rein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Bokmål

Substantiv

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reiner reinene
Genitiv reins reinens reiners reinenes

rein

  1. (däggdjur) ren

Engelska

Substantiv

rein

  1. tygel

Verb

rein

  1. tygla
    Homofoner: rain, reign

Franska

Substantiv

Böjningar av rein  Singular Plural
Maskulinum rein reins

rein m

  1. (anatomi) njure, speciellt hos människor

Se även

Frisiska

Substantiv

rein

  • uttal: ra.i ̯n, rɛ.i ̯n
  1. regn

Adjektiv

rein

  • uttal: ra.i ̯n, rɛ.i ̯n
  1. ren

Nynorska

Substantiv

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reinar reinane

rein

  1. (däggdjur) ren

Tyska

Adjektiv

Böjningar av rein 
Predikativa former
Positiv rein
Komparativ reiner
Superlativ am reinsten

rein

  1. ren
    Besläktade ord: Reinheit, reinigen
    Sammansättningar: stubenrein, stilrein, unrein

Volapük

Substantiv

rein

  1. regn