ren

Se även Ren.

Svenska

Adjektiv

Böjningar av ren 1-2.		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	ren	renare
	Neutrum	rent
Bestämd singular	Maskulinum	rene		renaste
	Alla	rena
Plural		rena
		Predikativt
Singular	Utrum	ren	renare	renast
	Neutrum	rent
Plural		rena
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		rent

ren

1. fri från oönskade ämnen och partiklar

   Antonymer: smutsig, skitig, förorenad

2. ej utblandad

   Antonymer: utblandad, utspädd

3. (religiöst) fri från ondska eller synd
4. (sport) om spelare som är omarkerad, ej bevakad av spelare ur motståndarlaget

Antonymer: oren

Besläktade ord: rena, renlig, renlighet

Sammansättningar: stilren

Fraser: rena rama

Översättningar

fri från oönskade ämnen

• belarusiska: чысты
• bokmål: rein ^(no), ren
• danska: ren ^(da)
• engelska: clean ^(en)
• esperanto: pura
• finska: puhdas ^(fi)
• franska: propre ^(fr)
• frisiska: skjin
• italienska: pulito ^(it), puro ^(it)
• japanska: 綺麗な ^(ja) (きれいな, kirei na)
• polska: czysty ^(pl)
• ryska: чистый ^(ru) (tjístyj)
• spanska: limpio ^(es)
• tyska: sauber ^(de), rein ^(de)
• ukrainska: чи́стий

ej utblandad

• bokmål: rein ^(no), ren
• engelska: pure ^(en)
• franska: pur ^(fr)
• italienska: puro ^(it)
• japanska: 純粋な ^(ja) (じゅんすいな, junsui na)
• ryska: чистый ^(ru) (tjístyj)
• tyska: rein ^(de), pur ^(de)

fri från ondska

• bokmål: rein ^(no), ren
• engelska: pure ^(en)
• franska: pur ^(fr)
• frisiska: rein ^(fy)
• italienska: puro ^(it)
• tyska: rein ^(de)

som är omarkerad

• franska: démarqué ^(fr)
• italienska: smarcato ^(it)

Adverb

ren

1. (finlandssvenska, ålderdomligt eller högtidligt i Sverige) variant av redan; även skrivet re'n

   Alla fåglar kommit re’n, vårens glada gäster. Vilken fröjd i solen sken, vilka sångarfester!

Substantiv

Böjningar av ren 1-2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ren	renen	renar	renarna
Genitiv	rens	renens	renars	renarnas

ren (hjortdjur)

ren

1. en art (Rangifer tarandus) inom däggdjursfamiljen hjortdjur (Cervidae); individ av arten ren

   Se även: härk, vaja, sarv

   Sammansättningar: fjällren, renbenling, renbete, renbeteslag, renblomma, renbroms, rendrift, reneskimå, renfeta, renfett, renfiol, renfluga, renflyttning, renfäll, rengård, rengårde, renhandel, renhandlare, renhjord, renhorn, renhud, renhund, renhärk, renkalv, renko, renkött, renlav, renmjölk, renmärke, renpost, renpäsk, renrajd, renräkning, rensadel, renskiljning, renskinn, renskjuts, renskälla, renskötare, renskötsel, rensläde, renspann, renspår, renstam, renstyng, rentiden, renvall, renvandring, rentjur, renägare

2. (oftast i sammansättningar) smalare markremsa vid väg, åker e.d.

   1905–1907: Den praktiske landtbrukaren. Populär rådgifvare i jordbruk och husdjurskötsel. 1–6 (Stockholm), Johan Fredrik Hallenborg:

   De öppna dikenas renar äro ofta ett tillhåll för ogräs, skadesvampar och skadeinsekter.

   Sammansättningar: dikesren, renmärke, vägren, åkerren

Översättningar

en art inom däggdjursfamiljen hjortdjur

• belarusiska: паўночны алень m
• bokmål: reinsdyr ^(no) n, rein ^(no) m
• bretonska: karv-erc'h ^(br) m
• danska: ren ^(da), rensdyr ^(da)
• engelska:
  • brittisk engelska: reindeer ^(en)
  • amerikansk engelska: caribou ^(en)
• esperanto: boaco ^(eo), rangifero ^(eo)
• finska: poro ^(fi)
• franska: renne ^(fr) m
• frisiska: rendier n
• grönländska: tuttu
• italienska: renna ^(it) f
• japanska: トナカイ ^(ja) (tonakai)
• katalanska: ren ^(ca) m
• lulesamiska: räjnna, boatsoj
• meänkieli: poro
• nederländska: rendier ^(nl) n
• nordsamiska: boazu (ovild), goddi (vild)
• polska: renifer ^(pl) m
• portugisiska: rena ^(pt) f
• ryska: северный олень ^(ru) m
• slovakiska: sob m
• spanska: reno ^(es)
• tjeckiska: sob ^(cs) m
• tyska: Ren ^(de) n, Rentier ^(de) n
• ukrainska: північний олень m

smalare markremsa vid vägkant

• tyska: Rain ^(de) m

Katalanska

Substantiv

Böjningar av ren	Singular	Plural
Maskulinum	ren	rens

ren m

1. (däggdjur) ren

   Etymologi: Av franska renne.

Latin

Substantiv

Böjningar av ren	Singular	Plural
maskulinum
Nominativ	ren	renes
Genitiv	renis	renum
Dativ	reni	renibus
Ackusativ	renem	renes
Ablativ	rene	renibus
Vokativ	ren	renes
Lokativ	–	–
Ordet tillhör den tredje deklinationen.

ren m

1. njure