora besvikelse. Idag krävdes tre försök innan hon var helt nöjd!:) Hon har varken kort förnamn eller efternamn, så det var inte förrän jag visade henne att hon var tvungen att tänka på att halva rutan skulle vara till förnamnet och halva till efternamnet som hon fick plats och blev nöjd.
Igår fick vi kvittera ut varsin I-Pad på jobbet. Jag gillar min skarpt och har ju haft dotterns att träna på ett tag. Använder numera datorn ytterst lite. Jag betalar räkningar, läser mail och bloggar på vår bärbara. Ska nog se om jag inte kan komma på hur man gör för att blogga från den också och även försöka få mailen dit. Sonen kan mycket mer, men jag blir tokig på honom när han fixar sakerna jag vill ha istället för att visa mig hur man gör. Vill ju lära mig!
Har nu varit snorig i över en vecka. Eftersom jag har astma, så vill inte mina lungor vara med på att jogga då. Jag har istället försökt komma ut på raska promenader, men nu vill jag komma igång igen. Dessutom fick jag reda på en utmaning i höst som jag skulle vilja vara med på och då måste jag definitivt komma igång med att springa igen. Brukar att gå lättare när man har ett mål framför sig!:) Kan hända att jag tar mig ut imorgon om jag lyckas få in detta i det rätt tighta schema vi har denna veckan. Kommer bli skönt med helg…